Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1963
1
Nr 4
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande
samt myntväxlingens fortgång och bestånd.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och
industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll
för tiden från och med den 10 januari 1962, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och
åtgärder, och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens
revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd
och förvaltning under år 1961, dels ock fullmäktiges med utskottets
memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1962, ävensom de redogörelser,
som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å
dessa kontors förvaltning under samma år.
Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda redogörelser
för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba och
vid riksbankens sedeltryckeri under år 1962.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet
att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa
till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1962 har riksbanken erhållit
en nettovinst av 227 150 447 kronor och 66 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,
av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.
För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som
åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av
dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige
i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1962, intill vilken dag an
1
liihang till riksdagens protokoll 1963. 8 samt. Nr 4
2
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1963
svarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut
och åtgärder, till och med den 9 januari 1963, dels den av riksdagens revisorer
avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och
förvaltning för tiden 1 juli 1961—30 juni 1962, dels ock fullmäktiges med
utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1963 års riksdag avgivna berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.
1:°) Penning- och valutapolitiken. Den internationella konjunkturavmattningen
under 1962 satte spår även för Sveriges del i form av en avsaktning
av den ekonomiska tillväxten. För bruttonationalprodukt och industriproduktion
redovisades således mindre ökningar än under föregående år. Totalt
sett kan dock den ekonomiska utvecklingen i landet under det gångna året
sägas ha givit ett tillfredsställande resultat.
Industriens investeringar visade tecken på avmattning, och för de privata
investeringarna beräknas den volymmässiga ökningen 1962 till 3 procent
mot 7 procent under föregående år. På arbetsmarknaden framträdde vissa
tendenser till dämpning i den höga efterfrågan på arbetskraft som utmärkte
åren 1960 och 1961. De stimulanser som motverkat konjunkturavmattningen
har kommit främst från den offentliga investeringsverksamheten och bostadsbyggandet
samt från utrikeshandeln. Tyngdpunkten i investeringsökningen
försköts sålunda under 1962 från det privata till det offentliga området.
Som ett led i de konjunkturstimulerande åtgärderna skedde ett frisläppande
av investeringsfonderna. Den totala exportvolymen beräknas ha stigit
med 8 procent under 1962, och valutareserven ökade med inemot 600 milj.
kronor.
Sammanfattningsvis kan konstateras att den ekonomiska utvecklingen i
Sverige under det gångna året resulterade i en mer splittrad konjunkturbild
och en något lägre expansionstakt än under föregående år.
Utvecklingen på penningpolitikens område får ses mot denna bakgrund.
Under året lättades således penningpolitiken i väsentliga hänseenden. Redan
i november 1961 hade riksbanken sänkt de för affärsbankerna rekommenderade
likviditetskvoterna. Det i maj 1961 införda räntetillägget vid upplåning
i riksbanken under vissa omständigheter slopades i januari 1962. Diskontot
sänktes i två omgångar från 5 till 4,5 procent fr. o. m. den 6 april och till
4 procent fr. o. m. den 8 juni. Beträffande riksbankens rekommendationer
till kreditinstituten avseende likviditet, placeringar och räntesättning skedde
en motsvarande anpassning till den nya linjen i kreditpolitiken. Ingen av
rekommendationerna torde under 1962 ha inneburit någon faktisk begränsning
av de berörda institutens kreditgivning.
På kreditmarknaden ledde de ändrade förhållandena till en stark kreditexpansion.
Denna framträdde främst i obligationsemissionerna för bostadssektorn,
näringslivet och kommunerna och i affärsbankskrediterna till näringslivet.
Resultatet blev att låneköerna kunde elimineras.
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1963
3
Den avgörande rollen i den allmänna kreditexpansionen spelades av affärsbankernas
kreditutvidgning. Likviditeten i dessa banker steg sålunda
mycket kraftigt 1962 under inflytande av valutareservens tillväxt och investeringsfondernas
frisläppande. Detta gjorde det möjligt för dem både att
öka utlåningen och förvärva värdepapper. Totalt kan affärsbankernas likvida
tillgångar, innefattande även obligationer, under föregående år beräknas
ha stigit med ca 1,5 miljarder kr. jämfört med omkring en halv miljard
kr. 1961.
Kreditutbudet på marknaden utanför affärsbankerna förblev totalt sett
i huvudsak oförändrat under 1962. Det kraftigt stegrade placeringsbehovet
för allmänna pensionsfondens del uppvägdes väsentligen av en nedgång i
allmänhetens förvärv av värdepapper. På marknaden utanför affärsbankerna
skedde också en förskjutning av placeringarna från reverslån mot obligationer.
Emissionerna av obligationer och förlagslån möjliggjordes i hög grad
genom att affärsbankerna köpte äldre obligationer av långtidsplacerarna,
vilka därigenom kunde skaffa medel till förvärv av nyemitterade hypoteksoch
industriobligationer.
Den i föregående års utlåtande av bankoutskottet över penning- och valutapolitiken
år 1961 (BoU 1962:4) redovisade förändringen av krediternas
fördelning på olika låntagarkategorier förstärktes ytterligare under 1962.
Statens inkomstöverskott var större än året innan och en nettominskning
av statsskulden ägde rum. På grund av att lån förföll i en större omfattning
än som svarade mot denna minskning förekom emellertid viss nyupplåning
som i allt väsentligt var kortfristig. Upplåningen var huvudsakligen förlagd
till andra halvåret 1962 som uttryck för en strävan att binda en del av likviditet
stillskotte t i affärsbankerna, vilket uppstod till följd av dels de säsongmässigt
uppkommande statliga budgetunderskotten under andra halvåret
och dels investeringsfondernas frisläppande.
Förmedlingen av krediter till bostadssektorn, kommunerna och näringslivet
över kapitalmarknaden ökade, som nämnts, väsentligt under 1962 och
innebar bl. a. ett utbyte av kortfristig upplåning mot långfristiga lån. Emissionerna
av obligations- och förlagslån för andra låntagare än staten steg
från 1 900 milj. kronor år 1961 till 3 800 milj. kronor år 1962. Medan kommunerna
under 1961 till följd av de begränsade upplåningsmöjligheterna i
viss utsträckning tvingades använda egna likvida medel för täckande av
finansieringsbehovet steg upplåningen under 1962 mer än finansieringsbehovet.
Vad gäller bostadskrediterna kunde genom hypoteksinrättningarnas
synnerligen omfattande obligationsemissioner avlyft av byggnadskreditiv
ske i sådan utsträckning alt förekomsten av dylika krediter i affärsbankerna
under senare hälften av 1962 begränsades till vad som normalt måste
förekomma i deras lånerörelse. Även för företagen skedde eu fortsatt ökning
av den långfristiga kapitalanskaffningen. Proportionerna mellan aktie- och
obligationsemissioner försköts härvid till de senares fördel. För företagens
del var dock upplåningsökningen till största delen förlagd till affärsbankerna.
Den nu skisserade utvecklingen ger utskottet anledning alt uttala sin till -
4
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1963
fredsställelse över att framkommande önskemål om krediter kunnat tillgodoses
i sådan utsträckning att emissionsköerna kunnat elimineras. Utskottet
ser härvid också som ett betydelsefullt inslag att läget på kreditmarknaden
möjliggjort en sådan fördelning mellan långfristig och kortfristig upplåning
som ur olika synpunkter framstår som önskvärd. Förändringen i
kreditmarknadsläget år 1962 torde väsentligen få ses som en följd av ökningen
av valutareserven samt av åtgärder i anledning av den förändrade
konjunktursituationen. Dessa har tillåtit en ökning av bankernas likviditet
och utlåningskapacitet.
På valutaområdet har riksbanken biträtt det generella lånearrangemanget
för att stärka Internationella valutafondens reserver och avtalet om kortfristiga
krediter mellan centralbankerna i de nordiska länderna. Utskottet, som
i utlåtandet över penning- och valutapolitiken till föregående års riksdag
särskilt pekade pa vikten av att man finner medel att bemästra riskerna
för jämviktsrubbningar till följd av kapitalrörelsernas ökade omfattning, ser
dessa arrangemang som ett värdefullt bidrag till dessa strävanden.
Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
2:o) Protokoll och berättelser. Vid granskning av ovannämnda protokoll
och berättelser har utskottet i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat
särskilt yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed får för
riksdagen
anmäla.
3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer har
för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under den
tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för
sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken dels
för förvaltningen under år 1961 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för de
beslut och åtgärder, som finnes antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1962 till och med den
9 januari innevarande år.
4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer
har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets förvaltning
under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1963
5
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende å riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för sin
del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade
förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli
1961—30 juni 1962 än även för alla beslut och åtgärder, som
finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den
10 januari 1962 till och med den 9 januari innevarande år.
Stockholm den 5 mars 1963
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Gustaf Henry
Hansson, Åke Larsson, Palm, Nordenson och Mattsson;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Appuna,
Berglund, fru Renström-Ingenäs, herrar Hagnell, Hyltander och Elmwall.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630359