Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Kiksd. Kansli den 24 Febr. 1883, kl. 10 f. m.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o f
i anledning af väckt motion angående inskränkande af
rättigheten att sälja vin och maltdrycker.
Uti en inom Första Kammaren väckt och till Utskottet hänvisad
motion, N:o 10, har Herr C. O. Berg hemstält, att
Riksdagen måtte hos Konungen anhålla, att Kongl. förordningen den
18 September 1874, angående försäljning af vin och maltdrycker,
finge den ändring och tillägg, att åt kommunen tillerkändes rätt att
pröfva och bestämma, om och hvar samt af hvem försäljning af vin
och maltdrycker må ega rum.
Gällande lagstiftning i förevarande hänseende, Kongl. förordningarne
den 18 September 1874 och den 30 November 1876, innehåller
:
i 14 § 1 mom.: »Håller landthandlande till afhemtning vin eller maltdrycker
till salu, och visar sig att genom försäljningen oloflig utskänkning
främjas eller oordningar eljest föranledas, eger kommunalnämnden
att för viss tid eller för all tid förbjuda sådan landthandlande
all vidare försäljning af nämnda drycker; skolande beslutet
underställas Konungens Befallningshafvandes pröfning;»
Bill. till Riksd. Prof. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft.
1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
i 14 § 2 mom. »Sådant förbud, som nu är nämndt, må ock omedelbarligen
meddelas af vår Befallningshafvande, sedan den, hvars
rätt är i fråga, äfvensom kommunalnämnd blifvit börda».
Ostridigt är väl, att man i vår tid sträfvar att lossa banden på
näringslifvet och lemna den enskilde tillfälle till allt lofligt förvärf, men
icke desto mindre hafva statsmakterna, med afseende på det allmännas
fordringar, nödgats göra väsentliga inskränkningar uti den enskildes
handlings- och handelsfrihet. Sålunda äro synnerligen inskränkande
stadganden meddelade i fråga om bränvin, krut, gift, eldfarliga oljor m. m.
En annan lika berättigad sträfvan är emellertid också att söka
befrämja den kommunala sjelfstyrelsen; och visserligen eger denna styrelse
uti förevarande hänseenden eu viss makt, hvilken äfven någon
gång blifvit tillämpad; men en temligen allmän klagan i landet öfver
landthandlares missbruk af handelsrätten, och de ständigt återkommande
motionerna, med förslag att hämma dessa missbruk, synas nogsamt
ådagalägga, att kommunalstyrelsens makt icke kunnat i erforderlig mån
tillämpas.
Och sådant är, efter Utskottets åsigt, förhållandet.
Att, särdeles i fråga om vin, bevisa att »oloflig utskänkning främjas
eller oordningar eljest föranledas» möter ofta, för att icke säga
oftast, stora, understundom'' oöfvervinneliga svårigheter. Vinet, möjligen
af lofligt slag i handelsboden, af annat slag t. ex. grand vin de liberté
i undangömdt förvaringsrum, förtäres sällan invid handelsboden. Huru
då bevisa att oordning, som på annat ställe i granskapet uppkommit,
härledt sig af den i handelsboden köpta varan.
Utan exempel lärer heller icke vara, att, om man lyckats få försäljningen
förbjuden hos en landthandlande, dylik försäljning, endast
efter anmälan, genast öppnas af en annan, kanske kompanjon med den
förre; och månne en eljest för allmänheten önskvärd täflan kan ega
rum, om den ene handlanden ställer sig gällande författnings anda och
bokstaf till efterrättelse, men den andre söker locka kunder genom
missbruk af handelsrättigheten?
Icke sällan fatta kommunalstyrelser, med afseende å inträffade
olyckliga följder af ifrågavarande handelsrätt, beslut att förbjuda försäljningen
inom kommunen af vin och maltdrycker till afhemtning; men
sådana beslut kunna icke enligt gällande lagstiftning af Konungens
Befallningshafvande fastställas i vidare mån, än som landtliandlanden
blifvit öfvertygad om missbruk.
Särskild uppmärksamhet synes ock böra fästas dervid, att det
vin landtliandlanden afyttrar i allmänhet torde vara af helt annan än
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
fullgod beskaffenhet, ja skälig anledning saknas icke sällan till det antagande,
att mer eller mindre skadlig tillsats egt rum, eller att varan
närmar sig spritdryck; och kontroll i dessa afseenden torde vara ganska
svår att åstadkomma på landsbygden.
Ofvan åberopade Kongl. förordning den 18 September 1874 stadgar
uti 5 §, beträffande rättigheten till utskärning på stället af vin, att ansökning
om sådan rättighet för högst tre år skall göras hos kommunalnämnden,
som deröfver afgifver yttrande, hvarefter ärendet föredrages
pa kommunalstämma; att, om ansökningen ogillas af både kommunalnämnd
och kommunalstämma, fragan anses förfallen; samt att, om endera
eller båda tillstyrkt bifall, ärendet öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande,
som derefter fattar beslut.
Enligt Utskottets förmenande bör rättighet till försäljning af vin
sökas uti enahanda ordning; dock att bifall, om det medgifves, omfattar
endast ett år i sänder.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, och för att
söka stäfja missbruket utan att förhindra det lofliga bruket, hemställer
Utskottet,
l:o) att Riksdagen behagade uti afgående skrifvelse anhålla
hos Konungen, att, med ändring af Förordningen
den 18 Juni 1864, handel på landet med vin till afhemtning
må förbjudas, derest icke särskildt tillstånd till
sådan handel, gällande för ett år i sänder, blifvit
medgifven i den ordning 5 § i Förordningen den 18
September 1874 bestämmer i fråga om rätt till utskänkning
af sådan vara.
Om äfven de skäl, som blifvit anförda för den föreslagna inskränkningen
i handel med vin, till äfventyrs icke, efter en eller annans
mening, ega fullständig tillämpning på handel med maltdrycker, håller
dock Utskottet före, att skälen för en likadan inskränkning uti sistnämnda
handelsrätt äro så talande, att Utskottet hemställer,
2:o) att Riksdagen behagade uti afgående skrifvelse anhålla
hos Konungen, att, med ändring af Förordningen den
18 Juni 1864, handel i salubod på landet med maltdrycker
till afhemtning må förbjudas, derest icke
särskildt tillstånd till sådan handel, gällande för ett
år i sänder, blifvit medgifven i den ordning 5 § i
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Förordningen den 18 September 1874 bestämmer i
fråga om rätt till utskänkning af sådan vara.
Stockholm den 23 Februari 1883.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
N:o 3.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1883, kl. 10 f. ra.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2,
angående aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongl.
Magt i fråga om anbringande af elektrisk belysning i
Kongl. Biblioteket.
Förslag härom har i motion N:o 7 blifvit väckt af Herr Holdo Stråle,
som föreslår: »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t, efter infordrande af nödiga upplysningar angående bästa,
nu kända sätt att anbringa elektrisk belysning i bibliotek, täcktes i afseende
å Kongl. Bibliotekets förseende med sådan belysning och kostnaden
derför göra den framställning till nästa Riksdag, som Kongl.
Maj:t i nåder pröfvar omständigheterna påkalla»; och har denna motion
blifvit till Utskottets handläggning hänvisad.
Vid 1880 års riksdag väcktes i Första Kammaren en motion i samma
syfte. Det Tillfälliga Utskott, till hvars handläggning ärendet öfverlemnadee,
tillstyrkte i Utlåtandet N:o 16 Riksdagens bifall till förslaget.