6
Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn
adoption.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 102,
vilken behandlats av första lagutskottet, ha herrar Sandén och Myrdal hemställt,
att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla om utredning rörande sådan
ändring av 8 § lagen om adoption, att den icke lägger hinder i vägen för att
barnfattiga familjer fullständigas genom adoption.
I fråga örn de skäl som föranlett motionärernas hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till förevarande
motion ävensom till en av samma motionärer väckt motion (I: 125) om utredning
rörande beredande av bättre skydd och vård åt utomäktenskapliga
barn och deras mödrar.
Enligt lagen den 14 juni 1917 om adoption må man eller kvinna, som fyllt
tjugufem år, enligt de i lagen angivna grunder med rättens tillstånd antaga
adoptivbarn. I 8 § av lagen stadgas, att om tillstånd att antaga adoptivbarn
sökes, rätten har att pröva, huruvida adoptionen lämpligen må äga rum. Ej
må tillstånd givas, med mindre adoptionen finnes lända till gagn för barnet
samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller eljest särskild
anledning är till adoptionen. Har sökanden bröstarvinge, skall tillstånd vägras,
där ej synnerliga skäl till adoptionen äro.
Jämlikt 11 § i lagen örn adoption erhåller adoptivbarn regelmässigt adoptantens
släktnamn. Enligt 4 kap. 1 § lagen den 8 juni 1928 om arv äger adoptivbarn
lika med barn i äktenskap taga arv efter adoptanten, dock att bröstarvinge
ej skall i följd av adoptivbarns arvsrätt lida intrång i sin laglott.
I lagberedningens år 1913 avlämnade betänkande med förslag till revision av
giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken, del II, motiveras det ovan
återgivna i 8 § lagen örn adoption upptagna stadgandet att, om sökanden har
bröstarvinge, tillstånd till adoption skall vägras, där ej synnerliga skäl till
adoptionen äro, väsentligen sålunda (sid. 37—38):
I fransk, tysk och schweizisk rätt gäller såsom villkor för att någon må
adoptera, att han själv icke har någon äkta avkomling, att han nått en viss
högre ålder och att en viss åldersskillnad finnes mellan honom och den,
som skall adopteras ... Anledningen till förbud för den, som redan har
egna legitima avkomlingar, att verkställa adoption lärer i främsta rummet
hava varit hänsyn till det intrång i sådana avkomlingars ställning, som
Första lagutskottets utlåtande Nr 13. •
adoptionen skulle innebära, överhuvud samma betraktelsesätt har föranlett
föreskriften örn en viss minimiålder hos adoptanten. Så länge han
enligt naturens ordning kan bringa barn till världen, har man funnit det
olämpligt att låta honom antaga adoptivbarn, vilkas intressen komma i kollision
med de naturliga barnens, örn sådana födas ... Vad först angår förbudet
mot adoption, då adoptanten har egna avkomlingar, synes det visserligen
böra vara regeln, att adoption i sadant fall ej beviljas. Det kan dock
tänkas fall, då adoption vore synnerligen önskvärd, oaktat egna äkta barn
finnas, såsom örn någon vill adoptera en nära släkting, som uppfostras
tillsammans med adoptantens egna barn, eller makar med egna barn vilja
adoptera den enes barn utom äktenskapet. Därför har... i 8 § införts bestämmelse,
att, när adoptanten har egen bröstarvinge, sökt adoption skall
avslås, örn ej synnerliga skäl tala för adoptionen.
Om sökande till adoption har bröstarvinge, skall, på grund av en i 8 §
av 1917 års lag om adoption given föreskrift, vederbörande domstol vägra
tillstånd till adoption, där ej synnerliga skäl till adoptionen äro. Enligt lagberedningens
på sin tid avlämnade förslag med motiv till adoptionslagstiftning
är anledningen till denna bestämmelse i främsta rummet att söka i
hänsyn till det intrång som adoptionen skulle innebära i egna legitima avkomlingars
ställning.
Även örn de skäl, som sålunda anförts för nu gällande lagbestämmelse,
icke förefalla särskilt vägande i jämförelse med det i motionen angivna,
otvivelaktigt behjärtansvärda huvudsyftet med densamma, nämligen att undanröja
nackdelarna av ensamuppfostran i barnfattiga äktenskap, synes det
utskottet ovisst huruvida genom lagstadgandets upphävande eller ändring
nämnda syfte skulle kunna ernås i något större antal fall.
Icke heller har det upplysts att några allmännare klagomål framkommit
emot ifrågavarande lagföreskrift. Utskottet kan för den skull ej finna att
tillräckliga skäl förebragts för att ett initiativ till lagändring från riksdagens
sida skulle anses påkallat.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 februari 1938.
På första lagutskottets vägnar:
Utskottet.
K. SCHLYTER.
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson*, Karl A.
Karlsson*, Emil Andersson, Karl Johan Olsson, Roos och Egnell;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist och Hedlund i Östersund, fru
Östlund samt herrar Ryberg, Johansson i Krogstorp, Gezelius* och Landgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Schlyter, Karl Johan Olsson, Roos och Bergquist, vilka ansett, att
utskottet bort hos riksdagen hemställa om en skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens
syfte.
387350. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.