Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961 (Utlåtande 1961:L1u19 l1u)

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

Nr 19

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m.

Genom en den 10 februari 1961 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 46, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj .t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas, att i propositionen
framlägges förslag till sådana ändringar i lagstiftningen, att lördagarna
under månaderna juni, juli, augusti och september likställes med
bankfridagar.

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

1) Läg

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

72 §.

Inträffar växels---------— — å söckendag.

Skall åtgärd--— — —-----helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag en- Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare påskafton, mid- ligt denna lag vare lördagar under
sommarafton och julafton. månaderna juni, juli, augusti och sep tember

samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

Vid beräkning----------ej medräknad.

Uppskovsdagar äge----------ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

1 Senaste lydelse av 72 §, se SFS 1935: 98.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 1 avd. Nr 19

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

2) Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklageni skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55 §.

Checks uppvisande----------å söckendag.

Då den helgdagar medräknas.

samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

3) Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av
lagstadgad tid2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall
företagas, å söndag eller annan allmän
helgdag eller å påskafton, midsommarafton
eller julafton, må åtgärden
företagas å nästa söckendag;
dock att vad sålunda stadgats ej
skall gälla, där åtgärden skall företagas
senast å viss rättegångsdag eller
inskrivningsdag och denna infaller
å någon av ovan sist angivna tre
dagar.

§•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall
företagas, å söndag eller annan allmän
helgdag, d lördag under månaderna
juni, juli, augusti och september
eller å påskafton, midsommarafton
eller julafton, må åtgärden företagas
å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

1 Senaste lydelse av 55 §, se SFS 1935: 99.

2 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1935:100.

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

4) Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Är förfallotid --------

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag påskafton,
midsommarafton och julafton.

§•

--- —- skuldebrevets utfärdande.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

Inledning

I skrivelse den 22 mars 1960, nr 105, anhöll riksdagen, under åberopande
av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 17, att inom Kungl. Maj :ts kansli måtte utarbetas förslag till lagstiftning
i överensstämmelse med syftet med två vid riksdagen väckta likalydande
motioner (1:5 och 11:12) om sommarlördagars likställande med bankfndagar.
Med anledning av skrivelsen har inom justitiedepartementet upprättats
en den 31 augusti 1960 dagtecknad promemoria (stencilerad) med förslag
i ämnet.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av hovratten over
Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium, generalposlstyrelsen,
bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, överståtliållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs,
Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, Fullmäktige i riksbanken,

||_ Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 1 avd. Nr 19

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar,
Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund samt Riksförbundet
Landsbygdens folk. I ett antal yttranden har åberopats utlåtanden
fiån andra myndigheter, organ och tjänstemän. Svenska arbetsgivareföreningen,
som beretts tillfälle att avge yttrande, har förklarat sig önska avstå
därifrån.

Gällande bestämmelser m. m.

I fråga om gällande bestämmelser och deras tillkomst samt frågans behandling
vid 1957 och 1960 års riksdagar tillåter utskottet sig att hänvisa
till den i propositionen å s. 6—11 intagna redogörelsen.

Departementspromemorian

I promemorian framhålles till en början, att den genomförda arbetstidsförkortningen
i stor utsträckning disponerats på så sätt att de anställda erhållit
lediga lördagar, framför allt under månaderna juni, juli och augusti.
Att systemet med femdagarsvecka under sommarmånaderna fått mycket
stor utbredning på den svenska arbetsmarknaden bekräftas enligt promemorian
av uppgifter som inhämtats av de större fackliga organisationerna.
Det har bl. a. beräknats att ungefär 90 procent eller omkring 585 000 av arbetarna
inom Svenska arbetsgivareföreningens område har fått arbetstidsförkortningen
utlagd i lorm av fria lördagar under sommarmånaderna. Det
torde vara mycket vanligt att även tjänstemännen åtnjuter fria lördagar vid
de företag, där systemet med fria lördagar gäller för arbetarna. Enligt en
undersökning av forhållandena inom industrin i Stockholm skulle mer än
tre fjärdedelar av tjänstemännen ha erhållit fria lördagar under tiden juni
augusti. Även på det statliga och kommunala området har arbetstiden i
betydande utsträckning förlagts så att fria lördagar erhålles under sommarmånaderna.
Denna utveckling på arbetsmarknaden utgör enligt promemorian
bakgrunden till det motionsvis framförda förslaget om att lagstiftningen
rörande växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad tid
skall anpassas efter de förändrade förhållandena genom att lördagarna under
juni, juli och augusti likställes med de nuvarande s. k. bankfridagarna
påskafton, midsommarafton och julafton. I de fall då en sommarlördag utgör
sista dagen för att verkställa en växel- eller checkrättslig åtgärd, att infria
ett skuldebrev eller att vidtaga i lag eller särskild författning stadgad
åtgärd skulle genom de åsyftade lagändringarna möjlighet beredas att låta
åtgärden anstå till närmast påföljande normala arbetsdag.

Enligt vad i promemorian påpekas har som skäl för den av riksdagen begärda
lagstiftningen åberopats att nuvarande lagregler medför olägenheter
ör allmänheten genom att de arbetsfria sommarlördagarna ej kan utnyttjas

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

för vila och rekreation i avsedd omfattning på grund av utlöpande fatalietider.
Härav synes framgå att man närmast åsyftat att åstadkomma lättnader
för de grupper av befolkningen som redan erhållit förmånen av fria
lördagar. Men det torde även förhålla sig på det sättet att ifrågavarande
lagstiftningsåtgärder kan möjliggöra att nya grupper av arbetstagare kan
komma i åtnjutande av fria lördagar. Tjänstemännens centralorganisation
har sålunda i sitt vid 1960 års riksdag till första lagutskottet avgivna yttrande
fäst uppmärksamheten på att det inom förvaltningen är nödvändigt
att arrangera jourtjänst under lördagar för att iaktta den formella öppethållning,
som har sin bakgrund i gällande bestämmelser om beräkning av
lagstadgad tid. Detta förhållande skapar enligt organisationen olägenheter
icke endast för allmänheten utan även för berörda tjänstemän. Den verksamhet
i form av jourtjänst, som för närvarande upprätthålles hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar under sommarlördagar, kan uppenbarligen
icke helt inställas om icke den av riksdagen åsyftade utvidgningen av
2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid till att omfatta även nämnda dagar
kommer till stånd.

Ett genomförande av den ifrågavarande lagstiftningen kan enligt vad i
promemorian anföres inverka på banktjänstemännens förhållanden såtillvida
att ett nu bestående hinder för parterna på detta område att traffa överenskommelse
om fria sommarlördagar undanröjes. Frågan om lagändringar av
förevarande slag aktualiserades redan vid 1957 års riksdag. Vid riksdagsbehandlingen
såväl 1957 som 1960 har argumentationen i frågan väsentligen
kommit att avse spörsmålet om det från servicesynpunkt är möjligt att
hålla lördagsstängt i bankerna. Därvid har uttryckts den uppfattningen att
eu begränsning av öppethållandet till måndag—fredag skulle möta vissa svårigheter.
Denna uppfattning synes ha varit avgörande för de invändningar
mot att realisera motionärernas förslag som framkommit vid remissbehandlingen
av motionsärendet. Bankkontoren har alltsedan lagstiftningen om de
nuvarande bankfridagarna infördes år 1935 hållits helt stängda under dessa
dagar. Dessförinnan hade bankerna öppet endast i mycket begränsad omfattning
å påskafton och midsommarafton för inlösen av växlar och dylikt. Å
julafton däremot höll bankkontoren allmänt öppet under vanlig tid. För närvarande
förekommer som regel icke annan inskränkning i bankernas öppethållande
under lördagarna än att expeditionstiden är avkortad med ett par
tinnnar. I motionerna har framhållits att den nu avsedda lagstiftningen icke
behöver hindra att bankkontoren hålls öppna för den vanliga verksamheten
under sommarlördagar, om så befinnes lämpligt. Första lagutskottet har i
sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna ävenledes understrukit
motionärernas uttalande att prövningen av frågan om stängning av bankkontoren
på lördagar bör ankomma på arbetsmarknadens parter. Dessa har
enligt utskottet de bästa förutsättningarna att bedöma om eu sådan ordning
är lämplig med hänsyn till det ekonomiska livets krav och allmänhetens
önskan om en god service.

I promemorian framhålles att riksdagen markerat att dess nu aktuella

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

framställning i ärendet icke innefattar något ställningstagande till frågan
huruvida man i bankerna skall ha lediga sommarlördagar eller ej. Om de
begärda lagändringarna genomföres och växel- och checkrättsliga åtgärder
som en följd härav icke behöver vidtagas å ifrågavarande lördagar, kan denna
omständighet givetvis icke utgöra något hinder för bankerna att då hålla
sina kontor öppna, om detta skulle befinnas lämpligt. Däremot avlägsnas
genom de föreslagna lagstiftningsåtgärderna ett nu föreliggande hinder för
parterna att träffa överenskommelse om lediga sommarlördagar. Frågan
om i vilken omfattning bankernas verksamhet skall inställas å sommarlördagar
bör emellertid enligt promemorian lösas vid förhandlingar mellan
vederbörande parter. Enligt vad som uppgivits har mellan Bankernas förhandlingsorganisation
och Svenska bankmannaförbundet under 1960 års
avtalsförhandlingar uppnåtts enighet om att de mellan parterna under år
1959 upptagna överläggningarna om lediga sommarlördagar skall fortsättas
under avtalstiden i syfte att söka nå fram till en överenskommelse avseende
sommaren 1961.

Det påpekas i promemorian, att då det vid remissbehandlingen av motionerna
satts i fråga om de föreslagna lagändringarna skulle få någon
praktisk betydelse utgångspunkten synbarligen varit den att det från servicesynpunkt
skulle ställa sig svårt att sommartid införa lördagsstängning
*. banker och andra kreditinstitut. Riksdagens framställning har emellertid
icke varit inriktad på att åstadkomma en dylik ordning utan har haft
ett vidare syftemål, nämligen att undanröja vissa olägenheter för de betydande
grupper av arbetstagare, som redan är fria från sitt arbete under
sommarlordagarna. Att en lagstiftning av avsett innehåll samtidigt eliminerar
nuvarande legala hinder för företag och arbetstagare på bankområdet att
överenskomma om utläggning av arbetstidsförkortningen i form av fria
lördagar under sommarmånaderna — utan att dock binda parterna för en
sadan ordning — är en konsekvens, varemot från allmänna synpunkter
nagon berättigad invändning näppeligen kan resas. De skäl som framkommit
den aktuella lagstiftningen kan därför enligt vad i promemorian framlalles
icke tillmatas någon utslagsgivande betydelse. Med det angivna huvudsyftet
för de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna synes det icke heller kunna
anföras nagra bärande skäl för att låta lagändringarna anstå i avbidan på
en överenskommelse om fria lördagar inom bankernas område. Lagstiftningens
huvudsyfte vinnes oberoende av om eu sådan överenskommelse träflas
eller ej.

Det erinras i promemorian om att lördagsstängning av bankerna genomförts
på många håll utomlands. Så är förhållandet i bl. a. U.S.A., Canada
Frankrike och Belgien, i vilka länder man numera har lördagsstängning av
bankerna året om. I åtminstone Frankrike bär denna utveckling genomtorts
etappvis med början med lördagarna under månaderna juni—augusti.
Den omständigheten att lördagsstängning av bankerna införts och alltfort
tillampas i flera främmande länder synes ge anvisning om att en sådan

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961 7

ordning icke kan vara till förfång för något mera betydande allmänhetens
eller samhällets intresse.

I promemorian anföres, att det för att i enlighet med riksdagens framställning
likställa sommarlördagar med bankfridagar kräves ändringar i
lagstiftningen om växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad
tid. De erforderliga ändringarna kan enligt promemorian lämpligen verkställas
på motsvarande sätt som då bestämmelser om de nuvarande bankfridagarna
infördes i nämnda lagstiftning. Detta innebär att i 72 § växellagen,
55 § checklagen, 5 § skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av
lagstadgad tid införes stadganden av innehåll att lördagarna under månaderna
juni, juli och augusti — i likhet med vad för närvarande gäller beträffande
påskafton, midsommarafton och julafton — likställes med allmän
helgdag enligt nämnda lagar. Det påpekas vidare, att växel- och checklagarna
avfattats i enlighet med internationella konventioner om införande
av gemensamma växel- och checklagar. Genom förevarande ändringar i de
svenska växel- och checklagarna tages i anspråk envar konventionsstat givna
bemyndiganden att i växel- och checkrättsligt hänseende med helgdagar
likställa vissa söckendagar.

Det påpekas i promemorian slutligen, att den i 2 § lagen om beräkning av
lagstadgad tid upptagna regeln angående påskafton, midsommarafton och
julafton enligt lagrummets nuvarande lydelse icke skall gälla om åtgärden
i fråga skall företagas senast å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag
och denna infaller å någon av de nämnda helgdagsaftnarna. Undantaget har
numera efter genomförda reformer i fråga om underrätternas sammanträdesordning
och behandlingen av inskrivningsärenden förlorat sin praktiska
betydelse och torde därför enligt promemorian i detta sammanhang böra
utmönstras ur lagrummet.

Remissyttrandena

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har i princip tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i flertalet yttranden.

Det framlagda förslaget avstyrkes av bank- och fondinspektionen, Svenska
bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Stockholms handelskammare. Till grund för avstyrkandet åberopas
i första hand den försämrade service för främst affärslivet och jordbruksbefolkningen,
som en stängning av bankerna under sommarlördagarna
skulle medföra.

Jämväl av ett antal remissinstanser, som tillstyrkt förslaget eller lämnat
detsamma utan erinran, har uttalats betänkligheter mot att bankerna skulle
hållas stängda under sommarlördagarna. Härvid har även promemorians
uttalande om att denna fråga helt får bli beroende av den överenskommelse
arbetsmarknadens parter i detta avseende kan komma till understrukits.

I fråga om det närmare innehållet i de avgivna remissyttrandena får utskottet
hänvisa till den i propositionen å s. 15—21 lämnade redogörelsen,

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Kling, anförde vid lagrådsremissen
följande:

»Under de senaste åren har ett allt större antal arbetstagare erhållit fria
lördagar under sommarmånaderna. Denna utveckling har i hög grad främjats
av den nu genomförda arbetstidsförkortningen, vilken i mycket stor utsträckning
uttages i form av fria lördagar. De gällande lagreglerna beträffande
fatalietider har emellertid till följd, att de som har förmånen av fria lördagar
ej alltid kan utnyttja dessa för vila och rekreation. Denna olägenhet
skulle undanröjas, om sommarlördagarna likställes med de s. k. bankfridagarna.
En sådan reform skulle emellertid få betydelse även för vissa arbetstagaigrupper,
som ännu ej erhållit törmånen av fria sommarlördagar.
Förvaltningsmyndigheter och domstolar har hittills ej haft formell möjlighet
att helt nedlägga verksamheten under sommarlördagarna. För att i största
möjliga utsträckning bereda personalen ledighet under dessa lördagar har
man på många håll tillämpat ett joursystem, varigenom verksamheten kunnat
upprätthållas med ett minimum av arbetskraft. Denna service synes emellertid
ha föga utnyttjats av allmänheten. På arbetsplatser med ett fåtal anställda
innebär jourtjänsten å andra sidan en ej obetydlig belastning för
personalen. En annan betydelsefull grupp, som i förevarande sammanhang
tilldrar sig intresse, är bankpersonalen. Jämväl för banker och andra kreditinrättningar
utgör de nu gällande lagreglerna ett absolut hinder mot att slänga
kontoren under lördagarna.

Det förslag om sommarlördagarnas likställande med bankfridagarna som
nu — med anledning av initiativ från riksdagen — framlagts har i det
stora hela vunnit gillande vid remissbehandlingen. De invändningar som
från några håll framförts hänför sig främst till den försämrade service för
näringsliv och allmänhet — särskilt jordbruksbefolkningen — som en stängning
av bankerna under sommarlördagarna skulle föra med sig. Innebörden
av förslaget är emellertid icke, att bankerna skall hållas stängda under
sommarlördagarna utan endast att möjlighet därtill öppnas. Frågan om
och i vad mån denna möjlighet skall utnyttjas får lösas vid förhandlingar
mellan arbetsmarknadens och det övriga näringslivets parter, varvid jämväl
behovet av service åt allmänheten torde komma i betraktande. En direkt
löljd av t or slaget är däremot, såsom påpekats vid remissbehandlingen, att
ränteförlust kan uppkomma för kreditgivare i fall då sista dagen för betalning
är en sommarlördag. Denna konsekvens synes dock icke utgöra något
skäl mot genomförande av den föreslagna lagstiftningen, vilken otvivelaktigt
skulle bli av stort värde för stora befolkningsgrupper i vårt land.

Såsom angivits i departementspromemorian lägger de inellanfolkliga konventioner
på växel- och checklagstiftningens område, vartill Sverige anslutit
sig, ej hinder i vägen för den föreslagna reformen.

I nagia yttranden har ifrågasatts, om man inte med hänsyn till den utveckling,
som inom näringslivet skett mot en femdagars arbetsvecka, borde
överväga att utsträcka de bankfria lördagarna att avse hela året. En inom

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

Svenska arbetsgivareföreningen verkställd approximativ undersökning visar
emellertid, att under år 1959 endast cirka en procent av de inom föreningens
verksamhetsområde anställda haft fullt genomförd femdagarsvecka.
Även om det kan antagas, att utvecklingen också här i landet så småningom
kommer alt leda till arbetsfria lördagar under hela året, anser jag det ej
påkallat att f. n. genomföra en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar
anses som bankfridagar.

Jag vill alltså tillstyrka genomförande av en lagstiftning, varigenom sommarlördagarna
likställes med bankfridagar. Vad angår frågan vilken del av
den varma årstiden som bör omfattas av lagstiftningen har i promemorian
föreslagits månaderna juni, juli och augusti. Gentemot detta förslag kan
anföras att, enligt vad som framgår av den förut nämnda, av Svenska arbetsgivareföreningen
verkställda undersökningen, de arbetsfria lördagarna i
viss utsträckning förlägges ej blott till juni, juli och augusti utan även till
maj och september. Detta bekräftas även av en utredning, som verkställts
inom landsorganisationen. I det väsentliga är dock lördagsledigheterna förlagda
till juni, juli och augusti. Att under lagstiftningen inbegripa maj
månad synes ej påkallat. Däremot vill jag med hänsyn särskilt till att inom
statsförvaltningen sommararbetstid i stor utsträckning tillämpas under juli
—september förorda, att lagstiftningen får omfatta också september månad.

Såsom föreslagits i promemorian torde de erforderliga lagändringarna
kunna verkställas på så sätt att i 72 § växellagen, 55 § checklagen, 5 §
skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid upptages
stadganden av innehåll att lördagarna under juni, juli, augusti och september
— i likhet med vad som f. n. gäller beträffande påskafton, midsommarafton
och julafton — likställes med allmän helgdag.

Det är tydligt, att ett genomförande av den nu föreslagna lagstiftningen
kan komma att påverka t. ex. den tidsfrist vilken enligt 24 kap. 12 § rättegångsbalken
gäller för avlåtande av häktningsframställning. Spörsmålet om
förhållandet mellan 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid och nyssnämnda
stadgande i rättegångsbalken är emellertid icke nytt. I framställning
till Kungl. Maj:t den 31 januari 1952 (se JO:s ämbetsberättelse 1953 s. 343)
har sålunda justitieombudsmannen berört frågan och därvid framhållit
önskvärdheten av sådant förtydligande av 24 kap. 12 § rättegångsbalken alt
ifrågavarande stadgande i lagen om beräkning av lagstadgad tid icke kan
göras tillämpligt beträffande tiden för avlåtande av häktningsframställning.
Sedan framställningen överlämnats till 1951 års rättegångskommitté förklarade
rättegångskommittén i promemoria den 6 augusti 1954 att den för
sin del icke ansåge tillräckliga skäl föreligga att föreslå lagregler, som
skulle innebära undantag från de eljest generellt gällande bestämmelserna
om lagstadgad tid. Icke heller i det läge som nu uppstått genom den ifrågasatta
ändringen av lagen om beräkning av lagstadgad tid torde det enligt
min mening vara påkallat att vidtaga någon jämkning av stadgandet om
den tidsfrist som enligt rättegångsbalken gäller för avlåtande av häktningsframställning.
Det är ju att märka att huvudregeln enligt rättegångsbalken

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

är att häk tningsf ramställning skall avlåtas så snart ske kan och att det endast
är den yttersta maximifristen, som påverkas av en tillämpning av stadgandet
i 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid.

Den i 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid upptagna regeln angående
påskafton, midsommarafton och julafton skall enligt lagrummets nuvarande
lydelse icke gälla, om åtgärden i fråga skall företagas senast å viss
rättegångsdag eller inskrivningsdag och denna infaller å någon av de nämnda
helgdagsaftnarna. Som i departemetspromemorian förordats torde denna
bestämmelse såsom numera praktiskt betydelselös kunna utgå ur stadgandet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har framfört önskemål om att sådan
ändring vidtages i 1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll även i mindre
vidlyftiga rättegångar kan göras under sommarlördagar och helgdagsaftnar.
Något större praktiskt behov av en sådan bestämmelse synes dock icke föredå
de fria lördagarna till stor del infaller under domstolarnas ferier.
I allmänhet torde det även utan den ifrågasatta lagändringen kunna undvikas,
att rätten håller session å sommarlördagar.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juni 1961. Reformen medför
att vissa jämkningar kan göras i gällande föreskrifter angående mottagningsoch
expeditionstid vid domstolar och förvaltningsmyndigheter. Vid dessa
jämkningar, som kan ske i administrativ ordning, bör beaktas, att allmänhetens
berättigade krav på service icke eftersättes.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får alltså hemställa,

att förevarande proposition nr 46, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 mars 1961

På första lagutskottets vägnar:

GEORG BRANTING

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Per Olofsson, Ferdinand Nilsson,
Nyström, Alexanderson, Arvidson, Fager ström och Hilding;

från andra kammaren: herrar Landgren, östrand, Svensson i Vä, Ekström
i Björkvik, Gustafsson i Borås, Jacobsson i Sala och Edlund.

61042 L Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Första lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

Var är utlåtandet nu?

Utlåtandet är färdigbehandlat

Hela utlåtandet

Utdrag ur utlåtandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Beredning, Genomförd

Debatt, Genomförd

Avslutad, Genomförd