Första lagutskottets utlåtande Nr 16

Utlåtande 1938:L1u16

Första lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring i visst
avseende av gällande bestämmelser örn val av nämndemän
och örn val av ägodelning snämndemän.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 9
vilken behandlats av första lagutskottet, ha herrar Sundström i Skövde och
Andersson i Falkenberg hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maid anhålla om förslag till ändring av bestämmelserna i 1 kap. 1 § rättegångsbalken
i sådan riktning, att i stad som lyder under landsrätt nämndemän
skola väljas av stadsfullmäktige, samt förslag till ändring av 21 kap.
3 § i lagen om delning av jord å landet i sådant syfte, att val av ägode -ningsnämndemän i stad förrättas av stadsfullmäktige.

I fråga om de skäl som föranlett motionärernas hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Beträffande nämndemän stadgas i 1 kap. 1 § rättegångsbalken i lagrummets
lydelse enligt lag den 7 maj 1917 bl. a., att, då ledigt rum i nämnden
skall fyllas, val skab hållas i den valkrets för vilken ledigheten intraffat.
Valet förrättas på landet å kommunalstämma; om flera socknar eller sockendelar
äro förenade till gemensam valkrets, skall rätten bestämma å vilken
sockens kommunalstämma valet skall ske. I stad, som i judiciellt avseende
är förenad med domsaga, förrättas valet å allmän rådstuga. Vid namndemansval
äger envar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
rösträtt inom den valkrets han tillhör och har därvid en röst. Val av
nämndeman avser, enligt 2 § i samma kapitel, en tid av sex år, men namndeman
kan under vissa omständigheter avgå tidigare och är alltid berättigad
att avgå efter två år. Enligt särskilda författningar tillkommer det häradsrätten
att verkställa indelningen av tingslaget i nämndemansdistrikt.

I 21 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet stadgas,
att ägodelningsnåmndemän skola utses för sex år, till ett antal av sex i
domsaga som består av allenast ett tingslag och tre för varje tingslag i övriga
domsagor. Val äger rum å tingsstället inför häradsrätten. Valet verkstads
genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren utses å kommunalstämma
av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade,
som där äga eller innehava jordbruksfastighet. I köping, som utgör egen
kommun, tillkommer rösträtt envar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad. Vid utseende av valmän äger varje i valet deltagande en röst.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 1 avd. Nr 16.

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 16.

Jorddelningslagen avser ej jord inom stad. Ägodelningsrätt i stad är, enligt
6 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad, rådhusrätt
där sådan finnes. Stad där rådhusrätt ej finnes lyder under ägodelningsrätten
i den domsaga staden i judiciellt hänseende tillhör. Beträffande
sådan stad skall vad enligt 21 kap. 3 § jorddelningslagen gäller för
köping i fråga om utseendet av valmän för val av ägodelningsnämndemän
äga motsvarande tillämpning.

Här må jämväl erinras om bestämmelserna rörande utseende av vattenrättsnämndemän.
Enligt 11 kap. 4 § vattenlagen skola vattenrättsnämndemän
utses till ett antal av två för varje tingslag som ensamt utgör en domsaga
samt en för varje annat tingslag på det sätt som om utseende av ägodelningsnämndeman
finnes stadgat; dock att domhavanden föranstaltar örn
utseende av valmännen och att vid sådan förrättning rösträtt tillkommer
en var i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

Till de nu nämnda bestämmelserna om utseende av nämndemän, ägodelningsnämndemän
och vattenrättsnämndemän anknyta vissa bestämmelser
i kommunallagarna. I 9 § lagen om kommunalstyrelse på landet föreskrives
sålunda, att om kommunalfullmäktige finnas, kommunalstämmans
befattning inskränkes till bl. a. val av nämndemän, av valmän för utseende
av ägodelningsnämndemän samt av valmän för utseende av vattenrättsnämndemän.
I 9 § lagen om kommunalstyrelse i stad stadgas åter, att där
stadsfullmäktige finnas — vilket nu är fallet i alla städer — allmänna rådstugans
befattning, såvitt nu är i fråga, inskränkes till val av nämndemän.
Härav lärer följa att i stad, som i judiciellt avseende är förenad med domsaga,
val av valmän för utseende av ägodelningsnämndemän och vattenrättsnämndemän
skola förrättas av stadsfullmäktige.

I fråga om ordningen för utseende av nämndemän i städer utan egen
jurisdiktion funnos före år 1917 icke några tydliga stadganden. Genom
proposition, nr 37, till 1917 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag om
ändring av 1 kap. 1 § rättegångsbalken av innebörd bl. a., att val av nämndemän
skulle förrättas på landet å kommunalstämma samt i stad, som lydde
under landsrätt, av stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, å allmän
rådstuga. I en i anledning av propositionen väckt motion (nr 337 inom
andra kammaren av herr Bolander) yrkades emellertid att nämnda lagrum
måtte erhålla den lydelse som framgår av den nu gällande lagtexten. Lagutskottet,
som behandlade propositionen och motionen, yttrade i sitt av
riksdagen godkända utlåtande, nr 23, bl. a. följande:

Förevarande förslag avsage att bringa till stånd kompletterande och förtydligande
stadganden for de val, varom nu vore fråga. I sammanhang
härmed hade emellertid tagits i övervägande sådan ändring i vad som finge

Första lagutskottets utlåtande Nr 16.

3

anses hava hittills gällt för dessa val, att valen skulle förrättas av stadsfullmäktige,
där sådana funnes, och hade övervägandet utmynnat i förslag
om dylik ändring. I motionen hade däremot påyrkats att för ifrågavarande
städer bibehålla det för landsbygden gällande valsystemet. Propositionen
hade i denna fråga utgått från praktiska, motionen från principiella synpunkter.

Utskottet hade vid frågans bedömande funnit sig böra fästa särskilt avseende
vid förslagets ursprungliga ändamål att endast syfta till ett kompletterande
och förtydligande av gällande lag. Då förslaget tillkommit på denna
grund, måste det kunna förebäras särskilt vägande skäl för att genom detsamma
jämväl göra en ändring i vad som utan det nya stadgandet finge
anses som gällande rätt. Dylika skäl kunde emellertid icke anses vara förebragta.
På grund härav hade utskottet anslutit sig till motionens yrkande
beträffande 1 §. Med den formulering denna paragraf i motionen erhållit
torde jämväl hava vunnits det i propositionen uttalade önskemålet att såsom
allmän regel stadga, att stad borde bilda egen valkrets för utseende av
nämndeman.

Riksdagen biföll utskottets hemställan och i enlighet därmed utfärdades
lagen den 7 maj 1917 om ändring av bl. a. 1 kap. 1 § rättegångsbalken.

I sitt år 1926 avgivna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning,
första delen, anförde processkommissionen beträffande tillsättning av
nämndemän bl. a., att en viss trygghet för ett gott val av nämndemän vunnes
därigenom att det, såvitt möjligt, icke förrättades omedelbart av urväljarna
utan skedde medelbart. De naturliga valkorporationerna vore därvid stadsoch
kommunalfullmäktige. Även om den politiska partigrupperingen vanligen
behärskade jämväl det kommunala området, så vore dock åt de kommunala
representationerna redan anförtrodda sådana val av olika styrelser
och nämnder, som vore utan politisk innebörd och som också i stort sett
torde ha bevarats från politisk färg. Endast i stad, där stadsfullmäktige icke
funnes, borde allmän rådstuga förrätta valet, liksom valet i landskommun
utan kommunalfullmäktige borde överlämnas åt kommunalstämman.

I förevarande motion anföres bl. a. följande:

Val av nämndemän förrättades som bekant av kommunalstämma på landet
och av allmän rådstuga i stad, som ej hade egen jurisdiktion. Att denna
anordning vidmakthållits beträffande landsrättsstäder torde ha sin grund
däri, att man velat bibehålla regeln örn menighetsval vid utseende av häradsrättens
folkvalda ledamöter. Ingen kunde heller förneka, att det läge vikt
uppå att menigheten direkt kunde inverka på val av de personer, som skulle
företräda de breda lagrens rättsmedvetande vid domstolen. Beträffande rena
landskommuner torde ej heller någon ändring i detta avseende vara att förorda
i synnerhet som menighetsval vore den enda tänkbara formen, då flera
socknar gemensamt valde nämndeman.

I städer, som vore eller bleve förenade med landsbygd i jueliciellt avseende,
ställde sig saken helt annorlunda. Där funnes för det första ingen obruten
tradition. Visserligen hade allmän rådstuga under århundraden valt leda -

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 16.

möter av magistraten, men sedan stadsfullmäktigeinstitutionen genomförts
och nu till hundra procent kommit i tillämpning, hade stadsfullmäktige valt
rådmännen, vilka i viss mån vore att anse såsom en motsvarighet till häradsrätternas
nämndemän. Men vida viktigare vore, att ett val vid allmän rådstuga
även i en relativt liten stad vore en mycket vansklig sak. Då valen ej
vore proportionella, kunde de, om deltagarantalet bleve stort och stor splittring
rådde i fråga örn kandidater, utfalla rent slumpartat, för att inte tala
om vilken apparat, som måste sättas i gång för att bereda fem ä sex tusen
röstberättigade att deltaga i detta lotteri. Som alternativ till detta förfaringssätt
kunde inträffa något ännu skadligare för den institution, det gällde: att
valet förbiginges med likgiltighet och allenast samlade en handfull deltagare,
vilka helt slentrianmässigt förnyade mandaten och ersatte de avgående
efter osakliga grunder.

Det vore självfallet, att urvalet av kandidater komme att ägnas ett helt
annat intresse och grundligare övervägande, därest stadsfullmäktige bleve
valkorporation. I stadsfullmäktige och deras valberedning vore olika meningsriktningar
och sociala grupper representerade, varför ett val i stadsfullmäktige
måste på ett mycket effektivare sätt kunna vara ett uttryck för
stadsinvånarnas önskemål än en valförrättning i allmän rådstuga, där utgången
kunde vara alldeles oberäknelig.---

Det torde vara ostridligt, att det nu vore den lämpliga tidpunkten att genomföra
en reform på detta område, ty dels vore förfaringssättet relativt nytt
och hade sålunda ej ännu vunnit traditionens helgd, dels torde ett betydande
antal städer under de närmaste åren komma att avveckla sin egna jurisdiktion,
och för alla dem vore val vid allmän rådstuga något främmande.

I analogi härmed borde jämväl bestämmelserna i 21 kap. 3 § i lagen örn
delning av jord å landet den 18 juni 1926 ändras. I en stad, som utgjorde
eget tingslag, innefattade val av ägodelningsnämndemän genom särskilt utsedda
valmän en meningslös omgång. Val av ägodelningsnämndemän borde
förrättas av stadsfullmäktige direkt.

I detta sammanhang kunde även ifrågasättas, om ej valen borde ske proportionellt.
Denna valreform torde nämligen ha givit den mest allsidiga representation
på skilda områden som resultat. Måhända kunde det innebära
vissa olägenheter, att valen i städerna förrättades proportionellt och på landet
enligt majoritetsprincipen. Men dessa olägenheter torde dock böra vägas
mot de fördelar, det proportionella valsättet erbjöde.

I anslutning till vad motionärerna sålunda anfört om införande av proportionellt
valsätt må här återgivas följande uttalande i frågan av processkommissionen
i dess förutnämnda betänkande (1926):

En synnerligen ömtålig fråga vore, huruvida nämndemansvalen skulle ordnas
som majoritetsval eller som proportionella val. Där valet avsåge allenast
en enda nämndeman, vore frågan utan betydelse. Men så snart flera skulle
väljas, uppstode faran för att, å ena sidan, majoritetsvalen skulle möjliggöra
för en majoritet att bemäktiga sig alla platserna och därmed väcka misstro
hos minoriteten och, å andra sidan, proportionella val skulle bliva ett troget
återgivande av partipolitiska motsättningar inom valkorporationen och därmed
införa dessa också i domstolen. Byggdes lekmannadeltagandet i rättsskipningen
på val så som av kommissionen förutsatts, måste det emellertid
vila också på den förhoppningen, att dessa val icke finge en så tillspetsad
lorm vare sig i den ena eller den andra riktningen. Kommissionen hade emel -

Första lagutskottets utlåtande Nr 16. 5

lertid trott det vara nödvändigt bereda någon säkerhet mot att majoriteten
missbrukade sin ställning och därför anslutit sig till den av kommunallagarna
anvisade utvägen att, med bibehållande av majoritetsval som regel,
proportionella val skulle äga rum, om två eller flera skulle väljas och en
viss kvotdel av de väljande så yrkade.

Vad angår frågan örn sättet för utseende av nämndemän synas vägande utskottet.
skäl tala för den av motionärerna framförda principen att i stad, som i judiciellt
avseende är förenad med domsaga, nämndemansval skola förrättas av
stadsfullmäktige. Uppenbarligen bör emellertid denna fråga ses i samband
med spörsmålet, huru valet av nämndemän skall anordnas för landsbygdens
vidkommande. Det kan synas vara allenast en konsekvens av nyssnämnda
princip att — på sätt föreslogs av processkommissionen — befogenheten att
förrätta nämndemansval å landsbygden tillägges kommunalfullmäktige, där
sådana finnas. Inom utskottet har också ifrågasatts att framställning borde
göras hos Kungl. Majit örn ändring i nu angivna riktning såväl beträffande
städer utan rådhusrätt som för landsbygden. Den ifrågasatta ordningens
genomförande skulle dock såvitt angår landsbygden möta vissa praktiska
svårigheter i sådana fall då flera kommuner gemensamt bilda nämndemansdistrikt.
Vissa principiella betänkligheter mot att i strid med gammal tradition
göra nämndemansvalen å landsbygden medelbara ha även framförts
inom utskottet. Det bör emellertid beaktas, att processlagberedningen vid
sitt arbete å ny rättegångsbalk även har att behandla frågan om sättet för
utseende av nämndemän. Då, pa sätt framgar av processlagberedningens
arbetsredogörelse för år 1937, beredningens förslag till rättegångsbalk kan
beräknas komma att avlämnas redan under innevarande år, torde i avbidan
därå lämpligen böra anstå med ett ståndpunktstagande till hela frågan om
sättet för anordnande av nämndemansval.

Någon anledning synes icke föreligga att nu igångsätta en fristående revision
av bestämmelserna örn utseende av ägodelningsnämndemän enbart såvitt
angår stad som i judiciellt avseende är förenad med domsaga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 22 februari 1938.

På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 16.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson, Velander, Karl A. Kartsson,
Karl Johan Olsson och Egnell;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindquist, Hedlund i Östersund,
Lindmark, Olsson i Mellerud, Berg, Werner i Höjen* och Gezelius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1938