Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till Riksdagens kansli den 13 maj 1910, kl. 5 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10,
i anledning af Andra Kammarens beslut angående väckt
motion om åtgärd för skolungdomens fostran till sparsamhet.
I en inom Andra kammaren väckt motion nr 204 har herr Sandquist
hemställt, »att Eiksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att ICungl. Maj:t täcktes uti nådigt cirkulär förständiga rikets
skolmyndigheter och folkskoleinspektörer att noga vaka öfver, att ''inlärandet
af sparsamhet’, med hänsyn till såväl allmän undervisning som sparkasseverksamheten
inom skolorna, lämpligt och nitiskt bedrifves i syfte att
fostra det uppväxande släktet till sparsamhet.»
Till stöd för denna hemställan anför motionären följande:
»Sistlidet år hemställde undertecknad uti motion nr 189 om skrifvelse
till Kungl. Maj:t rörande undervisning i sparsamhet i rikets folkskolor
och fortsättningsskolor.
Tillfälliga utskottet nr 1 hemställde uti sitt utlåtande nr 12, att
motionen i fråga »icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda».
På sätt Andra kammarens protokoll 1909, bandet 3 nr 33, 54—64
utvisar, bifölls jämväl utskottets afslagshemställan, ehuru med den knappa
majoriteten af 83 röster mot 79, som afgåfvos för bifall till motionen.
Yid sådant förhållande kunde det ju synas, att skäl icke saknades
att i år återkomma med samma motion.
Bill. till Eiksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afä. 1 Band. 20 Käft. (Nr 20.)
Motionen.
Motiveringen.
1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 20.
Då emellertid situationen rörande den fråga, motionen berör, torde
såväl inom vederbörande utskott som ock inom Andra kammaren vara
enahanda i år som under förra året, torde ett sådant återkommande
vara mindre väl betänkt och jämväl resultatlöst.
Sparsamketsfrågans stora betydelse föranleder mig dock att frambära
en motion i samma syfte, ehuru med ett annat yrkande. Och detta
yrkande må hufvudsakligen stödja sig på den under förra året af såväl
utskottet som jämväl af Andra kammarmajoriteten accepterade försäkran:
»Folkskolan har för längesedan på sitt program upptagit inlärandet af
sparsamhet».
A sidan 3 uti sitt utlåtande säger dock utskottet: »Det bör enligt
utskottets mening oförbehållsamt erkännas, att motionären fäst uppmärksamheten
på en svag punkt i den svenska nationalkaraktären. Hvad
som genom allmän undervisning han göras för att uppfostra det uppväxande
släktet till större sparsamhet, det hör utan tvifvel göras.» (Kursiveringen
är gjord af mig). Behandlingen af denna fråga sistlidet år
inom såväl utskottet som inom Andra kammaren har på det mest belysande
sätt konstaterat:
att den officiella statistiken, som väl har glädjande resultat att meddela
om exempelvis den »vandrande sparkasseverksamheten», näppeligen
har ens det ringaste att omförmäla såsom resultat rörande sparkasseverksamheten
i folkskolan. (Ity de af utskottet meddelade »siffror», som
enligt »pressen» i detta afseende varit synliga rörande Göteborg, Norrköping,
Gäfle, Borås och Linköping — huru beaktansvärda dessa siffror
än må vara — lära väl icke kunna tillmätas någon nämnvärd officiell
statistisk betydelse);
att folkskolesparsamketsverksamheten, som, enligt hvad jag funnit,
äfven med tystnad förbigåtts uti folkskoleinspektörernas berättelser för
åren 1899—1904, till följd af denna statistiska tystnad vore i stort behof
af statistik, för att både uppryckas till en lifaktig fosterlandsgagnelig
verksamhet och därigenom jämväl konserveras emot försumpning, afdöende
och — död.
Yid sådant förhållande vore jag nog helst böjd för att väcka motion
i syfte att söka möjliggöra tillkomsten af en officiell skolsparkassestatistik.
Men med hänsyn därtill, att en slik hemställan möjligen kunde komma
att tangera mer än gränsen af en anslagskräfvande motion, föranlåtes
jag jämväl att afstå därifrån. Hvilken hemställan kan då för mig återstå
att frambära?
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 20.
3
Med stöd af det nu anförda och med hänvisning till tillämpliga
delar af motiveringen för mitt yrkande uti den af mig under förra året
i samma ämne väckta motion, synes det mig vara nödigt och lämpligt,
att Ivungl. Maj:t genom cirkulär till respektiva myndigheter måtte ingripa,
för att med dessa myndigheters tillhjälp på ett effektivt sätt söka
förverkliga den uppgift, som ju »folkskolan har för längesedan på sitt
program upptagit»: »Uppfostran af det uppväxande släktet till större
sparsamhet».
Andra kammarens första tillfälliga utskott, till hvilket motionen
hänvisades, har i ärendet gjort följande uttalande:
»Såsom motionären själf anmärker, är hans yrkande denna gång ett
annat än det, som han framställde i sin motion år 1909, hvilken blef
af Andra kammarens dåvarande första tillfälliga utskott afstyrkt och af kammaren
afslagen. Motionen af år 1909 afsåg endast en »undervisning»
i sparsamhet, och den ville vidare förbinda eu sådan undervisning med
vissa bestämda ämnen, nykterhet och räkning. I år föreslår motionären
mera allmänt att befordra »inlärandet af sparsamhet i skolorna». Han
anknyter detta såväl till undervisningen som till sparkasseverksamheten
inom skolorna, och han begränsar icke undervisningen i sparsamhet till
några särskilda ämnen.
Härmed har motionären i det väsentliga ställt sig på den ståndpunkt,
som utskottet i fjol intog. Utskottet gjorde nämligen då gällande,
dels att hvad som genom undervisning kan göras för sparsamhetens inplantande
hos det uppväxande släktet måste ske genom naturlig anknytning
till skolans olika ämnen, icke genom reglementerande föreskrifter,
dels att vid sidan af den teoretiska sparsamhetsundervisningen
också all uppmärksamhet bör ägnas åt den praktiska verksamhet i samma
syfte, som redan bedrifves på flera håll, nämligen skolsparkasseverksamheten.
Utskottet uttalade likaledes då sitt synnerliga intresse för att den teoretiska
och praktiska undervisning i sparsamhet, som redan förekommer i våra
skolor, måtte på bästa sätt befordras och utvecklas. Samma ståndpunkt
intager utskottet också i år. Det är naturligt, att utskottet under sådana
förhållanden önskar största möjliga framgång åt det förslag, som motionären
nu framlagt.
Af detta förslag anser utskottet den del, som rör sparkasseverksamheten
vid skolorna, förtjäna särskild uppmärksamhet. Denna verksamhet
är af praktisk art. Den går ut på att i handling uppmuntra skol
-
Andra kammarens
utskotts
yttrande.
4 Första Kammarens Tillfälliga JJtskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 20.
ungdomen att taga vara på småslantarna och låta denna själf erfara,
huru dessa kunna samlas och förkofra sig till större belopp, och den
ger därmed de bästa tillfällen att arbeta in sparsamheten i barnens eget
lif. Utskottet anförde i sitt utlåtande i fjol, att åtskilligt redan göres
i denna riktning vid skolorna, men det är uppenbart, att mycket mera
kunde och borde göras. I andra länder har, enligt tillgängliga uppgifter,
skolsparkasseverksamheten utvecklat sig till storartade dimensioner.
Såsom exempel kan anföras, att i Frankrike år 1893 funnos 19,631
skolsparkassor med 438,967 insaltare och ett samladt kapital af öfver 13
miljoner francs och att i Belgien samma år 195,441 lärjungar i skolorna
både ett samladt kapital af öfver 5 miljoner francs. Det är uppenbart,
att sådana resultat icke kunnat vinnas, utan att stat eller kommun eller
bådadera träd! in stödjande och ledande. Ocks^, i Sverige bör, enligt
utskottets mening, någonting i denna riktning kunna ske, om också i
mera anspråkslösa dimensioner. Kungl. Maj:t lärer näppeligen kunna,
såsom motionären uttrycker sig, »förständiga» rikets skolmyndigheter i
gemen att gripa sig an med skolsparkasseverksamheten, men säkert
vore det af stor betydelse, om dessa myndigheter kunde fatta som sin
uppgift att intressera för och uppmana till sådan verksamhet, gifva lämpliga
råd och anvisningar till dess Tätta bedrifvande eller till dess grundläggning,
där den ännu ej finnes, och därmed skapa en viss planmässighet
och enhet, som hittills alldeles saknats. Slutligen skulle genom skolmyndigheternas
öfvervakande af skolsparkasseverksamheten blifva en gifven
följd, att dessa i sina berättelser komme att redogöra för verksamhetens
utveckling. På så sätt kunde en grund läggas till närmare kännedom
om densamma och om de lämpliga medlen till dess befordrande. Den
statistik, som motionären med rätta önskar, kunde därmed också helt
naturligt grundläggas.
Vanskligare ställer sig saken, enligt utskottets mening, med den
andra delen af motionärens yrkande, om befordrande af själfva undervisningen
i sparsamhet. Utskottet finner det själfklart, att vederbörande
inspektörer vid sina besök i skolorna bland andra sidor af undervisningen
också böra uppmärksamma denna, och att de gifva anvisningar
och råd, i den mån sådant kan ske, om lämpliga medel att låta
sparsamheten komma fram i undervisningen. Men utskottet finner sig
svårligen kunna angifva några bestämda riktlinjer för dylika anvisningar
redan på den grund, att sparsamhetens betonande kan lämpligen ske
inom så många af skolans ämnen och följaktligen på så många olika
Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 20. 5
sätt. Säkerligen beköfver ej heller clenna sida af saken särskilt framhållas
i en eventuell framställning från Riksdagen. Kommer eu sådan
framställning till stånd om främjande af sparkasseverksamheten, och vidtager
Kungl. Maj:t åtgärder i öfverensstämmelse därmed, så lärer det
falla af sig själft, att skolmyndigheterna, på samma gång de söka
drifva på denna verksamhet, också göra hvad de kunna för att sparsamheten
skall vederbörligen komma fram i undervisningen. Det ena hänger
uppenbarligen nära tillsammans med det andra,
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Andra kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande,
huruvida till främjande af ungdomens fostran till sparsamhet åtgärder
må kunna vidtagas för att befordra sparkasseverksamheten i skolorna.»
Denna utskottets hemställan har af Andra kammaren bifallits, hvarefter
beslutet delgifvits Första kammaren, som hänvisat ärendet till sitt
andra tillfälliga utskott.
Ungdomens fostran till sparsamhet anser utskottet vara af synnerlig
vikt och får, under åberopande af de utaf Andra kammarens utskott i
saken anförda skäl, hemställa,
att Första kammaren måtte biträda Andra kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 13 maj 1910.
På utskottets vägnar:
K. BIÖRKLUKD.
Andra kammarens
beslut.
Första kammarens
utskotts
yttrande.
Bill. titt Biksd. Prat. 1910. 9 Sami. 2 Afl. 1 Band. 20 Raft.