Första lagutskottets utlåtande nr 13.
5
Nr 13.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning till
förhindrande av att kommuner förpliktas att uthyra
offentliga samlingslokaler till nazistiska sammanslutningar.
I en inom andra kammaren väckt och till lagutskott hänvisad motion,
nr 45, har herr Adolfsson m. fl. yrkat, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om skyndsammaste möjliga förslag till riksdagen
om sådan ändrad lagstiftning att kommunen icke kan förpliktas att uthyra
offentliga samlingslokaler till nazistiska sammanslutningar».
I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen.
Kommunala samlingslokaler ha stundom tillkommit med hjälp av statsbidrag.
Ha de statliga medlen tillskjutits jämlikt kungörelsen den It december
1942 (nr 913) om bidrag och lån av statsmedel för anordnande av
allmänna samlingslokaler, äger statens nämnd för samlingslokaler fastställa
reglemente, som den bidragstagande kommunen är skyldig efterkomma
vid förvaltning av lokalen. Enligt det normalreglemente, som nämnden
utarbetat, gäller i fråga om rätten att förhyra sådan lokal ingen som helst
inskränkning med hänsyn till den förhyrande organisationens politiska
färg. Det sagda äger tillämpning även å bolag, förening eller stiftelse tillhörig
allmän samlingslokal, till vilken beviljats lån av statsmedel.
Beträffande uthyrning av kommunal lokal, för vilken icke erhållits bidrag
av statsmedel, finnas icke några allmänna regler.
Avgörandet av fråga om uthyrande av kommunal samlingslokal ankommer
på vederbörande kommunala myndighet, över dess beslut kan
emellertid, då annat icke är särskilt stadgat, anföras besvär på någon av
de grunder, som angivas i kommunalförfattningarna. Bland de grunder,
som torde vara av särskild betydelse i ärenden rörande uthyrande av kommunal
samlingslokal, kan nämnas den, att den kommunala myndighetens
beslut överskrider myndighetens befogenhet. Innebörden av nämnda besvärsgrund
såvitt angår beslut om uthyrande av kommunal samlingslokal
framgår av regeringsrättens praxis (se t. ex. BÅ 1942 S 408, 1944 S 407 och
408, 1946 E 78 samt 1947 S 225). Sammanfattningsvis kan sägas, att om
kommun plägar upplåta bestämd lokal till politiska sammankomster, vägran
att uthyra lokalen till viss sammanslutning innebär ett överskridande
av den kommunala myndighetens befogenhet, såvida beslutet huvudsakligen
grundats på hänsyn till den politiska uppfattning, sammanslutningen
företräder.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
I det av 1937 års utredning angående allmänna samlingslok<iler den 8
november 1939 avgivna betänkandet med utredning och förslag rörande
tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler (SOU 1939: 30) anföres
beträffande dispositionen av kommunala lokaler bland annat följande:
De
kommunala lokalerna torde redan nu i stor utsträckning upplåtas till
sådant föreningsliv och sådana offentliga sammanträden, för vilka de lämpa
sig. Bestämmanderätten över i vilken utsträckning och på vilket sätt detta
skall ske är nu förbehållet de kommunala myndigheterna. Kommittén har
den uppfattningen, att denna kommunernas självbestämmanderätt alltjämt
bör bibehållas. Det är givetvis av största betydelse att denna utövas såväl
med beaktande av de lokalmöjligheter vilka i övrigt finnas på orten, som med
iakttagande av en fullt opartisk prövning. De politiska föreningarna, oavsett
vilken meningsriktning de företräda, böra vara berättigade till samma hänsynstagande
från myndigheterna som andra organisationer. När det gäller
med kommunens medel uppförda lokaler, ha dessa tillkommit med tillhjälp
av samtliga skattebetalare inom kommunen. Att vägra upplåtelse till vissa
grupper av kommunens invånare synes därför vara att träda medborgarnas
befogade anspråk för nära. År det fråga om kommunala lokaler, till vilka
även staten bidragit med medel, synes förfaringssättet att utestänga vissa
organisationer ännu mindre förenligt med befolkningens rimliga krav.
I utskottets utlåtande nr 20 till 1947 års riksdag har utskottet redogjort
för den ståndpunkt, som i förevarande fråga intagits av statens nämnd för
samlingslokaler vid behandling av ärenden, som nämnden haft att avgöra.
Utskottet får hänvisa till denna framställning.
I anledning av en inom andra kammaren vid 19M års riksdag väckt motion
nr 54 av herr Adolfsson m. fl. angående provisoriska lagstiftningsåtgärder
till förhindrande av att nazistiska organisationer medgivas hyra
samlingslokaler, som ägas av det allmänna, hemställde utskottet i sitt nämnda
utlåtande nr 20, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I utlåtandet uttalade utskottet bland annat följande:
Statens nämnd för samlingslokaler har vid fastställande av reglementen
för förvaltningen av sådana allmänna samlingslokaler, beträffande vilka
bidrag eller lån erhållits av statsmedel enligt den år 1942 utfärdade kungörelsen
i ämnet, intagit den ståndpunkten, att någon inskränkning i rätten
att förhyra dylika lokaler icke får gälla med hänsyn till den förhyrande
organisationens politiska färg. Till denna nämndens ståndpunkt vill utskottet
uttala sin anslutning. I fråga om dispositionen av andra allmänna samlingslokaler
än de nämnda anser utskottet samma principer böra följas.
Enligt utskottets uppfattning skulle nämligen en sådan lagstiftning, som
motionärerna föreslå, såsom riktad mot en viss politisk meningsgrupp innebära
en kränkning av viktiga demokratiska principer, i främsta rummet
åsiktsfriheten. Genom att utestänga vissa politiska sammanslutningar från
att hyra allmänna samlingslokaler, som få disponeras av andra politiska organisationer,
skulle också församlingsfriheten i viss mån trädas för nära.
I motionen har bl. a. uttalats, att genom de i denna åberopade utslagen av
regeringsrätten fastslagits att skyldighet skulle föreligga att uthyra sam
-
Första lagutskottets utlåtande nr 13. "
lingslokaler till nazistiska organisationer. Så lära utslagen emellertid icke
böra tolkas. Skyldighet kan icke anses utan vidare föreligga att uthyra samlingslokaler
till politiska sammankomster, såvida fråga icke är om sådan
lokal till vilken bidrag erhållits av statsmedel enligt den förutnämnda kungörelsen.
Men upplåtes en samlingslokal som tillhör det allmänna till något
politiskt parti, böra andra partier icke förmenas att på samma villkor disponera
lokalen, såvida icke grundad anledning finnes att antaga, att tillämnad
sammankomst åsyftar något, som strider mot sedlighet eller allmän
lag eller kan äventyra allmän ordning och säkerhet.
Med stöd av bemyndigande den 22 mars 1946 tillkallades sakkunniga för
verkställande av översyn av den kommunala lagstiftningen, 1946 års kommunallag
skommitté. I direktiven till utredningen berördes bland andra frågan
om den kommunala besvärsrätten.
I sitt den 9 juni 1947 avgivna betänkande I med förslag angående ändringar
i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns
kompetens och om kvalificerad majoritet (SOU 1947: 53) behandlade kommittén
frågan om kommuns befogenhet att anslå medel till anordnande av
allmänna samlingslokaler. I detta sammanhang uttalade kommittén, att
det borde fordras garanti i en eller annan form för att samlingslokal, för
vilken anvisats anslag av kommunala medel, verkligen komme föreningslivet
i orten till godo. Därvid vore enligt kommittén av särskild vikt, att tillhandahållandet
av lokalen skedde opartiskt. Utan en dylik garanti kunde
ej det allmänna intresse anses vara för handen, som utgjorde grunden för
den kommunala kompetensen.
Stockholms stad har i skrivelse till Konungen den 9 oktober 1947 hemställt
om skyndsam utredning av frågan om sådan ändring av gällande lagstiftning,
att kommunerna gåves vidgad självbestämmanderätt beträffande
upplåtelser av egna lokaler. Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
Utskottet. Sedan utskottet behandlade denna fråga vid fjolårets riksdag,
har icke inträffat något som givit utskottet anledning att frånträda sin då
intagna ståndpunkt. Utskottet hemställer därför,
att förevarande motion icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 24 februari 1948.
På första lagutskottets vägnar:
AXEL LINDQVIST.
8
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Branting, Ahlkvist*, Lodenius, Kriigel,
Ekströmer*, fru Sjöström-Bengtsson, herrar Löthner och Weiland;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Rylander, Werner*, Olsson i
Mellerud, Berg, Lindberg, Andersson i Mölndal och Sveningsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av herr Lindberg.
Reservation
Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
4$0709