4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
tf:© 9.
Ank. till Riksd. Kansli d. 22 April 1869, kl. 1 e. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7, med anledning
af Andra Kammarens genom protokollsutdrag meddelade
beslut, angående ändring af 20 § uti den för kompanichef''erne
vid Iflottans båtsmanskompanier gällande instruktion af den 6
April 1838.
Sedan Andra Kammaren, med anledning af derstädes väckt motion, för sin
del beslutat, “att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse underställa Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, huruvida icke den nu gällande föreskriften uti 20 § af Kongl. Instruktionen
för kompanichcferne vid Flottans båtsmanskompanier af den 6 April 1838,
att, då kompanichef eller någon i dess ställe beordrad officer icke är tillstädes då
rust- eller rotehållare har att rekryt insätta, rekryten skall uppvisas till inskrifning
hos Konungens Befallningshafvande, kunde så förändras, att i detta fall uppvisning
kunde ega rum antingen hos Konungens Befallningshafvande eller hos kronofogden
eller länsmannen, hvilka sednare skola ega att till landskontoret insända det aflemnade
kontraktet“, så har Första Kammaren, vid föredragning af Andra Kammarens
protokollsutdrag med delgifvande af detta beslut, till Utskottet hänvisat frågan för
vidare utredning; och får Utskottet, som derjemte emottagit protokollet öfver den i
Kammaren förda diskussion i ämnet, härmed afgifva utlåtande.
Enligt 20 § af ifrågavarande instruktion tillkommer det kompanichefen ensamt,
eller i hans ställe beordrad officer, att approbera rekryter till båtsmän såväl vid
indelta som roterade båtsmanshållet, äfvensom att pröfva det emellan rust- eller
rotehållaren och rekryten afslutade legokontraktet. Endast i det fall, att kompanichefen
eller annan i hans ställe beordrad officer icke är i landsorten närvarande då
rust- eller rotehållaren har rekryt att insätta, skall denne uppvisas till inskrifning
hos Konungens Befallningshafvande, men karlen är icke antagen förr än kompanichefen
eller den i hans ställe varande officern honom godkänt.
För den händelse att sålunda inför Konungens Befallningshafvande uppvist
rekryt sedermera blir af kompanichefen, eller den i hans ställe beordrade officern,
godkänd, upphörer vakans-afgiftens beräknande från den dag, karlen hos Konungens
Befallningshafvande uppvisades; men blir karlen af vederbörande befäl sedermera icke
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9. 5
till rekryt godkänd, beror det på Stationsbefälhafvarens pröfning, huruvida befrielse
från vakans-afgiftens erläggande bör ega rum eller icke för den tid karlen såsom
rekryt varit i nummer qvarstående och af roten blifvit aflönad.
Sedan rekryten blifvit behörigen approberad, åligger det rust- eller rotehållaren
att i landskontoret genast uppvisa approbationsattesten och aflemna ett exemplar af
det med rekryten ingångna kontraktet.
I samma § stadgas jemväl, att, om kompanichefen eller den i hans ställe beordrade
officern vägrar att approbera rekryt, som af rust- eller rotehållaren uppvisas,
denne eger, i händelse af befogenhet, att deröfver anföra besvär hos vederbörande
Stationsbefälhafvare.
Häraf framgår, att Konungens Befallningshafvande icke har hvarken pröfningseller
beslutande rätt i frågor angående rekryteringen vid indelta eller roterade båtsmanshållet,
och att den uppvisning af rekryt hos Konungens Befallningshafvande, som
eger rum då kompanichef eller någon i hans ställe beordrad officer icke är i landsorten
närvarande, endast afser dels befrämjandet af rust- eller rotehällarens rätt att
ej behöfva vidkännas vakaus-afgift för längre tid, än till dess rekryt blir för vakant
rust- eller rotehållsnummer uppvisad, dels ock att derjemte utgöra kontroll derå att
rust- och rotehållare fullgöra sin skyldighet att, inom behörig tid, anskaffa rekryt
för den vakanta nummern.
Enär de med ifrågavarande stadgande sålunda åsyftade ändamål, efter Utskottets
åsigt, likaväl kunde vinnas, om uppvisningen af den karl, som vederbörande
rust- eller rotehållare för sin del antagit till rekryt för vakant båtsmansnummer,
skedde hos kronofogden eller länsmannen i orten som hos Konungens Befallningshafvande,
samt det allmännas rätt derigenom icke på något sätt inskränktes, men icke
oväsendtlig fördel skulle beredas de rust- och rotehållare, hvilkas hemman voro från
länsresidenset längre aflägsna, derest det, på sätt Andra Kammaren för sin del beslutat,
blefve dem tillåtet att, då de hafva rekryt att insätta, men kompanichefen
eller någon i dess ställe beordrad officer icke vore i landsorten närvarande, få uppvisa
karl till inskrifning antingen hos Konungens Befallningshafvande eller hos kronofogden
eller länsmannen i orten, så anser Utskottet sig hafva skäl hemställa:
att Första Kammaren måtte godkänna Andra Kammarens i
denna fråga fattade, här ofvan intagna, beslut.
Stockholm den 22 April 1869.
På Utskottets vägnar:
E. V. Almquist.
Bih. till Riksd. Prof. 1869. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Häft.
2