Första lagutskottets utlåtande nr 5

Utlåtande 1954:L1u5

Första lagutskottets utlåtande nr 5.

7

Nr 5.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om tillägg till militära rättegångslagen den 30
juni 1948 (nr 472).

Genom en den 18 december 1953 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 16, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

Lag

om tillägg till militära rättegångslagen den 30 jnni 1948 (nr 472).

Härigenom förordnas, att i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 skall
införas en ny paragraf, betecknad 93 a §, av nedan angiven lydelse.

93 a §.

Ej må i anledning av talan mot hovrätts dom eller beslut, varigenom
disciplinstraff ålagts, prövningstillstånd meddelas enligt 54 kap. 10 § 2 rättegångsbalken,
med mindre talan avser brott, varå straffarbete eller avsättning
kan följa.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1954.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

För att undanröja en oklarhet i gällande lag föreslås en uttrycklig bestämmelse
i fråga om rätten att till högsta domstolen fullfölja talan mot hovrätts
dom eller beslut, varigenom disciplinstraff ålagts.

I skrivelse den 10 november 1952 har militieombudsmannen hemställt, att
Kungl. Maj :t ville taga under övervägande vissa i skrivelsen framförda
spörsmål om fullföljd av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom
disciplinstraff ålagts. Yttranden över skrivelsen, som tillkommit efter börande
av samtliga rikets hovrätter, har efter remiss avgivits av riksåklagarämbetet
och 1951 års rättegångskommitté. Tillfälle att avgiva yttrande över
skrivelsen har beretts Sveriges advokatsamfund, som dock icke inkommit
med något yttrande.

8

Första lagutskottets utlåtande nr 5.

Beträffande innehållet i militieombudsmannens framställning, och yttrandena
däröver får utskottet hänvisa till s. 4—9 i propositionen.

1 § lagen om disciplinstraff för krigsmän, vilken lag i likhet med hela
den nya militära straff- och processlagstiftningen trädde i kraft den 1 januari
1949, stadgar att disciplinstraff är arrest och disciplinbot. Arrest ådömes
i minst tre och högst trettio dagar (4 §) samt disciplinbot för minst en
och högst tjugu dagar (6 §).

I 6 § militära rättegångslagen föreskrives att med avseende å rättegången
i militära mål skall i tillämpliga delar, där ej i nämnda lag eller eljest
är särskilt stadgat, gälla vad om rättegång i allmänhet är föreskrivet, därvid
disciplinstraff skall anses lika med böter.

Enligt 54 kap. 9 § rättegångsbalken må talan mot hovrätts dom eller slutliga
beslut i mål eller ärende, som väckts vid underrätt, ej i vidare mån än
som framgår av 10 § komma under högsta domstolens prövning, med mindre
högsta domstolen meddelat parten tillstånd därtill.

I 10 § nämnda kapitel stadgas att prövningstillstånd må meddelas allenast
om för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt,
att talan prövas av högsta domstolen, eller parten visar att talans prövning
eljest skulle ha synnerlig betydelse utöver det mål, varom är fråga (första
punkten); eller om anledning förekommer till ändring i det slut, vartill
hovrätten kommit, eller eljest med hänsyn till omständigheterna i målet skäl
förekommer till talans prövning (andra punkten).

Enligt 12 § andra stycket samma kapitel må i anledning av talan rörande
ansvar prövningstillstånd enligt 10 § andra punkten ej meddelas tilltalad
med mindre talan avser brott, varå straffarbete eller avsättning kan följa,
eller ock annat brott och den tilltalade förklarats straffri på grund av sin
sinnesbeskaffenhet eller erhållit anstånd med straffs ådömande eller för
brottet dömts till förvaring i säkerhetsanstalt eller annan skyddsåtgärd eller
till ungdomsfängelse, fängelse, mistning av befattning på viss tid, dagsböter
ej under sextio eller böter omedelbart i penningar ej under 1 500 kronor
eller ock blivit fälld till vite omedelbart i penningar ej under nämnda belopp
eller för honom bestämts ny minsta tid för förvaring eller internering.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremissen
anfört följande.

»Av utredningen i ärendet framgår att den i 6 § militära rättegångslagen
upptagna regeln om disciplinstraffs likställande med böter föranlett osäkerhet
om fullföljdsrätten till högsta domstolen i sådana fall, då tilltalad av
hovrätt dömes till arreststraff för brott varå straffarbete eller avsättning
ej kan följa. De flesta hovrätterna har därvid ansett prövningstillstånd kunna
meddelas den tilltalade endast enligt första punkten i 54 kap. 10 § rättegångsbalken
(s. k. prejudikat- och intressedispens), medan en hovrätt ansett
den tilltalade kunna få prövningstillstånd även jämlikt andra punkten
i samma lagrum (s. k. ändringsdispens) och i en annan hovrätt den praxis

Första lagutskottets utlåtande nr 5.

9

utbildat sig att fullföljdshänvisning givits enligt båda punkterna i de fall då
hovrätten dömt till arrest över femton dagar men endast enligt första
punkten då hovrätten ådömt lägre arreststraff. I likhet med militieombudsmannen
och samtliga hovrätter anser jag, att den oklarhet som i detta
avseende får anses utmärka regeln i 6 § militära rättegångslagen bör undanröjas
och att alltså en lagändring i förtydligande syfte bör ske.

Hur en sådan lagändring bör genomföras har varit föremål för delade meningar.
För egen del vill jag till en början helt allmänt uttala den uppfattningen
att högsta domstolen, sedan en modern muntlig process genomförts
även i hovrätterna, mer än tidigare synes böra få karaktären av en prejudikatinstans.
Det kan därför enligt min mening finnas skäl att överväga
en viss begränsning av de möjligheter att erhålla s. k. ändringsdispens
som rättegångsbalken för närvarande ger den tilltalade. Detta spörsmål, som
kommer att aktualiseras i och med införandet av ett enhetligt frihetsstraff,
kan emellertid icke lämpligen behandlas i detta sammanhang. När det gäller
att ta ståndpunkt till det nu väckta förslaget att den, som av hovrätt ådömes
mer än femton dagars arrest, bör erhålla prövningstillstånd även enligt
andra punkten i 54 kap. 10 § rättegångsbalken, synes mig avgörande vikt
icke kunna fästas vid den omständigheten att arreststraffets maximum numera
tangerar fängelsestraffets minimum. Arreststraffet bör otvivelaktigt,
även i de jämförelsevis mindre talrika fall då det ådömes över femton dagar,
anses lindrigare än fängelse. Till belysande härav kan bland annat framhållas
att arrest icke verkställes i allmän fångvårdsanstalt utan i militärhäkte
samt att dom eller beslut varigenom arrest ålagts icke i något fall skall tillräknas
den straffskyldige till sådan förhöjning av straff som omförmäles i
4 kap. 14 § strafflagen. Mot att över huvud taget vägra s. k. ändringsdispens
i fråga om arrest har av riksåklagarämbetet anförts, att ett längre arreststraff
beträffande fast anställda krigsmän icke sällan kunde ha betydelse
för vederbörandes framtid inom krigsmakten. Detta må i och för sig vara
riktigt, men när det gäller fast anställda krigsmän torde i regel även ett
kortare arreststraff kunna inverka i hög grad menligt på den dömdes framtidsutsikter.
Vill man tillmäta denna synpunkt avgörande betydelse, skulle
gränsen följaktligen behöva dragas betydligt lägre än vid femton dagars
arrest. I så fall bleve emellertid följden, att ett fyrainstanssystem komine att
råda i flertalet disciplinmål. En sådan ordning synes icke lämplig.

På grund av vad sålunda anförts har jag funnit övervägande skäl tala mot
att låta en tilltalad få söka s. k. ändringsdispens, när han av hovrätt ådömes
arrest för brott varå straffarbete eller avsättning ej kan följa. Ett uttryckligt
stadgande härom, vilket bör omfatta även disciplinbot, synes böra få
sin plats i 13 kap. militära rättegångslagen, vari meddelas särskilda bestämmelser
om rättegången vid domstol i militära mål.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

2 liihany till riksdagens protokoll 195‘4. I samt. 1 ond. Nr ■''1 — 5,

10

Första lagutskottets utlåtande nr 5.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 16, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 februari 1954.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Lindblom, Olofsson,
fru Sjöström-Bengtsson, herrar Björnberg, John Johansson och Ollén;

från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg, Landgren, Gustafsson
i Borås, fru Johansson i Skövde, herrar Andersson i Björkäng, Lundqvist
och fröken Karlsson.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540334