Första lagutskottets utlåtande nr 20 år 1970
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av motion om ändrade regler för arbetsgivares
redovisningsskyldighet enligt införsellagen.
I motionen II: 28 av herr Sjöholm hemställs att riksdagen måtte besluta
att för sin del antaga följande förslag till ändrad lydelse av 22 8 lagen den
6 december 1968:
»Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot
uppenbart för låg ersättning och kan till följd därav fordran som avses i 1 §
ej uttagas genom införsel, får utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren att,
för tid efter det beslut därom meddelats och till dess annat förordnas, till
utmätningsmannen utge så mycket som kunnat uttagas genom införsel om
skälig lön utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall såväl gäldenären
som arbetsgivaren få tillfälle att yttra sig.
Det som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen lön.
Underlåter arbetsgivaren att utge belopp som bestämts genom beslutet äger
20 § motsvarande tillämpning.»
1968 års lagstiftning
Genom beslut av 1968 års riksdag antogs ny lagstiftning om exekution i
lön, d. v. s. om införsel och utmätning i lön, och om skydd mot exekution i
viss egendom. Lagstiftningen, som utgjorde ett led i den pågående reformeringen
av utsökningslagen och därmed sammanhängande författningar,
grundades på förslag av lagberedningen (SOU 1964: 57). Bestämmelserna
om införsel infördes i en ny lag om införsel, som trädde i kraft den 1 juli
1969. Ändringarna i fråga om införselinstitutet innebar huvudsakligen en
modernisering av tidigare bestämmelser medan de sakliga nyheterna var relativt
få. Införsel får, enligt 1 § i den nya lagen, sålunda användas för samma
slags fordringar som tidigare, nämligen, för att följa paragrafens redovisning,
1. underhållsbidrag enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken,
2. bidrag, som tillkommer kommun för omhändertaget barn enligt 72 §
andra stycket barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) eller till hjälptagares
försörjning enligt 40 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp,
3. skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrives samt
4. böter och viten.
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 1 avd. Nr 20
0102000
2
Första lagutskottets utlåtande nr 20 år 1970
Vid konkurrens mellan olika typer av införselbara fordringar har anspråken
företräde i nu nämnd ordning.
En nyhet i lagen utgör bestämmelserna i 22 § om åtgärder mot vissa
illojala förfaranden. Paragrafen har följande lydelse.
Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart
för låg ersättning och kan till följd därav fordran som avses i 1 §
1 eller 2 ej uttagas genom införsel, får utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren
att, för tid efter det beslut därom meddelats och till dess annat
förordnas, till utmätningsmannen utge så mycket som kunnat uttagas genom
införsel om skälig lön utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall
såväl gäldenären som arbetsgivaren få tillfälle att yttra sig.
Det som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen lön.
Underlåter arbetsgivaren att utge belopp som bestämts genom beslutet äger
20 § motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna överensstämmer i sak med lagberedningens förslag. Syftet
med bestämmelserna och deras tillämpning angavs av beredningen på
följande sätt.
Det ligger i sakens natur, att gäldenärer emellanåt kan befaras genom
skentransaktioner eller på annat sätt undandraga sina inkomster från exekution.
Skentransaktioner leder givetvis ej till målet, om de genomskådas.
Dit hör t. ex. att gäldenär, som hotas av införsel för skatter e. d., låter sin
lön utbetalas direkt till maken eller annan närstående. Mottagaren är då
normalt att betrakta endast som en representant för gäldenären, utan självständig
rätt, och hinder kan icke anses möta mot att införsel verkställs
i vanlig ordning i dylika fall. Dessa fall påkallar icke någon lagstiftningsåtgärd.
En annan metod, som vållar större svårigheter, är att gäldenären arbetar
i rörelse som hans make eller annan närstående driver eller hos ett familjebolag,
utan att han får någon lön eller mot så låg ersättning att införsel
däri icke kan äga rum. Mången gång har man anledning förmoda, att gäldenären
faktiskt får gottgörelse för sitt arbete i någon form ehuru det icke
kan visas. Förfarandet torde hittills ha varit relativt sällsynt hos oss men
behov av ingripande har yppats, och beredningen har ansett, att en möjlighet
bör finnas att komma till rätta med dylika transaktioner, åtminstone
när gäldenären söker undandraga sig att erlägga underhållsbidrag eller därmed
jämställt bidrag till kommun. Någon annan möjlighet torde härvid
icke stå till buds än att ålägga den som bär den underhållsskyldige i sin
tjänst att till utmätningsmannen utbetala vissa periodiska belopp som kan
bli föremål för exekution. Det är tydligt, att en sådan befogenhet för utmätningsmannen
måste handhavas med varsamhet och icke får begagnas i
andra fall än när saken är uppenbar.
Remissopinionen var i huvudsak positiv till förslaget. Ganska många remissinstanser,
nämligen Göta hovrätt, länsstyrelserna i Kristianstads, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län samt exekutionsväsendets organisationsnämnd,
ansåg att tillämpningsområdet för bestämmelserna kunde
vidgas till att omfatta samtliga införselbara fordringar. Å andra sidan av
-
3
Första lagutskottets utlåtande nr 20 år 1970
styrkte några instanser förslaget och anmärkte på att utmätningsmannen
pålades alltför vanskliga avgöranden.
I propositionen (1968: 130) uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Kling, att han var övertygad om att utmätningsmännen skulle
kunna handha den ifrågavarande uppgiften tillfredsställande och underströk
att lagtexten inte tillåter ingripande annat än i uppenbara fall samt biträdde
beredningens förslag.
Frågan berördes icke i första lagutskottets utlåtande (nr 48) angående
propositionen eller vid kammardebatterna i riksdagen.
Motionens motivering
I motionen framhålls att 22 § införsellagen utgör en välkommen nyhet i
exekutionsrätten. Efter att ha redogjort för paragrafens innehåll understryker
motionären att stadgandet äger tillämpning endast å införsel för
underhållsbidrag och bidrag till kommun för vissa kostnader enligt barnavårdslagen
och lagen om socialhjälp och sålunda icke å införsel för skatt
och allmänna avgifter och ej heller för böter och viten. Eftersom bestämmelsens
syfte givetvis är att förhindra en metod att undandra sig skyldigheten
att göra rätt för sig, är det enligt motionären svårt att finna det riktigt
att undantag här göres för skyldigheten att erlägga skatt och andra medel
till det allmänna.
Motionären framhåller vidare att utmanande exempel på förfaranden av
det slag det nu aktuella lagrummet avser att delvis motverka skulle kunna
anföras. Personer med stora skatteskulder kan skriva över en bedriven
rörelse på sin hustru och därpå »ta anställning» hos henne utan synlig lön
eller med en mycket knapp sådan. Det förefaller motionären orimligt att
samhället skulle låta sig nöja härmed. Det riktiga är därför enligt hans mening
att 22 § införsellagen göres tillämplig också på införsel för skatt och allmänna
avgifter ävensom för böter och viten.
Utskottet
En nyhet i den införsellag som trädde i kraft den 1 juli 1969 utgör bestämmelserna
i 22 § om åtgärder mot vissa illojala förfaranden, t. ex. av det
slag att gäldenären, i avsikt att förhindra att införsel kan äga rum, träffar
överenskommelse med sin arbetsgivare om lägre lön än normalt för den arbetsprestation
som utförs. Försörjningsbehovet kan i sådant fall ofta tillgodoses
genom att gäldenären arbetar i rörelse som hans make eller annan
närstående driver. För att komma till rätta med dylika transaktioner har
i paragrafen upptagits en möjlighet att ålägga den, som under sådana förhållanden
har gäldenären i sin tjänst, att till utmätningsmannen utbetala
vissa periodiska belopp som kan bli föremål för exekution. Stadgandet äger
4
Första lagutskottets utlåtande nr 20 år 1970
tillämpning endast i sådana fall, där fordringen utgörs av underhållsbidrag
eller därmed jämställt bidrag till kommun.
I motionen yrkas att paragrafens tillämpningsområde vidgas till att gälla
också skatter, allmänna avgifter, böter och viten. Eftersom stadgandets syfte
är att hindra illojala förfaranden, är det enligt motionären oriktigt att göra
undantag för anspråk av sådant slag.
Frågan om tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna i 22 § var
föremål för prövning i samband med tillkomsten av den nya införsellagen.
Förslag helt överensstämmande med det som framläggs i motionerna avvisades
i den proposition som låg till grund för lagen. Riksdagen lämnade propositionen
utan erinran. Några erfarenheter som kan leda till ett ändrat ställningstagande
från riksdagens sida har uppenbarligen inte vunnits under
den korta tid som lagen varit i kraft. Även om vissa skäl kan tala för en
utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelserna i enlighet med motionärens
förslag, kan utskottet således icke tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer,
att motionen II: 28 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1970
På första lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Erik Svedberg (s),
Schött (in), fru Lindström (s), herrar Sörenson (fp), Helge Karlsson (s)*,
fru Lilly Ohlsson (s) och herr Ferdinand Nilsson (ep);
från andra kammaren: fröken Bergegren (s)*, herrar Martinsson (s)*,
Börjesson i Falköping (ep), Hansson i Piteå (s), Sjöholm (fp)*, Oskarson
(m), fru Bergander (s) och herr Polstam (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Alexanderson (fp), Schött (m), Sörenson (fp), Börjesson i
Falköping (ep), Sjöholm (fp), Oskarson (m) och Polstam (ep), vilka ansett
dels
att det sista stycket i utskottets yttrande bort ersättas med text av
följande lydelse.
Som motionären framhåller är syftet med förevarande bestämmelser att
förhindra en metod som gör det möjligt för en gäldenär att undandra sig
Första lagutskottets utlåtande nr 20 år 1970
5
skyldigheten att göra rätt för sig. önskemålet att motverka transaktioner av
sådant slag gäller oberoende av fordringsanspråkets natur. Starka skäl talar
därför för att stadgandets tillämpningsområde inte bör begränsas till
vissa speciella fordringsanspråk.
Enligt utskottets mening bör Kungl. Maj :t, efter prövning av de erfarenheter
som vunnits av lagrummets tillämpning, upptaga frågan om ändring
av 22 § införsellagen i enlighet med dessa överväganden.
Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.
dels att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen II: 28 ger till känna
vad utskottet i det föregående anfört.