Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Utlåtande 1957:L1u4

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars
1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål.

Genom en den 14 december 1956 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 7, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom förordnas, att lagen den 21 mars 1952 med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag den 23 februari
1956 (nr 46) gäller till och med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1958.

På förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 22) antog 1952 års riksdag (första
lagutskottets uti. nr 6, riksdagens skrivelse nr 60) en lag med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen, som utfärdades den
21 mars 1952, ger vidgade möjligheter att utnyttja tvångsmedel vid förundersökning
angående spioneri, sabotage och vissa andra brott mot rikets säkerhet.
Den är utformad såsom tilläggs- och undantagsbestämmelser till rättegångsbalken,
vars regler är tillämpliga i den mån särbestämmelser ej meddelats.
Innebörden av lagen är i huvudsak, att möjligheter givits till en viss
förlängning av anhållningstiden samt att på vissa punkter en komplettering
gjorts av bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag och telefonavlyssning.
Beslut om förlängning av anhållningstiden meddelas av justitiekanslern.
I övrigt är tillämpningen av de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna
underkastad domstols kontroll.

Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid, som ursprungligen utgick den
30 juni 1953, har sedermera förlängts för ett år i sänder, senast genom lag
den 23 februari 1956 för tiden till och med den 30 juni 1957.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 1 avd. Nr 4

2

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremisser!
anfört följande:

»Den spänning i det utrikespolitiska läget, som föranlett lagen och de
sedermera beslutade förlängningarna av dess giltighetstid, har under det
senaste året ingalunda avtagit. Även om vissa tecken på en avspänning
tidvis kunnat skönjas utgör dock den senaste tidens händelseutveckling otvivelaktigt
klart belägg för att behov av lagen alltjämt föreligger. Att i värt
land ännu ett allvarligt fall av spioneri nyligen uppdagats är naturligtvis
ytterligare en omständighet, ägnad att understryka behovet. Jag föreslår
därför att lagen ånyo förlänges, även denna gång med ett år. Några ändringar
i densamma synes ej vara påkallade.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 7, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 februari 1957

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Lindblom, Per
Olofsson, Lodenius, Erik Svedberg och Alexanderson; samt

från andra kammaren: herrar Rylander, Landgren, Hedqvist, Gustafsson
i Borås, fru Boman, herrar Onsjö, Ekström och fru Lidman-Frostenson.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570281