Bankoutskottets utlåtande nr 73

Utlåtande 1944:Bu73 - höst

Bankoutskottets utlåtande nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 8 november 1944 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
örn medel för anskaffande av viss maskinutrustning för
Tumba bruk.

I skrivelse till bankoutskottet elen 2 november 1944 hava fullmäktige i
riksbanken hemställt, att utskottet ville föreslå riksdagen medgiva, att
— med godkännande av fullmäktiges beslut om anskaffande av en limningsmaskin
med tillhörande ventilationsanordning för Tumba bruk —
fullmäktige må för nämnda ändamål samt för anskaffande av en s. k.
satineringskalander för bruket taga i anspråk ett belopp av förslagsvis
145 000 kronor.

Till stöd för denna framställning anföra fullmäktige:

»Då för några år sedan en pappersmaskin anskaffades till Tumba bruk
och tillverkningen av papper till 5- och 10-kronesedlar överfördes till
denna maskin, togs ett viktigt steg mot en modernisering av arbetsprocessen
vid bruket. I vissa andra delar av denna process har emellertid
en motsvarande rationalisering icke skett. Följden härav har blivit, att
brukets kapacitet icke kunnat ökas i den omfattning, som varit önskvärd,
då under krigsåren den starkt växande sedelcirkulationen stegrat behovet
av sedelpapper, samt att brukets ledning icke heller kunnat uppgöra planer
för att öka tillverkningen av annat papper än sedelpapper i anslutning till
de möjligheter, som pappersmaskinens kapacitet medgiver.

Otillräckligheten i brukets kapacitet inför det stegrade behovet av sedelpapper
framgår därav att ökningen i leveranserna, vilken från 1939
lill 1943 uppgått till cirka 30 %, varit möjlig endast genom att ett vid
bruket upplagt beredskapsläger av färdigt sedelpapper successivt tagits
i anspråk. Detta lager, som i augusti 1942 utgjorde 37,76 miljoner sedelenheter,
har sålunda praktiskt taget förbrukats och utgjorde i juni 1944
endast 3,60 miljoner sedelenheter. Då det uppenbarligen icke är tillfredsställande,
alt beredskapslagret av sedelpapper är så starkt begränsat, lia
fullmäktige, på förslag av riksbankens
vidtaga åtgärder för en fortsatt modernisering av tillverkningen vid bruket
i anslutning till en plan, som utarbetats av nuvarande direktören vid bruket
Eric Wahren. 1 detta sammanhang har det även ansetts riktigt att
göra en översyn av Tumba bruks verksamhet ur andra och något vidsträcktare
driftsekonomiska synpunkter än de som direkt sammanhänga
med den tillfälliga svårigheten att tillgodose behovet av sedelpapper.

Den avgörande bristen i själva arbetsprocessen vid Tumba består däri
att den behandling, som papperet skall undergå sedan det lämnat maski Bihang

till riksdagens protokoll 3 sand. Nr 73. I

2

Bankoutskottets utlåtande nr 73.

nen, alltjämt sker i stort sett på samina sätt och med samma hjälpmedel
som tidigare, innan pappersmaskinen anskaffades. I främsta rummet är
det limningsproceduren — limningen och den därpå följande torkningen
— som verkar uppbromsande. Limningen sker sålunda för hand, sedan
det från pappersmaskinen kommande sedelpapperet nedskurits i ark. De
färdiglimmade sedelpappersarken upphängas därefter för torkning i s. k.
hängerier. Detta medför en stockning i tillverkningsprocessen efter pappersmaskinen
med därav följande ökning av lagret av under arbete varande
papper. På skiljerummet, d. v. s. före limningen, finnes sålunda
beständigt ett lager, som under 1944 vid vissa tidpunkter överstigit 3 miljoner
ark sedelpapper och annat papper. Med dubbla kyplag limmas nu
25 000 å 30 000 ark pr dag, vilket innebär, att limningsanläggningen skulle
behöva arbeta över 100 dygn enbart för att nedbringa detta, även ur säkerhetssynpunkt
ej önskvärda lager. Då emellertid under tiden även det
nytillverkade papperet skall limmas, eller enligt föregående års genomsnitt
en kvantitet av cirka 12 000 ark pr dag, vartill kommer en nästan lika
stor kvantitet annat papper måste minskningen av skiljerumslagret ske
i mycket långsam takt. Någon nämnvärd produktionsstegring är praktiskt
taget omöjlig, så länge dessa förhållanden råda. En viss minskning av
lagret har överhuvudtaget endast kunnat ske genom att sedan april 1944
en del extra personal, bestående av hustrur till arbetare vid bruket m. fl.,
varit anställda på skiljerummet.

Det bör emellertid ytterligare anmärkas, att en tillräckligt kraftig produktionsstegring
icke kan åstadkommas genom en intensifiering av själva
limningsarbetet, exempelvis genom skiftesarbete, emedan kapaciteten ytterst
bestämmes icke av den hastighet, med vilken limningen kan utföras,
utan av den tid, som torkningen i hängerierna tar i anspråk. Dessa utnyttjas
redan nu i full utsträckning dygnet runt, varför någon lösning på
denna väg icke kan åstadkommas.

En möjlig åtgärd skulle givetvis vara att frigöra bruket från åtaganden
att leverera annat papper än sedelpapper. Ett dylikt steg skulle dock avbryta
den utveckling, som inletts genom pappersmaskinens anskaffande,
samt avsevärt fördyra sedelpapperet, eftersom detta papper då skulle ensamt
få bära brukets samtliga omkostnader. Kostnaderna för framställning
av sedelpapperet måste anses höga. Med hänsyn härtill kan det icke
gärna ifrågasättas, att produktionen av annat papper än sedelpapper skulle
inskränkas. En ännu större del av de fasta kostnaderna skulle då komma
att falla på sedelpapperet och priset bli än högre. Om sedelomloppet och
därmed produktionsvolymen av sedelpapper samtidigt minskas, skulle
missförhållandena ur ekonomisk synpunkt än mera accentueras. En rationalisering
skulle i detta fall endast kunna genomföras genom att entlediga
fast anställd personal med den förlamande inverkan på initiativ
och arbetsglädje en sådan åtgärd enligt all erfarenhet har, örn den överhuvudtaget
är möjlig.

Den för Tumba bruk lyckligaste utvägen ur nuvarande situation synes
i stället vara att maskinparken utökas, så att kapaciteten stegras. Fullmäktige
ha därför ansett sig böra ansluta sig till ett av direktör Wahren
framlagt förslag örn att anskaffa dels en maskin för papperets
limning, dels ock en ventilationsanläggning för papperets torkning
efter limningen. Genom anskaffningen av dessa maskiner blir det möjligt
icke blott att undanröja den stockning i tillverkningsprocessen, som för

Bankoutskottets utlåtande nr 73.

3

närvarande uppkommer, utan även att i betydligt vidgad omfattning mottaga
beställningar å annat papper än sedelpapper. Anskaffningen av dessa
maskiner möjliggör, att papperet kan limmas och torkas utan att pappersbanan
dessförinnan behöver nedskäras i ark, vilket förutom en ökning
av tillverkningskapaciteten medför att behovet av extra personal upphör.
Direktör Wahren har vidare föreslagit, att en s. k. satineringskalander
inköpes för att glätta det färdiglimmade papperet, innan detta skäres 4111
ark. Brukets nuvarande kalander, som inköptes år 1881, är visserligen
fortfarande i bruk och i gott skick, men den är icke konstruerad på sådant
sätt att papperet kan glättas utan att först nedskäras i ark, då den
bl. a. är för smal för den från pappersmaskinen kommande pappersbanan.
Dessa ark måste dessutom, för att kunna glättas i den befintliga kalander^
undergå förpressning i hydrauliska pressar av synnerligen begränsad
kapacitet, ett förfaringssätt, som är mycket arbetskrävande och oekonomiskt.

Utöver vad som härovan sagts om fördelen av en dylik utökning av
maskinparken må nämnas, att pappersmaskinen efter denna komplettering
kan utnyttjas i betydligt större utsträckning än som för närvarande
är fallet. Pappersmaskinen köres för närvarande endast med en hastighet
av 5 å 7 m/min. av 15 å 20 möjliga samt — i motsats till alla andra maskiner
av liknande slag — endast 9 timmar av dygnets 24. Goda förutsättningar
finnas att vinna avsättning för den ökade mängd av exempelvis
normalpapper, som skulle kunna tillverkas om maskinen bättre utnyttjas.

Den ifrågavarande maskinanskaffningen tillåter därjämte en betydande
besparing på brukets lönekonto. Om man utgår ifrån att årstillverkningen
på pappersmaskinen utgöres till hälften av sedelpapper och till hälften av
normalpapper, skulle de ifrågavarande maskinerna redan med nuvarande
tillverkning ersätta 5 manliga och 8 kvinnliga arbetare, tillsammans uppbärande
en avlöning av vid pass 47 000 kronor per år. Det är dock fullmäktige
angeläget att understryka, att den minskning i behovet av arbetskraft,
som skulle bli en följd av maskinernas anskaffande, skulle utnyttjas
successivt i mån av avgång ur tjänst och sålunda icke medföra entledigande
av fast anställda arbetare.

I samband härmed må nämnas, att fullmäktige på förslag av industristyrelsen
medgivit, att förberedelser å Tumba vidtagas för en utvidgad
maskintillverkning av sedelpapper.

Handformningen kommer dock alltjämt att bibehållas i begränsad omfattning
inom sedelpapperstillverkningen samt för vissa slag av annat papper,
bl. a. akvarellpapper, för vilket en god marknad synes kunna erhållas,
sedan en förbättring och en differentiering av kvaliteterna skett.

Fullmäktige övergå härefter till alt redogöra för de åtgärder, som vidtagits
för anskaffande av de nya maskinerna. Å limningsmaskinen införskaffades
genom direktör Wahrens försorg under sommaren anbud dels
från en tysk firma, vilken tidigare levererat sådana anläggningar till
Sverige, dels ock från en svensk firma, slutande å resp. 00 000 kronor och
38 500 kronor. Härtill komma kostnaderna för frakt, montage- och byggnadsarbeten,
varför ett antagande av den tyska firmans anbud skulle medföra
en sammanlagd kostnad av cirka 80 000 kronor och av den svenska
firmans en totalkostnad av cirka 51 500 kronor. Å ventilationsanläggningen
lia likaledes förelegat anbud från en svensk och en tysk firma.
Anbuden slutade å 24 500 respektive 20 800 kronor. Till dessa belopp

4

Erm k o utskott el x utlåtande nr 73.

Utskottet.

kommer därjämte kostnaden för montage- och byggnadsarbeten m. m.,
varför kostnaden vid antagandet av den svenska firmans anbud beräknas
uppgå till 39 000 kronor samt vid antagandet av den tyska firmans tili
36 300 kronor. Leveranstiderna skulle — såväl beträffande limningsmaskinen
som ventilationsanordningen — utgöra, för de tyska firmorna 10 å 12
månader samt för de svenska 6 å 7 månader, varvid i båda fallen reservationer
gjorts för på grund av de rådande politiska förhållandena eventuellt
uppkommande binder.

Med hänsyn till ovissheten om huruvida riksdagen skulle komma att
sammanträda innevarande höst och då det synts angeläget att snarast
åstadkomma den ökning i Tumba bruks kapacitet, som är erforderlig
för att tillgodose förbrukningen, hava fullmäktige den 9 augusti 1944 ansett
sig böra besluta, att en limningsmaskin och en ventilationsanläggning
skola anskaffas. I båda fallen hava fullmäktige stannat för de svenska
anbuden, vilket bl. a. förestavats av den avsevärt kortare leveranstiden
samt önskvärdheten att under nuvarande förhållanden placera beställningar
av nu ifrågavarande art inom Sverige.

Vad angår kalandem har först sedermera lämpligt tillfälle erbjudit sig
att erhålla en sådan inom landet. Riksbanken har i slutet av september
blivit anvisad en begagnad maskin av dylikt slag, som skulle vara lämplig
för ändamålet. Priset utgör 15 000 kronor. Vid besiktning av maskinen
av såväl brukets ledning — varvid maskinen även provkörts med papper
från Tumba bruk — som särskilt tillkallad sakkunnig har denna kalander
visat sig lämplig och i tillräckligt gott skick för att tillgodose brukets behov.
Priset har därjämte ansetts som synnerligen fördelaktigt. Utöver
det angivna priset tillkomma emellertid vissa reparationsarbeten även
byggnads- och montagearbeten m. m. för sammanlagt 33 000 kronor, varför
kostnaderna i samband med anskaffande av kalandern skulle uppgå
till 54 000 kronor. Ehuru fullmäktige ansett, att jämväl denna maskin bör
inköpas, har något beslut härom icke fattats, då möjlighet skulle föreligga
att —- utan alltför stor tidsförlust — underställa frågan riksdagens prövning
vid dess förestående höstsession. Definitivt besked från riksbanken
beträffande kalandern avvaktas av försäljaren senast den 15 november
1944.

Riksbankens industristyrelse har för sin del hos fullmäktige tillstyrkt
anskaffande av de föreslagna maskinerna, vilka skulle betinga en sammanlagd
kostnad av (51 500 + 39 000 + 54 000 =) 144 500 kronor eller i
runt tal 145 000 kronor.»

Vid fullmäktiges skrivelse var fogat protokollsutdrag, innefattande vissa
av fullmäktigen Björnsson vid ärendets behandling gjorda särskilda uttalanden.
Protokollsutdraget är intaget såsom Bilaga till detta utlåtande.

De åtgärder för utökning av den maskinella utrustningen vid Tumba
bruk, som fullmäktiges framställning avser, utgöra ett led i en planerad
fortsatt rationalisering av tillverkningen av sedelpapper och annat papper
vid bruket. Det gäller nu närmast att få till stånd en modernisering av
limningsproceduren, som för närvarande sker utan maskinella hjälpmedel.
Nuvarande manuella arbetsmetod verkar uppbromsande på tillverkningen
och hindrar ett utnyttjande av kapaciteten hos den för några år sedan

Bankoutskottets utlåtande nr 73.

inköpta pappersmaskinen. Fullmäktiges framställning går ut på att medel
skulle av riksdagen ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna
för av fullmäktige beslutat inköp av en maskin för limning av papper
och en ventilationsanläggning för papperets torkning efter limningen ävensom
för anskaffande av en s. k. satineringskalander för glättning av färdiglimmat
papper.

Utskottet har vid granskning av fullmäktiges förslag icke funnit anledning
till erinran mot vare sig de av fullmäktige redan beslutade eller nu
ifrågasatta maskininköpen, vilka ur driftekonomiska synpunkter synas
val motiverade. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet att fullmäktige
bemyndigas att för ifrågavarande ändamål av riksbankens medel taga i
anspråk det begärda beloppet av sammanlagt förslagsvis 145 000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må medgiva -— att med godkännande
av fullmäktiges beslut örn anskaffande av en limningsmaskin
med tillhörande ventilationsanordning för
Tumba bruk — fullmäktige må för nämnda ändamål samt
för anskaffande av en s. k. satineringskalander för bruket
av riksbankens medel taga i anspråk ett belopp av förslagsvis
145 000 kronor.

Stockholm den 8 november 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordenson, Sundvik, Leander, Löfgren,
Sundelin och Elofsson i Vä;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Mattsson, Andersson i Munkaljungby,
Eriksson i Sandby, Ericsson i Kinna och Svensson i Alingsås.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 73.

Bilaga.

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den 2 november
1944.

Närvarande:

vice ordföranden herr VOUGT
» Rooth
* Björnsson
Gränebo
> Anderson
■> Myrdal
» Johansson

ävensom » MAGNUSSON

» Ekengren

§ 3. Anmäldes ett föreliggande förslag till skrivelse till bankoutskottet
angående den under § 8 i protokollet för den 9 augusti 1944 och under
§ 7 i protokollet för den 5 oktober samma år omförmälda maskinanskaffningen
för Tumba bruk.

Förslaget hade före sammanträdet tillställts fullmäktiges ledamöter.

Herr Vougt hemställde att fullmäktige måtte godkänna ifrågavarande
förslag.

Herr Björnsson anförde:

»Mot fullmäktiges förslag att utöka sedelpappersbrukets maskinpark
med en limningsmaskin och en kalander har jag intet att erinra. Emellertid
synes mig den motivering som anförts giva anledning till erinran.
I detta hänseende vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på att den tankegång,
som ligger bakom förslaget, är att så mycket som möjligt utnyttja
pappersmaskinens kapacitet för att kunna slå ut de betydande fasta kostnaderna
på en större produktion och därigenom nedbringa tillverkningskostnaden
per produktionsenhet. Detta förutsätter, att bruket skulle söka
kommersiell avsättning för sin produktion.

Enligt min mening är detta en uveckling, som icke kan rekommenderas,
så framt man icke kan få garantier för en någorlunda jämn avsättning. Under
den tid jag kunnat följa brukets verksamhet har en sådan produktion
av mindre omfattning alltid ägt rum men den har aldrig givit tillfredsställande
resultat vare sig i ekonomiskt avseende eller med hänsyn till personalens
rekrytering. Jag vill särskilt erinra om de försök, som gjordes
efter förra krigets slut, att genom privata beställningar resp. lagertillverkning
bereda sysselsättning åt den personal som vid krigets slut blev
övertalig. Av det lagerpapper, som då tillverkades, finnes ännu en del
osålt och personalindragningar i ganska betydande omfattning blevo ändock
till slut nödvändiga.

Det är möjligt att bruket just nu kan finna avsättning för speciella sorter
av papper. Härvid spelar måhända särskilt brukets goda och välsorterade
ravarulager en viss roll. Men med hänsyn till de tekniska och organisatoriska
förhållandena inom pappersmarknaden tror jag icke, att denna avsättning
kan behållas efter en kommande fred.

Bankoutskottets utlåtande nr 73.

7

Vissa delar av fullmäktiges motivering kunna lätt ge anledning till den
missuppfattningen, att pappersbrukets kapacitet är för liten för att tillfredsställa
det stegrade behovet av sedelpapper. Detta är i själva verket
alls icke fallet. Under krigsåren har bruket kunnat tillgodose behovet av
sedelpapper mycket väl, trots att det gällt icke blott att ersätta förslitna
sedlar utan också att därutöver tillverka nya sedlar till en ungefär lika
stor mängd i anledning av sedelomloppets ökning. Detta har varit möjligt
utan att öka pappersbrukets personal. Som bevis härför räcker det att
konstatera, att bankens inneliggande förråd av sedlar vid oktober månads
ingång var i det närmaste dubbelt så stort som den under föregående år
makulerade sedelmängden och cirka 33 °/o större än den var ett år tidigare.
Om sedelomloppet — som man väl kan antaga — efter ett fredsslut
icke kommer att stiga tillnärmelsevis så hastigt som under krigsåren, torde
man försiktigtvis böra räkna med en nedgång i sedelpappersförbrukningen
av minst 30—50 °/o av den nuvarande. En forcering av sedelpapperstillverkningen
just nu synes därför icke böra ifrågakomma.

Att brukets limningsavdelning blivit för liten är en sak som beror därpå
att limningen av sedelpapper, vilken tidigare utförts på sedeltryckeriet, nu
överflyttats till pappersbruket. Denna överflyttning har haft till syfte dels
att göra sedelpapperet starkare och dels att möjliggöra en ökad precision
och jämnhet i sedeltrycket. Den har föregåtts av relativt långvariga undersökningar
och kontrollförsök. Därvid har det visat sig, att denna procedur
lämpligen kan utföras maskinmässigt, men med hänsyn till krisläge,
förestående chefsbyte och relativt god tillgång till tillräckligt kvalificerad
personal har man dröjt med anskaffningen.

Att man fått den i skrivelsen omnämnda stora lagerbehållningen av
olimmat sedelpapper beror i första hand på att bruket ansett sig kunna
låta annan del av tillverkningen behandlas med företräde framför sedelpapper
och detta har kunnat ske så mycket hellre som verkställda prov
visat, att detta beredskapslager kan omedelbart användas till sedeltryckning
om så skulle vara nödvändigt.

Då nu emellertid den övertaliga personal, som man tidigare haft att
räkna med, torde försvinna genom pensionering, synes mig tidpunkten
vara inne att anskaffa en limningsmaskin. En sådan anskaffning bör
emellertid enligt min mening i första hand utnyttjas för att successivt nedbringa
personalstyrkan till den numerär, som kan beräknas få full sysselsättning
vid fredstid för tillverkning av sedelpapper och andra slag av
papper, för vilka ständig avsättning kan beredas.»

Övriga fullmäktige anslöto sig till herr Vougts förslag.

Fullmäktige hade sålunda beslutat godkänna det föreliggande skrivelseförslaget.

Skrivelsens lydelse framgår av registraturet.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Ur protokollet:

Jacob Hagströmer.