Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande över
motion om rätt för vissa elever vid landets läroanstalter
att åtnjuta rabatt å statens järnvägars busslinjer.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 16, har herr Weiland m. fl.
föreslagit, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om åtgärder syftande
till att samma bestämmelser som gäller för statens järnvägar (utformade
i SJ:s författningssamling, särtryck 87 a) även måtte gälla av SJ ägda
busslinjer.
Motionärerna erinrar om att en stor del av eleverna vid landets läroanstalter
har sina hem på annan ort än skolorten. För att underlätta deras
kontakt med hemmen har samhället trätt hjälpande emellan genom att
under vissa villkor erbjuda 50 procents rabatt a resekostnaden mellan
skolorten och hemorten. Denna rabattering gäller alla i svensk persontrafik
deltagande järnvägar, ångbåtsleden Hjo—Hästholmen samt SJ:s automobillinje
Övertorneå—Pajala. Nedsättningen gäller däremot icke SJ:s busslinjer
i övrigt. Med hänsyn till den betydelse SJ:s busstrafik numera fått
för landsbygden borde bestämmelserna utsträckas att innefatta även denna
trafik, detta så mycket mer som många privata busslinjer i Norrland ävensom
postverket tillämpar samma system som SJ.
Utskottet har tagit del av yttrande från järnvägsstyrelsen över en inom
andra kammaren väckt likalydande motion.
Järnvägsstyrelsen anför i huvudsak:
Enligt järnvägstaxan, som helt tillämpas jämväl vid SJ:s automobillinje
övertorneå—Pajala, är nedsättning av biljettavgifterna f. n. medgiven för
ett stort antal kategorier resande. Detta är fallet — förutom för i motionen
nämnda läroverkselever — för folkskolebarn, lärjungar vid dövstum- och
blindskolor samt vanföra, konfirmerade medellösa dövstumma, scouter,
mötesdeltagare, slutna sällskap, fotbollslag m. fl. Flertalet av nedsättningarna
har tillkommit av sociala skäl och utan hänsyn till järnvägarnas ekonomiska
intressen. Styrelsen bär icke i nagot fall ansett sig kunna medge
motsvarande nedsättningar å busslinjerna utan har konsekvent avvisat alla
framställningar härom. Ett medgivande av nedsättning åt viss trafikantgrupp
skulle omedelbart komma att följas av krav från andra grupper om
samma förmån.
Taxenedsättningar av allmän karaktär vid busslinjerna skulle å vissa
sträckor, där såväl tåg- som bussförbindelser finns att tillgå, medföra överflyttning
av resande från tågen till bussarna, vilket med hänsyn till bus
1
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 12 sand. Nr 2.
2
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 2.
sarnas - i förhållande till tågen — starkt begränsade kapacitet komme
att åsamka busstrafiken icke ringa svårigheter, helst som nedsättningsresorna
oftast äger rum på lördagar och söndagar, då belastningen på bussarna
är störst. Härtill kommer att taxenedsättningar av någon betydelse
f. n. icke kan medgivas å busslinjerna med mindre kompensation för inkomstbortfallet
erhålles genom höjda biljettpriser för andra resor. Taxenedsättningar
för vissa trafikanter måste därför medföra höjda avgifter
för andra. En sådan taxesättning kan styrelsen icke förorda utan anser sig
böra eftersträva låga och enhetliga taxor, lika för alla trafikanter. Det är
även angeläget att busstrafiken får arbeta under samma enkla former1 som
hittills och att den ej belastas med nedsättningar och särbestämmelser, som
försvårar arbetet och medför ökade kostnader, främst på personalsidan.
Det är riktigt att postverket på sin tid kopierat järnvägens bestämmelser
och medgett 50 procents nedsättning samt att nedsättningen alltjämt tilllämpas.
Detta förhållande kan dock icke få utgöra skäl för att liknande
bestämmelser införes även vid SJ:s busslinjer. Dessa har nämligen en
mångdubbelt större utsträckning och trafikomfattning än postverkets, och
konsekvenserna av en nedsättning får för SJ helt annan storleksordning.
Det föreligger heller icke nagra svårigheter för postverket att begränsa en
medgiven nedsättning till en viss grupp resande, vilket däremot knappast
later sig göra vid SJ:s busslinjer, där trafikanterna alltid vid framställningar
om taxenedsättningar åberopar järnvägstaxans nedsättningar och finner
det naturligt att dessa i full utsträckning skall gälla även i SJ:s busstrafik.
Styrelsen erinrar till sist om bestämmelserna i SFS nr 552/46 angående
statsstipendier för bedrivande av studier vid allmänna läroverk med flera
läroanstalter. I 8 § 2 mom. sista stycket av denna författning stadgas »att
särskilt stipendium ma tilldelas inackorderad lärjunge såsom bidrag till
kostnaden för skäligt antal resor mellan bostadsorten och skolorten». Möjlighet
föreligger alltså för ifrågavarande skolelever att få sina kostnader
för resor till och från hemmet täckta med statsmedel.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det önskvärda i att samma
nedsättning av biljettpriset för skolungdom kunde tillämpas vid resa såväl
med buss som med järnväg. När det gäller SJ:s busstrafik kan emellertid,
enligt järnvägsstyrelsens mening, taxenedsättningar av någon betydelse f. n.
icke medgivas med mindre kompensation för inkomstbortfallet erhålles
genom höjda biljettpriser för andra resor. Järnvägsstyrelsen befarar att
ett medgivande av nedsättning åt viss trafikantgrupp skulle komma att
följas av krav från andra grupper om samma förmån. Flertalet av de taxenedsättningar,
som gäller för järnvägarna, har tillkommit av sociala skäl
och utan hänsyn till järnvägarnas ekonomiska intressen. De rent ekonomiska
och trafiktekniska faktorerna måste när det gäller busstrafiken få
en avgörande betydelse.
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 2.
3
Utskottet erinrar om att vid 1952 års riksdag motioner väcktes om vidgad
rätt för militär personal att åtnjuta taxenedsättning vid permissionsresor,
bl. a. på statens järnvägars bussar. I sitt utlåtande över den inom första
kammaren väckta motionen anförde utskottet bl. a., att hur önskvärt det
än kunde vara att militär personal, särskilt mera avlägset boende, som saknar
tillgång till järnvägsförbindelser, kunde komma i åtnjutande av sådana
förmåner, som med motionen avsågs, så ansåg utskottet sig icke kunna biträda
det i motionen framförda förslaget. Motionen avslogs.
Även om det i förevarande fall gäller en relativt fåtalig grupp och starka
skäl kan anföras för en nedsättning av busstaxan för denna grupp kan utskottet
icke bortse från de farhågor rörande konsekvenserna av ett bifall
till motionen som järnvägsstyrelsen anfört. Utskottet kan därför icke tillstyrka
bifall till motionen utan hemställer,
att motion I: 16 ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 mars 1953.
På utskottets vägnar:
LARS ANDERSSON.
Närvarande: herrar Lars Andersson, Sandberg*, Birger Andersson*, Weiland,
Lundqvist, Einar Eriksson*, fru Wallentheim, herrar Axel Andersson*,
Nyström*, Karl Persson och Nerman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Weiland.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1953
123053