Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

Utlåtande 1966:L1u3

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål.

Genom en den 17 december 1965 dagtecknad proposition, nr 4 år 1966, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom förordnas, att lagen den 21 mars 1952 med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag den 20 mars 1964
(nr 219) gäller till och med den 30 juni 1966, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1968.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande.

Lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål ger vidgade möjligheter att utnyttja tvångsmedel
vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet m. m. Bestämmelserna
i lagen är utformade som tilläggs- och undantagsbestämmelser
till rättegångsbalken, vars regler är tillämpliga i den mån särbestämmelser
ej har meddelats. Innebörden av lagen är i huvudsak att möjligheter
ges till förlängning av anhållningstiden samt att bestämmelserna i rättegångsbalken
om beslag och telefonavlyssning kompletteras på vissa punkter.
Beslut om förlängning av anhållningstiden meddelas av justitiekanslern.
1 övrigt är tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om tvångsmedel
underkastad domstols kontroll.

1 Itihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 3

2

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid, som ursprungligen utgick den
30 juni 1953, har förlängts, senast genom lag den 20 mars 1964 (nr 219) för
tiden t. o. m. den 30 juni 1966. Samtidigt genomfördes vissa ändringar i
lagen, föranledda av brottsbalkens ikraftträdande.

Behov av lagen föreligger alltjämt. Dess giltighetstid torde därför böra ytterligare
förlängas, även denna gång på två år eller således t. o. m. den 30
juni 1968.

Lagrådet

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 4, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1966

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Ernulf, Arvidson, Schött,
Helge Karlsson och fru Lilly Ohlsson;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar östrand, Svensson
i Vä, fru Kristensson, herr Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herrar
Martinsson och Jönsson i Malmö.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660030