Första lagutskottets utlåtande nr 28

Utlåtande 1951:L1u28

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Genom en den 6 april 1951 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 196, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

Lag

om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.

Härigenom förordnas, att efter 6 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad
7 §, av den lydelse nedan angives samt att nuvarande 7 § i lagen
skall betecknas 8 §.

7 §•

Enligt de närmare bestämmelser Konungen utfärdar äger bevakningspersonal
vid anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som skyddas
enligt 1—3 §§ befogenhet att i den omfattning som kräves för fullgörande
av bevakningsuppgiften företaga kroppsvisitation å personer, som där
söka vinna tillträde eller uppehålla sig, samt undersöka föremål som de
medföra, så ock på platsen eller i dess närhet tillfälligt omhändertaga personer
och av dem medförda föremål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.

I fråga om de i propositionen åberopade skäl, för vilka redogörelse icke
lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen.

1940 års skyddslag.

1 samband med den omarbetning av 8 kap. strafflagen in. m. som genomfördes
år 1940 tillkom även lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand 1 avd. Nr 28.

2

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

Huvudsyftet med 1940 års lag är att hindra tillträde för obehöriga till anläggningar
och områden som äro av vikt för försvaret eller folkförsörjningen.
I 1 § stadgas att Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande
militära befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning,
inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet
eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara
vid krigsmaktens företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana
anläggningar m. m. eller av sådana företag, övningar eller försök taga
fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar, eller att inom sådana
anläggningar m. m. inneha sprängämnen.

Förbud av detta slag kan, enligt 2 §, av Konungen eller enligt Konungens
bemyndigande av vederbörande länsstyrelse utfärdas i fråga om anläggning
m. m. som eljest är av betydelse för försvarsväsendet. När riket befinner sig i
krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden
kan i samma ordning utfärdas dylikt förbud även i fråga om anläggning
in. m. som är av betydelse för folkförsörjningen.

Vidare föreskrives i 3 § att Konungen vid krig eller krigsfara eller eljest
under utomordentliga av krig föranledda förhållanden kan avdela särskilda
säkerhetsområden, i fråga om vilka sådant förbud som avses i 2 § enligt
Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av vederbörande
militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses
krigsskådeplats.

I 7 § stadgas att böter som ådömas enligt lagen tillfalla kronan.

I kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 383) med tillämpningsföreskrifter till
1940 års lag, benämnd bevakningskungörelsen, har Ivungl. Maj :t givit vissa
bemyndiganden att meddela förbud enligt lagen ävensom bestämmelser rörande
bevakningspersonals befogenheter i vissa hänseenden.

Bevakningspersonalen och dess nuvarande befogenheter.

Den personal, som har till uppgift att utföra bevakning vid anläggningar
in. in. vilka skyddas enligt 1940 års lag eller som eljest har att vid sådana
anläggningar in. m. ingripa mot misstänkta personer, kan i huvudsak uppdelas
i följande kategorier: 1) militär personal; 2) personal tillhörande
civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst; 3) järnvägarnas, kraftföretagens,
telegrafverkets och luftfartsverkets personal; 4) polismän och
ordningsvakter, som avdelats eller anställts för bevakningsuppgift; samt
5) personal vid andra verk än de under 3) nämnda ävensom vid enskilda
industrier och företag.

Beträffande befogenheterna för bevakningspersonal må till en början
erinras om rättegångsbalkens regler om särskilda tvångsmedel i samband
med upptäckt av eller utredning om brott (24—28 kap.). Av intresse i detta
sammanhang äro bestämmelserna om gripande, beslag samt kroppsvisitation
och kroppsbesiktning.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

3

Rörande de förut nämnda särskilda kategorierna bevakningspersonal vid
anläggningar m. m. som skyddas enligt 1940 års skyddslag må nämnas ytterligare
följande.

1) Militär personal. I den militära bevakningstjänsten ingår i viss
omfattning polispersonal. Den militära bevakningspersonalen är dock i allmänhet
ej utrustad med polismans skydd och befogenhet.

Vissa särskilda föreskrifter om bevakningen vid anläggningar m. m. som
skyddas enligt 1940 års lag ha meddelats i bevakningskungörelsen. 3 och
4 §§ innehålla följande bestämmelser:

3 §. Officer och underofficer samt underbefäl, som fullgör underofficers
tjänst, så ock militär post, vakt, patrull eller annan för bevakning särskilt
utställd eller utsänd avdelning äger att inom anläggning, inrättning, fartyg,
luftfartyg eller område, som skyddas enligt förenämnda lag1 gripa och kvarhålla
den som misstänkes för spioneri eller sabotage eller överträder förbud,
som meddelats enligt denna kungörelse, ävensom taga i beslag föremål,
vilket innehaves av den som gripes och vilket skäligen kan antagas äga betydelse
för utredningen i saken. Samma rätt föreligger jämväl mot misstänkt
person, som är på flykt från anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller
område som här sägs. Civil person, som gripits, skall jämte i beslag tagna
föremål ofördröj ligen överlämnas till polismyndigheten i orten.

4 §. En var är skyldig att på anfordran av militär post, vakt, patrull eller
annan för bevakning särskilt utställd eller utsänd avdelning uppgiva namn
och hemvist. Undandrager sig någon att lämna sådan uppgift eller förekommer
skälig anledning, att uppgift, som han lämnat, är oriktig, må han tagas
i förvar till dess tillförlitlig upplysning i nämnda hänseenden vunnits. Civil
person, vilken tagits i förvar, skall ofördröj ligen överlämnas till polismyndigheten
i orten.

Enligt sagda bestämmelser äger sålunda militär bevakningspersonal viss
befogenhet att vid fullgörande av bevakningsuppdraget omhändertaga misstänkta
personer samt taga i beslag vissa föremål.

2) Personal tillhörande civilförsvarets ordning soch
bevakningstjänst. Enligt 3 § civilförsvarskungörelsen den 14
september 1944 (nr 646) — i lydelse enligt kungörelse den 3 juni 1949 (nr
379) — finnes inom civilförsvaret en särskild tjänstegren, benämnd ordnings-
och bevakningstjänst, för upprätthållande av ordning och för bevakning.
Vid fullgörande under civilförsvarsberedskap av tjänstgöring i civilförsvaret
åtnjuter personal inom civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst
polismans skydd och befogenhet (87 a §). Omfattningen av den bevakning
av anläggningar och byggnader som ankommer på det allmänna
civilförsvaret bestämmes av överbefälhavaren efter förslag av civilförsvarsstyrclsen
och efter samråd med vederbörande ämbetsverk (2 § 2 inom.). Den
för bevakningsuppgifterna uttagna civilförsvarspersonalen utgöres för närvarande
av dels värnpliktiga, dels personer som icke längre äro värnpliktiga.
En stor del av denna bevakningspersonal har tidigare tillhört den s. k. landstormspolisen.

1 1940 års skyddslag.

4

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

Enligt 5 § bevakningskungörelsen — vilken paragraf tillkommit genom
kungörelse den 1 december 1950 (nr 618) — skall personal inom civilförsvarets
ordnings- och bevakningstjänst vid fullgörande under civilförsvarsberedskap
av bevakningsuppgift, som ankommer på civilförsvaret äga samma
befogenheter som tillkomma militär personal enligt 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen.

3) Järnvägarnas, kraftföretagens, telegrafverkets
och luftfartsverkets personal. Särskilda kungörelser ha utfärdats
om civilförsvaret vid järnvägarna (den 30 juni 1948, nr 561), vid
statens vattenfallsverk och vissa icke statliga kraftföretag (s. d., nr 562),
vid telegrafverket (s. d., nr 563) samt vid luftfartsverket (den 14 januari
1949, nr 29). Civilförsvaret vid dessa verk utgör s. k. särskilt verkskydd
som skall samordnas med driften av verket i övrigt. Vad angår skyddet
mot spioneri och sabotage ingår detta i järnvägsverkskyddet i en särskild
verksamhetsgren benämnd markskydd. Vid de övriga tre verken finnas
särskilda tjänstegrenar avseende ordnings- och bevakningstjänst. Bevakningsuppgifter
tillkomma emellertid verkspersonalen även i den mån den
ej tillhör civilförvaret vid verket. Verkspersonalen skall sålunda gripa och
skyndsamt till närmaste polisman överlämna den som beträffande anläggning
m. m. gör sig skyldig till spioneri, sabotage eller försök eller förberedelse
därtill. Den som bryter mot förbud att taga fotografier o. dvl. eller
trots tillsägelse av personalen ej upphör därmed eller på grund av sitt förhållande
skäligen kan misstänkas att ha för avsikt att begå spioneri eller
sabotage må av personalen avlägsnas från anläggningen eller området samt,
om det finnes erforderligt, tillfälligt ställas under särskild uppsikt eller
omhändertagas. Har personalen vidtagit sådan åtgärd, skall anmälan därom
omedelbart göras hos närmaste polisman. Verkspersonalen åtnjuter vid
fullgörande av denna verksamhet polismans skydd och befogenhet (se de
särskilda kungörelserna resp. 21 § 4 och 5 mom., 21 § 4 och 5 mom., 24 §
4 och 5 mom. och 21 § 4 och 5 mom.).

4) Polismän och ordningsvakter, som avdelats eller
anställts för bevakningsuppgift. Enligt 18 § lagen om
polisväsendet i riket kan polisbevakning på statens bekostnad ombesörjas i
särskild ordning samt dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid
t. ex. visst företag. Närmare föreskrifter om dylik på enskild bekostnad
anordnad polisbevakning (ordningsvakt) ha meddelats i 46 § polisreglementet
den 4 juni 1948.

5) Personal vid andra verk än de under 3) nämnda
ävensom vid enskilda industrier och företag. Beträffande
denna grupp ha några särskilda bestämmelser icke utfärdats. I den
mån personalen icke tillhör någon av de förut omförmälda kategorierna
har den alltså inga särskilda befogenheter i fråga om tvångsåtgärder utöver
dem som tillkomma varje medborgare.

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

5

Framställning av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen.

I skrivelse den 1 juli 1950 ha överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen
hemställt om vissa ändringar i 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen m. m. I
skrivelsen framhålles, att sedan dessa bestämmelser utfärdats vissa förhållanden
inträtt som syntes påfordra ändring av bestämmelserna. Sålunda
borde de utvidgas att omfatta — förutom militär personal — även andra
personalkategorier med uppgift att utföra bevakning samt dessutom göras
tillämpliga på driftspersonal och liknande personal, till vars åligganden det
hörde att ingripa mot misstänkta personer.

Därutöver ha i skrivelsen påkallats vissa ändringar rörande bevakningspersonalens
befogenheter. Det framhålles att personalens åtgärder i fråga om
gripande och kvarhållande av misstänkta samt beslagtagande av föremål
icke borde betraktas såsom processuella tvångsmedel underkastade rättegångsbalkens
regler. Med hänsyn härtill syntes det lämpligt att utbyta uttrycken
gripa, kvarhålla och beslag mot andra. Vidare borde det uttryckligen
angivas att bevakningspersonalen hade rätt att eftersöka föremål som
finge omhändertagas (beslagtagas).

Yttranden över framställningen.

Över framställningen ha efter remiss avgivits yttranden från åtskilliga
myndigheter.

Framställningen har i yttrandena antingen lämnats utan erinran eller
blivit i princip tillstyrkt. Det har sålunda vitsordats att behov föreligger att
utsträcka bevakningskungörelsens bestämmelser till att avse även civil bevakningspersonal
samt att vidga befogenheterna för personalen.

Departementschefen.

Vid remiss till lagrådet av ett inom justitiedepartementet upprättat lagförslag
i ämnet anförde föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,
bl. a. följande.

Det är uppenbarligen av vikt att bevakningen av sådana anläggningar
in. in., som med hänsyn till försvaret och folkförsörjningen åtnjuta skydd
enligt 1940 års skyddslag, göres så effektiv som möjligt. Härför erfordras,
bland annat, att bevakningspersonalen utrustas med befogenheter, som göra
det möjligt för den att väl utföra sin viktiga uppgift. I denna del torde de nuvarande
bestämmelserna, som i huvudsak innefattas i 1940 års bevakningskungörelse,
ej vara fullt tillfredsställande.

I den förut omförmälda framställningen av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen
har särskilt framhållits önskvärdheten av att bevakningspersonalen
erhåller rätt att eftersöka föremål som kunna giva upplysning
om planerat spionage o. d. Detta förutsätter införande av skyldighet för

6

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

envar som önskar vinna tillträde till skyddad anläggning in. in. eller som
uppehåller sig där att underkasta sig kroppsvisitation och undersökning av
tordon och annat som han medför. En så vidsträckt visitationsrätt för bevakningspersonalen
innebär ett betydande intrång i medborgarnas personliga
integritet. Å andra sidan ter det sig svårt att verkligen upprätthålla det
skydd som 1940 års lag avser att bereda vissa anläggningar m. in., om visitering
tillåtes endast i den begränsade utsträckning som rättegångsbalken
medger. Sålunda lärer ett förbud att inom visst område inneha sprängämnen
kunna bli tämligen illusoriskt, därest det ej förenas med skyldighet för inpasserande
att underkasta sig visitering. önskemålet om en utsträckning av
bevakningspersonalens befogenheter till att omfatta visitationsrätt synes
därför ej kunna tillbakavisas.

Eftersom det förefaller tveksamt huruvida Kungl. Maj :t äger i administrativ
ordning utfärda föreskrifter i detta hänseende, synes frågan böra regleras
i lag, lämpligen genom en komplettering av 1940 års skyddslag. I nämnda
lag torde sålunda böra införas stadgande om att bevakningspersonal äger
befogenhet att företaga kroppsvisitation å personer som söka vinna tillträde
till eller uppehålla sig i skyddad anläggning m. m. samt undersöka föremål
som de medföra. Kroppsbesiktning torde däremot böra få ske endast under
de förutsättningar rättegångsbalken anger. Några särskilda regler om
kroppsbesiktning erfordras därför icke.

Tydligt är att befogenheten att visitera icke bör vara oinskränkt. Vidare
bör sättet för utförande av kroppsvisitation regleras till skydd mot onödigt
kränkande ingrepp i den personliga integriteten. Då det är nödvändigt att
åtgärderna i fråga anpassas efter rådande läge och graden av den vaksamhet
som är påkallad, synes det dock böra överlåtas åt Kungl. Maj :t att, i
form av komplettering av bevakningskungörelsen, utfärda de närmare bestämmelser
som äro erforderliga. I själva lagtexten torde under sådana förhållanden
behöva angivas allenast att visitationsbefogenhet föreligger i den
omfattning som kräves för fullgörande av bevakningsuppgiften.

Några föreskrifter om vilka åtgärder bevakningspersonalen har att vidtaga
mot den som vägrar att underkasta sig visitering torde ej heller lämpligen
kunna upptagas i lagtexten. I regel torde visitering påkallas i samband
med inpassering, och den som då vägrar att underkasta sig åtgärden lär i
allmänhet böra avvisas. Även denna fråga kan närmare regleras i bevakningskungörelsen.

I den remitterade framställningen har även berörts frågan om rätt för bevakningspersonal
att gripa och kvarhålla misstänkta personer samt lägga beslag
på misstänkta föremål. Härom finnas redan bestämmelser i bevakningskungörelsen.
Det har emellertid påpekats i framställningen att bevakningspersonalens
åtgärder av här ifrågavarande slag icke borde betraktas såsom
processuella tvångsmedel underkastade rättegångsbalkens regler och att på
grund härav en annan terminologi än rättegångsbalkens vore motiverad.

Det synes riktigt att bevakningskungörelscns bestämmelser om tillfälligt
omhändertagande icke i första hand ha processuell karaktär utan ha ett

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

7

mera utpräglat skyddssyfte. Till utmärkande härav torde avfattningen av
dessa bestämmelser böra något jämkas. Även i fråga om rätt till tillfälligt
omhändertagande kan det emellertid råda tvekan om hur långt Kungl. Maj :ts
administrativa lagstiftningsbefogenhet sträcker sig. Till förebyggande av
sådan tvekan och för vinnande av anknytning till den bestämmelse om visitering
som föreslagits skola införas i 1940 års skyddslag torde i nämnda
lag böra upptagas även bestämmelse om befogenhet för bevakningspersonal
att, i den omfattning som lcräves för fullgörande av bevakningsuppgiften och
enligt de närmare bestämmelser som utfärdas av Konungen, tillfälligt omhändertaga
personer eller föremål. Befogenheten bör med hänsyn till angelägenheten
av en effektiv bevakning avse såväl den som vistas inom skyddad anläggning
som den som uppehåller sig i dess närhet.

Som framgår av redogörelsen för yttrandena ha överståthållarämbetet och
statspolisintendenten ifrågasatt att begränsa befogenheterna till — förutom
militär personal — sådan personal som åtnjuter polismans skydd och befogenhet.
Uteslutna skulle därigenom bli vakter som ej erhållit förordnande
som ordningsvakter enligt 18 § polislagen och 46 § polisreglementet samt
personal med bevakningsuppgifter vid andra företag med verkskydd än kommunikationsverken
och kraftföretagen. Mot att giva också denna personal
de föreslagna befogenheterna att ingripa kan tydligen anföras bland annat
att den ej alltid blivit underkastad någon personlig lämplighetsprövning och
att det därför kunde vara förenat med vissa risker att anförtro densamma
så vidsträckta befogenheter som förslaget innebär. Om 1940 års skyddslag
och i anslutning därtill utfärdade förbud m. in. skola kunna fylla sitt syfte
synes det emellertid oundgängligt att befogenheterna att ingripa givas åt all
den personal som har att fullgöra bevakningsuppgifter enligt lagen. De brister
i personalens utbildning som obestridligen kunna föreligga på ett och
annat håll torde väsentligen kunna avhjälpas genom de instruktioner för
bevakningstjänsten som man kan vänta komma att utfärdas. Jag anser därför
att de föreslagna befogenheterna skola tillkomma all bevakningspersonal
vid anläggning m. in. som skyddas enligt 1940 års lag.

Bestämmelser om visitering och tillfälligt omhändertagande torde i enlighet
med det anförda kunna införas såsom 7 § i skyddslagen, i samband varmed
nuvarande 7 § erhåller beteckningen 8 §.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1951.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

Genom propositionen avses att bereda bevakningspersonal vid anläggningar
m. in., som skyddas enligt 1940 års lag, vidgade möjligheter att ingripa

8

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

vid fullgörande av sin uppgift att hindra tillträde för obehöriga och verka
för förhindrande av sabotage och spioneri samt försök eller förberedelse
därtill. Sålunda föreslås att personalen skall tilläggas befogenhet att i vissa
fall verkställa kroppsvisitation samt tillfälligt omhändertaga personer och
av dem medförda föremål. I enlighet med vad departementschefen uttalat
därom, att det syntes böra överlåtas åt Kungl. Maj :t att i form av komplettering
av bevakningskungörelsen utfärda de närmare föreskrifter som bliva
erforderliga, har i förslaget stadgats, att bevakningspersonalen, enligt de
närmare bestämmelser Konungen utfärdar, äger utöva sagda befogenheter.

Utskottet, som finner det angeläget att bevakningspersonalen utrustas med
sådana befogenheter att den effektivt kan fullgöra sina uppgifter, har icke
något att erinra mot de föreslagna, vidgade befogenheterna i och för sig.

I rättegångsbalken meddelas ingående bestämmelser om de särskilda
tvångsmedel som ställas till myndigheternas förfogande för genomförande
av straffrättsskipningen. Sålunda givas detaljerade regler om kroppsvisitation
och frihetsberövande. Såsom ovan nämnts är avsikten att i bevakningskungörelsen
närmare reglera bevakningspersonalens befogenheter att kroppsvisitera
samt tillfälligt omhändertaga personer och av dem medförda föremål.
Enligt vad utskottet inhämtat föreligger ännu icke något utarbetat förslag
till de kompletteringar av bevakningskungörelsen, som i sådant hänseende
kunna bliva erforderliga.

I propositionen betonas, att befogenheten att visitera icke bör betraktas
som ett processuellt tvångsmedel. Detta syfte har uppnåtts genom att förslaget
giver bevakningspersonalen befogenhet att i den omfattning som kräves
för fullgörande av bevakningsuppgiften kroppsvisitera en var som söker
vinna tillträde till eller uppehåller sig i skyddad anläggning in. in. samt undersöka
föremål som han medför. Beträffande sättet för utförandet av
kroppsvisitation vill utskottet understryka departementschefens uttalande
om att detta regleras så, att tillfredsställande skydd mot onödigt kränkande
ingrepp i den personliga integriteten ernås. Det synes utskottet lämpligt att
därvid i huvudsak taga rättegångsbalkens regler till utgångspunkt.

Vad angår den föreslagna befogenheten för bevakningspersonal att i den
omfattning som kräves för fullgörande av bevakningsuppgiften på platsen
eller i dess närhet tillfälligt omhändertaga personer och av dem medförda
föremål finnas redan nu i bevakningskungörelsen bestämmelser, som medgiva
viss bevakningspersonal befogenhet att gripa och kvarhålla den som
misstänkes för spioneri eller sabotage eller överträder förbud som meddelats
enligt kungörelsen in. in. samt att taga i förvar den som undandrager
sig att lämna uppgift om namn och hemvist eller därom lämnar uppgift som
skäligen kan antagas vara oriktig. Vidare föreskrives, att civil person, som
gripits eller tagits i förvar, skall jämte i beslag tagna föremål ofördröjligen
överlämnas till polismyndigheten i orten. Departementschefen har anfört,
att bevakningskungörelsens bestämmelser om tillfälligt omhändertagande
icke i första hand ha processuell karaktär utan ett mera utpräglat skyddssyfte
och att till utmärkande härav avfattningen av dessa bestämmelser bor -

Första lagutskottets utlåtande nr 28.

9

de något jämkas. Vad depaidementschefen sålunda uttalat synes utskottet
riktigt. Enligt utskottets mening torde det dock vara lämpligt att i bevakningskungörelsen
även i fortsättningen utsäga att ett tillfälligt omhändertagande
bör grunda sig på att vederbörande uppträder på sådant sätt att det
föreligger anledning att misstänka honom för spioneri eller sabotage eller
försök eller förberedelse därtill. Föreligger ej sådan misstanke torde det vara
tillräckligt att vederbörande avvisas. Tillfälligt omhändertagande bör kunna
äga rum jämväl av den som överträder förbud, meddelat enligt bevakningskungörelsen,
eller vägrar att på anfordran uppgiva namn, födelsetid och hemvist
eller därom lämnar uppgift, som skäligen kan antagas vara oriktig, eller
vägrar att på anfordran underkasta sig visitation och undersökning av medfört
föremål. Utskottet utgår vidare från att det liksom hittills i kungörelsen
stadgas, att det åligger bevakningsper sonal att ofördröj ligen överlämna den
som tillfälligt omhändertagits jämte omhändertagna föremål till polismyndigheten
i orten. Det torde vara självklart att polismyndigheten, så länge icke
särskild tvångsmedelslagstiftning giver den andra befogenheter, icke äger
behandla till myndigheten överlämnade, tillfälligt omhändertagna personer
på annat sätt än andra för brott misstänkta personer.

När riket befinner sig i krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden kan driftspersonal vid enskilda industrier
eller företag komma att tillhöra ifrågavarande bevakningspersonal. Såsom
departementschefen uttalat föreligger, huvudsakligen beträffande sagda
driftspersonal, vissa brister i utbildningen. Även om dessa brister väsentligen
torde kunna avhjälpas genom de instruktioner för bevakningstjänsten som
man kan vänta komma att utfärdas, finner utskottet, med hänsyn till de
utomordentliga befogenheter som kunna komma att tilläggas bevakningspersonalen,
angeläget understryka att utbildningen och uttagningen av bevakningspersonal
ägnas särskild uppmärksamhet.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,
får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 196, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 26 april 1951.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Olofsson, Cassel, Ivar Nilzon, fru Lindström,
herrar Lindgren, Fritiof Karlsson och John Wiktor Jonsson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Johansson i Norrfors, Lindberg,
Landgren, Skoglund i Umeå, fru Gärde Widemar, herr Ekström och
fru Hellström.

Bihung till riksdagens protokoll 1951.9 samt. 1 avd. Nr 28.