Bankoutskottets utlåtande nr 47.
I
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av 1941
års allmänna tjänstepensionsreglemente på indragen
ordinarie personal vid domänverket.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, den ena under nr 172
i första kammaren av herr Sundberg jämte sex av kammarens övriga ledamöter
och den andra under nr 192 i andra kammaren av herr Thorell jämte
tre av kammarens övriga ledamöter, hemställes, »att riksdagen måtte föreslå
Kungl. Majit sådant förtydligande i Kungl. Majits reglemente angående
tjänstepension för befattningshavare i statens tjänst den 30 december 1941
(nr 1008), att reglementet skall äga tillämpning jämväl på indragen ordinarie
personal vid domänverket».
Till stöd för det väckta förslaget anföres i motionen I: 172 bland annat
följande:
I anledning av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1933 blevo vissa
befattningshavare i domänverket från och med den 1 januari 1934 överförda
på indragningsstat, antingen efter egen ansökan eller på grund av
Kungl. Maj:ts efter domänstyrelsens förslag meddelade beslut. Enligt det
vid denna tidpunkt gällande civila tjänstepensionsreglementet utgjorde pensionsåldern
för samtliga kategorier av överförd personal 65 år.
Sedan pensionsåldern år 1935 sänkts för jägmästare till 63 år och för
kronojägare till 60 år, förordnade Kungl. Majit den 8 maj 1936 med stöd av
riksdagens beslut i anledning av Kungl. Majits proposition nr 156 år 1936
bl. a. följande:
»att bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet skola från och med
den 1 juli 1937 äga tillämpning å personal, som vid nyssnämnda tidpunkt
finnes uppförd å indragningsstat för domänverket och vilken åtnjuter lön
enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920 (nr 493) för tjänstemän vid
domänverket.
Tillika föreskriver Kungl. Majit, att för innehavare av befattning såsom
överjägmästarassistent pensionsåldern skall vid tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet
inträda vid utgången av den månad, under vilken vederbörande
uppnår 60 levnadsår.
Om befattningshavare, varom nu är fråga, vid tillämpning av civila
tjänstepensionsreglementet får den för honom före den 1 juli 1937 gällande
pensionsåldern nedsatt med två år och han enligt reglementet är skyldig att
Bihang till riksdagens protokoll 1943. S sami. Nr 47—49.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 47.
avgå från tjänsten före den 1 juli 1940, skall för honom gälla en pensionsålder,
som med ett år överstiger den i reglementet stadgade.»
Genom kungörelse den 4 juni 1937 med bestämmelser angående utsträckt
tillämpning av allmänna familjepensionsreglementet förordnade Kungl.
Maj:t — i samband med beslutet örn ikraftträdande från den 1 juli 1937 avallmänna
familjepensionsreglementet — att detta reglemente skulle äga tilllämpning
å den, som vid ikraftträdandet var uppförd å indragningsstat för
domänverket och åtnjöt lön enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920
(nr 493) för tjänstemän vid domänverket.
I sitt yttrande den 24 april 1941 över 1938 års pensionssakkunnigas betänkande
med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
framhöll domänstyrelsen bl. a. följande.
»För domänverkets vidkommande skulle de nya pensionsreglementena
bliva tillämpliga endast på tjänstemän, som äro underkastade civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet. Personal å indragningsstat
för domänverket skulle däremot vara undantagen. Kungl. Majit
har emellertid den 8 maj 1936 förordnat, att bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet
skola äga tillämpning å ifrågavarande personal. Styrelsen
anser, att jämväl de nu föreslagna pensionsbestämmelserna böra äga tilllämpning
på indragningsstatspersonalen, varför kompletterande bestämmelser
härutinnan torde böra utfärdas.»
I Kungl. Majits proposition nr 339 år 1941 har å sid. 176 under 1 § vid
specialmotiveringen anförts: »Ett av domänstyrelsen framlagt förslag, enligt
vilket pensionsreglementet skulle göras tillämpligt å sådan personal å indragningsstat
vid domänverket, vilken icke är underkastad civila avlöningsreglementet
eller civila icke-ordinariereglementet, torde icke böra föranleda
någon åtgärd.»
Kungl. Majits reglemente angående tjänstepension för befattningshavare
i statens tjänst den 30 december 1941 (nr 1008), som trädde i kraft den 1 juli
1942, innehåller icke något stadgande rörande domänverkets personal på
indragningsstat.
I av kungl, domänstyrelsen den 30 september 1942 utfärdat pensionsbrev
att gälla fr. o. m. 1 oktober 1942 beviljades en av här ifrågavarande befattningshavare
pension att utgå enligt bestämmelserna i civila tjänstepensionsregiementet
den 30 juni 1934 (nr 442) samt familjepension för efterlevande
att utgå enligt bestämmelserna i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente
(nr 542). Pensionsåldern har alltså, såsom förut anförts, sänkts för
personal å indragningsstat vid domänverket utan att detta medfört konsekvent
delaktighet i samma pensionsbestämmelser, som gälla för i tjänst
varande personal.
Då — såsom ovan anförts — i fråga om familjepensionen ett förtydligande
stadgande i kungl, kungörelsen den 4 januari 1937 utfärdats i syfte att tillförsäkra
efterlevande till indragen personal pensionsrätt i samma utsträckning,
som tillerkänts i tjänst varande personal, och då de till indragningsstat
överförda befattningshavarna fått vidkännas samma sänkning av pensionsåldern
sorn sina i tjänst kvarstående kamrater och därtill kommer att personalen
å indragningsstat enligt här bifogade sammanställning över tjänstgöringstider
för viss ordinarie domänverkspersonal har i medeltal 3 år 2 månader
längre ordinarie tjänstetid med åtföljande större inbetalningar av pensionsavgifter
före pensionsåldern än de i tjänst kvarstående (se bil. I1), synes
1 Här utesluten.
Bankoutskottets utlåtande nr 47.
3
det vara ett rättvist krav att den utan eget förvållande indragna personalen
i enlighet med villkoren vid övergång till indragningsstat även tillerkännes
uttrycklig rätt till de förmåner, som de nya allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
innefatta.
Att denna princip fastslagits visar den överenskommelse örn statens övertagande
av civilstatens änke- och pupillkassas rörelse, som träffats den 7
februari 1936, ävensom det uttalande, som den 29 februari 1936 gjorts av
generaldirektör A. Hamilton i egenskap av ordförande i familjepensionsutredningen
(bil. 2).1
Samtliga å indragningsstat överförda skogsstatstjänstemän lia under hela
sin tjänstetid tillhört civilstatens änke- och pupillkassa och erlägga alltjämt
pensionsavgifter i samma omfattning som i tjänst kvarstående.
över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört domänstyrelsen.
Domänstyrelsen har anfört:
Personalen å indragningsstat fördelade sig vid ingången av nedannämnda
år enligt följande:
enligt proposition 233/1933 från och med l/l 1934 .................. 156
enligt proposition 148/1934 från och med l/l 1935 .................. 2
enligt proposition 204/1937 från och med l/l 1938 .................. 4
Simuna 162
Härav kvarstodo vid årsskiftet 1942/43 92 st. fördelade på 14 jägmästare,
76 kronojägare och 2 kontor sbi träden.
Av den avgångna personalen ha 19 avlidit medan 51 åtnjuta pension.
Avgången på grund av inträde i pensionsåldern beräknas under kommande
3-årsperioder bliva följande, nämligen 1943—1945 51, 1946—1948 23
1949—1951 13 och 1952—1954 4.
Styrelsen bifogar sin underdåniga skrivelse den 23 januari 19431 angående
övertalig personal vid domänverket. Tjänstepensionerna ingå i de belopp,
för vilka styrelsen äger erhålla ersättning från kyrkofonden och riksstatsanslag.
Med anledning av uttalandet å sid. 14 i motionen örn »den utan eget förvållande
indragna personalen» må framhållas, att åtskilliga av de tjänstemän,
som överförts på indragningsstat, särskilt begärt att bli överförda på
denna stat.
I övrigt hänvisar styrelsen till sitt i avskrift bilagda utlåtande den 24
april 19412 över 1938 års pensionssakkunnigas betänkande med förslag till
allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. Styrelsen finner icke anledning
frångå sina i detta utlåtande framförda synpunkter.
Statskontoret har anfört:
Av förarbetena till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
framgår, att den revision av tidigare gällande lagstiftning örn tjänste- och
familjepension för statstjänstemän, som föregick sagda reglementen, var betingad
av de under åren 1938 och 1939 genomförda löneregleringarna för
1 Ilar uteslulen.
- Ålergivet i motionen I: 172, jfr ovan.
Utskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande nr 47.
civila och militära tjänstemän. De nya pensionsförmånerna hava också avvägts
mot bakgrunden av dessa löneregleringar. I anslutning härtill hava
de nya pensionsbestämmelserna begränsats att i huvudsak avse befattningshavare,
vilka blivit underkastade de 1939 och 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningarna.
En utsträckning av tillämpningen av de nya pensionsreglementena
till befattningshavare, vilka icke falla under nyssnämnda avlöningsreglementen,
skulle alltså innebära ett frångående av de principer, som varit
avgörande för bestämmande av pensionsreglementenas tillämplighetsområde.
Såsom framgår av förenämnda motioner har också ett av domänstyrelsen i
yttrande över 1938 års pensionssakkunnigas betänkande med förslag till
allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen framfört förslag av enahanda
innehåll som det nu motionsvis framförda icke föranlett någon riksdagens
åtgärd. Vid nu angivna förhållande måste statskontoret — som för
övrigt icke anser det påkallat att vidtaga förbättring av pensionsförhållandena
för sådana befattningshavare, som icke tagas i anspråk för tjänstgöring
—- jämväl med hänsyn till de konsekvenser, som ett bifall till föreliggande
förslag skulle medföra beträffande övriga till indragnings- och övergångsstat
överförda tjänstemän, för sin del bestämt motsätta sig det i motionerna
framförda förslaget.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha enligt beslut av 1933,
1934 och 1937 års riksdagar vissa befattningshavare i domänverket överförts
på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet mot åtnjutande av på
visst sätt reducerade avlöningsförmåner. Å ifrågavarande befattningshavare
ha bestämmelserna i 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936 års
allmänna familjepensionsreglemente gjorts tillämpliga. Det i motionerna
väckta yrkandet avser, att 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente
skulle bli gällande för nämnda personal, vilken därmed även skulle bli
underkastad 1941 års allmänna familjepensionsreglemente. Personalen skulle
härigenom i tjänstepensionshänseende erhålla en icke oväsentlig pensionsförbättring,
utgörande exempelvis för kronojägare (nuvarande pensionsförmåner
2 971 kronor) 456 kronor och för jägmästare (nuvarande pensionsförmåner
7 928 kronor) 628 kronor. Till stöd för ifrågavarande förslag har
bland annat anförts, att den indragna personalen erlagt pensionsavgifter
under något längre tid än övriga tjänstemän samt att personalen utan eget
förvållande överförts till indragningsstat.
Såsom statskontoret framhållit, skulle ett bifall till motionärernas förslag
innebära ett frångående av de principer, som varit avgörande vid bestämmandet
av 1941 års pensionsreglementens tillämplighetsområde, enär här
ifrågavarande personal icke blivit underkastad de nya avlöningsreglementena.
Riksdagen har ock vid antagandet av nämnda pensionsreglementen
ställt sig avvisande till ett av domänstyrelsen framlagt förslag i sådan riktning.
Ett utsträckande av pensionsreglementenas tillämplighet till personalen
å domänverkets indragningsstat skulle vidare kunna medföra vissa konsekvenser
beträffande andra till indragnings- och övergångsstat överförda befattningshavargrupper.
Vad motionärerna anfört därom, att personalen er
-
Bankoutskottets utlåtande nr 47.
5
lagt pensionsavgifter under längre tid än motsvarande befattningshavare på
aktiv stat torde i förevarande sammanhang icke kunna tillmätas någon
avgörande vikt, då det här rör sig om belopp, som i förhållande till den föreslagna
pensionsförhöjningen äro utan praktisk betydelse. Härtill kommer,
att, såsom domänstyrelsen upplyst, åtskilliga av de till indragningsstat
överförda tjänstemännen själva begärt att bli överflyttade på denna stat.
Ett bifall till motionen skulle dessutom medföra, att pensionerna i vissa
fall komme att utgå med belopp, som endast obetydligt skulle understiga
avlöningarna till den indragna personalen.
Utskottet får i detta sammanhang erinra, att i proposition nr 170 till
innevarande riksdag framlagts förslag om pensionsförbättring för vissa
äldre pensionärer. Detta förslag är emellertid av ganska begränsad räckvidd
och omfattar endast pensionärsgrupper med avsevärt lägre pensioner,
än här ifrågavarande personal,* varvid pensionsförbättringen skulle utgöra
högst omkring 182 kronor om året. Denna begränsning har föranletts
av nödvändigheten av att i nuvarande läge försiktighet iakttages vid beviljandet
av ökade pensionsförmåner i sådana fall, där icke särskilt stort behov
därav föreligger. Även från denna utgångspunkt saknas förutsättningar för
ett bifall till det föreliggande förslaget. Därest emellertid statsmakterna framdeles
skulle komma att besluta örn en mera omfattande pensionsförbättring,
synas enligt utskottets mening i samband därmed jämväl pensionsförhållandena
för personalen å domänverkets indragningsstat böra regleras.
På grund av det ovan anförda finner sig utskottet — även med beaktande
av att vissa av här ifrågavarande tjänstemän genom indragningen försatts
i ett mindre gynnsamt läge —- icke kunna förorda, att åtgärder nu vidtagas
i det i motionerna angivna syftet.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner I: 172 och II: 192 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 april 1943.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordenson*, Sundvik, Sylwan, Ohlin*,
Leander, Lindbärg och Bodin;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Hall, Andersson i Mimkal jungby*, Ericsson i Åtvidaberg* och Eriksson
i Sandby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.