Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1962

Utlåtande 1962:L1u6

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1962

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli
19V7 (nr 632) angående ersättning av allmänna medel
till vittnen m. fl. samt till lag angående ändrad
lydelse av i § lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om
fri rättegång.

Genom en den 12 januari 1962 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 36, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

1) Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 (nr 632) angaende
ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen
av allmänna medel till vittnen m. fl.5
nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Då ersättning till vittne skall utgå
av allmänna medel, skall resekostnadsersättning
bestämmas enligt lägsta
reseklassen i allmänna resereglementet
samt med iakttagande i tilllämpliga
delar även i övrigt av föreskrifterna
i samma reglemente. Ersättning
för kostnad till uppehälle
må utgå allenast i den mån vittnet
kan antagas få vidkännas sådan kostnad
och må för varje dag beräknas
till högst tio kronor eller, om utgift
för nattlogi åsamkas vittnet eller domstolen
eljest i särskilt fall med hänsyn
till omständigheterna så prövar

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1953: 75.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9

den 10 juli 1947 angående ersättning
skall erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

§•

Då ersättning till vittne skall utgå
av allmänna medel, skall resekostnadsersättning
bestämmas enligt lägsta
reseklassen i allmänna resereglementet
samt med iakttagande i tilllämpliga
delar även i övrigt av föreskrifterna
i samma reglemente. Ersättning
för kostnad till uppehälle må
utgå allenast i den mån vittnet kan
antagas få vidkännas sådan kostnad
och må för varje dag beräknas till
högst tjugo kronor eller, om utgift
för nattlogi åsamkas vittnet eller domstolen
eljest i särskilt fall med hänsyn
till omständigheterna så prövar

samt. 1 avd. Nr 6

2 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skäligt, till högst aderton kronor. I skäligt, till högst trettioåtta kronor,
ersättning för tidsspillan må vittne I ersättning för tidsspillan må vittne
tillerkännas högst trettio kronor om tillerkännas högst femtio kronor om
dagen. Sådan ersättning må dock ej dagen. Sådan ersättning må dock ej
utgå, med mindre anledning förekom- utgå, med mindre anledning förekommer
att vittnet går miste om inkomst mer att vittnet går miste om inkomst
eller eljest lider ekonomisk förlust, eller eljest lider ekonomisk förlust.
Har vittne för att kunna inställa sig Har vittne för att kunna inställa sig
nödgats anlita bistånd av vårdare el- nödgats anlita bistånd av vårdare eller
annan, må ersättning efter ena- ler annan, må ersättning efter enahanda
grunder beräknas även för handa grunder beräknas även för dendennes
inställelse. nes inställelse.

Vad nu--------36 kap. 8 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1962.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367)

om fri rättegång

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Har part------meddelas honom.

Om synnerliga skäl föreligga, må Om synnerliga skäl föreligga, må
utöver resekostnaden traktamentser- utöver resekostnaden traktamente
sättning tillerkännas parten med tillerkännas parten med högst tjugo
högst tio kronor för varje dag, som kronor för varje dag, som erfordras
erfordras för resan och vistelsen vid för resan och vistelsen vid domstolen.

domstolen.

Vad i--—---ärftliga egenskaper.

Har part------för utgifterna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1962.

1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1958: 643.

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1962

3

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning av de ersättningar, som av allmänna medel
utgår till vittnen m. fl.

Gällande bestämmelser

Jämlikt 36 kap. 24 § rättegångsbalken äger vittne rätt till ersättning för
nödiga kostnader till resa och uppehälle samt för tidsspillan efter vad rätten
prövar skäligt. Målsägande, som höres i anledning av åklagarens talan,
samt sakkunnig, som höres på begäran av part utan att vara förordnad av
rätten, äger på grund av stadgandena i 20 kap. 15 § och 40 kap. 19 § rättegångsbalken
rätt till ersättning i samma hänseenden som vittne.

Regler om vem som har att utgiva ersättning till vittne meddelas bl. a. i
36 kap. 24 § rättegångsbalken. Ersättning till vittne, som åberopats av enskild
part, skall enligt detta lagrum utgivas av parten. Har rätten i dispositivt
tvistemål eller mål om ansvar för brott, som ej hör under allmänt åtal,
självmant inkallat vittne, utgives ersättningen av parterna solidariskt. I övriga
fall skall ersättningen utgå av allmänna medel. Enahanda regler gäller
enligt rättegångsbalken beträffande ersättning till målsägande, som höres i
anledning av åklagarens talan, och sakkunnig, som höres på begäran av part
utan att vara förordnad av rätten (20 kap. 15 § och 40 kap. 19 §). En viss avvikelse
från rättegångsbalkens regler om vem som har att utgiva ersättning
till vittne, målsägande och sakkunnig stadgas i lagen om fri rättegång. Då
part åtnjuter fri rättegång, skall nämligen enligt 3 § sagda lag kostnad för
bevisning, som ej har förebragts utan skäl, utgå av allmänna medel, om
kostnaden enligt lag skall utgivas av parten eller av parterna solidariskt.

För de fall, då gottgörelse till vittne skall utgå av allmänna medel, har givits
närmare bestämmelser i 1 § lagen den 10 juli 1947 angående ersättning
av allmänna medel till vittnen m. fl. (vittnesersättningslagen). Jämlikt detta
stadgande skall resekostnadsersättning till vittne bestämmas enligt lägsta
reseklassen i allmänna resereglementet samt med iakttagande i tillämpliga
delar även i övrigt av föreskrifterna i samma reglemente. Ersättning för
kostnad till uppehälle må utgå allenast i den mån vittnet kan antagas få
vidkännas sådan kostnad och må för varje dag beräknas till högst 10 kronor
eller, om utgift för nattlogi åsamkas vittnet eller domstolen eljest i särskilt
fall med hänsyn till omständigheterna så prövar skäligt, till högst 18
kronor. I ersättning för tidsspillan må vittne tillerkännas högst 30 kronor
om dagen. Sådan ersättning må dock ej utgå, med mindre anledning förekommer
att vittnet går miste om inkomst eller eljest lider ekonomisk förlust.
Vad sålunda stadgats om vittne, skall enligt 3 § i lagen även gälla målsägande,
som höres i anledning av åklagarens talan, samt sakkunnig, som
icke har nämnts av rätten. Nyssnämnda ersättningsmaxima har fastställts
1953.

4 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1962

De i vittnesersättningslagen angivna maxima har betydelse även i andra
iall än då fråga är om rättegång inför domstol. Då person, som höres under
förundersökning i brottmål, enligt därom meddelade regler är berättigad
till gottgörelse av allmänna medel för sin inställelse, gäller sålunda, att ersättning
för kostnad till uppehälle och ersättning för tidsspillan icke må utgå
med högre belopp än den hörde skulle ägt uppbära, om han hörts som
vittne vid domstol och varit berättigad till ersättning av allmänna medel för
inställelsen (1 § kungörelsen den 26 september 1947 om ersättning av allmänna
medel till personer, som höras under förundersökning i brottmål).
Ett annat exempel på ersättningsreglernas tillämplighet utanför rättegång
erbjuder stadgandet i 30 § lagen om nykterhetsvård.

Vittne äger enligt 36 kap. 25 § rättegångsbalken rätt att i förskott erhålla
ersättning för kostnader till resa och uppehälle. Förskottet skall erläggas av
den som enligt 36 kap. 24 § har att utgiva ersättning till vittnet. I mål, där
part åtnjuter fri rättegång, skall förskottet utgå av allmänna medel, om
torskottet enligt lag skall utgivas av parten eller av parterna solidariskt
(3 § lagen om fri rättegång). Enligt 2 § kungörelsen den 10 juli 1947 med
bestämmelser angående vissa kostnader vid domstol äger den som av rätten
eller åklagaren kallats till vittne vid domstol erhålla förskott för kostnad
till resa från den plats där han vistas och tillbaka till denna, beräknat
enligt lägsta reseldassen i allmänna resereglementet samt med iakttagande
i tillämpliga delar även i övrigt av föreskrifterna i samma reglemente. Kan
det antagas, att vittnet kommer att få vidkännes särskild kostnad för uppehälle,
äger han erhålla förskott å ersättningen härför med högst 10 kronor
om dagen. Enahanda förskottsregler gäller för målsägande, som höres i anledning
av åklagarens talan, samt sakkunnig, som icke bär nämnts av rätten
(20 kap. 15 § och 40 kap. 19 § rättegångsbalken, 3 § lagen om fri rättegång
samt 5 § nyssnämnda kungörelse).

Fart som åtnjuter fri rättegång är stundom berättigad till ersättning av
allmänna medel för sin inställelse. Har sådan part ålagts att infinna sig
personligen vid rätten, må han sålunda enligt 4 § lagen om fri rättegång tillerkännas
gottgörelse av allmänna medel för resekostnad enligt lägsta reseklassen
i allmänna resereglementet, om han finnes ej själv kunna svara för
kostnaden. Föreligger synnerliga skäl må utöver resekostnaden traktamentsersättning
tillerkännas parten med högst 10 kronor för varje dag, som erfordras
för resan och vistelsen vid domstolen. Samma ersättningsregler är
tillämpliga, då part, som åtnjuter fri rättegång, i börds- eller faderskapsmål
inställer sig för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper.

Lagförslagets tillkomst

I skrivelse den 27 september 1960 har presidenten i Svea hovrätt efter
överläggning med övriga presidenter i rikets hovrätter och i enlighet med
samtligas uppfattning hemställt om utredning av frågan om ersättning av
allmänna medel till vittnen m. fl. i syfte att åstadkomma en skälig höjning

5

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1962

av nu medgivna ersättningsmaxima. Med anledning härav har inom justitiedepartementet
upprättats en promemoria i detta ämne.

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av Göta hovrätt,
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland, riksåklagarämbetet,
statskontoret, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges
stadsdomare, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges
landsfiskaler, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Svenska polisförbundet,
Sveriges advokatsamfund, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund. Riksåklagarämbetet har överlämnat yttranden från
statsåklagare i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Beträffande innehållet av hovrättspresidenternas framställning, departementspromemorian
och remissyttrandena får utskottet hänvisa till redogörelsen
i propositionen (s. 7—11).

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling:

»Vittnen och vissa andra personer, som höres i rättegång eller under förundersökning
i brottmål, är för sin inställelse berättigade till ersättning för
nödiga kostnader till resa och uppehälle samt för tidsspillan efter vad rätten
prövar skäligt. Ersättningen skall i vissa fall utgå av allmänna medel.
Därvid kan enligt nu gällande regler ersättning för kostnader till uppehälle
utgå med högst 10 kronor om dagen i normalfall och 18 kronor om dagen,
därest inställelsen föranlett utgift för nattlogi eller eljest mera speciella omständigheter
föreligger, samt ersättning för tidsspillan med högst 30 kronor
för varje dag.

De angivna maximibeloppen har fastställts år 1953. Med hänsyn till den
ändring av levnadskostnaderna och den inkomstutveckling, som har ägt
rum sedan dess, är en höjning av beloppen nu påkallad. Förslag härom har
framlagts i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria och har
vunnit allmän anslutning vid den remissbehandling, som promemorian har
undergått. Remissorganen har även med endast få undantag godtagit de nya
maximibelopp, som har föreslagits i promemorian, nämligen för kostnader
till uppehälle 20 kronor om dagen i normalfall och eljest 38 kronor om dagen
samt för tidsspillan 50 kronor per dag. Även jag finner de föreslagna beloppen
lämpligt avvägda och vill förorda förslagets genomförande.

I ett remissyttrande har ifrågasatts att ge vittne rätt till gottgörelse för
inställelsen oberoende av om denna har förorsakat vittnet ekonomisk förlust.
Detta spörsmål synes mig emellertid vara av den principiella natur, att
det icke lämpligen bör upptagas till prövning i det mera begränsade sammanhang,
varom nu är fråga.

Vad härefter angår den traktamentsersättning, som under särskilda förutsättningar
kan utgå till part med fri rättegång, föreslås i promemorian
en höjning av ersättningsimaximum från 10 till 20 kronor per dag. Även i

6

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1962

denna del kan jag ansluta mig till promemorians förslag, som härutinnan
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissorgan.

De lagändringar, som erfordras för att genomföra de föreslagna höjningarna
av ersättningsbeloppen, torde böra träda i kraft med ingången av budgetåret
1962/63. Frågan om den anslagshöjning som i anledning härav erfordras
kommer jag att anmäla i anslutning till statsverkspropositionen för
nämnda budgetår.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 36, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1962

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Nyström, Erik Svedberg
vidson, fröken Mattson, herrar Ferdinand Nilsson, Alexanderson och
Segerstedt Wiberg;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren fru
man, herrar östrand, Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i
ras och fru Lofqvist.

Ar fru -

Bo Bo -

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

620261