Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1943 kl. 11 f. m.
Första kammarenis andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn rätt för jordbrukare och jordbruksarbetare,
som inkallats till beredskapstjänstgöring, att räkna
sig viss tjänstledighet för jordbruksarbete till godo såsom
fullgjord beredskapst jänstgöring stid.
I en inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 147, ha herr Verner Andersson och herr Gustavson
hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära, att sådana
bestämmelser med avseende på inkallade jordbrukares och jordbruksarbetares
tjänstledighet för jordbruksarbete utfärdas, att dylik tjänstledighet med högst
en månad räknas som fullgjord tjänstgöringstid.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 218, väckts av herr
Pettersson i Dahl m. fl.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen II: 218.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från chefen för försvars- Yttranden.
staben och statens arbetsmarknadskommission. Över motionen II: 218, som av
andra kammaren hänvisats till dess tredje tillfälliga utskott, har detta utskott
införskaffat yttranden jämväl från lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission,
Sveriges allmänna lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk
samt landsorganisationen i Sverige.
Chefen för försvarsstaben erinrar örn att det nu gällande systemet med
hempermittering av jordbrukare ej tillkommit i syfte att minska beredskapstjänstgöringen
för jordbrukarna utan i det allmännas intresse, att jordbrukets
behov av arbetskraft säkerställes vid de tidpunkter då detta behov är särskilt
stort. Under hempermittering för jordbruksarbete — liksom för skogsarbete
och annat arbete — utöva de värnpliktiga sitt civila yrke och åtnjuta vanlig
civil inkomst. Ur rättvisesynpunkt finnes ej anledning att de i jordbruksnäringen
sysselsatta skola få såsom militär tjänstgöringstid räkna tid varunder
de hempermitterats. Försvarsstabschefen framhåller vidare, att de värnpliktiga,
som hempermitteras för jordbruk eller annat arbete, i stor utsträckning
få kortare verklig beredskapstjänstgöring än övriga värnpliktiga. Vid vanliga
beredskapsförband, som organiseras för vissa tjänstgöringsomgångar, ha nämligen
de värnpliktiga ej att fullgöra ett bestämt antal dagars tjänstgöring, utan
förbanden hempermitteras i sin helhet vid omgångens slut, oberoende av örn
viss personal under tjänstgöringsomgången åtnjutit hempermittering. ÖverBiha/ng
Ull riksdagens protokoll 1943. IS sami. 2 avd. Nr 2.
1
2
Första kammar ms andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
gången till fältdepå och tjänsten vid denna medför emellertid ett begränsat
behov av arbetskraft. Detta behov tillgodoses främst med frivilligt kvarbeordrad
personal ur förbandet eller med särskilt inkallade värnpliktiga, som tidigare
icke alls eller endast kortare tid fullgjort beredskapstjänstgöring. Skulle behovet
icke kunna fyllas på angivet sätt, tagas lämpligen i anspråk värnpliktiga,
vilka åtnjutit hempermittering under tjänstgöringsomgången eller tidigare omgångar,
dock med hänsynstagande till jordbrukets behov av arbetskraft. Försvarsstabschefen
anser icke att motionärerna förebragt något bärande skäl för
ändring i gällande bestämmelser eller praxis utan avstyrker motionen.
Statens arbetsmarknadskommission anser, att någon oklarhet örn huruvida
värnpliktiga jordbrukare med s. k. uppgiftskort, vilka under kortare perioder
hempermitterats för sådd och skörd, få räkna den tid, de äro hempermitterade,
sig till godo som fullgjord militär beredskapstjänstgöring, ej synes behöva
föreligga. De värnpliktiga ifråga ha nämligen hempermitterats, ej beviljats
tjänstledighet. Jämlikt 5 § krigsledighetsbestämmelserna (SFS nr 986/1940)
är hempermittering ett avbrott i den militära tjänstgöringen och kan sålunda
ej få tillgodoräknas sorn sådan. I högkvartersorder den 26 juni 1942 har till
yttermera visso lämnats närmare bestämmelser i berörda hänseenden. Vid bedömandet
av lämpligheten att bereda jordbrukare de i och för sig önskvärda
fördelar, som i motionen ifrågasättas, böra beaktas de liknande krav, som i sådant
fall möjligen komma att ställas från andra näringsområden. Det bör likaledes
beaktas, att en dylik avlastning av jordbruksnäringen kommer att medföra
ökade anspråk på andra kategorier värnpliktiga. Den i motionen väckta
frågan synes sålunda i själva verket sammanhänga med frågan örn en rättvis
fördelning över huvud taget av de bördor, som samhället på grund av krisen
måste ålägga medborgarna.
Lantbruksstyrelsen anser det önskvärt, att, därest så med hänsyn till den
militära beredskapen finnes kunna ske, permission, som beviljas jordbrukare
och jordbruksarbetare, må kunna åtminstone delvis räknas såsom fullgjord beredskapstjänstgöring.
Huruvida sådant tillgodoräknande för jordbrukares del
bör omfatta så lång tid som en månad, vilket föreslagits i motionen, synes dock
tveksamt. En tid av förslagsvis tjugo dagar årligen synes lantbruksstyrelsen
mera skälig.
Statens livsmedelskommission framhåller, att det ur jordbrukets produktionssynpunkt
naturligen måste vara fördelaktigt ju mindre jordbrukets arbetskraft
tages i anspråk för militärändamål. Ur rättvisesynpunkt synes motionen emellertid
knappast kunna tillstyrkas. Fråga uppstår då enligt livsmedelskommissionen,
örn det för jordbruksproduktionens upprätthållande kan anses nödvändigt
med inskränkningar i jordbrukarnas beredskapstjänstgöring i enlighet
med motionärernas förslag. Givetvis är det av den största betydelse, att all tillgänglig
arbetskraft inom jordbruket kan ställas till förfogande under de bråda
tiderna för sådden samt skördens tagande. Härför är emellertid redan sörjt
genom det hempermitteringssystem med uppgiftskort, som kommit till använd
-
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
3
ning. Under vinterhalvåret torde däremot knappast med fog kunna påstås, att
icke jordbruket kan i viss utsträckning minska sin arbetskraft. I den mån militärmyndigheterna
förlägga inkallandet av jordbrukspersonalen till fullgörande
av sådan tjänst, som ersätter hempermittering för jordbruksarbete, till de tider,
som«ur jordbrukssynpunkt äro mindre arbetskrävande, synes sålunda ej
heller ur produktions- och försörjningssynpunkt anledning förefinnas att
tillstyrka bifall till motionärernas förslag. Av motionärerna har emellertid
framhållits, att kvarhållande av de värnpliktiga jordbrukarna ofta sker i direkt
anslutning till tjänstgöringens fullgörande. Detta kan mången gång leda till
att jordbrukarna få stanna kvar i tjänstgöring under tider, då jordbruket
visserligen icke kräver så stor arbetsstyrka som under de med hempermitteringssystemet
avsedda tiderna men dock i största utsträckning sysselsätter sin arbetskraft.
I synnerhet gäller detta s. k. ensambrukare, som under sommarhalvåret
örn möjligt icke borde inkallas till militärtjänstgöring. Livsmedelskommissionen
finner därför det med motionen avsedda syftet väl kunna tillgodoses
genom att de militära myndigheterna föreläggas att icke inkalla jordbrukare
till fullgörande av sådan beredskapstjänst, från vilken hempermittering för
jordbruksarbetet tidigare erhållits, annat än under oktober—mars månader
(för betdistrikten december—mars).
Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att förbundet i sin verksamhet
upprepade gånger träffat på fall sådana, som av motionärerna anföras, och
där det även klart kunnat visas, att ur ren samhällelig synpunkt det varit synnerligen
önskvärt att vederbörande jordbrukare så fort som möjligt kommit
hem från sin militärtjänst. Trots detta har vederbörande blivit kvarhållen för
att fullgöra militärtjänst under tid motsvarande den, varunder han åtnjutit
skördepermission. Det har icke beaktats att den skördepermission, som jordbrukare
och jordbruksarbetare erhålla, är för knappt tillmätt för att de skola
kunna tillfredsställande utföra sitt jordbruksarbete. När samhället under nuvarande
tid är så oerhört beroende av största möjliga livsmedelsproduktion,
måste det betecknas som ett allvarligt slöseri med resurser örn jordbrukare och
jordbruksarbetare kvarhållas i militärtjänst enbart därför att någon form av
social rättvisa skall skipas. Då man kan antaga, att jordbrukets svårigheter med
anskaffandet av behövlig arbetskraft komma att ytterligare skärpas under innevarande
år, anser sig förbundet på det livligaste böra tillstyrka, att de av motionärerna
framförda synpunkterna vinna riksdagens gillande.
Sveriges lantbruks förbund delar motionärernas uppfattning, att frågan örn
och i vilken utsträckning 8. k. skördepermission under beredskapstjänstgöring
skall få tillgodoräknas som fullgjord beredskapstjänstgöring ej lämpligen bör
vara helt beroende av vederbörande förbandscbefs eget bestämmande. Då förbandschefen
endast har att taga hänsyn till behovet av manskap vid varje
särskilt tillfälle, lämnas självfallet stort utrymme för godtycke, och anledning
gives till irritation och missnöje. Under innevarande år torde anskaffandet av
arbetskraft i tillräcklig omfattning, särskilt vid sådd oell skörd, bereda ännu
4
Första kammarens andr a tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
Utskottet.
större svårigheter än tidigare, och hempermittering av arbetskraft för jordbrukets
behov erfordras i en avsevärd omfattning, om livsmedelsförsörjningen skall
kunna säkras. Under sådana förhållanden måste det te sig särskilt obilligt, att
jordbrukare och jordbruksarbetare, som i den allmänna beredskapens intresse utnyttja
möjligheterna till permission under längre eller kortare tid, skulle kvarhållas
i tjänst vid förbandets hemförlovning i övrigt, för att en blott formell rättvisa
skall skipas. Därest denna kategori ej utnyttjar den av statlig myndighet anvisade
permissionsmöjligheten, torde ett läge lätt uppkomma, då militär personal
måste utkommenderas för sånings- och bärgningsarbete å landsbygden. I de
fall sådan kommendering skett i jordbruksbygder, dit militära förband förlagts,
har ej ifrågasatts annat än att jordbruksarbetet skall räknas som fullgjord
beredskapstjänstgöring. Förbundet hemställer, att ovan anförda synpunkter
måtte beaktas vid ifrågavarande ärendes fortsatta behandling inom riksdagen.
Landsorganisationen, som icke anser sig ha att bedöma motionärernas förslag
ur militär synpunkt, vill inte motsätta sig en allmän reglering av frågan örn
privilegiering av viss militär permissionstid men kan icke biträda förslaget örn
en särbehandling av frågan för jordbrukarnas och jordbruksarbetarnas vidkommande.
Med hänsyn till livsmedelsförsörjningen i landet är det av den största betydelse,
att icke jordbruksproduktionen genom brist på arbetskraft blir försatt
i ett sådant läge, att den icke kan fylla sin viktiga samhällsfunktion. Utan tvivel
ha de militära inkallelserna skapat många svårlösta problem i fråga örn jordbrukets
förseende med erforderlig arbetskraft. För att i görligaste mån tillgodose
behovet av arbetskraft åt jordbruket under de tider detta behov är som störst,
d. v. s. vid tiden för sådden och för skördens tagande, har tillskapats ett särskilt
system för hempermittering av de i jordbruket sysselsatta.
I motionen har nu föreslagits att tid, varunder värnpliktiga sålunda åtnjuta
ledighet för jordbruksarbete, skulle få tillgodoräknas som fullgjord beredskapstjänstgöring
intill högst en månad varje år. Ett genomförande av en sådan
ordning såsom allmän regel för värnpliktiga jordbrukare och jordbruksarbetare
skulle emellertid enligt utskottets mening vara ägnat att väcka betänkligheter
med hänsyn till att därigenom avsteg skulle ske från principen att inkallelserna
i största utsträckning böra drabba alla så rättvist som möjligt. Ej heller bör
förbises att, om motionärernas förslag genomfördes, värnpliktiga tillhörande
andra yrkesgrupper, vilka komma i åtnjutande av ledighet från militärtjänstgöring
för fullgörande av ur samhällets synpunkt betydelsefulla arbetsuppgifter,
med fog skulle kunna göra gällande anspråk på motsvarande förmån som
i motionen ifrågasatts för jordbrukare och jordbruksarbetare.
I detta sammanhang torde även beaktas de i högkvartersorder den 26 juni
1942 lämnade närmare föreskrifterna rörande ledighet, varom nu är fråga.
Enligt dessa föreskrifter böra värnpliktiga, som åtnjutit ledighet för jordbruksarbete,
inkallas eller kvarhållas för fullgörande av mot ledigheten sva
-
Första kammarans andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2. 5
rande tjänstgöring endast då behov av personalen i fråga föreligger vid vederbörande
förband och nied hänsynstagande till jordbrukets behov av arbetskraft
; någon inkallelse enbart för tillgodoseende av kravet på rättvisa bör icke
förekomma. Såsom framgår av det utav chefen för försvarsstaben i ärendet
avgivna yttrandet få också dc värnpliktiga, som hempermitterats för bland
annat jordbruksarbete, i stor utsträckning kortare verklig beredskapst jänstgöring
än övriga värnpliktiga.
Av ovan angivna skäl anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till motionen.
I anslutning till vad livsmedelskommissionen i ärendet anfört vill utskottet
dock understryka vikten av att vid inkallandet till beredskapstjänstgöring
av jordbrukare och jordbruksarbetare — och särskilt s. k. ensambrukare
— hänsyn i möjligaste mån tages till jodbrukets behov av arbetskraft under
olika årstider, ävensom av att hos de militära chefer, som närmast ha att handlägga
ärenden angående inkallelser och hempermitteringar, inskärpes betydelsen
av att en sådan anpassning sker. Med en smidig tillämpning av gällande
föreskrifter, vilken tager hänsyn till jordbrukets berättigade krav, torde syftet
med motionen i huvudsak kunna bliva tillgodosett.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 mars 1943.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Anders Andersson, Emil Estersson och Näsström,
fru Sjöström-Bengtsson samt herr Ljungdahl.