8
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
Nr 5.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående sådan ändring
av allmänna strafflagen, att krigspropaganda blir
straffbelagd.
Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 5, av herr Hagberg i Luleå m. fl.
I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl,
Maj :t hemställa om förslag till sådan ändring av allmänna strafflagen, att
krigspropaganda blir straffbelagd».
Motionärerna erinra inledningsvis om att ett överväldigande flertal av
innevånarna i vårt land, liksom i andra länder, betrakta kriget som en
katastrof och anse uppgiften att förhindra det hotande tredje världskriget
som den ojämförligt angelägnaste. Härtill kommer, framhålla motionärerna,
att i våra dagar hela befolkningen, oavsett kön, ålder eller boningsort, blir
utsatt för direkta krigshandlingar genom bombfällning och beskjutning.
Vidare uttala motionärerna, att ett viktigt led i kampen mot kriget är att
förbjuda propaganda som syftar till krig eller som framställer kriget såsom
något nödvändigt. Slutligen synes det motionärerna vara en avsevärd framgång
för alla fredens krafter, om krigspropaganda kriminaliseras, oberoende
av varifrån de olika människorna eller organisationerna anse krigsfaran
hota. Motionärerna påpeka dock att det med visst fog kan sägas vara
svårt att avgöra vad som är krigspropaganda.
Beträffande vad motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen.
Strafflagen innehåller för närvarande en del stadganden om brott mot
staten, som ha beröring med hithörande spörsmål.
Enligt 8 kap. 1 § straffas för högförräderi den som, med uppsåt att riket
eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med
utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av
sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling
som innebär fara för uppsåtets förverkligande.
Jämlikt 9 kap. 1 § dömes den för uppror som, med uppsåt att statsskicket
skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att
åtgärd eller beslut av Konungen, riksdagen eller högsta domarmakten skall
sålunda framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara
för uppsåtets förverkligande.
Försök och förberedelse till högförräderi och uppror äro även straffbelagda.
För olovlig värvning straffas enligt 8 kap. 9 § den som utan Konungens
9
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
tillstånd här i riket värvar folk till främmande krigstjänst eller därmed
jämförlig tjänst eller förmår folk att olovligen begiva sig ur riket för att
taga sådan tjänst.
10 § i nyssnämnda kapitel utsätter straff för den som av främmande
makt eller någon som handlar i dess intresse mottager penningar eller annan
egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller annorledes
påverka den allmänna meningen om bl. a. åtgärder i rikets yttre
styrelse. Brottet benämnes tagande av utländskt understöd.
Vidare straffas enligt 11 kap. 6 § för samhällsfarlig ryktesspridning den
som bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant påstående som
är ägnat att framkalla fara för bl. a. rikets säkerhet.
Slutligen bör i detta sammanhang framhållas att strafflagen ill kap. 5 §
stadgar straff för var och en som muntligen inför menighet eller folksamling,
i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande
till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning
m. in.
Kungl. Maj :t har den 9 september 1948 uppdragit åt straffrättskommittén
att avgiva förslag i anledning av vissa av riksdagen i samband med behandlingen
år 1948 av propositionen nr 80 med förslag till lag om ändring i
strafflagen in. m. framförda önskemål om en mera detaljerad avfattning av
strafflagens bestämmelser om uppror.
Utskottet.
De lagregler för vilka ovan redogjorts rikta sig i viss mån även mot
krigspropaganda. För högförräderi respektive försök eller förberedelse därtill
kan sålunda den straffas, som propagerar för att riket skall bringas
i beroende av främmande makt, nämligen om det sker på sådant sätt att
propagandan innebär fara för att uppsåtet skall förverkligas. För uppror
kan den dömas som agiterar i syfte att med våldsamma medel framtvinga
eller förhindra åtgärd av Kungl. Maj :t eller riksdagen, under förutsättning
alt agitationen innebär fara för att syftemålet skall vinnas. Straffbudet mot
olovlig värvning riktar sig vidai''e äAen mot krigspropaganda. Det torde nämligen
kunna antagas, att värvning innefattar eller förutsätter ett visst mått
av propaganda för krig. Den som mottager penningar eller annan egendom
av främmande makt i syfte att propagera mot ett av Kungl. Maj:t eller riksdagen
fattat beslut, exempelvis av innehåli att landet skall hålla sig utanför
eu mellan andra stater pågående konflikt, kan ådömas straff för tagande
av utländskt understöd. Slutligen kan straff för samhällsfarlig ryktesspridning
drabba den som med användande av osanna påståenden eller falska
rykten agiterar för landets deltagande i krig, under förutsättning att de
osanna uppgifterna eller falska ryktena äro ägnade att framkalla fara för
rikets säkerhet.
2 lii han g till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 1 avd. \r 4—5.
10
Första lagutskottets utlåtande nr 5.
Under vissa omständigheter kan sålunda krigspropaganda bestraffas redan
enligt gällande rätt.
Utskottet har under hand inhämtat, att straffrättskommittén är. sysselsatt
med att utarbeta ändrade bestämmelser om uppror samt att kommittén
i anslutning härtill och med anknytning till ny dansk, och. norsk lagstiftnig
om statsförbrytelser överväger vissa ändringar) i lagstiftningen om brott
mot staten. De i motionen berörda frågorna tillhöra det område som sålunda
är föremål för utredning. , ... .mar''
Gentemot den i motionen framförda tanken på en. kriminalisering av
»krigspropaganda» vill utskottet för övrigt.framhålla, att begreppet krigspropaganda
är så vittomfattande och; till sin betydelse obestämbart, att begreppet
näppeligen lämpar sig att. användas som grundval för en brottsbeskrivning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 11:5, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 februari 1951.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Lodenius, Olofsson*, Cassel,
fru Sjöström-Bengtsson*, herrar Ivar Nilzon, Lindgren och Göransson*; samt
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Håstad*,
fröken Öberg, herrar Wirtén, Svensson i Stenkyrka, fru Johansson i Skövde*
och herr Jacobsson i Sala.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
510481