6
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1967
Nr 10
Utlåtande i anledning av motioner om tillstånd för Svenska
sparbanksföreningen att anordna ett sparlotteri.
I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 229 i första
kammaren av herr Hubinette och nr 292 i andra kammaren av herrar
Ringaby och Berglund har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall föreslå att Svenska sparbanksföreningen erhåller tillstånd att
anordna ett sparlotteri enligt de grunder som föreningen anvisat.
Denna hemställan återfinnes tryckt i motionen II: 292. Häri hänvisar
motionärerna till vad som anförts i de av dem ävenledes väckta likalydande
motionerna I: 221 och II: 287. I dessa motioner, som remitterats till bevillningsutskottet,
föreslås ett system för premiering av sparande genom uppskjuten
beskattning av sparbeloppet. Dessutom anföres där motiveringen
för det här förevarande förslaget om tillstånd att anordna sparlotteri. Motionärerna
återger huvuddelen av en utav Svenska sparbanksföreningen till
Kungl. Maj :t ingiven framställning i ämnet den 8 september 1966 och framhåller
avslutningsvis vikten av att småspararna uppmuntras och att åtgärder
vidtas för att öka det frivilliga sparandet. För huvuddragen i Svenska
sparbanksföreningens framställning redogöres nedan. I övrigt får utskottet
hänvisa till motionen II: 287.
Gällande bestämmelser om rätten att anordna lotteri
Rätten att anordna lotteri regleras i lotteriförordningen den 19 maj 1939
(med senare ändringar). Förordningen vilar på huvudregeln att lotteri om
penningar eller penningars värde icke får anordnas utan tillstånd av Kungl.
Maj :t. Från denna huvudregel gäller vissa undantag. Sålunda ankommer
tillståndsgivningen i vissa fall på länsstyrelse eller polismyndighet; förutsättningar
är då att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt
eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd
och uppmuntran åt svenska konstidkare, att det bedrives blott inom
tillståndsmyndighetens förvaltningsområde och att vissa regler i fråga om
vinster och insatser iakttas. För vissa mindre omfattande lotterier har givits
generellt tillstånd; anmälan hos polismyndigheten erfordras dock.
Anledningen till att krav på särskilt tillstånd uppställts såsom villkor för
anordnande av lotteri är att härigenom erhålles möjlighet att förhindra
Bankoutskottets utlåtande nr JO år 1967
7
lotterier som bedömes vara olämpliga. I samband med tillståndsgivningen
må föreskrivas de närmare villkor samt meddelas de kontroll- och ordningsföreskrifter
vartill omständigheterna kan ge anledning.
Lotteriförordningen innehåller inga begränsningar för Kungl. Maj :ts tillståndsgivning.
I praxis torde Kungl. Maj :t dock meddela lotteritillstånd endast
då lotteriet avser sådant ändamål som ovan angivits.
Nu förekommande sparlotterier
Riksgäldskontoret utger förutom lån mot räntelöpande obligationer även
premieobligationslån. Premieobligationerna löper icke med ränta; i stället
utlottas två gånger om året ett antal vinster som svarar mot en viss genomsnittlig
förräntning på hela lånet. Återbetalning är i allmänhet fastställd att
äga rum ca 10 år efter det att lånet utgivits. De utestående premieobligationslånens
sammanlagda belopp uppgick vid slutet av budgetåret 1965/66
till 2 425 milj. kr. Bestämmelserna i lotteriförordningen äger ej tillämpning
på svenska statens premieobligationer.
Ett med statsmedel understött lönsparande för ungdom har förekommit
sedan år 1950. Detta sparande anordnas genom en trepartsöverenskommelse
mellan arbetsgivare, löntagare och sparinstitut och kommer till stånd
genom löneavdrag. Lönsparandet sker hos affärsbanker, sparbanker, postbanken,
centralkassor för jordbrukskredit, Kooperativa förbundets sparkassa
och HSB. De sparade medlen, på vilka ränta utgår, är i princip bundna
till utgången av en minst treårig sparperiod. Riksdagen anvisar över
fjortonde huvudtiteln medel till en av riksgäldskontoret företagen årlig utlottning
av vinster bland lönspararna. Vinstsumman vid ordinarie vinstutlottning
skall enligt fastställda riktlinjer utgöra 1 procent av det totala nysparandet
på lönsparkonton under kalenderåret närmast före det varunder
vinstutlottning sker. Berättigad att deltaga i ordinarie vinstutlottning är den
sparare som gjort insättningar på sitt lönsparkonto (i regel minst 10 procent
av lönen) under minst sju månader av kalenderåret närmast före utlottningsåret
och som vid samma års slut fortfarande innehar lönsparkonto.
Antalet anslutna till ungdomens lönsparande utgjorde vid slutet av år 1965
ca 169 000. Den vid samma tid innestående behållningen uppgick till 236
milj. kr. Vinstsumman vid utlottningen 1966 var 1 073 000 kr.
Som påbyggnad på ungdomens lönsparande infördes 1962 allmänna lönsparandet.
Anslutning till detta kan ske tidigast under det kalenderår då
vederbörande fyller 26 år. Reglerna för det allmänna lönsparandet liknar
dem som gäller för ungdomens lönsparande. De insatta medlen är dock
icke bundna utan kan uttagas när som helst. Bland villkoren för deltagande
i vinstutlottning märks att lönspararen under året skall ha ökat behållningen
på sitt konto med minst 500 kr. utöver ränta. Vinstsumman utgör ett
8
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1967
belopp motsvarande 1/2 procent av nettoökningen på samtliga allmänna
lönsparkonton under året före det då vinstutlottningen äger rum. Antalet
anslutna var vid slutet av år 1965 drygt 493 000 med en innestående behållning
av 1 045 milj. kr. Vinstsumman vid utlottningen 1966 var 548 000
kr.
Svenska sparbanksföreningens framställning och remissyttranden
däröver
I skrivelse den 8 september 1966 har Svenska sparbanksföreningen anhållit
om Kungl. Maj :ts tillstånd att anordna lotterisparande i sparbankerna
enligt i skrivelsen närmare angivna grunder. Föreningen framhåller i skrivelsen,
att man inom sparbankerna i enlighet med dessas lagstadgade uppgift
är regelbundet syselsatt med att finna nya former för att underlätta och
stimulera till ett ökat enskilt sparande. Det erinras om att från statens sida
vidtagits olika åtgärder i samma syfte, i regel innebärande införandet av
extra, av staten finansierade sparpremier i olika former. Räntans betydelse
som sparstimulerande faktor är enligt föreningen omdiskuterad; det säges
kunna med fog antagas alt för mycket stora kategorier av faktiska eller potentiella
sparare räntan spelar en relativt underordnad roll som sparmotiv.
Deltagande i det föreslagna lotterisparandet avses ske genom insättning
på särskilt konto i sparbank. Någon ränta gottgöres icke dessa konton. I
stället sammanförs de medel som motsvarar räntegottgörelsen till ett belopp
som fördelas på deltagarna i lotterisparandet genom en centralt för
samtliga sparbanker verkställd utlottning. Insättaren deltar i denna utlottning
med en andel för varje fullt 100-tal kronor som innestått på kontot
en hel tremånadersperiod. Den totala vinstsumman beräknas såsom räntan
under denna period på medel innestående på samtliga lotterisparkonton
i samtliga deltagande banker och efter en räntesats som avses ligga 1/2
procent under den vid varje tillfälle tillämpade högsta inlåningsräntan för
medel som normalt kan disponeras vid anfordran. Marginalen på 1/2 procent
avses täcka de merkostnader som lotterisystemet medför. Med påpekande
av att den vinstsumma som skall utlottas vid varje dragning kan bestämmas
först efter tremånadersperiodens utgång framlägger föreningen
förslag till system för vinstsummans fördelning på olika vinstklasser.
En liknande framställning ingavs av föreningen hösten 1957 men lämnades
av Kungl. Maj :t utan bifall. Till den här ovan redovisade framställningen
har Kungl. Maj :t ännu inte tagit ställning.
Som underlag för ärendets beredning inom Kungl. Maj :ts kansli har remissyttranden
inhämtats från bankinspektionen, kontrollstyrelsen, poststyrelsen,
överståthållarämbetet, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
kreditinstitututredningen, Svenska bankföreningen, Sveriges
jordbrukskasseförbund och Svenska penninglotteriet AB. I remissyttrandena
kommer skilda meningar till uttryck.
Bankoutskotiets utlåtande nr 10 år 1967
9
Bankinspektionen, kontrollstyrelsen och överståthållarämbetet har utifrån
de synpunkter som de närmast har att beakta tillstyrkt framställningen.
Bankinspektionen framhåller dock att även andra intressen än de inspektionen
företräder kräver beaktande i sammanhanget. Överståthållarämbetet
fastslår att ändamålet med lotteriet — att befordra sparandet — utan tvekan
kan inrymmas under lotteriförordningens krav på »allmännyttighet».
Flera av remissinstanserna uttalar, att det är tvivelaktigt om något egentligt
nysparande skulle komma till stånd som resultat av det föreslagna sparlotteriets
införande. Bankofullmäktige anser att den avsedda sparfrämjande
effekten i allt väsentligt torde ha uppnåtts genom statens premielån; erfarenheten
av dessa säges vara att ökningen från år till år av placeringsintresset
är rätt begränsad. I flera yttranden betonas, att ett bifall till Sparbanksföreningens
framställning får anses förutsätta att liknande framställningar
från affärsbankerna, jordbrukets kreditkassor och postbanken också
kommer att bifallas. Till följd av kreditinstitutens strävan att konkurrera
med varandra kan, framhålles det, ett flertal olika utformade sparlotterier
komma att uppstå. De flesta remissinstanserna avstyrker bifall till framställningen.
Utskottet
Svenska sparbanksföreningen har hos Kungl. Maj :t ansökt om tillstånd
att anordna ett sparlotteri. Ansökan har ännu inte prövats av Kungl. Maj :t.
I förevarande motioner hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skall föreslå att föreningen erhåller det begärda tillståndet.
Riksdagen är grundlagsenligt förhindrad att på sätt motionärerna föreslagit
ge Kungl. Maj :t anvisningar om vilket beslut som bör fattas i det hos
Kungl. Maj :t anhängiggjorda ärende som beröres i motionerna. Det tillkommer
Kungl. Maj :t att på sedvanligt sätt pröva ärendet med hänsyn till
de olika omständigheter som har betydelse i sammanhanget.
Utskottet hemställer således,
att motionerna 1:229 och 11:292 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Palm, Åkerlund, Hilding, Lundin,
Larfors, Lundberg och Mattsson;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, Franzén i Motala,
Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Ekström
i Iggesund och Haglund.
It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 9—16