Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
I
X:o 3.
Ant. till Riksd. kansli den 22 mars 1899, kl. 4 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 3,
i anledning af vädd fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående bestämmelser i fråga om försäljning eller spridning
af i lungsot afliden persons tillhörigheter.
I anledning af en inom Andra Kammaren af herr Joh:s Nilsson i
Sorröd väckt motion, n:o 184, och med bifall till samma kammares tredje
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1 (i samlingen n:o 8) har Andra Kammaren
för sin del beslutit,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utreda hvad som skulle kunna göras för att förhindra,
att tuberkulos utbredes efter i sådan sjukdom aflidna personer derigenom
att deras nedsmittade tillhörigheter spridas bland allmänheten; och att
Kongl. Maj:t sedan till Riksdagen täcktes framlägga förslag till bestämmelser
i nämnda syfte. _ JU. -dimmlt/m*
Jemlikt 63 § 3 inom. riksdagsordningen har beslutet derom delgifvits
Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt första tillfälliga
utskott.
Bill. till Riksd. Pro t. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. (Ko 3.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Andra Kammarens utskott har i frågan yttrat:
Förra riksdagen väckte herr Joh:s Nilsson en motion (n:o 42) i
liknande syfte, deri han dock hemstälde om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förbud mot försäljning å auktion eller spridning å
annat sätt af kläder, möbler in. m. efter i lungsot aflidna personer,
förrän fullständig desinfektion blifvit verkstad. Denna motion blef af
utskottet, som varmt uppfattade motionens behjertansvärda syfte, afstyrkt
hufvudsakligen på den grund, att utskottet ansåg, att på många ställen,
i synnerhet på landsbygden, tillräckliga förutsättningar saknades, för att så
detaljerade lagbestämmelser som dem, motionären åsyftade, skulle kunna
tillämpas. Utskottet har visserligen ej funnit skäl frångå denna sin förra
året uttalade åsigt, men i den motion, som nu föreligger, har motionären
ej, såsom i sin förra motion, begärt något direkt förbud eller för öfrigt
inlåtit sig på några detaljer, utan endast anhållit, att Kongl. Maj:t, efter
medicinalstyrelsens hörande, ville låta utarbeta ett förslag till bestämmelser
för hvad i ifrågavarande hänseende skulle kunna göras. Enligt utskottets
uppfattning är det i den nu afgifna motionen i första hand en
utredning, som begäres. Att härutinnan gå motionärens önskan till mötes,
anser utskottet så mycket mera skäligt, som utskottet måste ge motionären
rått deruti, att det vore önskligt, att något måtte kunna göras för
att hämma det helsovådliga spridandet af i lungsot aflidne personers
sinittoförande qvarlåtenskap. Vetenskapen har ock utrönt, att ett af de
vanligaste sätt, på hvilket ifrågavarande sjukdom sprides, är, att de lungtuberkulösas
upphostningar, som ju innehålla tuberkelbaciller i riklig
mängd, få intorka på kläder, möbler och andra föremål och sedan genom
nötning blandas med dammet och med detta inandas i lungorna af förut
friska personer, hvarigenom dessa blifva smittade. Från flera ställen inom
vårt land ingå ock underrättelser, som tyckas tala för, att tuberkulosen
— säkerligen den mest mördande bland alla inom Sverige gängse sjukdomar
— utbredes derigenom, att personer begagna kläder och andra
effekter, som af lungsotspatienter blifvit förorenade. Utskottet, som icke
förbisett, att tuberkelsmittan äfven sprides på många andra sätt, såsom
derigenom, att förut friska personer inflytta i lägenheter, som af tuberkelsjuka
blifvit nedsmittade, innan dessa lägenheter förut blifvit grundligt
smittrenade, att förorenade effekter af ännu lefvande lungsotssjuka personer
öfvergå i annans ego, att födoämnen, som innehålla tuberkelbaciller,
förtäras, innan dessa genom tillräcklig upphettning blifvit dödade
o. s. v., hade önskat, att äfven sådana orsaker till tuberkulosens sprid
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
3
ning blifvit i motionen beaktade; men utskottet tror och hoppas dock,
att, om Kongl. Maj:t kommer att taga den af motionären omnämnda
saken i öfvervägande, Kongl. Maj:t ej lärer låta utredningen stanna dervid,
utan äfven låter utreda, på hvilka andra sätt tuberkulosens utbredning
bäst skall kunna motarbetas. Att detta äfven är något, som varmt
intresserar Riksdagen, har utskottet fått ett kraftigt bevis för; ty sedan
motionären förra året väckte sin motion i liknande syfte och ärendet afgjorts
i kammaren, har Riksdagen nemligen på enskilda motionärers initiativ
anslagit 850,000 kronor till ett sanatorium för lungsotspatienter i
södra delen af Sverige. Att Riksdagen på enskilda motionärers framställning
beviljade ett så stort anslag, hade nog sin grund deri, att svenska
folket och ej minst dess representation lifligt behjerta^ att hvad som kan
göras också hör göras för att motarbeta en sjukdom, som endast inom
vårt land årligen lägger i grafven mer än tolf tusen menniskor, och
hvars ekonomiska skada lärer kunna uppskattas till omkring trettio millioner
kronor om året. Hans Maj:t Konungen hade förut till liknande
sanatorier för mellersta och norra delarne af riket lemnat den stora
jubileifonden. Att få till stånd en utredning, af hvilken torde kunna
framgå hvad som skulle kunna göras för att hämma denna sjukdoms
härjningar, torde derför enligt utskottets mening lifligt intressera båda
statsmagterna.
Första Kammarens tillfälliga utskott, som finner den fråga, hvilken
genom motionen blifvit väckt, beröra ett ämne, som är synnerligen värdt
beaktande, får erinra derom, att nådiga förordningen angående åtgärder mot
införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare
den 19 mars 1875 i § 21 mom. 2 samt nådiga kungörelsen den 28 januari
1898 föreskrifva, att, sedan person, som insjuknat i kolera, smittkoppor,
tyfus, t.yfoidfeber, skarlakansfeber, difteri, rödsot eller spetelska,
intagits å sjukvårdsinrättning eller tillfrisknat, aflidit eller flyttat till annan
lägenhet, helsovårdsnämnd skall ombesörja, att hans bostad jemte
gång- och sängkläder samt andra brukade persedlar ofördröjligen underkastas
rening och desinfektion. Derest till hämmande af tuberkelsjukdomens
spridning åtgärder af liknande art må finnas nödiga och praktiskt
lämpliga, synas föreskrifterna derom böra aflattas i ungefärlig öfverensstämmelse
med hvad berörda lagrum innehålla. Den ifrågasatta skrifvelsen
synes åter icke vara till sin omfattning väl öfvervägd.
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande A :o 3.
Intet afseende fästes vid sjukdomens utspridande under den sjukes
lifstid, vid det fall, att han aflidit af annan anledning än tuberkelsjukdom,
såsom t. ex. genom annan sjukdom eller yttre våld, vid den fara, som
kan vara förenad med begagnandet af den bostad, den sjuke bebott, eller
vid det äfventyr, som begagnandet af den lungsigtiges gång- eller sängkläder
eller andra brukade persedlar kunna innebära genom deras användande
af arfvingarne. Det må för öfrigt kunna betviflas, att, derest en
i lungsot afliden persons klädespersedlar försäljas till en enskild person,
denna kan anses såsom allmänhet och den ifrågasatta föreskriften således
ega tillämplighet.
Utskottet anser sig jemväl böra erinra derom, att det ämne, förevarande
ärende afser, tillhör den ekonomiska lagstiftningen, som är Konungen
förbehållen.
Utan att nu fästa sig vid de svårigheter, som med verkställandet
af den ifrågasatta åtgärden äro förenade, far således utskottet hemställa,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens beslut.
Stockholm den 21 mars 1899.
På utskottets vägnar:
ROBERT DICKSON.
Stockholm, tryckt hos Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag 1899.