Första, Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
1
iV.-O 5.
Ank. till Riksd. Kansli d. 1 April 1869, kl. 11 f. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3
i anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion
om ett lotsfartygs förläggande under Skagen.
Sedan, i anledning af en utaf Herr G. E. Widell inom Riksdagens
Andra Kammare väckt motion, N:o 103, nämnda Kammare, med bifall
till hvad dess Tillfälliga Utskott N:o 5 i Utlåtandet N:o 3 hemställt,
för sin del beslutat, att Riksdagen skulle i underdånig skrifvelse anhålla,
»det Kongl. Maj:t täcktes låta, medelst de tillgångar fyr- och båkmedlen
lemnade, utrusta ett lämpligt lotsfartyg, tillräckligt bemannadt, för att,
stationerad t under Skagen, lemna lotsbiträde åt fartyg, som behöfva
söka hamn å Svenska kusten», så har, vid föredragning af Andra Kammarens
protokollsutdrag, deruti detta beslut delgifvits Första Kammaren,
sistnämnda Kammare hänvisat frågan till Utskottet för vidare utredning;
och får Utskottet, etter tagen kännedom af protokollet öfver den dervid
förda diskussionen samt efter i öfrigt inhemtade upplysningar, härmed
afgifva utlåtande i ämnet.
Utskottet tilltror sig visserligen icke att förneka, det förläggandet
af lotsfartyg vid nordligaste udden af Jutland, benämnd Skagen, skulle
för sjöfarande vid vissa tillfällen kunna medföra åtskilliga fördelar; dock
synes en sådan anordning icke, på sätt motionären och Andra Kammarens
Tillfälliga Utskott antagit, vara af särdeles gagn för fartyg kommande från
Bill. till Bikscl. Prot. 1869. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Håft.
g Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
söder och destinerade vestvardt, men vid Skagerrack mötande hård motvind,
enär det icke ofta torde inträffa att fartyg i detta fall skulle, på sätt
uppgifvet blifvit, antingen nödgas återvända den farliga vägen genom
Kattegat till Helsingör, eller mot hög sjö pressa sig fram till Norsk
hamn. Det synes nemligen snarare böra antagas att fartyg, om de vid
Skagen möta vestlig storm, heldre än att välja någon af de utaf motionären
antydda utvägar, skola söka att i det längsta hålla sjön, eller
söka lä under Jutska kusten, och först i yttersta nödfall besluta sig för
att såsom vinddrifvare söka Svensk hamn; i hvilket fall det synes mindre
troligt att de då skulle erhålla tillfälle att begagna sig af lotsar, stationerade
vid Skagen. För de fartyg åter, som antingen ej kunna söka lä
under Jutland, eller hunnit längre ut i Skagerrack, då den vestliga
stormen mötte, synes den utväg naturligast, att söka Norsk hamn, för
att icke afvika alltför mycket från kosan.
Af större gagn synes deremot tillgång på lotsar å det föreslagna
stället vara för de fartyg, som komma vesterifrån under storm och
behöfva inlöpa i hamn; men på det att det afsedda ändamålet skall
fullständigt vinnas, erfordras, efter Utskottets tanke, tvänne fartyg, alternerande
med hvarandra, det ena stationeradt under Skagen med lotsar,
det andra för att i Svenska hamnar uppsamla och till stationen återföra
de lotsar, som af fartyg blifvit landsatte på olika platser å Svenska
kusten. Kostnaden derför torde ej blifva så ringa, särdeles som aflöningen
för desse lotsar säkerligen icke på långt när kunde bestridas
genom den tillfälliga inkomsten af lotspenningar, som af de hjelpbehöfvande
fartygen erlades, utan skulle fyr- och båkmedlen sannolikt icke
obetydligt tagas i anspråk för tilldelande af fast lön åt ett icke ringa
antal lotsar, som blott tillfälligtvis kunde erhålla någon extra inkomst.
Då Utskottet icke är i tillfälle att utreda, huruvida de fördelar,
so in sjöfarten kan hemta af den föreslagna åtgärden, må kunna motsvara
de dermed, enligt Utskottets tanke, förenade ej obetydliga kostnaderna,
men Utskottet anser att man ej bör motsätta sig hvad syna möjligen
kan vara af gagn för sjöfarten, hvars underlättande obestridligen är af
stor vigt för landet, så, ehuru Utskottet i åtskilliga speciela delar af
frågan, för hvilka det blefve för vidlyftigt att här närmare redogöra,
hyser åsigter, som icke i allo öfverensstämma med hvad motionären
yttrat, och ej heller anser det välbetänkt, att fatta definitivt beslut i
frågan, innan förutnämnda omständigheter blifvit närmare utredda, får
Utskottet likväl hemställa, att Första Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kong!. Maj:t, efter behörig utredning af de för
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 5.
3
delar, hvilka kunna tillskyndas sjöfarten genom tillräckligt
bemannade lotsfartygs förläggande under Skagen,
och de kostnader, som dermed blefve förenade, täcktes
taga i nådigt öfvervägande, huruvida skäl förefinnes
att af den tillgång, som fyr- och båkmedlen lemna,
bekosta utrustandet af sådana fartyg, samt i sådan
händelse låta vidtaga de derför erforderliga åtgärder.
Stockholm den 31 Mars 1869.
På Utskottets vägnar:
E. V. ALMQUIST.