Första lagutskottets utlåtande Nr 50

Utlåtande 1942:L1u50

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1942 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 §
rättegångsbalken m. m.

Genom en den 8 maj 1942 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 268, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

l) Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 KAP.

6 §•

Häradshövding skall riktig dombok hålla, och den själv underskriva. Vid
slutet toge han förteckning på de böter, som vid tinget fallit, och huru de fördelta
äro. I domboken skola ock alla syner i jorda tvister, med domen där å,
införda vara.

6 KAP.

5 §•

Rådstuvurätts dombok skall skrivas under av alla, som i rätten sitta. Vid
domboken skall fogas saköreslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom denna lag upphävas lagen den 26 mars 1915 (nr 61) innefattande
vissa bestämmelser om insändande till hovrätt av underrätts dombok, lagen den
18 juni 1926 (nr 338) örn insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll
så ock av protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare
eller annan ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare, ävensom
Kungl. Maj:ts brev till Svea hovrätt den 10 juli 1765 med föreskrift
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 1 avd. Nr 50.

1

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

om uppvisande av Stockholms rådstuvurätts domböcker med mera, Kungl.
Maj:ts brev till samtliga hovrätterna den 2 maj 1766 och Kungl. Maj:ts brev
till justitiekanslern den 28 februari 1777 angående böter för ledamöter av rådstuvurätt
vid försummelse med insändande av domböcker och protokoll, punkt
26 i Kungl. Maj:ts förklaring den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden
i åtskilliga rum med mera samt Kungl. Maj:ts brev till Svea hovrätt
den 27 april 1814 angående tillförordnade domares skyldighet att avlämna
domböcker och protokoll.

2) Lag

örn ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 73 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

11 KAP.

73 §.

Vid vattendomstolens---allenast anmärkas.

För varje---akten omfattar.

Vid akten---upptagna adresser.

Vattenrättssekreteraren skall för varje kvartal inom sex veckor efter utgången
därav till Svea hovrätt insända renoverat exemplar av akterna i de
ansökningsmål, som avgjorts av vattendomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Renoverat exemplar av akterna i de vattenmål, som avgjorts under år 1941
samt under första halvåret 1942, skall av vattenrättssekreteraren insändas till
Svea hovrätt före den 1 oktober 1942.

3) Lag

om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 35)
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden2 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att 4 § samma förordning skall
upphöra att gälla.

1 Senaste lydelse se 1936: 70.

2 Senaste lydelse av 2 § se 1936: 227.

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

2 §.

‘ Renoverat exemplar av lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen skall
insändas till hovrätten av inskrivningsdomaren för varje månad inom utgången
av nästa månad därefter. Renoverat exemplar av äktenskapsförordsoch
bouppteckningsprotokollen skall insändas till hovrätten, å landet av domaren
för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav, och i stad av
den, som har att föra nämnda protokoll, för varje månad inom utgången av
nästa månad därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom denna lag upphäves 8 § andra stycket lagen den 7 maj 1918 (nr
294) örn särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och
ärenden.

Före den 1 juli 1942 gällande föreskrifter om insändande till hovrätten av
protokoll, som angivas i 1 § ovannämnda förordning den 16 juni 1875, samt
om ansvar och vite vid underlåtenhet härutinnan skola fortfarande tillämpas
beträffande protokoll för tiden före lagens ikraftträdande. Hålles särskilt
tingssammanträde, som avses i lagen den 7 maj 1918, efter avslutandet av vårtinget
1942 men före den 1 juli samma år, skola därvid förda äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokoll, vid hittills gällande äventyr, insändas
till hovrätten samtidigt med protokollen för vårtinget.

4) Lag

om ändrad lydelse av 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 örn delning
av jord å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

21 KAP.

36 §.

Ägodelningsdomaren före--— i lagfartsboken.

Ägodelningsdomaren skall föra dagbok över till rättens eller ägodelningsdomarens
åtgärd inkomna mål samt inom en månad efter varje års slut insända
dagboken till justitiekanslersämbetet. Formulär till dagbok fastställes av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

1 Senaste lydelse se 1935: 236.

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

Vissa protokoll och andra handlingar, som upprättas vid underdomstolar,
skola renoveras och insändas till hovrätten för att där förvaras. Härigenom
kan handlingarnas innehåll bevaras för framtiden, även om originalexemplaren
hos underdomstolarna gå förlorade genom eldsvåda eller annan förödelse.
De insända renovationerna undergå viss granskning i hovrätten, särskilt för
kontroll över stämpeluppbörden. Därjämte hämtas vissa statistiska uppgifter
ur renovationerna.

Renovationsförfarandet regleras genom ett flertal olika lagar och författningar.
Enligt 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken skall varje års
dombok jämte saköreslängd från häradsrätt och rådhusrätt insändas till
hovrätten före Mikaels dag (den 29 september) påföljande år. Renovationsskyldigheten
omfattar endast vissa delar av domboken. I lagen den 26 mars
1915 innefattande vissa bestämmelser om insändande till hovrätt av underrätts
dombok stadgas nämligen, att i det exemplar av domboken, som skall
insändas, böra endast införas mål och ärenden angående ägande- eller nyttjanderätt
till fast egendom eller rätt till servitut, angående ägoskillnad eller
delning av jord, angående jordägares rätt över vattnet å hans grund, angående
dikning eller annan avledning av vatten ävensom angående arv eller
testamenten. Genom kungl, brev till Svea hovrätt den 10 juli 1765 har Stockholms
rådhusrätt befriats från skyldigheten att avlämna domboksrenovation
och i stället ålagts att inom den härför stadgade tiden uppvisa originaldomboken
i hovrätten.

Beträffande jorddelningsprotokoll föreskrives i en särskild lag
den 18 juni 1926, att vad i lag är stadgat om insändande till hovrätt av
underrätts dombok skall ock gälla om ägodelningsrätts protokoll så ock om
protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan
ordförande i ägodelningsrätt eller — i vissa avstyckningsärenden — av
överlantmätare.

Vid vattendomstol skola ingivna handlingar samt avskrifter av domstolens
protokoll och utslag m. m. i varje mål samlas till en akt. Renovation skall
ske av sådan akt i vattenmål jämlikt följande bestämmelser. I fråga
om ansökningsmål föreskriver 11 kap. 73 § vattenlagen, att beträffande skyldighet
att till Svea hovrätt insända ett exemplar av akten i målet skall vad
rörande insändande till hovrätt av underrätts dombok är stadgat äga motsvarande
tillämpning. Beträffande stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål
gäller samma regel jämlikt hänvisningar i 81 och 92 §§ av
samma kapitel till det nyss återgivna stadgandet.

Om de s. k. småprotokollen meddelas bestämmelser i förordningen den
16 juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden. Enligt 2 § i denna förordning skola inskrivningsdomarens
lagfartsprotokoll, inteckningsprotokoll och tomträttsprot
o k o 11 insändas till hovrätten, å landet av domaren för varje halvår inom
tre månader efter utgången därav och i stad av inskrivningsdomaren för
varje månad inom utgången av nästa månad därefter. I åtskilliga domsagor
och vissa städer hava inskrivningsprotokollen ersatts med aktsystem i en -

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

5

lighet med lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning
av inskrivningsärenden. Jämlikt 17 § i denna lag skall vad i särskilda
författningar finnes stadgat om insändande till hovrätt av lagfarts-, intecknings-
och tomträttsprotokoll äga motsvarande tillämpning i fråga örn dagboken
över inskrivningsärenden jämte avskrift av de till grund
för inskrivningsansökningarna åberopade handlingarna.

I 2 § av 1875 års förordning lämnas även föreskrifter om renovation av
övriga småprotokoll, vilka föras vid underrätt, nämligen förmynderskapsprotokoll,
äktenskapsförordsprotokoll och bouppteckningsprotokoll.
Dessa skola insändas till hovrätten, å landet av
den som hållit tingssammanträde, vid vilket sådant protokoll förts, inom tre
månader från tingets avslutande och i stad av rådhusrätten för varje månad
inom utgången av nästa månad därefter. I renovationsexemplaret av förmynderskapsprotokollet
behöva vissa slag av ärenden icke införas.

Bland övriga stadganden örn renovering av olika handlingar må här anföras
12 § i kungörelsen den 22 juni 1932 med föreskrifter angående tillämpningen
av lagen om inteckning i jordbruksinventarier. Där stadgas, att inskrivningsdomaren
skall inom tre månader efter utgången av varje kalenderår
till hovrätten insända dagboken över inteckningar i jordbruksinventarier
i huvudskrift eller avskrift. Om något ärende icke förevarit
under kalenderåret, skall i stället uppgift härom lämnas.

De flesta nu angivna författningar sakna straffbestämmelser för försummelse
i fråga om renovationsskyldighetens fullgörande. Rättegångsbalkens renovationsföreskrifter
innehålla visserligen särskilda bötesstraff för sådan
försummelse, men dessa straffbestämmelser torde få anses upphävda genom
3 § i promulgationsförordningen till strafflagen. I 2 § av 1875 års förordning
angående småprotokoll stadgas, att den som försummar skyldigheten att insända
dylikt protokoll skall böta minst en krona 50 öre och högst tre kronor
för varje dag protokollen eller något av dem uteblivit, varjämte bland annat
meddelas föreskrifter örn vitesföreläggande vid dylik försummelse. Samma
förordnings 4 § behandlar fördelningen av sådana böter som nu nämnts. Genom
kungl, brev till samtliga hovrätterna den 2 maj 1766 och kungl, brev till
justitiekanslern den 28 februari 1777 har förordnats, att då ledamöter av rådhusrätt
ådömas böter för försummelse i fråga om insändande av domböcker
och protokoll, borgmästare skall betala dubbelt mot rådman. I de fall, då särskilda
straffbestämmelser icke gälla, torde försummelse av renovationsskyldighet
falla under de allmänna stadgandena i 25 kap. strafflagen örn ansvar
för tjänstefel.

Särskilda bestämmelser rörande vikarierande domares befattning med renovationer
hava meddelats i punkt 26 av Kungl. Majlis förklaring den 23
mars 1807 över allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum m. m. och kungl,
brev till Svea hovrätt den 27 april 1814.

Inom justitiedepartementet har verkställts utredning örn möjligheterna att
påskynda det nuvarande renovationsförfarandet, varvid gällande bestämmel -

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

ser om renovering underkastats översyn även i vissa andra hänseenden. Utredningens
resultat har sammanfattats i en P. M. angående snabbare renovationsförfarande
m. m. (Justitiedepartementets promemorior 1942:2).

I promemorian, vilken såsom bilaga fogats vid propositionen, föreslås följande
ändringar i de nuvarande renovationsbestämmelserna.

Renoverat exemplar av d o m b o k och jorddelningsprotokoll skall
insändas till hovrätten för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav.
Stockholms rådhusrätts dombok, som alltjämt undantages från renovationsskyldigheten,
skall framdeles icke heller behöva uppvisas. Beträffande
omfattningen av vad som skall renoveras föreslås blott vissa mindre jämkningar
i de nuvarande reglerna. Av domboken skall enligt förslaget renoveras
mål och ärenden, som röra ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom, rätt
till servitut, jordägares rätt över vattnet å hans grund, arv eller testamente.
Jorddelningsprotokollen skola fortfarande renoveras i sin helhet. Till dessa
protokoll räknas liksom förut ägodelningsrättens och ägodelningsdomarens protokoll
ävensom överlantmätarens protokoll över fastställelser å avstyckningar
jämlikt 21 kap. 43 § tredje stycket jorddelningslagen. Därjämte skall enligt förslaget
renovering ske av länsstyrelsens protokoll eller beslut jämlikt 21 kap.
68 § första stycket jorddelningslagen rörande avstyckningar i städer och vissa
andra områden. Insändandet av renovationerna skall ombesörjas för häradsrätt
av domhavanden, för rådhusrätt av den som har att föra domboken eller
protokollet, för ägodelningsrätt och ägodelningsdomare av den sistnämnde,
för överlantmätaren av denne samt för länsstyrelse av föredraganden i jorddelningsmål.

Från vattendomstol skall renoverat exemplar av akterna i vattenmål,
som avgjorts under varje kvartal, insändas till Svea hovrätt av vattenrättssekreteraren
inom sex veckor efter kvartalets utgång.

Beträffande renoveringen i inskrivningsärenden skola de regler, som nu äro
stadgade för stad, utsträckas att gälla även på landet. Renovationer av lagfarts-,
intecknings- och tom trätts protokollen eller, där aktsystem
införts, dagboken över inskrivningsärenden jämte
avskrift av de till grund för inskrivningsansökningarna åberopade handlingarna
skola alltså insändas till hovrätten av inskrivningsdomaren för
varje månad inom utgången av nästa månad därefter.

Renoveringen av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen
skall på landet verkställas i samma ordning som renoveringen
av domboken. Dessa renovationer skola således insändas av domaren
för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav. Från rådhusrätt
skola nämnda protokoll insändas på samma tider som förut, men renovationsskyldigheten
skall läggas på den som har att föra protokollen. Förmynderskapsprotokollet
skall icke vidare renoveras.

Vad som införts i dagboken över inteckningar i j ordbruk sinventarier
skall av inskrivningsdomaren i avskrift insändas till hovrätten
för varje månad inom utgången av nästa månad. Dagboken skall alltså
icke vidare få insändas i huvudskrift. Om något ärende icke förevarit under

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

7

en eller flera månader av samma kalenderår, skall inskrivningsdomaren inom
en månad efter årets utgång insända uppgift härom till hovrätten.

Bestämmelserna om särskilda dagaböter vid underlåtenhet att insända vissa
renovationer skola upphävas. Alla försummelser i avseende å renovationsskyldighetens
fullgörande skola bedömas efter strafflagens allmänna bestämmelser
om ansvar för tjänstefel.

De nya föreskrifterna skola enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1942.
Genom övergångsbestämmelser regleras insändandet av renovationer från tiden
före ikraftträdandet.

Vissa äldre bestämmelser skola avskaffas utan att ersättas med nya stadganden.
Sålunda föreslås upphävande av de särskilda föreskrifterna om böter
för ledamöter av rådhusrätt vid renovationsförsummelse samt om vikarierande
domares befattning med renovationer.

I promemorian har slutligen framhållits, alt föreskrifter angående renovering
med hänsyn till sin beskaffenhet kunna utfärdas av Kungl. Majit i
administrativ ordning och att de nya bestämmelserna därför höra meddelas
i kungörelseform, i den mån de icke lämpligen böra infogas i tidigare
lagar.

I enlighet med vad sålunda anförts hava följande författningsutkast upprättats
och bifogats promemorian, nämligen utkast till kungörelse angående
renovation av underrätts dombok och protokoll i jorddelningsmål, utkast
till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken,
utkast till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen, utkast
till lag örn ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr
42 s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden samt utkast till kungörelse om ändrad lydelse av 12 § kungörelsen
den 22 juni 1932 (nr 282) med föreskrifter angående tillämpningen
av lagen den 3 juni 1932 (nr 171) örn inteckning i jordbruksinventarier.

över de förslag, som framlagts i promemorian, ha yttranden infordrats
från samtliga hovrätter, lantmäteristyrelsen, statistiska centralbyrån, vattenrättsdomarna
i österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, länsstyrelserna
i Stockholms, Kronobergs och Västernorrlands län samt överlantmätarna
i Stockholms och Östergötlands län. Göta hovrätt har vid sitt
yttrande fogat utlåtande av advokatfiskalsämbetet i hovrätten. Därjämte
ha yttranden inkommit från föreningen Sveriges häradshövdingar och styrelsen
för föreningen Sveriges stadsdomare.

I yttrandena har icke någon invändning gjorts mot kravet på ett snabbare
renovationsförfarande överhuvud taget. Även de föreslagna tidsbestämmelserna
för olika renovalioners insändande ha godtagits i flertalet yttranden.

Förslaget att upphäva skyldigheten att renovera förmynderskapsprotokollet
har i samtliga remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I
flera yttranden ha påyrkats ytterligare begränsningar i renovationsskyldighetens
omfattning.

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

Vad som föreslagits i promemorian beträffande frågan vem renovationsskyldigheten
skall åvila har i stort sett icke föranlett några erinringar.

Svea hovrätt, som i ett tidigare uttalande — vilket återgivits i promemorian
— förordat bestämmelser rörande skyldighet att framställa renovationer,
har förklarat sig alltjämt anse det önskligt, att denna fråga klarlades. Örn
svårigheter ansåges möta att i författningsväg reglera alla de skiftande fall,
som kunde förekomma, torde erforderlig vägledning böra givas i motiveringen,
då detta lagärende underställdes riksdagens prövning.

I anslutning till förslaget att upphäva bestämmelsen om dagaböter för
viss renovationsförsummelse har häradshövdingföreningen erinrat om stadgandet
i 21 kap. 36 § andra stycket jorddelningslagen, vari föreskrives skyldighet
för ägodelningsdomare att inom en månad efter varje års slut, vid
bot av en krona 50 öre för varje dag han uteblir, till justitiekanslersämbetet
insända dagboken över till ägodelningsrättens eller ägodelningsdomarens åtgärd
inkomna mål. I den mån denna föreskrift ur rättssäkerhetens synpunkt
alltjämt kunde anses påkallad, borde enligt föreningens mening i
varje fall den särskilda bötesbestämmelsen utgå.

Av Göta hovrätt har påpekats, att i det vid promemorian fogade utkastet
till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken bibehållits
föreskriften i förstnämnda lagrum att häradshövding efter underskrivande
av domboken skulle sätta sitt och häradets insegel därhos. Denna
föråldrade föreskrift borde enligt hovrättens mening uteslutas.

Häradshövdingföreningen har slutligen ifrågasatt, örn icke samtliga hithörande
stadganden rörande renovation av domstolars och domares protokoll,
dagböcker och handlingar borde- sammanföras i en författning och
utfärdas i administrativ ordning. Därigenom skulle större reda och överskådlighet
vinnas.

För det närmare innehållet i yttrandena redogöres å sid 10—14 i propositionen,
vartill utskottet hänvisar.

Vid remiss till lagrådet den 30 april 1942 av de genom förevarande proposition
framlagda lagförslagen anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Westman — efter att ha redogjort för den i ärendet verkställda utredningen
— följande:

»En allmän översyn av renovationsbestämmelserna är otvivelaktigt påkallad.
Dessa bestämmelser, som tillkommit på vitt skilda tider och i olika
sammanhang, uppställa mycket växlande regler för renovationernas insändande.
Delvis innehålla de också föråldrade och oklara föreskrifter.

1932 års riksdag anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t örn utredning, huruvida
och på vad sätt lagändring borde komma till stånd i syfte att bereda
lättnad i avseende å renovationsskyldigheten i inskrivningsärenden. Riksdagen
torde härmed lia åsyftat bl. a. en undersökning av möjligheten att inskränka
renoveringen i den mån erforderlig säkerhet kunde vinnas för domstolshandlingarnas
bevarande genom anordnande av brandfria arkiv hos
underdomstolarna. Såsom framhållits i promemorian har emellertid denna

Första lagutskottets utlåtande Nr 60.

9

fråga kommit i ett nytt läge på grund av den förstörelserisk, som det moderna
kriget medför. Även arkivlokaler, som bereda säkerhet mot vanliga eldsvådor,
lämna endast undantagsvis ett tillfredsställande skydd mot bombnedslag.

Främst av detta skäl har i promemorian förordats, att renovationsskyldigheten
i stort sett skulle bibehållas och att ett väsentligt snabbare renovationsförfarande
skulle föreskrivas i fråga om de handlingar, som enligt
nuvarande bestämmelser renoveras i långsam takt. Det har vidare i promemorian
påpekats, att ett snabbare renovationsförfarande skulle vara till
gagn för den kontroll över stämpeluppbörden och den insamling av statistiska
uppgifter, vartill material erhålles ur de till hovrätterna insända renovationshandlingarna.

Förslaget att påskynda renovationsförfarandet har i samtliga remissyttranden
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Jag finner också önskvärt,
att en sådan reform genomföres.

Enligt förslaget skulle i stort sett två serier av renovationstider förekomma.
För dombok, jorddelningsprotokoll, akter i vattenmål samt häradsrätternas
äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokoll har föreslagits,
att renovationerna skulle insändas för varje kvartal inom sex veckor efter
utgången därav. Inskrivningsärendena skulle såväl på landet som i stad
renoveras för varje månad och insändas inom en månad därefter. Sistnämnda
tider skulle även gälla i fråga om de olika slagen av inteckningar i lös egendom.
Någon ändring har ej föreslagits beträffande rådhusrätternas äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokoll, vilka redan nu insändas månadsvis
med en respittid om en månad.

Vid bestämmandet av renovationstiderna måste en avvägning göras mellan
intresset av ett snabbt förfarande och angelägenheten att ej förrycka
arbetets jämna gång hos underdomstolarna. Härvid finns naturligtvis utrymme
för olika uppfattningar. De föreslagna tidsbestämmelserna ha emellertid
godtagits i flertalet yttranden och synas innebära en skälig avvägning.
De korta tider som förordats för renovationer i inskrivningsärenden
äro motiverade därav, att bevarandet av dessa handlingar är av särskilt
stor betydelse. Såsom närmare utvecklats i promemorian torde också ett
ganska snabbt renovationsförfarande kunna genomföras i inskrivningsärenden
utan större praktiska svårigheter. Förslaget medför, att två olika renovationstider
skola iakttagas vid samma underdomstol. Detta synes dock
ej behöva vålla några egentliga olägenheter, helst örn skyldigheten att insända
renovationer i inskrivningsärenden skiljes från ansvaret för övriga
renovationers insändande och lägges på inskrivningsdomaren.

I fråga örn renovationsskyldighetens omfattning synes det möjligt att i
viss utsträckning tillgodose det av riksdagen beaktade önskemålet örn lättnad
i renovationsbördan. I promemorian har föreslagits, att förmynderskapsprotokollet
icke vidare skall renoveras, och detta förslag, som icke
mött några erinringar, torde böra genomföras. Även beträffande vissa andra
handlingar synes en begränsning av renovationsskyldigheten vara möjlig,
såsom framhållits i flera remissyttranden.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sand. 1 and. Nr 50.

2

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

Vad först angår domboken torde det icke vara nödvändigt att renovera
handlingarna i hyresmål. I övrigt synes försiktigheten bjuda, att domboksrenoveringen,
som redan nu är av ganska obetydlig omfattning, bibehålies
i den föreslagna utsträckningen.

Av jorddelningsprotokollen torde ägodelningsdomarens protokoll utan
större fara kunna uteslutas från renoveringen. Den del av innehållet i detta
protokoll, som är av egentlig betydelse för framtiden, nämligen ägodelningsdomarens
beslut örn fastställelse å förrättningar eller sammanläggning av
fastigheter, redovisas nämligen i allmänhet genom bevis på kartor och
handlingar, som lämnas till förvar hos annan myndighet, nämligen överlantmätaren.
Om utgången av sammanläggningsärenden skall ägodelningsdomaren
dessutom lämna överlantmätaren skriftlig underrättelse. Vad här
sagts om ägodelningsdomarens verksamhet såsom fastställelsemyndighet
äger också tillämpning i fråga om länsstyrelsens befattning med avstyckningsförrättningar.
I de fall, då överlantmätaren meddelar fastställelse å
sådana förrättningar, redovisas beslutens väsentliga innehåll i fastighetsregistret,
varav utdrag tillställes domhavanden. Även i dessa fall torde renovationsskyldigheten
därför kunna bortfalla.

Beträffande ägodelningsrättens protokoll möter det större betänkligheter
att begränsa renovationsskyldigheten. Svea hovrätt har föreslagit, att renovering
av detta protokoll skulle ske endast i sådana mål, som röra äganderätt
eller ständig besittningsrätt till jord, servitut, rågång eller annan fastighetsgräns.
Även i andra jorddelningsmål än de nu angivna är det emellertid vanligt,
att i ägodelningsrättens protokoll intagas handlingar och utredningar av
betydelse för senare rättsförhållanden. På grund härav synes det lämpligt
att bibehålla renoveringen av detta protokoll i dess helhet.

Häradshövdingföreningen har föreslagit, att vissa delar av äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokollen skulle uteslutas från renoveringen. Då
emellertid, såsom föreningen också framhållit, dessa renovationer bruka framställas
med genomslag vid maskinskrivning, skulle en sådan partiell begränsning
av renovationsskyldigheten knappast medföra några egentliga fördelar.

De i promemorian föreslagna reglerna om vem som skall insända renovationshandlingarna
i olika fall torde få anses lämpliga. Svea hovrätt har hemställt
om vägledande uttalande beträffande skyldigheten att framställa dessa
handlingar. Såsom hovrätten därvid framhållit, kunna skiftande fall tänkas,
men i praktiken torde det i regel icke behöva möta några svårigheter
att avgöra, vilken eller vilka tjänstemän som skola bära ansvaret, då framställandet
av en renovationshandling försummats. Hänsyn måste härvid tagas
till det bruk som råder vid domstolen. I regel torde ansvaret få anses åvila
den som svarar för originalprotokollets uppsättande. Vid häradsrätt lärer
domhavanden anses skyldig att med lämpliga mellanrum hålla sig underrättad
om expeditionsarbetets gång, och en liknande skyldighet torde få anses
åvila en ordinarie inskrivningsdomare i förhållande till sina vikarier.

Bestämmelsen om dagaböter vid försummelse att insända renovationer i
småprotokollsärenden torde böra upphävas såsom förordats i promemorian.

Första lagutskottets utlåtande Nr 50.

11

1 enlighet med häradshövdingföreningens hemställan synes motsvarande bestämmelse
i 21 kap. 36 § jorddelningslagen beträffande ägodelningsdomarens
dagbok även böra avskaffas i detta sammanhang.

Såsom Göta hovrätt framhållit, torde det vara lämpligt att vid ändring av

2 kap. 6 § rättegångsbalken borttaga det föråldrade stadgandet, att häradshövding
efter underskrivande av domboken skall sätta ''sitt och häradets insegel
därhos’.

I de hänseenden, söm icke berörts i det föregående, synas de i promemorian
framlagda förslagen kunna godtagas.

Såsom framhållits i promemorian torde renovationsbestämmelser med hänsyn
till sin beskaffenhet kunna utfärdas i administrativ ordning. Häradshövdingföreningen
har ifrågasatt, om icke samtliga hithörande stadganden av
praktiska skäl borde sammanföras i en kungörelse. Detta skulle dock kräva
ändringar i flera författningar som eljest ej beröras. Det synes därför lämpligast
att icke gå längre i fråga örn att sammanslå olika renovationsförfattningar
än vad som föreslagits i promemorian.»

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet har vid sin granskning av de framlagda förslagen icke funnit anledning
till erinran mot desamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 268, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 4 juni 1942.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Branting,
Eskhult, Theodor Magnusson, Brandt och Ahlkvist;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Gezelius, Hedlund i Östersund, Olsson i
Mellerud och Berg, fru Gustafson samt herrar Nilson i Eskilstuna och Gustafsson ä
Lekåsa.

UtskoUeL