Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
1
Nr 58.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om tilläggspension dt
folkhög skölf öreståndaren G. R. Beronius’ änka Signe
Amalia Helena Beronius.
I två till bankoutskottets handläggning hänvisade likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren under nr 164 av herr Wagnsson
jämte fyra av kammarens övriga ledamöter och den andra inom andra kammaren
under nr 320 av herr Tornegård jämte tre av kammarens övriga
ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att till änkefru
Signe Amalia Helena Beronius, född Höglund, måtte utgå en årlig tilläggspension
av 620 kronor.»
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Beronius var född den 16 februari 1868 och avled den 23 december
1930,
att han tjänstgjorde såsom förste lärare vid Tomta lantbruksskola åren
1891—1894, såsom lärare vid Gamleby folkhögskola under tiden 1 november
1898—30 juni 1906 samt såsom föreståndare för Ölands folkhögskola
från den 1 juli 1906 intill sin död;
att han icke begagnade sig av sin rätt att från och med den 1 januari
1908 vinna inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, som från och
med den 1 januari 1920 inordnades i statens pensionsanstalt, i följd varav
hans befattning först från och med sistnämnda dag förenades med rätt till
familjepension;
att han vid sin död efterlämnade änkan Signe Amalia Helena Beronius,
född Höglund den 3 november 1882, samt barnen Signhild Margareta och
Rudolf Gustav August, födda den 13 januari 1915 och den 1 maj 1919 respektive;
samt
att änkefru Beronius, som lider av försvagad hälsa, saknar egna
tillgångar och är för sitt uppehälle helt beroende av sin pension.
Genom beslut den 20 februari 1931 tillförsäkrade statens pensionsanstalt
änkefru Beronius och makarna Beronius’ barn en årlig avkortad familjepension
av 1 020 kronor att utgå från början av januari 1931. Sedan det
äldsta barnet den 13 januari 1936 uppnått 21 års ålder, har pensionen från
början av februari 1936 sänkts till 952 kronor. När jämväl det yngsta barnet
uppnått myndig ålder, kommer pensionen att reduceras till 680 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 58—59.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
I en den 30 mars 1936 dagtecknad skrift anhöll änkefru Beronius hos
Kungl. Maj:t att komma i åtnjutande av full familjepension.
Skolöverstyrelsen anförde i häröver avgivet utlåtande huvudsakligen följande:
Av
handlingarna inhämtas, att änkefru Beronius sedan sin mans död åtnjutit
avkortad familjepension, uppgående till ett belopp av 680 kronor för
år jämte stadgad förhöjning för makarnas tvenne barn, vilken till och med
1935 utgått med 340 kronor. Då emellertid det äldsta av barnen, en dotter,
är lödd den 13 januari 1915 och sålunda nått myndig ålder, torde förhöjningen
från och med år 1936 minskas med 68 kronor och alltså komma att
uPPgå till allenast 272 kronor. Enligt vad överstyrelsen inhämtat, är makarna
Beronius’ andra barn — en son, född den 1 maj 1919 — elev vid
Växjö högre allmänna läroverk. Dottern, som praktiserar i hushåll, kan
icke bidraga till moderns och broderns uppehälle. Då änkefru Beronius, som
är född år 1882 och lider av försvagad hälsa, saknar egna tillgångar, är
hon sålunda för sitt uppehälle helt beroende av sin pension.
Med hänsyn dels till rektor Beronius’ långa tjänstetid och betydelsefulla
insatser inom folkbildningsarbetet, dels till föreliggande ömmande omständigheter
finner överstyrelsen ansökningen synnerligen behjärtansvärd. Då
med nu gällande bestämmelser en dylik minskning av familjepensionen icke
mera synes kunna komma i fråga och ansökningar av samma art som den
nu föreliggande därför icke torde vara att för framtiden förvänta, torde
bifall till ansökningen ur prejudiceringssynpunkt icke behöva medföra betänkligheter.
överstyrelsen vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten
vid att folkhögskolornas lärare i fråga örn familjepension intaga
en icke oväsentligt ogynnsammare ställning än övriga närmast jämförbara
lärarkategorier. Överstyrelsen tänker härvid förnämligast därpå, att de efterlevande
till en lärare vid i § 89 av reglementet för statens pensionsanstalt
omförmälda läroanstalter erhålla full familjepension, även om tjänsteinnehavaren
avlider utan att ha intjänat så många tjänstår, att de tillsammans
med de år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till det antal, som erfordras
för full pension. Enligt överstyrelsens förmenande tala sålunda
starka skäl för bifall till framställningen.
Med stöd av det anförda får överstyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t ville
vidtaga åtgärder i syfte att tillförsäkra rektorsänkan Signe Beronius tillläggspension
med skäligt belopp.
Statens pensionsanstalt anförde i avgivet utlåtande bland annat:
På grund av föreskrift i § 42 a), ursprungliga lydelsen, i reglementet för
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens
pensionsanstalt) den 31 december 1919 (nr 878), i vilken anstalt folkskollärarnas
änke- och pupillkassa inordnades från och med år 1920, erhöll
Beronius obligatoriskt familjepensionsrätt i anstalten från början av år 1920.
Familjepensionsunderlaget, d. v. s. beloppet av ensam änkas pension, fastställdes
därvid till 1 260 kronor, korresponderande jämlikt den då gällande
§ 44 med det på grundval av ett delaktighetsbelopp av 6 400 kronor beräknade
tjänstepensionsunderlaget, 4 800 kronor. Genom det nya reglementet
infördes tillika den bestämmelsen, att familjepensionens belopp skulle vara
beroende av antalet tjänsteår för tjänstepension (§ 34).
Bankoutskotteis utlåtande Nr 58.
3
Då det i allmänhet förhåller sig så, att tjänste- och familjepensionsavgifter
erläggas för samma tid, men Beronius, som betalat tjänstepensionsavgifter
för tiden från 1908 års ingång, erlagt avgifter för familjepension allenast
för tiden från början av år 1920, har pensionsanstalten ansett tjänsteår för
familjepension icke böra tillgodoräknas för tid före 1920 och förty jämlikt
föreskrifterna i §§ 34 mom. 1: b och 36 i reglementet för statens pensionsanstalt
låtit beräkna familjepensionsunderlaget försäkringstekniskt på avgifter
för tiden efter 1920 års ingång.
Örn Beronius inom behörig tid anmält sig till inträde i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, hade självfallet saknats anledning till annat än att
enligt den vanliga regeln tillämpa samma tjänstårsberäkning för familjepension
som för egen pension, sålunda för tiden från den 1 november 1898.
Då emellertid även under här angivna förutsättning tjänstårens antal vid
pensionsåldern, den 16 februari 1928, understigit 33, hade pensionen likväl
måst avkortas och hade i sådant fall utgjort 1 233 kronor för ensam änka
samt höjts till 1 849 kronor 50 öre för två barn under 21 år.
Pensionsanstalten har vid tillämpningen av ovan angivna bestämmelser
låtit sig ledas av den principiella inställningen, att det näppeligen kunde
vara sakligt riktigt — även om formellt försvarbart — att i fråga örn rätt
till familjepension likställa den, som av någon anledning uraktlåtit att begagna
sig av erbjuden möjlighet att sörja för sina eventuella efterlevandes
pensionering och sålunda ikläda sig därmed förbunden avgiftsskyldighet,
med den, som underkastat sig sådana ekonomiska uppoffringar.
Med hänsyn till pensionsfrågans principiella innebörd såge pensionsanstalten
helst, att frågan kunde bliva föremål för förnyad prövning i högre
instans. Det hade stått sökanden öppet att omedelbart efter delfåendet av
pensionsanstaltens beslut påkalla sådan prövning genom besvär hos Kungl.
Majit, utan hinder därav att — efter vad det vill synas — någon besvärshänvisning
icke meddelats. Då sökanden emellertid först senare synes hava
fått närmare inblick i frågan och då hennes föreliggande ansökan, vari
hon begär pensionens höjande till dess rätta belopp, närmast synes kunna
betraktas såsom en besvärsskrift, får pensionsanstalten hemställa, att ärendet
överlämnas till Regeringsrättens prövning.
Statskontoret har anfört följande:
Enligt statskontorets mening giver ordalydelsen av det av statens pensionsanstalt
åberopade författningsrummet, § 34 1 mom. b) i gällande reglemente
för anstalten, knappast stöd för en sådan tolkning, som kommit till
uttryck i anstaltens ifrågavarande beslut. Såvitt statskontoret kunnat finna,
förekommer icke heller i övrigt i nämnda reglemente någon bestämmelse av
innehåll att böra föranleda avkortning av familjepension i fall som det
förevarande. Därest föreliggande pensionsfråga icke kan efter förnyad ansökning
från änkefru Beronius till statens pensionsanstalt åter bliva föremål
för prövning i vederbörlig ordning, synes det statskontoret rimligt, att
framställning göres till riksdagen om beviljande av pension till belopp motsvarande
den minskning i familjepensionen, som vederbörande av förevarande
anledning fått vidkännas.
Ifrågavarande ansökning har ännu icke varit föremål för beslut av Kungl.
Majit.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Utskottet.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de i ärendet hörda
myndigheterna tillkännagivit skilda uppfattningar rörande sättet för beräkningen
av familjepension åt Beronius" efterlevande. Sålunda har statens pensionsanstalt
ansett familjepensionsunderlaget böra beräknas försäkringstek -niskt på avgifter för tiden efter 1920 års ingång, vid vilken tidpunkt Beronius
obligatoriskt erhöll familjepensionsrätt i anstalten. Från denna utgångspunkt
har anstalten fastställt pensionen till ett i förhållande till full familjepension
avsevärt reducerat belopp. Statskontoret åter har uttalat, att bestämmelserna
i pensionsanstaltens reglemente knappast gåve stöd för ett beslut
örn avkortning av familjepension i fall som det förevarande. Såväl statskontoret
som skolöverstyrelsen hava ansett skäligt, att Beronius’ efterlevande
finge genom särskilt riksdagsbeslut komma i åtnjutande av tilläggspension,
vilken enligt statskontorets mening borde motsvara den minskning i familjepensionen,
som Beronius’ efterlevande fått vidkännas.
Ehuru utskottet i likhet med statskontoret och skolöverstyrelsen anser billighetsskäl
tala för att Beronius’ efterlevande beredes kompensation för den
minskning i familjepensionen, som de fått vidkännas, är utskottet icke berett
att nu taga ställning till det i motionerna väckta förslaget. Utskottet hyser
nämligen den åsikten, att förevarande pensionsfråga är av beskaffenhet att i
första hand böra bliva föremål för prövning av Kungl. Maj:t. Med hänsyn
härtill och då ärendet genom framställning från änkefru Beronius redan
är underställt Kungl. Majit, finner utskottet sig icke kunna förorda, att de
i ämnet väckta motionerna föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner 1:164 och 11:320 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 juni 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Holmström,
Sundvik och Leander;
från andra kammaren: herrar Lovén, K. A. Westman, Gustavson i Västerås*,
Johansson i Djursnäs, Dahlbäck*, Henriksson, Sundberg och .Janson i Frändesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Lovén.