Bankoutskottets utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni
1939 (nr 350).
I en den 16 februari 1951 dagtecknad proposition, nr 80, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22
juni 1939 (nr 350).
Berörda förslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om forisatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).
Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 1939‘, vilken jämlikt
lag den 2 juni 1950 (nr 220) gäller till och med den 30 juni 1951, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952.
Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Maj :t erhållit befogenhet
att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna
om inskränkning i olika hänseenden av förfoganderätten över utländska
betalningsmedel m. m. Under tid, då riksdagen är samlad, äger Kungl.
Maj:t enahanda befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke. Lagen
gällde ursprungligen till och med den 31 mars 1940 men har därefter
erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 2 juni 1950 (nr 220) enligt
vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1951. Genom lag
den 28 juni 1940 (nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad lydelse.
Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke
valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning,
vilken jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, ha
vissa ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 (nr 348),
den 28 juni 1940 (nr 614), den 9 maj 1941 (nr 244), den 20 oktober 1944
(nr 693), den 26 januari 1945 (nr 16) och den 3 juni 1949 (nr 312).
1 Senaste lydelse av 5 § se 1940: 613.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. S samt. Nr 7.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 7.
I en den 25 januari 1951 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse ha
fullmäktige i riksbanken och styrelsen för valutakontoret anfört, att rådande
förhållanden nödvändiggjorde fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning.
Någon ändring av valutalagen hade för närvarande icke ansetts erforderlig.
I enlighet härmed hemställdes, att valutalagen måtte erhålla förlängd
giltighet under ytterligare ett år eller alltså till utgången av juni månad
1952.
Över nämnda skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige
i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha anfört att fullmäktige icke hade något
att erinra mot att valutalagen erhölle förlängd giltighet på sätt bankofullmäktige
och valutakontorets styrelse föreslagit.
Bank- och fondinspektionen har förklarat, att — ur de synpunkter inspektionen
hade att företräda — icke något vore att erinra mot bifall till
framställningen.
Departementschefen förordar, att valutalagen i sin nuvarande lydelse förlänas
fortsatt giltighet under tiden till och med den 30 juni 1952.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
Stockholm den 3 april 1951.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Näsgård, Mogård, Johannesson,
Roo och Domö;
från andra kammaren: herrar Severin, Nilsson i Landskrona, Persson
i Norrby, Sköldin, Gavelin, Rosén, Nyberg och Edström.
517417. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.