Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
1
N o 8.
Ank. till Riksd, Kansli den 10 April 1876, kl. 1 e, in.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,
angående ändring i § 4 af Kongl. Kungörelsen den 29
December 1860 rörande folkundervisningen i riket.
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion, N:o 77, har
Herr August Peterson yrkat, att för folkskolelärare, som ålägges tjenstgöring
utöfver 8 månader om året, lönen för hvarje Överskjutande månad måtte ökas
med ett relativt lika belopp, som är bestämdt för tjenstgöringen under hvarje
af de omförmälda åtta månaderna:
och i en inom samma Kammare, N:o 121, väckt motion har Herr J.
Rundbäck föreslagit, att Riksdagen måtte besluta ingå till Kong!. Maj:t med
eu underdånig skrifvelse derom, att sådana föreskrifter måtte meddelas, att
den lön, som utgår till småskolelärare och lärarinnor samt biträdande lärare
och lärarinnor i folkskolor, och hvartill statsbidrag erhölles, må bestämmas
motsvara en undervisningstid af åtta kalendermånader, och att, derest någon
församling ålägger dylika lärare eller lärarinnor längre undervisningstid, församlingen
må kännas skyldig ersätta dessa lärare eller lärarinnor för den utsträckta
tjenstgöringen med ett så stort belopp, som motsvarar den enligt lag
dem tillkommande lön, fördelad på åtta kalendermånaders årlig undervisning.
Som .skål för dessa förslag har den förstnämnde motionären, Herr August Peterson
anfört, att den månatliga ersättning af 2 tunnor spanmål, som genom
Kongl. Kungörelsen den 29 December 1860 § 4 tillkommer hvarje folkskolelärare,
hvilkens tjenstgöring fortgår öfver 8 månader af året, icke står i jemBih.
till Riksd. Prat. 1876. 8 Sami 2 Afd. 1 Band. 8 Höft
2 Första Kammurens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande JS:o 8.
förligt förhållande till aflöningen för de åtta månaderna, enär lärarnes arbetsoch
lifskraft under öfverläsningsmånaderna icke kunde anses tagas mindre i
anspråk, än under de andra månaderna, då de bibringa undervisning''. Motionären
har tillika fästat uppmärksamheten derpå, att det hufvudsakligen är de
ambulatoriske skollärarne, som åläggas tjenstgöring utöfver åtta månader, och
att tjenstgöringen just för dem är så mycket mera betungande, som den måste
utföras i otjenliga rum och på omvexlande ställen, ofta vida aflägsna från
deras bostad.
Den andre motionären, Herr J. Rundbäck, har bland annat anfört, att
det ännu finnes församlingar, som aflöna sina småskolelärare och lärarinnor
samt biträdande lärare och lärarinnor i folkskolorna, i ett för allt, med 200
kronor, och detta icke blott för åtta, utan nio, tio, ja ända till elfva månaders
årlig undervisning. Ett sådant förhållande finner motionären icke blott obilligt,
utan rent af oklokt, emedan icke endast läraren eller lärarinnan, utan
jemväl barnen och undervisningen deraf måste lida. Detta förhållande har
äfven, under uttalande af bekymmer öfver detsammas följder, bekräftats af
folkskoleinspektören i det distrikt motionären tillhör. Motionären hade derför
helst önskat, att läseåret bestämdes till ett visst och måttligt antal veckor,
hvarutöfver en lärare eller lärarinna icke kunde åläggas arbeta; men då en sådan
bestämmelse, på eu gång genomförd, möjligen kunde störande ingripa i
förhandenvarande skoleanordningar, så ansåg motionären det klokast att så
småningom nalkas detta mål och framstälde således det förslag, som här ofvan
blifvit upptaget.
Riksdagens Andra Kammare, som i ett sammanhang behandlat begge
dessa motioner, har tillstyrkt:
“att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhaller, det
sådana föreskrifter meddelas, att den lön, som utgår till lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor samt biträdande lärare och lärarinnor i folkskolan och
hvartill statsbidrag erhålles, bestämmes motsvara en undervisningstid af åtta
kalendermånader, och att den församling, som ålägger dylik lärare eller lärarinna
längre årlig tjenstgöring, skall derför utgifva ersättning med ett belopp,
som för den Överskjutande undervisningstiden motsvarar den, efter beräkning
af åtta månaders tjenstgöring, läraren eller lärarinnan tillkommande lön“.
Vid behandling af de föreliggande frågorna har Utskottet funnit motionärernas
förslag och de skäl, de derför anfört, särdeles behjertansvärda. Hvad
nu först beträffar det af Herr J. Rundbäck väckta förslag, sa är det äfven för
Utskottet bekant, dels att lönen åt lärare och lärarinnor i småskolor samt
biträdande lärare och lärarinnor i folkskolor i allmänhet bestämmes alltför lag;
dels äfven att undervisningstiden på många ställen utsträckes ända till tio
månader och derutöfver, utan att. någon förhöjning i lönen tillerkännes dem.
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Det synes derför Utskottet med afl billighet, öfverensstämmande, att det af
motionären framstälda förslag bifalles och Utskottet får derföre vördsammast
föreslå, att Första Kammaren biträder Andra Kammarens beslut i hvad detta
bestämmer rörande lärare och lärarinnor vid småskolor samt biträdande lärare
och lärarinnor vid folkskolor.
I hufvudsak instämmer äfven Utskottet i det förslag, som motionären
Herr August Peterson framstält. Utskottet anser nemligen den ersättning af
blott 2 tunnor spaumål, som i Kongl. Kungörelsen den 29 December 1860
är tillerkänd lärare och lärarinnor för hvarje månad, utöfver åtta, som undervisning
af dem lemnas, icke i vanliga fall stå i något rimligt förhållande
till den årslön de uppbära eller det förökade arbete de uträtta. Denna
obillighet har emellertid på många ställen, i allmänhet i städerna, men numera
icke så sällan äfven på landsbygden, blifvit behjertad och folkskolelärarnes
löner blifvit höjda, der undervisningen utsträckes öfver åtta månader,
icke blott till det belopp, som i motionen åsyftas, utan betydligt derutöfver.
Detta har skett med hänsyn till de lefnadsbehof, som på olika orter påkalla
olika löneinkomster, men tillika under den förutsättning, att en ytterligare
löneförhöjning icke skulle församlingen åläggas, men väl af denna kunna frivilligt
erbjudas, der större insigter i förening med stor begåfning, ett synnerligt
nit och ökad tjenstgöring påkallade en dylik uppmuntran åt en eller
annan lärare eller lärarinna. Utskottet befarar, att en allmänt ålagd skyldighet,
att åt lärare eller lärarinnor i folkskolor, hvilkas tjenstgöring utsträckes
öfver åtta månader, lemna eu ersättning, som motsvarar, efter månad räknadt,
hvad som i årslön är bestämdt, skulle kunna inom församlingarne föranleda
beslut om en nedsättning till den normala undervisningstiden och äfven motverka
den beredvillighet, som nu vida mera allmänt än förut visar sig, att på
frivillighetens väg höja det lagligen bestämda lönebeloppet. Utskottet anser
derföre ingen ändring i hvad som genom Kongl. Kungörelsen den 29 December
1860 stadgas, rörande ersättning för öfver åtta månader om året utsträckt
tjenstgöring, böra ske, der lärarens lön öfverstiger 800 kronor.
På dessa här anförda skäl får Utskottet vördsammast hemställa, att
Kammaren i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Andra Kammaren besluter,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhåller, det sådana föreskrifter meddelas, att den lön, som
utgår till lärare eller lärarinna i folk- och småskolor samt
biträdande lärare eller lärarinnor i folkskolor och hvartill
statsbidrag erhålles, bestämmes motsvara en undervisningstid
af åtta kalender-månader och att den församling, som
ålägger dylik lärare eller lärarinna längre årlig tjenstgö
-
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
ring. skall, der lönen icke öfverstiger åtta hundra kronor,
derför utgifva ersättning med ett belopp, som för den »fverskjutande
undervisningstiden motsvarar den efter beräkning
af åtta månaders tjenstgöring läraren eller lärarinnan tillkommande
kontanta årslön.
Stockholm den 7 April 1876.
På. Utekottets vägnar:
O. E, L. Dahm.
Stockholm, Bergström & Lindroth, 1876.