Bankoutskottets utlåtande nr 58.
1
Nr 58.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade
pensionsbeståmmelser för vissa barnmorskor,
m. m.
I en den 16 april 1943 dagtecknad proposition nr 234, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats utfärda erforderliga
bestämmelser angående dels ändrade pensionsvillkor för vissa
barnmorskor, dels ock ersättning åt vissa privatpraktiserande barnmorskor.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den mån
ej redogörelse därför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
A. Ändrade pensionsbeståmmelser för vissa barnmorskor.
Beträffande barnmorskornas nuvarande pensions för hållanden gäller i huvudsak
följande.
Den i statens pensionsanstalt anordnade pensioneringen av barnmorskor
omfattar dels distrikts- och reservbarnmorskor, till vilkas avlöning staten
lämnar bidrag, dels barnmorskor med annan anställning hos kommun eller
å barnbördshus. Distriktsbarnmorskorna samt reservbarnmorskor, som antagits
efter 1937 års utgång, äro obligatoriskt anslutna till pensionsanstalten.
övriga barnmorskor erhålla pensionsrätt efter av medicinalstyrelsen godkänd
tjänstereglering och på därom av huvudmannen gjord ansökan.
Alltsedan reglementet för pensionsanstalten den 31 december 1919 (nr 878)
med ingången av år 1920 blev tillämpligt å barnmorskor, har tjänstepensionsunderlaget
(= beloppet av hel pension) för distriktsbarnmorska varit i reglementet
fixerat till 1,000 kronor, under det att pensionsanstalten haft att
bestämma tjänstepensionsunderlaget för övriga barnmorskor, dock lägst till
600 och högst till 1,000 kronor. Sistnämnda belopp tillämpas numera undantagslöst.
Till pensionen kommer pensionsförhöjning I enligt kungörelsen nr
280/1925, vilken förhöjning å pension av 1,000 kronor utgör 176 kronor. Familjepensionsunderlaget
utgör 500 kronor. Pensionsålder är 55 år och för hel
pension erfordras 25 tjänstår. Den årliga pensionsavgiften utgör för befattningshavaren
5 % av tjänstepensionsunderlaget eller 50 kronor samt 1 °/« av
familjepensionsunderlaget eller 5 kronor. Huvudmannen erlägger ingen årlig
avgift.
I fråga om vissa av kommun fast anställda barnmorskor gäller, att de
— i den mån de ej äro anslutna till statens pensionsanstalt — äga komma
i åtnjutande av fyllnadspension enligt bestämmelserna i kungörelsen den
29 oktober 1937 (nr 859) angående fyllnadspension åt vissa kommunalt anställda
barnmorskor.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 58.
1
9
Bonkoutskottets utlåtande nr 58.
1941 års barnmorskeutredning har i ett den 23 mars 1942 avgivet betänkande
angående barnmorskeväsendet framlagt förslag bl. a. rörande barnmorskornas
pensionsförhållanden. Med de allmänna utgångspunkter, som utredningen
intagit rörande önskvärdheten av tjänslebarnmorskornas smidigare
infogande i landstingens hälso- och sjukvårdsorganisation, har det synts utredningen
nödvändigt att i samband med föreslagen omreglering av deras
löneförmåner även föreslå en omreglering av deras pensionsförhållanden. Utredningen
har därvid funnit sig böra tillstyrka en höjning av pensionsunderlaget
för tjänstebarnmorskorna till 1,560 kronor, varigenom de även i pensionshänseende
skulle bliva likställda med distriktssköterskorna.
Föredragande departementschefen har anfört:
>1 samband med den föreslagna löneförhöjningen för distriktsbarnmorskorna
— några reservbarnmorskor skulle enligt barnmorskeutredningens förslag
icke vidare förekomma —- har utredningen föreslagit, att distriktsbarnmorskorna
skola bliva i pensionshänseende likställda med distriktssköterskorna.
Detta innebär bland annat, att tjänstepensionsunderlaget i och med
löneregleringen skulle obligatoriskt höjas till 1,560 kronor, varvid familjepensionsunderlaget
skulle bliva 612 kronor, att den årliga pensionsavgiften
för befattningshavaren skulle bliva 78 kronor för tjänstepension och 6.12 kronor
för familjepension, att huvudmannen, som hittills varit befriad från årlig
pensionsavgift, skulle hava att erlägga en årlig avgift av 78 kronor, att
engångsavgift för höjning av tjänstepensionsunderlaget skulle beräknas allenast
å den effektiva höjningen, utgörande (1,560—-1,176) 384 kronor, samt
att engångsavgift ej skulle utgå med högre belopp än som svarar mot befattningshavarens
andel i den på föregående tjänstetid belöpande kostnaden för
underlagshöjningen. Statens kostnader härför hava beräknats till dels omkring
30,000 kronor årligen för utfyllnad av framtida årsavgifter av befattningshavare
och huvudmän, dels omkring 3,450,000 kronor i ett för allt för
beredande -— i den mån huvudmännens engångsavgifter ej förslå därtill —
av täckning av kostnaderna för tillämpning i fråga örn föregående tjänstetid
av det förhöjda tjänstepensionsunderlaget. Dessa kostnader skulle emellertid
skjutas på framtiden, därest staten fortfarande, såsom skett under senare
år, lämnar bidrag till pensionsanstaltens pensionsutgifter allenast i den mån
anstaltens övriga inkomster ej förslå därtill.
Vad övriga barnmorskor beträffar har utredningen föreslagit, att pensionsförhållandena
för dem skola omregleras i samband med pensionsregleringen
för distriktsbarnmorskor. Enligt detta förslag skulle tjänstepensionsunderlaget
på framställning av huvudmannen och efter av medicinalstyrelsen
godkänd omreglering av befattningen kunna höjas till 1,560 kronor. För
godkännande av omregleringen skulle gälla samma villkor, som i kungörelsen
nr 462/1936 äro föreskrivna för godkännande av reglering av sjuksköterskebefattning,
för vilken skall tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av
1,560 kronor, nämligen att befattningen skall vara förenad med dels kontant
slutavlöning av minst 1,500 kronor, dels ock naturaförmåner, bestående
av kost, bostad med bränsle och lyse samt tvätt, eller ersättning därför efter
Bankoutskottets utlåtande m 5S.
3
ortens pris. Arliga pensionsavgifter för befattningshavare och huvudman
skulle bliva desamma som för distriktsbarnmorska. Engångsavgiften för höjningen
skulle utgå med belopp, motsvarande hela den på föregående tjänstetid
belöpande kostnaden för underlagshöjningen. Emellertid skulle erläggandet
av engångsavgiften vara frivilligt och, därest sådan avgift erlades allenast
för en del av den föregående tjänstetiden eller ej alls inbetalades, skulle
pensionen komma att beräknas med beaktande av att det förhöjda pensionsunderlaget
gällt allenast under en del av tjänstetiden. Under förutsättning
att pensionsunderlagen höjas för samtliga ifrågavarande barnmorskor hava
statens kostnader för denna pensionsreglering beräknats motsvara ett årsbelopp
av omkring 7,300 kronor.
Emot vad utredningen sålunda föreslagit hava inga mera vägande invändningar
framställts. I fråga om pensionsunderlaget för distriktsbarnmorska
har emellertid statskontoret uttalat sig för att detsamma måtte fastställas
till 1,400 kronor, enär distriktssköterskorna enligt statskontorets mening borde
åtnjuta en något högre pension än distriktsbarnmorskorna. Då emellertid
de senares författningsenliga minimilön kommer att överstiga motsvarande
minimilön för distriktssköterskorna, anser jag mig böra biträda utredningens
förslag i detta hänseende. Även i övrigt kan jag förorda utredningens
förslag beträffande barnmorskornas pensionsvillkor. Jag delar jämväl den
av statens pensionsanstalt framförda uppfattningen, att den nuvarande bestämmelsen
örn retroaktiv tjänstårsberäkning för vissa barnmorskor i mom. 1
av övergångsstadgandena till kap. VI pensionsanstaltens reglemente bör upphävas.
Då den föreslagna löneregleringen för barnmorskorna avses skola träda
i kraft den 1 januari 1944, bör även pensionsregleringen genomföras från
och med samma dag. Detsamma bör gälla det av pensionsanstalten föreslagna
upphävandet av bestämmelsen örn retroaktiv tjänstårsberäkning.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att. sedan riksdagen fattat beslut
i ämnet, vidtaga erforderliga ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt.
»
B. Ersättning åt vissa privatpraktiserande barnmorskor.
Barnmorskeutredningen har funnit skäl kunna anföras för att staten beviljar
viss ersättning för förlorad arbetsinkomst åt de privatpraktiserande
barnmorskor i åldern mellan 45 och 60 år, som till följd av omregleringen
år 1937 av förlossningsvården — varigenom möjligheter öppnats för envar
kvinna att erhålla kostnadsfri förlossningsvård — blivit berövade möjlighet
att försörja sig genom utövande av sitt yrke. Utredningen har i sådant hänseende
föreslagit, att vissa privatpraktiserande barnmorskor, vilka kunna
styrka, att deras arbets- och försörjningsmöjligheter minskats genom den från
och med år 1938 genomförda principen om fri förlossningsvård, skola tillerkännas
viss ersättning av statsmedel. Förslaget innebär, att till privatpraktiserande
barnmorska, som under åren 1935—1937 haft en medelinkomst av
4
Bankoutskottets utlåtande nr 58.
sin yrkesverksamhet av minst 600 kronor om året men därefter icke uppnått
en årlig inkomst av verksamheten motsvarande den under angivna treårsperiod
uppburna medelinkomsten, skall utgå ersättning av statsmedel för varje
år, räknat från och med år 1938, med det belopp, varmed den verkliga årliga
inkomstsumman understigit medelinkomsten under åren 1935—1937, dock
högst 1,000 kronor. Sådan ersättning skulle ej utgå för tid efter det barnmorskan
fyllt 60 år.
Utredningen har beräknat, att icke mer än omkring ett tiotal privatpraktiserande
barnmorskor finnas, som skulle kunna tänkas komma i åtnjutande
av ersättningen. Kostnaderna ha av utredningen uppskattats till högst
45,000 kronor för tiden till den 1 juli 1942 och 10,000 kronor örn året för
tiden därefter.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
»Beträffande grunderna för bestämmande av ersättning till de ifrågavarande
privatpraktiserande barnmorskorna kan jag i huvudsak biträda utredningens
förslag. Jag kan dock icke tillstyrka retroaktiv utbetalning utan föreslår,
att ersättning medgives först från och med nästkommande budgetår.
Ersättningen bör utgå intill den tidpunkt, då barnmorskan uppnår 60 år. I
likhet med utredningen anser jag, att ansökan örn ersättning bör göras hos
medicinalstyrelsen, som det skall åligga att pröva och avgöra, huruvida ersättning
må utgå.»
utskottet. Det föreliggande förslaget om ändrade pensionsvillkor för vissa barnmorskor
synes utskottet innefatta en skälig reglering av dessas pensionsförhållanden.
Vad angår förslaget om ersättning åt vissa privatpraktiserande
barnmorskor, vilka genom den från och med år 1938 genomförda principen
örn fri förlossningsvård fått sina arbets- och försörjningsmöjligheter minskade,
har detsamma synts utskottet vara väl avvägt. Utskottet tillstyrker fördenskull
bifall till de ifrågavarande förslagen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 1 juni 1943.
På bankoutskottets vägnar:
GUST. SVEDMAN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Sandén, Sundvik, Nisser* och
Bodin;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Hall, Sundberg,
Ericsson i Kinna*, Malmborg och Persson i Norrby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
438055. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.