Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Utlåtande 1965:L1u26

Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen
den 13 maj 1932 (nr 130) m. m. dels ock väckta
motioner om viss utsträckning av fatalietider.

Genom en den 19 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 96, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)
om skuldebrev.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade, likalydande motioner, nr 97 i första kammaren
av herr Geijer, Lennart, och fru Hultell samt nr 122 i andra kammaren
av herrar Gustafson i Göteborg och Nihlfors om viss utsträckning av
fatalietider.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:

1) Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130)

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen den 13 maj 19321 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) [ Föreslagen lydelse)

72 §.

Inträffar växels----------å söckendag.

Skall åtgärd — — —■ — — — — — — helgdagar medräknas.

1 Senaste lydelse av 72 § se 1962: 53.

1 llihang till riksdagens protokoll 1965. 9 saml. 1 avd. Nr in

2

Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

(Nuvarande lydelse)
Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna april—september samt
påskafton, midsommarafton och julafton.

Vid beräkning —---------

Uppskovsdagar äge------

(Föreslagen lydelse)
Likställda med allmän helgdag
enligt denna lag äro lördagar samt
midsommarafton och julafton.

ej medräknad.
--ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

2) Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131)

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen den 13 maj 19321 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55 §.

Checks uppvisande-----------å söckendag.

Då den —---—----— — helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag Likställda med allmän helgdag enenligt
denna lag vare lördagar un- ligt denna lag äro lördagar samt
der månaderna april—september midsommarafton och julafton,
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av
lagstadgad tid2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna

1 Senaste lydelse av 55 § se 1962: 54.

3 Senaste lydelse av 2 § se 1962: 55.

(Föreslagen lydelse)

§•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
på söndag, annan allmän
helgdag, lördag, midsommarafton el -

Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

april—september eller å påskafton, ler julafton, må åtgärden företagas
midsommarafton eller julafton, må nästa söckendag.
åtgärden företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

4) Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)

om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

5

Är förfallotid -----------

Inträffar skuldebrevs förfallotid
å söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd
såsom förfallodag. Lag samma vare,
där skuldebrev lyder på betalning
inom viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän
helgdag vare enligt denna lag lördagar
under månaderna april—september
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

(Föreslagen lydelse)

§•

--—■ skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid
på söndag eller annan allmän helgdag,
anses nästa söckendag såsom
förfallodag. Detsamma gäller, när
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
äro enligt denna lag lördagar
samt midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

I motionerna hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller
om förslag till sådan ändring i växellagen, checklagen, lagen om beräkning
av lagstadgad tid och lagen om skuldebrev att de bestämmelser om
falalietider, som nu avse lördagarna under sommarhalvåret, utsträckas till
att gälla lördagar under hela året».

Beträffande skälen för denna hemställan får utskottet hänvisa till molionen
II: 122.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1962: 56.

4

Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Inledning

Inom justitiedepartementet har i januari 1965 upprättats en promemoria
med förslag att lördagarna under hela året skall likställas med bankfridagar.
Promemorian har remissbehandlats. Sedan inom justitiedepartementet upprättats
förslag till den lagstiftning, varom nu är fråga, har lagrådets utlåtande
inhämtats över de sålunda utarbetade lagförslagen. Lagrådet har lämnat
förslagen utan erinran.

Redogörelse för gällande bestämmelser, den historiska bakgrunden till
ifrågavarande bestämmelser samt departementspromemorian och de däröver
avgivna remissyttrandena återfinnes å s. 7—17 i propositionen, vartill utskottet
får hänvisa.

Beträffande läget på arbetsmarknaden i fråga om arbetstidens
förläggning må följande återgivas ur propositionen.

I prop. 1965: 1 (bil. 2 s. 5) har chefen för civildepartementet anmält
spörsmålet om lördagstjänstgöringen vid de statliga myndigheterna. Han erinrar
om att lediga lördagar har kunnat tillämpas från och med den 1 april
1962 under perioden april—september för sådan personal, på vilken bestämmelserna
om sommarbetstid i allmänna verksstadgan och andra av Kungl.
Maj :t utfärdade arbetstidsbestämmelser är tillämpliga. Vidare framhåller
han att det nu kan konstateras att ordningen med lediga lördagar tillämpas
i mycket stor omfattning även under vinterhalvåret inom den privata sektorn
av arbetsmarknaden, främst då inom Stockholmsområdet. Stockholms
stad övergick den 1 januari 1965 till femdagarsvecka för huvuddelen anställda
hos staden. Det har av olika myndigheter påpekats att avsaknaden
av möjligheter till lediga lördagar året runt menligt påverkar rekryteringsbctingelserna,
särskilt när det gäller kontorspersonal. Med hänsyn till dessa
förhållanden finner chefen för civildepartementet påkallat att ompröva reglerna
om arbetstidens förläggning för personal för vilken gäller arbetstidsbcstämmelserna
i allmänna verksstadgan eller häremot svarande bestämmelser
i andra författningar som har utfärdats av Kungl. Maj :t. Om riksdagen
inte har något att erinra mot en dylik omprövning, ankommer det
på Kungl. Maj :t att vidta åtgärder för att söka i möjlig mån anpassa här
avsedda personalgruppers arbetstidsförläggning till vad som gäller för motsvarande
grupper på den allmänna arbetsmarknaden.

Riksdagen har inte haft något att erinra mot detta förslag (SU 14, rskr.
14).

Enligt en av Svenska arbetsgivareföreningen företagen undersökning per
augusti 1963 rörande tjänstemän och arbetsledare inom föreningens område
åtnjöt något mer än hälften femdagarsvecka året runt. Från Landsorganisationen
har upplysts att åtminstone 65—70 % av arbetarna inom industrin
per januari 1965 torde ha fria lördagar under hela året.

Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

5

Departementschefen

Vid lagrådsreniissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande.

Under åren 1961 och 1962 företogs i två etapper sådana ändringar i växel-,
check- och skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad tid,
att lördagarna under månaderna april—september blev jämställda med
bankfridagar. Lagändringarna var en följd av den utveckling mot tjänstefria
lördagar under sommarhalvåret som hade ägt rum inom såväl den offentliga
som den enskilda sektorn av arbetsmarknaden. Reformen medförde
att arbetstagare, som åtnjöt lediga lördagar under nämnda period, genom
att slippa olägenheten av utlöpande fatalietider bättre kunde utnyttja denna
ledighet till vila och rekreation. Genom att domstolar, förvaltningsmyndigheter
och banker fick möjlighet att hålla sina expeditioner och kontor stängda
under sommarhalvårets lördagar skapades därjämte förutsättningar för
ytterligare kategorier arbetstagare att erhålla fria lördagar under motsvarande
tid.

När gällande bestämmelser om lördagars likställande med bankfridagar
infördes, övervägdes framförda förslag att bestämmelserna skulle göras tilllämpliga
på alla lördagar under året. Mot bakgrunden av då rådande förhållanden
på arbetsmarknaden ansågs tiden dock ännu inte vara mogen för
en så vittgående reform. Den fortsatta utvecklingen mot ökad tillämpning
av ordningen med lediga lördagar har emellertid gett anledning att ånyo
pröva frågan.

Med hänvisning till det läge som numera har inträtt i fråga om förläggningen
av arbetstid inom allmän och enskild verksamhet har i departementspromemorian
föreslagits att man tar steget fullt ut och låter lördagarna
året runt bli likställda med bankfridagar. Remissinstanserna har praktiskt
taget genomgående ställt sig positiva till förslaget och jag vill för egen
del också ansluta mig till det. Systemet med femdagarsvecka — i vilken som
regel lördagen är tjänstefri — under hela året har nu slagit igenom inom
arbetslivet i avsevärd omfattning. Det synes följdriktigt att anpassa lagstiftningen
om fatalietider därefter. Eu sådan åtgärd ligger också i linje med de
önskemål som har framförts i två likalvdande motioner i ämnet vid årets
riksdag (1:97 och II: 122).

De lagbestämmelser som berörs av den föreslagna utvidgningen är 72 §
växcllagen, 55 § checklagen, 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid och
5 § skuldebrevslagen. Enligt promemorian bör dessa bestämmelser ändras
så, att — förutom påskafton, midsommarafton och julafton —■ alla lördagar
likställs med allmän helgdag. Kommerskollegium har ifrågasatt en ändring
i 55 § checklagen av vidare innebörd. En sådan omarbetning är jag inte be -

6

Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

redd att överväga i detta sammanhang. Jag vilt härvid framhålla att föreliggande
förslag om bankfridagar inte innebär någon principiell nyhet.

De formella ändringar i lagförslagen som hovrätten över Skåne och Blekinge
har förordat med utgångspunkt i lydelsen av 5 § skuldebrevslagen
lämpar sig mindre väl, när det gäller bestämmelserna i 72 § växellagen och
55 § checklagen. Beträffande utformningen av sistnämnda båda lagrum bör
för övrigt även konventionerna på växel- och checkrättens område beaktas.
Med hänsyn härtill anser jag den teknik som har förordats i promemorian
vara att föredra. Påskafton, som ju alltid infaller på en lördag, synes emellertid
inte behöva anges särskilt bland de helgdagsaftnar som är att likställa
med helgdag.

Den föreslagna lagstiftningen, mot vilken hinder inte möter i växel- och
checklagskonventionerna, bör träda i kraft den 1 oktober 1965.

Vid remissbehandlingen har på många håll uttalats farhågor för den försämring
av bankers och andra kreditinstituts service som kan bli följden av
den föreslagna lagstiftningen. Man syftar på de olägenheter som kan uppkomma,
om dessa inrättningar håller sina kontor stängda på lördagarna.
I åtskilliga yttranden framhålls som ett angeläget önskemål att åtminstone
någon form av jourtjänst ordnas dessa dagar genom bankernas försorg.
I denna fråga vill jag understryka uttalandet i promemorian att lagändringarna
ej innebär skyldighet för bankerna och liknande institut att ha helt
stängt på lördagarna. Som har påpekats i promemorian och även i remissyttrandena
får spörsmålet, i vilken mån dessa inrättningar skall utnyttja
den ökade möjligheten att hålla stängt på lördagar, liksom när det gäller
andra samhällsområden bedömas efter det mått av service de anser sig böra
tillhandahålla och lösas vid förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

Enligt vad som anförs i promemorian påkallar den förordade lagstiftningen
inte några ändringar i rättegångsbalkens regler om tidsfrister vid straffprocessuella
frihetsberövanden. Jag delar denna uppfattning, som har vunnit
stöd i yttrandena. Emellertid vill jag framhålla vikten av att de berörda
myndigheterna tillämpar reglerna så, att fristerna inte utsträcks längre
inom de föreskrivna gränserna än vad som är absolut nödvändigt. Samtidigt
vill jag erinra om att den omständigheten, att lördagar vid beräkning av
lagstadgad tid är likställda med helgdagar, inte i och för sig synes hindra
exempelvis att en brådskande häktningsförhandling äger rum på en lördag.

I samband med genomförandet av den nya lagstiftningen bör även vissa
ändringar i författningar som utfärdas av Kungl. Maj :t övervägas. Jag syftar
därvid främst på bestämmelserna om arbets-, mottagnings- och expeditionstider
vid domstolar och förvaltningsmyndigheter. Som har angetts i
promemorian aktualiseras också ändringar av andra i administrativ ordning
utfärdade författningar.

Första lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

7

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser i växellagen, checklagen, lagen om beräkning
av lagstadgad tid och skuldebrevslagen är bl. a. lördagar under månaderna
april—september likställda med bankfridagar. I förevarande proposition
föreslås sådan ändring i berörda lagstiftning att alla lördagar under året
blir likställda med bankfridagar. Yrkande av enahanda innebörd har framställts
i de fristående motionerna 1:97 och II: 122.

Med hänsyn till den utveckling, som under de senaste åren ägt rum i fråga
om förläggning av arbetstid inom såväl allmän som enskild verksamhet, anser
utskottet, att den föreslagna reformen nu lämpligen bör genomföras. Mot
de enskilda lagförslagens utformning har utskottet ej haft någon erinran.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte

A. bifalla förevarande proposition, nr 96; samt

B. anse motionerna I: 97 och II: 122 besvarade med vad
utskottet ovan under A. hemställt.

Stockholm den 27 april 1965

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg*, Ernulf, År vidson,
Hjorth, Ferdinand Nilsson, Schött och Lundin;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson*, fru Kristensson,
herr Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, fru Lindekvist, fröken
Andersson i Strängnäs och herr Larsson i Öskeviksby*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nilsson. Ferdinand.

MARCUS BOKTR. STHLM IH5 4S00J0