Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 196å

Utlåtande 1964:L1u4

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 196å

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål så ock angående ändring
i samma lag.

Genom en den 3 januari 1964 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 23, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag
till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål så ock angående
ändring i samma lag

Härigenom förordnas dels att lagen den 21 mars 1952 med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken jämlikt lag den 2 mars
1962 (nr 51) gäller till och med den 30 juni 1964, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1966 dels ock att 1, 3 och 5 §§ sagda lag med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skola från och med
den 1 januari 1965 erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Vad i denna lag stadgas skall äga
tillämpning vid förundersökning angående brott

som avses i 8 kap. 1, 4 eller
5 §, 6 § första stycket eller 7 §, 9
kap. 1, 2 eller 6 § eller 19 kap. 4 §
strafflagen,

brott som avses i 19 kap. 1, 2 eller
3 § samma lag, där brottet innefattar
gärning varom i 4 § nämnda kap.
sägs,

(Föreslagen lydelse)

Vad i denna lag stadgas skall äga
tillämpning vid förundersökning angående -

brott som avses i 13 kap. 1, 2 eller
3 § brottsbalken, om brottet innefattar
gärning varom i 4 § nämnda
kap. sägs,

brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 §,
18 kap. 1, 3 eller 4 § eller 19 kap. 1,

1 §•

1 Dihang till riksdagens protokoll 1964. 9 saml. 1 avd. Nr 4

2

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 196i

(Gällande lydelse)

försök eller förberedelse till brott
som ovan nämnts eller

brott som avses i 8 kap. 10 § eller
9 kap. 7 § samma lag.

3

Beslag må läggas å sådant skriftligt
meddelande som omförmäles i
27 kap. 2 § andra punkten rättegångsbalken,
ändå att å brottet kan
följa lindrigare straff än straffarbete
i två år.

(Föreslagen lydelse)

2, 5 eller 6 §, 7 § första stycket, 9 §
eller 13 § brottsbalken,

brott som avses i 3 kap. 1, 2, 5
eller 6 § eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 §
brottsbalken, om gärningen innebär
förgripelse mot Konungen eller annan
som är nämnd i 18 kap. 2 §
samma balk, eller

försök, förberedelse eller stämpling
till brott som ovan nämnts,
om sådan gärning är belagd med
straff.

§•

Beslag må läggas å sådant skriftligt
meddelande som omförmäles i
27 kap. 2 § andra punkten rättegångsbalken,
ändå att för brottet är
stadgat lindrigare straff än fängelse
i två år.

5 §•

Tillstånd enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken
till avhörande av telefonsamtal
må meddelas, ändå att å
brottet kan följa lindrigare straff än
straffarbete i två år.

Finnes det------sådan åtgärd.

Giltighetstiden för — —----telefonanstaltens föreståndare.

Kan det---—--eller åklagaren.

Tillstånd enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken
till avhörande av telefonsamtal
må meddelas, ändå att för
brottet är stadgat lindrigare straff
än fängelse i två år.

I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål, vilken är tidsbegränsad och för närvarande
gäller för tiden till och med den 30 juni 1964, skall få giltighetstiden förlängd
till och med den 30 juni 1966. Därjämte föreslås vissa ändringar i
lagen, föranledda av brottsbalkens ikraftträdande.

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande.

På förslag av Kungl. Maj:t antog 1952 års riksdag en lag med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (prop. 1952: 22; L^U 6; rskr
60). Lagen, som utfärdades den 21 mars 1952 (nr 98), ger vidgade möjligheter
att utnyttja tvångsmedel vid förundersökning angående vissa brott
mot rikets säkerhet m. m. Stadgandena i lagen är utformade såsom tilläggsoch
undantagsbestämmelser till rättegångsbalken, vars regler är tillämpliga
i den mån särbestämmelser ej meddelats. Innebörden av lagen är i huvudsak,
att möjligheter ges till förlängning av anhållningstiden samt att bestämmelserna
i rättegångsbalken om beslag och telefonavlyssning kompletteras

3

Första lagutskottets utlåtande nr b år 196b

på vissa punkter. Beslut om förlängning av anhållningstiden meddelas av
justitiekanslern. I övrigt är tillämpningen av de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna
underkastad domstols kontroll.

Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid, som ursprungligen utgick den
30 juni 1953, har undan för undan förlängts, senast genom lag den 2 mars
1962 (nr 51) för tiden till och med den 30 juni 1964.

Behov av lagen föreligger alltjämt. Dess giltighetstid torde därför böra ytterligare
förlängas, även denna gång på två år eller således till och med den
30 juni 1966.

I anslutning härtill bör beaktas att den av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna
brottsbalken, vilken utfärdats den 21 december 1962 (nr 700), torde
komma att träda i kraft under den förlängda giltighetstiden för den omnämnda
tvångsmedelslagen. Kungl. Maj :t har den 29 november 1963 beslutat
förelägga 1964 års riksdag förslag till lag om införande av brottsbalken
(prop. 1964: 10), enligt vilket balken skall träda i kraft den 1 januari 1965.
Vissa ändringar i tvångsmedelslagen synes bli erforderliga i anledning av
brottsbalkens ikraftträdande. Ändringar i rättegångsbalken i anslutning till
brottsbalken — nyss berörda proposition innehåller jämväl förslag till sådana
ändringar — föranleder dessutom jämkningar i vissa av lagens bestämmelser.
De erforderliga ändringarna i tvångsmedelslagen torde lämpligen
böra behandlas i förevarande sammanhang.

I första hand bör tillses att lagens tillämpningsområde, som för närvarande
anknyter till strafflagen, anpassas efter brottsbalken. Lagen skall enligt
dess 1 § äga tillämpning vid förundersökning angående brott, som avses i
vissa i paragrafen uppräknade stadganden i strafflagen, samt angående försök
eller förberedelse till en del av dessa brott.

I nämnda paragraf i tvångsmedelslagen anges först 8 kap. 1, 4 och 5 §§,
6 § första stycket och 7 § strafflagen, vilka lagrum avser högförräderi, spioneri,
grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift och olovlig underrättelseverksamhet.
Om dessa brott stadgas i 19 kap. 1, 5 och 6 §§, 7 §
första stycket och 9 § brottsbalken. Förevarande lag torde härutöver böra
äga tillämpning vid förundersökning för brott, som är att hänföra till krigsanstiftan
jämlikt 19 kap. 2 § brottsbalken.

Uppräkningen omfattar vidare 9 kap. 1, 2 och 6 §§ samt 19 kap. 4 § strafflagen,
d. v. s. de brott som f. n. rubriceras uppror, majestätsbrott, väpnat
bot mot laglig ordning, sabotage och grovt sabotage. Beskrivningarna av
dessa brott, med undantag av majestätsbrott, återfinnes i 18 kap. 1 och 3 §§
samt 13 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken. Särskilt stadgande om brott, motsvarande
majestätsbrott enligt strafflagen, har ej upptagits i brottsbalken. Motsvarighet
torde dock erhållas genom att i 1 § tvångsmcdelslagen hänvisa till
brott, som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 § eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken,
om gärningen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som
är nämnd i 18 kap. 2 § samma balk.

Enligt uppräkningen skall lagen dessutom vinna tillämpning i fråga om

4

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1964

brott, som avses i 19 kap. 1, 2 eller 3 § strafflagen — mordbrand, grov mordbrand
eller allmänfarlig ödeläggelse — om brottet innefattar gärning varom
sägs i 4 § samma kapitel. Motsvarande lagrum i brottsbalken är 13 kap. 1—-4 §§.

Slutligen hänvisar 1 § tvångsmedelslagen till 8 kap. 10 § och 9 kap. 7 §
strafflagen, avseende tagande av utländskt understöd och olovlig kårverksamhet.
Dessa lagrum bör ersättas med 19 kap. 13 § och 18 kap. 4 § brottsbalken.

I lagtekniskt avseende bör 1 § tvångsmedelslagen dessutom ges den
ändrade utformning som föranledes av att det enligt brottsbalken skall
dömas för stämpling till brott, medan stämpling, som är belagd med straff
enligt strafflagen, skall anses som förberedelse, jfr 23 kap. 2 § andra
stycket brottsbalken och 3 kap. 2 § första stycket strafflagen.

De jämkningar i lagens bestämmelser som, enligt vad förut antytts, föranledes
av ändringar i rättegångsbalken berör stadgandena i 3 och 5 §§ i lagen.
I förslag till ändrad lydelse av 27 kap. 2 § andra punkten och 16 § rättegångsbalken
i prop. 1964: 10 anges svårhetsgraden för brott, varom måste
vara fråga för att visst slags skriftligt meddelande skall få läggas under
beslag och för att tillstånd till avhörande av telefonsamtal i visst fall skall
få meddelas, på annat sätt än för närvarande. Nämnda stadganden i förevarande
lag, som innehåller regler om undantag från bestämmelserna i dessa
lagrum i rättegångsbalken, bör jämkas så att de ansluter till den föreslagna
lydelsen av lagrummen i rättegångsbalken.

De förordade lagändringarna torde böra träda i kraft samtidigt med
brottsbalken eller den 1 januari 1965.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 23, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 februari 1964

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, Per-Olof Hanson,
fröken Mattson*, herrar Wikner, Hilding och Gösta Jacobsson*;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Boman*,
herrar Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist*, fröken
Bergegren och herr Johansson i Dockered.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640141