Första lagutskottets utlåtande nr 42 år 1967

Utlåtande 1967:L1u42 - höst

Första lagutskottets utlåtande nr 42 år 1967

1

Nr 42

Utlåtande i anledning av väckt motion om underrättelse i visst
fall till part inför domstol om dom.

Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion nr 232 i första kammaren av herr Wallmark (h).
I motionen hemställes att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om
utfärdande av föreskrift för domstol att, då dom avkunnas i parts frånvaro
och parten ej heller närvarit vid rättegångsförhandlingen, med posten
avsända ett meddelande till parten om domen och dess innehåll.

Motionen har remissbehandlats.

Motionen

Till stöd för sin hemställan anför motionären följande.

När en domstol avkunnar en dom förutsätts parterna normalt finnas tillstädes
för att åhöra avkunnandet. Om de ej är närvarande — t. ex. därför
att domen avkunnas först sedan ytterligare mål handlagts — får parterna
hos domstolens kansli efterhöra domens innehåll. Domstolen sänder nämligen
ej något meddelande härom till parterna.

I regel vållar det angivna förfaringssättet väl ingen egentlig olägenhet. Vid
rättegångsförhandlingens avslutande meddelar nämligen domstolen regelmässigt
om dom i målet kommer att avkunnas samma dag eller ej. I sistnämnda
fall anges vilken dag den kommer att meddelas.

I mål, som rör ordningsförseelser o. d., behöver emellertid part, som skriftligen
erkänt åtalet, ej inställa sig till rättegången vare sig personligen eller
genom ombud. För den som åtalats för en sådan förseelse och skriftligen erkänt
densamma samt fått besked från domstolen att han därför ej behöver
inställa sig kan det emellertid framstå som naturligt att han från domstolen
skall få besked om det utmätta straffet. Emellertid får han — om han inte
tar reda på detta genom förfrågan hos domstolen — reda på straffet först
när detta skall verkställas. I regel lämnas beskedet genom att vederbörande
indrivningsmyndighet sänder honom en uppmaning att betala utdömda böter.

Även om den felande erkänt sin förseelse, kan han ju önska överklaga
straffmätningen. Om han i förlitande på att erhålla besked om domen dröjer
härmed, förlorar han sin möjlighet att överklaga när klagotiden utgått, tre
veckor efter domen. Det är därför enligt min mening önskvärt att en domstol
som avkunnar en dom i parts frånvaro —- i vart fall om parten ej alls varit
närvarande vid rättegången — meddelar parten om domen och dess innehåll.
Det synes tillräckligt att detta sker genom ett brev — eventuellt rekomBihang
till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 1 avd. Nr 42

2 Första lagutskottets utlåtande nr 42 år 1967

menderat — under den adress under vilken stämningen i målet delgivits den
tilltalade.

En föreskrift av nu nämnt innehåll bör enligt min mening snarast utfärdas.

Gällande bestämmelser

Enligt rättegångsbalken (RB) gäller såväl för tvistemål som brottmål
(17 kap. 9 § och 30 kap. 7 § RB) att i mål, då huvudförhandling ägt rum,
överläggning skall hållas samma eller sist nästa helgfria dag och, om det
kan ske, dom beslutas och avkunnas, d. v. s. muntligen tillkännages. Rätten
kan emellertid förordna om anstånd med domens beslutande och avfattande.
Avkunnas inte domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat
rättens sammanträde eller också meddelas genom att i utskrivet skick tillhandahållas
på domstolens kansli. Om domen inte avkunnas i omedelbart
samband med den överläggning som skall hållas efter huvudförhandlingen,
skall vid huvudförhandlingen lämnas besked om tiden och sättet för domens
meddelande. Beträffande tvistemål gäller vad nu sagts också då mål avgörs
vid sammanträde för muntlig förberedelse. Avgörs i annat fall mål utan huvudförhandling
skall meddelandet av dom ske genom att domen hålls tillgänglig
i rättens kansli. Underrättelse om tiden för meddelandet skall senast
samma dag avsändas till parterna. Vad här angivits om dom äger motsvarande
tillämpning i fråga om slutligt beslut.

Beträffande domstolsärenden i allmänhet gäller enligt lagen den 20 december
1946 om handläggning av domstolsärenden att underrätts slutliga beslut,
som ej avkunnas vid förhandling, skall meddelas genom att det hålles
tillgängligt i rättens kansli. Har beslut gått emot sökanden eller annan
som fört talan i ärendet, skall underrättelse om tiden för beslutets meddelande
genom rättens försorg genast avsändas till honom.

Rörande domstols underrättelseplikt ges beträffande brottmål bestämmelser
i kungl. kungörelsen den 6 november 1964 angående underrättelse om
dom i vissa brottmål in. m. Sålunda skall, om dom meddelas angående tilltalad
som är häktad eller eljest intagen i fångvårdsanstalt, avskrift av
domen samma dag sändas till föreståndaren för häktet eller styresmannen
för anstalten. I stället för avskrift får sändas bevis om målets utgång såvitt
rör den dömde (domsbevis) (1 §). Meddelas villkorlig dom skall underrättelse
om domen enligt särskilt formulär skyndsamt tillställas den dömde
med posten i rekommenderat brev eller på annat tillförlitligt sätt (6 §). Sådan
underrättelse fordras dock inte, när överrätt fastställer underrätts
dom. Meddelar domstol dom eller beslut i militärt brottmål, som rör ansvar
för brott av krigsman, eller eljest i mål angående ansvar för ämbetsbrott
och är den tilltalade icke häktad eller eljest intagen i fångvårdsanstalt, skall

3

Första lagutskottets utlåtande nr 42 år 1967

domstolen genast delge honom avskrift av domen eller beslutet (16 §).
Förordnar domstol att tilltalad, som icke är häktad eller eljest intagen i
fångvårdsanstalt, skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård skall, om
den tilltalade är intagen på sjukhus av visst slag, avskrift av domen sändas
till sjukvårdsläkaren.

Slutligen må anmärkas att enligt 8 § expeditionskungörelsen åtalad är fri
från avgift bl. a. beträffande dom eller slutligt beslut i brottmål, dock ej i
fråga om dom som underrätt enligt särskilda bestämmelser utfärdar i
förenklad form.

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från Göta hovrätt. Vidare har tillfälle att avge yttrande
beretts Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar
och Föreningen Sveriges stadsdomare.

Motionen har tillstyrkts av Göta hovrätt, advokatsamfundet och häradshövdingföreningen,
medan stadsdomarföreningen har avstyrkt bifall till densamma.

Göta hovrätt påpekar att den av motionären föreslagna underrättelseskyldigheten
uppenbarligen endast avser underrättelse till den tilltalade i
brottmål samt framhåller att en tilltalad som är närvarande vid rättegången,
personligen eller genom ombud, av domstolen regelmässigt får reda på vilken
dag dom kommer att meddelas. Eftersom den tilltalade den angivna dagen
hos domstolens kansli kan förhöra sig om domens innehåll, torde enligt
hovrätten underlåtenhet att sända parten meddelande om utgången icke
vålla större olägenhet.

För det fall att domstolen med stöd av 46 kap. 15 § andra stycket RB
dömt till böter utan hinder av att den tilltalade har uteblivit, påpekar hovrätten
att den tilltalade i dessa fall inte av domstolen får besked om dagen
för domens meddelande. Detta kan enligt hovrätten få till följd att han
försitter laga tid för fullföljande av talan mot domen.

Enligt hovrättens mening har den tilltalade, vare sig han närvarit vid förhandlingen
eller inte och oavsett målets utgång, ett berättigat intresse att
få ett skriftligt meddelande om domen. Hovrätten upplyser att den för
sin del har löst denna fråga genom att alltid utan avgift sända dom till den
tilltalade, därvid hovrätten i de fall då särskild skyldighet att sända dom
icke förelegat stött sig på 8 § expeditionskungörelsen.

Övervägande skäl talar enligt hovrättens mening för att en bestämmelse
bör införas om att i alla brottmål domstolen skall underrätta den tilltalade
om utgången i målet. Detta bör för de allra flesta fallen kunna ske genom att
en avskrift av domen tillställes honom eller också, i fråga om tabelldomar,
genom att en underrättelse om utgången enligt särskilt formulär sändes

4

Första lagutskottets utlåtande nr 42 år 1967

till den tilltalade. I båda fallen bör enligt hovrättens mening fullföljdshänvisning
lämnas, men det synes onödigt att klagotidens sista dag utsättes. I fråga
om förenklade domar i brottmål anser hovrätten det nu använda formuläret
böra såtillvida kompletteras, att fullfölj dshänvisningen bringas i överensstämmelse
med vad nyss angivits.

Även advokatsamfundet, genom sin styrelse, påpekar att motionären
åsyftar dom i brottmål. De synpunkter som motionären anlagt finner styrelsen
beaktansvärda. Den tilltalade har enligt styrelsen utan tvivel berättigade
anspråk på att bli underrättad om i varje fall tiden för domens meddelande
i ett mot honom anhängiggjort mål. Visserligen bar han upplysts
om den utsatta huvudförhandlingen i målet, men därav torde han inte
kunna draga några bestämda slutsatser om tidpunkten för domens meddelande,
särskilt som denna inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med
dagen för huvudförhandlingen. Utan kännedom om tidpunkten för domens
meddelande riskerar den tilltalade framför allt att försitta tiden för fullföljd.

Styrelsen påpekar vidare att i vid domstol anhängiga tvistemål och ärenden,
vilka kan avgöras på handlingarna, skriftlig underrättelse om dagen för
domens resp. beslutets meddelande samma dag skall tillställas parterna,
beträffande ärenden dock endast i den mån beslutet gått sökanden emot.
Underrättelsen innefattar endast upplysning om att målet eller ärendet avgjorts
och att domen eller beslutet finns tillgängligt i rättens kansli men är
enligt styrelsen tillräcklig för att ge part möjlighet att iakttaga vad med avseende
på eventuell fullföljd kan åligga honom. Vad sålunda gäller för nu
angivna mål och ärenden bör enligt styrelsens uppfattning även gälla för
brottmål, varom nu är i fråga. Underrättelse om domen bör sålunda inte
innehålla annat än dagen för domens meddelande samt att domen hålles
tillgänglig i rättens kansli. Det får därefter ankomma på den tilltalade att
hänvända sig till kansliet för att få ytterligare upplysningar.

Häradshövdingföreningen framhåller att, för de fall att den tilltalade
under förundersökningen har erkänt och påföljden bedöms bli böter, en
del domstolar torde underrätta den tilltalade om att han kan skicka in skriftligt
erkännande och att han i så fall icke behöver inställa sig till huvudförhandlingen.
Dom i brottmål kan alltså komma att meddelas, utan hinder
av att den tilltalade uteblivit, i två fall: då den tilltalade uteblivit utan att
lämna skriftligt erkännande, och då skriftligt erkännande lämnats. I förstnämnda
fall skulle det enligt föreningen kunna sägas, att den tilltalade
icke har några berättigade anspråk på att få underrättelse om domen; då
han underlåtit att rätta sig efter domstolens föreskrift om inställelse kan
han förmodas icke heller räkna med något besked vidare från domstolen. I
det senare fallet däremot kan lian ha haft anledning räkna med att få besked
om domen, eftersom domstolen själv agerat och medgivit att han
sluppit inställa sig.

Föreningen finner i likhet med motionären, att fara för rättsförluster

5

Första lagutskottets utlåtande nr 42 år 1967

motiverar införande av underrättelseskyldighet i brottmål, därvid någon
skillnad enligt föreningens mening icke bör göras med hänsyn till skälet till
den tilltalades utevaro.

Vad beträffar tvistemål, som enligt föreningen icke närmare berörs i motionens
motivering men torde innefattas i själva framställningen, torde
dessa i ett relativt antal färre fall än vad beträffar brottmål avgöras i parts
föreningen, att märka bestämmelsen i 44 kap. 9 § RB beträffande så kallad
tredskodom, då rätt till återvinningstalan föreligger. För Övriga fall då mål
kan avgöras utan hinder av parts utevaro kan emellertid rättsförluster
komma att inträffa, om part i förväntan på besked om domen försummar
att bevaka klagotiden. Motsvarande bestämmelser som för brottmål bör därför
enligt föreningen gälla för tvistemål.

Stadsdomarföreningen, genom sin styrelse, anför bl. a. följande.

I och för sig kan det synas rimligt att en tilltalad, som ej inställt sig inför
domstolen, erhåller underrättelse om domen mot honom. Föreskrift härom
skulle emellertid för domstolarna innebära en betydande ökning av arbetsbelastningen.
Styrelsen tänker då på de tusentals domar, som framförallt
vid de stora rådhusrätterna avkunnas i mål om fylleri och liknande förseelser
utan att den tilltalade är närvarande. Dessa domar uppsättes i tabellform
och underrättelsen kan alltså inte få formen av en på samma gång, som
domarna uppsättes, tagen avskrift av domen. En särskild underrättelse
måste alltså utskrivas. Även om tryckta formulär kan användas medför
det ett stort arbete. Domar av denna art förekommer exempelvis vid rådhusrätten
i Malmö till ett antal av cirka 4 000 årligen. Skulle i alla dessa
fall underrättelse ske torde det betyda att skrivpersonalen får utökas. Redan
detta förhållande inger största tveksamhet i fråga om den föreslagna underrättelseplikten.
Därtill kommer att, såvitt styrelsen har sig bekant, någon
olägenhet av rådande system icke förmärkts. Föreligger hos den tilltalade
något som helst intresse av utgången i målet torde han för övrigt regelmässigt
på'' ett eller annat sätt taga kontakt med domstolen för att få veta denna.
Trots vad nu sagts är styrelsen emellertid av den uppfattningen att det i
vissa mål kan föreligga särskilda skäl att underrätta vederbörande om målets
utgång. Styrelsen tror sig emellertid veta, att domstolarna i dylika fall
tillställer den tilltalade ett besked om utgången i målet. Det torde kunna
överlämnas åt domstolarna själva att avgöra när så bör ske. Styrelsen avstyrker
alltså bifall till det i motionen framlagda förslaget.

Utskottet

I förevarande motion hemställes om föreskrift för domstol att, då dom
meddelats i parts frånvaro och denne ej heller närvarit vid rättegången, med
posten sända meddelande till parten om domen och dess innehåll. Förslaget
avser enligt vad som framgår av motiveringen meddelande till den dömde
i brottmål.

I likhet med remissinstanserna anser utskottet att de nuvarande reglerna
om domstolarnas underrättelseplikt i fråga om meddelade domar inte är

6 Första lagutskottets utlåtande nr 42 år 1967

helt tillfredsställande. Främst rättssäkerhetsskäl talar enligt utskottets mening
för att den dömde, vare sig han närvarit vid förhandlingen eller ej, bör
fa ett skriftligt meddelande om domens innehåll. Detta synes som regel enklast
kunna ske genom att han per post tillställes en avskrift av domen eller,
i fråga om domar som utfärdas i förenklad form, en underrättelse enligt
särskilt formulär.

Spörsmålet synes ha sin största betydelse för de s. k. bagatellmålen, vilka
ofta kan avgöras även om den tilltalade uteblivit. Utskottet bär erfarit att
det inom justitiedepartementet f. n. pågår undersökningar syftande till att
förenkla formerna för handläggningen av dessa mål. I det sammanhanget
kommer bl. a. att övervägas reglerna om den tilltalades närvaro vid domstol
och domstolarnas befattning över huvud med vissa typer av bagatellmål.
Dessa frågor har uppenbarligen nära samband med domstolens ovan berörda
underrättelseskyldighet. Det synes därför lämpligt att det i motionen aktualiserade
spörsmålet blir beaktat under det pågående lagstiftningsarbetet.

Under hänvisning till vad ovan uttalats får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, 1: 232,
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad utskottet
i det föregående anfört.

Stockholm den 18 oktober 1967

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg (s), Hjorth (s), Ernulf
(fp), Svanström (ep), Gösta Jacobsson (h) och fru Lilly Ohlsson (s);

från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), herr Ekström i Björkvik
(s), fru Löfqvist (s), herr Svensson i Vä (ep), fröken Bergegren (s),
herrar Keijer (fp), Oskarson (h) och fru Lindekvist (s).

ESSELTE AB. STHLM 67
714846