Första lagutskottets utlåtande nr 54

Utlåtande 1946:L1u54 - höst

Första lagutskottets utlåtande nr 54.

3

Nr

54.

Ankom till riksdagens kansli den 6 november 1946 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål.

Genom en den 20 september 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 328, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag
till

Lag

med vissa bestämmelser örn rättegången i tryckfrihetsmål.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Mål angående brott som avses i § 3 tryckfrihetsförordningen upptages,
om den skrift som föranlett åtalet är tryckt i stad i vars rådhusrätt enligt
gällande bestämmelser jämte borgmästaren finnas minst två lagfarna ledamöter,
vid den rådhusrätten men i annat fall vid rådhusrätten i stad som
är säte för länsstyrelsen i det län där skriften är tryckt eller, om den staden
hör till domsaga, vid den rådhusrätt i länet med angiven sammansättning
som är närmast tryckningsorten.

Beträffande sådan utom riket på svenska språket tryckt skrift, å vilken
huvuddislributören finnes angiven, vare dennes boningsort ansedd som tryckningsort.

År vid talans väckande tryckningsorten eller, i fall som avses i andra
stycket, huvuddistributörens boningsort ej känd eller är fråga om annan utom
riket tryckt skrift än i andra stycket sägs, vare som tryckningsort ansedd
ort där skriften anträffas.

2 §•

I mål varom i 1 § förmäles skall rätten vid förberedande behandling så
snart ske kan utreda vem som är ansvarig för skriftens innehåll; och må
rätten därvid meddela beslut i sådan fråga. Tillika skall bestämmas, huruvida
frågan örn skriftens innehåll är brottsligt skall prövas av jury.

Vid målels beredande må rätlen, även då fråga är örn allmänt åtal, höra
part eller annan så ock meddela beslut i fråga örn målets avvisande.

4

Första lagutskottets utlåtande nr 54.

Om särskild talan mot beslut, varigenom rätten ogillat invändning av den
tilltalade, att han icke är ansvarig för skriftens innehåll, gäde vad i rättegångsbalken
är stadgat angående invändning om rättegångshinder.

3 §•

Då jury skall medverka, skola i samband med målets beredande vid sammanträde
med parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas
som i tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets beredande slutförts,
skall rätten utsätta tid för huvudförhandling inför juryn.

Skall jury ej medverka, varde målet, sedan beredandet slutförts, utsatt
till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

4 §.

Angående rättens sammansättning vid huvudförhandling inför jury gäde
vad i rättegångsbalken är i allmänhet föreskrivet örn domförhet vid huvudförhandling.
De till tjänstgöring i juryn utsedda skola genom rättens försorg
skriftligen kallas till förhandlingen; och skall kallelsen innehålla såväl uppgift
å den tid inom vilken anmälan om laga förfall eller begäran om befrielse
från jurymannauppdraget på annan grund senast bör vara till rätten
inkommen som ock erinran om påföljd för försummelse att hörsamma kallelsen.

Visar juryman laga förfall eller beviljas honom befrielse från jurymannauppdraget,
inkallas suppleant till tjänstgöring. Finner rätten att juryman
icke styrkt laga förfall eller avslås begäran örn befrielse från uppdraget,
varde jurymannen underrättad därom. De av rätten uttagna suppleanterna
skola inkallas i den ordning vari de utlottats och de av part utsedda suppleanterna
i den ordning de nämnts.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall
suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom kan
undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron uppskov
med målet, vare han skyldig att ersätta statsverket och parterna den kostnad
som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten
jämkas efter vad rätten finner skäligt.

5 §•

Då fulltalig jury tillstädeskommit inför rätten, skola juryns medlemmar
avlägga denna försäkran: »Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete,
att jag såsom ledamot i denna jury efter bästa förstånd skall besvara
de frågor som av rätten framställas och i obrottslig tystnad hålla såväl vad
under juryns överläggningar yttras som huru de särskilda medlemmarna
rösta. Detta vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.»

6 §•

Vid huvudförhandlingen äger juryman att med rättens tillstånd framställa
fråga till part, vittne, sakkunnig eller annan.

Fortsatt huvudförhandling må ej hållas, med mindre juryns sammansättning
är oförändrad.

Första lagutskottets utlåtande nr 54.

5

7 §•

Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rätten utan
uppskov till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan huruvida skriftens
innehåll är brottsligt efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden
funnit tillämpliga. Avser åtalet flera brott eller föranleder målets
beskaffenhet i övrigt flera frågor, skola de framställas var för sig. Innan
frågorna till juryn slutligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle
att yttra sig över desamma. Därefter överlägge juryn i enrum under en av
juryn utsedd ordförande. Framställd fråga skall av juryn besvaras med ja
eller nej. Ej må juryn åtskiljas innan samtliga frågor blivit besvarade.

8 §.

Vid juryns överläggning skola handlingarna i målet jämte rättens protokoll
vara tillgängliga för juryn.

Juryns beslut skall grundas å vad vid huvudförhandlingen inför juryn
förekommit. Har ny huvudförhandling ägt rum, skall beslutet grundas å vad
därvid förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat, tillställas rätten, varefter dom skall
meddelas senast påföljande söckendag.

9 §.

Juryman åtnjuter av statsmedel dagtraktamente och reseersättning enligt
de grunder som gälla för landstingsmän.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga
delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Genom lagen upphäves lagen den 9 april 1937 (nr 118) med vissa bestämmelser
örn rättegången i tryckfrihetsmål.

Till grund för det genom propositionen framlagda lagförslaget, vilket är
föranlett av nya rättegångsbalken, ligger ett av processlagberedningen i betänkande
den 17 mars 1944 (SOU 1944: 9 och 10) framlagt förslag i samma
ämne. Processlagberedningens förslag var avsett att ersätta den gällande
lagen den 9 april 1937 (nr 118) med vissa bestämmelser örn rättegången i
tryckfrihetsmål.

Efter att hava lämnat en redogörelse för huvudpunkterna i beredningens
förslag anför föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, i propositionen
bland annat följande:

»För genomförande av dessa beredningens förslag förutsattes ändring i
tryckfrihetsförordningen. I betänkandet har också upptagits utkast till bestämmelser
därom. Dessa medlogos dock icke bland de förslag till grundlagsändringar
i anledning av processreformen som genom proposition (nr

6

Första lagutskottets utlåtande nr 54.

246) framlades för 1944 års riksdag. I propositionen framhöll dåvarande departementschefen,
statsrådet Bergquist, att särskilt förslaget om utvidgning
av juryns befogenhet borde bliva föremål för förnyade överväganden i sammanhang
med en tillämnad allsidig utredning angående revision av tryckfrihetsförordningen.
Numera ha särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa
en sådan utredning. Förslag som dessa sakkunniga kunna komma att
framlägga beträffande tryckfrihetsprocessens utformning kunna emellertid ej
leda till grundlagsändring förrän efter utgången av innevarande andrakammarperiod
eller således tidigast år 1949. Med hänsyn härtill och då nya RB
avses skola träda i kraft redan den 1 januari 1948 måste i avvaktan på utredningens
resultat en provisorisk reglering ske av ifrågavarande spörsmål. Jag
anhåller att nu få upptaga till behandling frågan om en dylik provisorisk
reglering.

Vad först angår reglerna örn forum föreskrives i tryckfrihetsförordningen,
att mål rörande innehållet i tryckt skrift skall upptagas vid rådhusrätt enligt
vad därom stadgas i särskild lag, stiftad i den ordning § 87 regeringsformen
föreskriver. Härav följer, att om residensstad lägges under landsrätt, tryckfrihetsmål
som bort upptagas vid den indragna rådhusrätten i stället måste
hänvisas till annan rådhusrätt. Därvid torde endast rådhusrätt i stad inom
länet böra ifrågakomma. Såsom processlagberedningen framhållit skulle nämligen
anlitande av domstol utom länet medföra åtskilliga svårigheter bland
annat i fråga om juryns sammansättning. Något oundgängligt behov av att
kunna anvisa forum i annat län torde ej heller föreligga. Pa sätt anförts i
propositionen 1944: 246 synes man åtminstone tills vidare ej lia anledning att
räkna med att rådhusrätten i någon residensstad skall komma att indragas
utan att i länet fortfarande finnes någon stad med rådhusrätt. I övrigt bör
som villkor för behörighet uppställas, att rådhusrätten har minst tre lagfarna
ledamöter. Därest flera rådhusrätter med sådan sammansättning finnas inom
länet, synes företräde böra givas åt den som är närmast tryckningsorten.

I fråga om rättens sammansättning i jurymål vill jag framhålla, att nya
RB:s bestämmelser om medverkan av nämnd i rådhusrätt vid handläggningen
av grövre brottmål främst motiverats därmed, att det i dessa mål vore av särskild
vikt att allmänheten genom sina målsmän toge del i dömandets ansvar
och därigenom erhölle förtroende för det sätt varpa domstolen fullgjorde sin
uppgift. I de tryckfrihetsmål om vilka nu är fråga blir denna synpunkt i väsentlig
mån tillgodosedd redan genom juryns deltagande. Den omständigheten
att straffmätningen sker utan medverkan av lekmän synes mig ej böra
tillmätas alltför stor betydelse. I tryckfrihetsmål kommer det nämligen mera
sällan i fråga att tillgripa straff jämförliga med dem som ådömas i vanliga
svårare brottmål. I avbidan på en slutlig reglering av den föreliggande frågan
torde därför den nuvarande organisationen av domstolen utan olägenhet kunna
bibehållas även i de jurymål där brottet är av grövre beskaffenhet. Rådhusrätten
bör således då jury medverkar alltid ha den sammansättning som
i nya RB är i allmänhet föreskriven för domförhet vid huvudförhandling.
I rätten böra alltså liksom för närvarande sitta tre ledamöter.

Första lagutskottets utlåtande nr 54.

7

Genom att förutsättningar saknas att nu genomföra förslaget örn befogenhet
för juryn att vid målets avdömande fungera såsom nämnd bortfaller anledningen
till en av beredningen föreslagen ändring i jurymannaförsäkrans
lydelse. Det är vidare icke utan grundlagsändring möjligt att, såsom beredningen
förordat, låta rätten i juryn insätta en person med uppgift att vara
juryns ordförande. På grund härav erfordras vissa jämkningar i beredningens
förslag.»

Lagrådet har den 6 september 1946 avgivit utlåtande (över ett på grundval
av beredningens förslag inom justitiedepartementet upprättat lagförslag i
ämnet. De erinringar som vid lagrådsgranskningen framställts mot det remitterade
förslaget ha beaktats i propositionen.

Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda Utskottet.
lagförslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså
hemställa,

att förevarande proposition, nr 328, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 5 november 1946.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid delta ärendes behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Ewerlöf, Ahlkvist, Kräge!, Löthner, Lodenius,
Willam Ohlsson och Anner;

från andra kammaren: herrar Björling och Lindberg, fru Gustafson, herrar Landgren,
Gustafsson i Lekåsa, Sveningsson*, Andersson i Mölndal och Jonsson i Skutskär.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.