Första lagutskottets utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1937 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om upphävande av vissa åklagares rätt till
andel i böter m. m.
Genom en den 12 februari 1937 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 88, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m. ro.
Härigenom förordnas som följer:
Vad i lag eller författning finnes stadgat om rätt i vissa fall för åklagare
eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten erhålla andel i böter, vite
eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt skall icke
utgöra hinder för Konungen att, där av stad avlönad åklagare tillförsäkras
skälig fast avlöning, bestämma att rätt till andel som ovan sägs icke skall
tillkomma sådan åklagare; skolande andelen i stället tillfalla stadens kassa.
Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.
Beträffande de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för ett avskaffande i största
möjliga utsträckning av åklagares rätt till andel i böter, vitén o. d. (riksdagens
skrivelser 1917 nr 286 och 1934 nr 159).
Genom lag den 10 februari 1933 har åklagares rätt till andel i böter m. m.
i vissa avseenden begränsats, och genom lag den 24 april 1936 har landsfogdes
rätt till andel i böter m. m. helt upphört.
I skrivelse till Kungl. Majit den 13 januari 1937 anhöll Överståthållarämbetet
— jämte det ämbetet hemställde om godkännande i huvudsak avett
förslag till omläggning av åklagarväsendet i Stockholm samt örn fastställande
av ny lönestat för stadsfiskalerna därstädes — att Kungl. Majit
måtte vidtaga åtgärder för avveckling av det inom åklagarväsendet i Stock
Bihann
till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 1 avd. Nr 17. 1
Utskottet.
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 17.
holm rådande sportelsystemet på så sätt. att till åklagarna för närvarande utgående
andelar i böter, vitén, skadestånd eller i förverkat gods, dess värde
eller dylikt förklarades skola efter den ifrågasatta åklagarreformens genomförande
tillfalla stadens kassa.
I en med anledning härav inom justitiedepartementet utarbetad promemoria
i ämnet framhölls bland annat, att skäl syntes tala för att möjlighet
skapades för införande av ett avlöningssystem, motsvarande det för åklagarna
i Stockholm föreslagna, jämväl i andra städer. En förutsättning för att
bötesandelarna indroges vore att vederbörande åklagare tillförsäkrades skälig
fast avlöning. Ett i överensstämmelse härmed utarbetat förslag till lag i
ämnet hade fogats vid promemorian.
över promemorian och lagförslaget avgåvo justitiekanslersämbetet och
styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler yttranden.
Vid förslagets remittering till lagrådet framhöll föredragande departementschefen
bland annat, att såsom hinder för avskaffande av systemet med rätt
för åklagare till andel i böter och dylikt huvudsakligen anförts, att åklagarna
i form av dylika andelar erhölle en i betraktande av den relativt låga fasta
avlöningen nödvändig lönefyllnad. En övergång till annan ordning hade
följaktligen icke ansetts böra ske annat än i samband med lönereglering för
vederbörande åklagare. För en viss kategori åklagare, nämligen landsfogdarna,
hade ock genom lagstiftning vid 1936 års riksdag, jämte det ny lönestat
fastställts för dem, rätten till bötesandelar m. m. helt upphört, önskvärt
vöre att i enlighet med riksdagens vid olika tillfällen uttalade uppfattning
frågan örn indragning av övriga åklagares bötesandelar snarast
kunde vinna sin lösning. Vad anginge den grupp åklagare varom bär närmast
vore fråga eller stadsfiskalerna försvårades en reform i antydd riktning
av att dessa befattningshavare vöre kommunalt avlönade tjänstemän.
Städerna hade emellertid att underställa sina förslag till lönestaler för stadsfiskalerna
Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Genom denna anordning
erbjöde sig en möjlighet till provisorisk och lokal lösning av förevarande
spörsmål. Det syntes sålunda lämpligt, att Kungl. Maj:t medgåves rätt att,
där i lönestat för stadsfiskal denne tillförsäkrades skälig fast avlöning, förordna
att stadsfiskalen icke skulle äga att i anledning av åtgärd i tjänsten
erhålla andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess
värde eller dylikt. I fråga örn annan av stad avlönad åklagare än stadsfiskal
påpekade departementschefen, att då lönestat för en sådan befattningshavare
icke underställdes Kungl. Majit, det torde få ankomma på vederbörande att
till Kungl. Majit göra särskild framställning i ämnet.
Lagrådet framställde vid sin granskning av förslaget viss erinran, vilken
emellertid beaktats vid utformandet av propositionen.
I förevarande lagförslag föreskrives bland annat, att därest Kungl. Majit
bestämt att andel i böter o. d. icke skall tillkomma vederbörande åklagare,
andelen i stället skall tillfalla stadens kassa. Utskottet vill i anslutning härtill
fiamhålla, att örn framdeles — i speciella fall eller genom en generell be
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 17.
3
stämmelse — åklagarandelar i böter o. d. indragas till statsverket, de städer,
som med stöd av nu ifrågavarande lag uppbära sådana andelar, icke kunna
påräkna att erhålla kompensation för den förlust som förorsakas av indragandet.
Då propositionen uppenbarligen bygger på denna förutsättning och
utskottet vid sin granskning av lagförslaget ej funnit anledning till erinran
mot detsamma, får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 mars 1937.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid delta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Klefbeck, Erik Anderson, Velander, Ernst
Svenson, Otto Wangson, Berglund och Boos;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Byberg, Olsson i Mellerud, Johansson i
Krogstorp, Berg, Larsson i Hede, Johnsson i Kalmar och Landgren.