Nr 40— 41.
Bankoutskottets utlåtande nr 40.
1
Nr 10.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen
den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,
m. m.
I en den 1 november 1951 dagtecknad proposition, nr 229, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående ändrad
lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,
dels ock besluta att staten skall — för ökning av Svenska bostadskreditkassans
grundfond — genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till förfogande
svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner kronor med
rätt för kassan att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna
i förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3
augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om
bostadskreditföreningar.
Härigenom förordnas, att § 2 förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar* 1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.
'' Senaste lydelse av § 2 se 1949: 146
1 liihang till riksdagens protokoll 10''it. 8 samt. Sr 40-41.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 40.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
§ 2.
Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av
minst trettiofem miljoner kronor.
Grundfondsobligationerna fortfara att
tillhöra staten, som dock ej äger att
för annat ändamål förfoga över dem,
så länge kassans samtliga förbindelser
icke äro fullgjorda.
Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av
fyrtiofem miljoner kronor. Grundfondsobligationerna
fortfara att tillhöra
staten, som dock ej äger att för
annat ändamål förfoga över dem, så
länge kassans samtliga förbindelser
icke äro fullgjorda.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Enligt § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar — sådan paragrafen lyder jämlikt
förordningen den 22 april 1949, nr 146 — ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska
statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av minst 35 miljoner kronor. Grundfondsobligationerna
fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål
förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.
I § 3 stadgas, att kassan för sin lånerörelse utfärdar räntebärande till innehavaren
ställda obligationer, och att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande
obligationer icke må uppgå till mera än tio gånger beloppet av
grundfonden. I
I skrivelse den 10 september 1951 har styrelsen för Svenska bostadskreditkassan
hemställt om ökning av kassans grundfond från 35 till 45 miljoner
kronor. Styrelsen har erinrat om att grundfonden genom författningsändring
år 1949 förhöjts från 30 till 35 miljoner kronor, varför kassans upplåningsrätt
numera vore 350 miljoner kronor. Vid slutet av augusti månad 1951 hade
kassan utelöpande obligationer till ett belopp av i runt tal 339,5 miljoner kronor;
den outnyttjade upplåningsrätten utgjorde således allenast cirka 10,5
miljoner kronor. För att kassan skulle kunna möta låneanspråken, sedan
den nu kvarstående lånerätten utnyttjats, vilket beräknades ske före utgången
av år 1951, vore en ökning av grundfonden erforderlig.
över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt realkre
-
Bankoutskottets utlåtande nr 40.
3
ditutredningen. Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena torde utskottet
få hänvisa till propositionen.
Enligt propositionen har från Svenska bostadskreditkassan under hand
inhämtats följande. I april 1951 hade kassans obligationsskuld uppgått till
327 miljoner kronor. Den genomsnittliga nettoutlåningen (= bruttoutlåningen
minus amortering och förtidsinbetalning) hade under åren 1946—•
1950 per månad uppgått till l,o, 2,2, 2,5, 2,o respektive 1,5 miljoner kronor.
För första kvartalet 1951 hade medeltalet utgjort 3,2 miljoner kronor. Kassans
styrelse hade med ledning av anförda siffror ansett sig kunna antaga
att en lånereserv av 23 miljoner kronor borde kunna räcka över årsskiftet
1951/52. Nettoutlåningen hade emellertid från och med andra kvartalet
oväntat ökat högst avsevärt och hade under månaderna april—september
1951 utgjort 5,8, 4,i, 2,9, 5,7, 2,4 respektive 2,7 miljoner kronor. En väsentlig
orsak till denna ökade nettoutlåning vore att nya låntagarekategorier tillkommit,
som tidigare i varje fall icke i samma utsträckning anlitat bostadskreditinstitutionen
för att täcka sina lånebehov. Bland dessa märktes främst
s. k. allmännyttiga (hel- eller halvkommunala) och kooperativa (HSB, Riksbyggen
in. fl.) bostadsföretag. Till sådana lånesökande hade under 1951 beviljats
sammanlagt ca 16,5 miljoner kronor, och ansökningar väntades inom
allra närmaste tiden därutöver för åtminstone 2 miljoner kronor. Denna
starkt ökade nettoutlåning hade givetvis föranlett en motsvarande ökning i
obligationsförsäljningen. Vid slutet av oktober månad 1951 uppginge obligationsskulden
till 349,2 miljoner kronor, varjämte beviljade men outtagna
lån belöpte sig till 7 miljoner kronor.
Departementschefen har anfört:
Såsom tidigare angivits har Svenska bostadskreditkassans styrelse i april
månad 1951 bedömt situationen så att den ansett sig ha anledning antaga
alt förefintlig lånereserv borde räcka över årsskiftet 1951/52. Nettoutlåningen
ökade emellertid från och med nyssnämnda månad i en för styrelsen
oväntad utsträckning, vilket medfört att obligationsskulden vid slutet
av oktober månad 1951 uppgick till icke mindre än 349,2 miljoner kronor
eller i det närmaste till maximalt tillåten storlek, d. v. s. 10 gånger grundfondens
belopp. Med hänsyn till att bostadskreditkassan — därest ökning
av kassans grundfond icke medgives — tills vidare torde sakna möjlighet
att i sedvanlig omfatttning utöva sin verksamhet anser jag, ehuru med stor
tvekan, att man bör överväga att förelägga riksdagen framställningen redan
vid innevarande höstsession.
Frågan om bostadskreditkassans fortsatta verksamhet är sedan 1949 föremål
för utredning genom särskilda utredningsmän (realkreditutredningen).
Som dåvarande chefen för finansdepartementet uttalade i samband med
framläggande av förslag till den år 1949 verkställda ökningen av grundfonden
bör kassan i avvaktan på resultatet av nyssnämnda utredning fullfölja
den verksamhet, som kassan tidigare drivit. Den omständigheten, att
4
Bankoutskottets utlåtande nr 40.
frågan om kassans framtida ställning alltjämt är svävande, bör sålunda icke
i och för sig föranleda, att man avvisar tanken på en ökning av kassans
grundfond.
Fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen ha icke
haft något att erinra mot en ökning av grundfonden med av kassans styrelse
föreslagna 10 miljoner kronor. Fullmäktige i riksbanken och realkreditutredningen
ha däremot icke ansett sig kunna tillstyrka större ökning
än med 5 miljoner kronor, främst med den motiveringen att en dylik ökning
borde vara tillräcklig för att möta kassans upplåningsbehov under tiden
till dess realkreditutredningens uppdrag slutförts. Som kassan sedermera
under hand upplyst har nettoutlåningen emellertid under de senaste
månaderna ökat i avsevärt snabbare takt än tidigare. Ökningen under månaderna
april—september 1951 uppgår sålunda till 23,6 miljoner kronor.
Under förutsättning av samma belåningsintensitet som under nämnda period
skulle den vidgning av upplåningsrätten, som möjliggöres genom en
ökning av grundfonden med 5 miljoner kronor, vara tagen i anspråk efter
föga mer än ett år. Med hänsyn till att denna ökning i nettoutlåningen delvis
torde sammanhänga med byggnadskostnadernas stegring och då det icke synes
önskvärt att frågan om storleken av grundfonden skall behöva prövas
med alltför korta mellanrum, anser jag mig kunna tillstyrka, att kassans
grundfond höjes med 10 miljoner kronor.
För genomförandet av den nu förordade höjningen av grundfonden bör
ändring ske i § 2 förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om
bostadskreditföreningar. Förslag om sådan ändring torde böra framläggas för
riksdagen. Samtidigt bör föreslås, att riksdagen skall besluta att staten
skall — för ökning av bostadskreditkassans grundfond — genom fullmäktige
i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra och en
halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av tio miljoner kronor med rätt för kassan att i enlighet med
bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga sagda obligationer i anspråk.
Utskottet. Utskottet vill erinra om att innevarande års riksdag på hemställan
av bankoutskottet bifallit Kungl. Maj :ts förslag om ökning av grundfonderna
för Sveriges allmänna hypoteksbank och för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa från 75 till 85 miljoner kronor respektive från 200
till 225 miljoner kronor. I nu förevarande proposition föreslås en höjning
av grundfonden för Svenska bostadskreditkassan från 35 till 45 miljoner
kronor. Med hänsyn till vad departementschefen anfört om att bostadskreditkassan
med bibehållande av nuvarande grundfond tills vidare torde sakna
möjlighet att i sedvanlig omfattning utöva sin verksamhet och då behovet
av ökad utlåning från kassan delvis sammanhänger med byggnadskostnadernas
stegring anser sig utskottet böra tillstyrka en ökning av kassans
Bcmkoutskottets utlåtande nr 40.
5
grundfond med det av departementschefen förordade beloppet, 10 miljoner
kronor. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition,
nr 229.
Stockholm den 4 december 1951.
På bankoutskottets vägnar:
F. SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, De Geer, Persson i
Vinslöv och Boo; samt
från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Persson i Norrby,
Schmidt, Johanson i Kalmar och Hallberg.