Bankoulskottets utlåtande Nr 65

Utlåtande 1936:Bu65

Hela utlåtandet

Utdrag ur utlåtandet

Bankoulskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående beredande av
möjlighet för inom tjänstemannasamhället vid Mörby
boende att erhålla lån mot inteckningar i tomträtt uti
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa m. m. eller
uti postsparbanken.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade motioner,
väckta den ena inom första kammaren under nr 131 av herr Wohlin och
den andra inom andra kammaren under nr 458 av herr Arnemark, har
hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
angående sådan ändring av gällande reglemente för Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa och Upplands stadshypoteksförening, alternativt
för postsparbanken, att dessa må förklaras oförhindrade att lämna lån
mot tomträtt å det inom Stocksunds köping stadsplanelagda området av
kronodomänen Mörby».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
I: 131.

Innan utskottet ingår på de i motionerna berörda frågorna, vill utskottet i
korthet erinra örn de åtgärder, som från statens sida vidtagits för bildande
och utveckling av tjänstemannasamhället vid Mörby, särskilt i vad dessa
åtgärder avsett att bereda tillgång till lån för uppförande av byggnader
därstädes.

I syfte att medverka till åstadkommande av billiga och sunda bostäder för
statstjänstemän i huvudstaden hava till tjänstemannasamhällets vid Mörby
egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet med tomträtt upplåtits
delar av kronoegendomen D/s mantal Mörby nr 1 i Danderyds socken
(numera Stocksunds köping) av Stockholms län. Sålunda hava upplåtits,
enligt beslut av 1911 års riksdag, ett område av 31,77 hektar och enligt beslut
av 1920 års riksdag ytterligare ett område omfattande 16,52 hektar.
Vidare har 1933 ars riksdag medgivit att ännu ett område av egendomen
örn cirka 53 200 kvadratmeter må upplåtas till föreningen. För att underlätta
iordningställandet och bebyggandet av tjänstemannasamhället har
upplagts en särskild fond, benämnd lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby. Från denna fond, som förvaltas av statskontoret, må enligt riksdagens
vid olika tillfällen lämnade medgivanden på vissa villkor utlämnas
lån dels till anläggning av vägar och öppna platser samt vatten- och avlopps Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 65—67. 1

2

liankoutskoiiets utlåtande Nr (io.

ledningar inom berörda områden (s. k. väglån), dels ock för bebyggande av
tomter, som upplåtits med tomträtt (byggnadslån).

Byggnadslån beviljas till högst 75 procent av byggnadskostnaden, vilken
fastställes av statens kontrollant rörande tjänstemannasamhället. Intet lån
får dock överstiga 20 000 kronor. Lånen skola amorteras under en tid av
högst 40 år med lika annuitet. Förutom inteckningar, liggande inom fastställt
belåningsvärde, skall såsom säkerhet för byggnadslån lämnas skuldförbindelse
av tjänstemannasamhällets vid Mörby egnaliemsförening, vilken
förening har åtskilliga fonder, som i fall av behov kunna anlitas vid fullgprandet
av föreningens förpliktelser. I de av Kungl. Majit den 28 juli 1911
fastställda stadgarna för föreningen är föreskrivet, att medlem av föreningen
skall åtaga sig personlig ansvarighet för föreningens förbindelser intill ett
belopp, motsvarande 2 procent av det fastställda värdet av byggnad, som
uppförts för hans räkning.

1914 års senare riksdag medgav, att tomträtt eller nyttjanderätt till tomt
inom tjänstemannasamhället i Mörby finge under vissa villkor upplåtas även
till andra än statstjänstemän. Omkring en tredjedel av tomterna inom egnahemssamhället
innehaves för närvarande av icke statstjänstemän.

Den 30 juni 1935 voro från fonden utlämnade byggnadslån å sammanlagt
1 540 000 kronor och väglån å sammanlagt 451 000 kronor. Någon förlust å
utlåningen från fonden har staten icke lidit.

Med bifall till förslag av Kungl. Majit medgav 1935 års riksdag, bland
annat, att räntan å de byggnadslån, som ur lånefonden utlämnats efter en
räntefot överstigande 4^2 procent eller ock framdeles må komma att utlämnas,
finge, räknat från och med den 1 januari 1935 tills vidare utgå efter
4j/2 procent om året, därest lånet belöpte å tomt, vilken innehades av tjänstemannasamhällets
vid Mörby egnaliemsförening med begränsad personlig ansvarighet,
statstjänsteman eller statstjänstemans änka eller barn, samt efter
5 procent om året, därest lånet belöpte å annan tomt, dock med skyldighet
för låntagaren att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten, som
Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva medelräntan å den fonderade
statsskulden prövade påkallad. En dylik räntehöjning skulle dock, så vitt
anginge äldre lån, ej gå utöver de bestämmelser rörande räntefoten, som
gällde, då lånet beviljades.

Såsom motivering för den sålunda genomförda räntenedsättningen, som i
stort sett rörde sig om ^2 procent, anfördes, att 1934 års riksdag under vissa
villkor medgivit nedsättning av räntan från 5 till 4^2 procent beträffande
lån från flertalet av de under statskontorets förvaltning stående utlåningsfonderna,
bland dem statens bostadslånefond, varjämte viss nedsättning av
räntan medgivits jämväl beträffande vissa bostadslån, som av .statsmedel beviljats
tjänstemän vid kommunikationsverken. Genom dessa nedsättningar
hade utlåningsräntorna för respektive lån anpassats efter statens egna räntekostnader.

Såsom redan nämnts äro ifrågavarande områden upplåtna nied tomträtt.
Föredragande departementschefen anförde vid framläggande av förslaget
om 1911 års upplåtelse, att för upplåtelse med tomträtt talade det särskilda
intresset för staten att för framtiden uppehålla ändamålet med upplåtelsen.
Tillfredsställande garanti därutinnan skulle endast med svårighet kunna
vinnas genom upplåtelse med full äganderätt, därvid det ju stöde ägaren fritt
att till vem han ville föryttra sin mark. Tomter upplåtas för närvarande med
tomträtt under en tid, icke överstigande 60 år. Tomträttsavgiften skall be -

Bcmkoiitskottets utlåtande Nr 65.

3

träffande det av 1911 års riksdag upplåtna området uppgå till ett belopp,
motsvarande minst 4 procent ränta å tomternas markvärde, beräknat efter
15 öre kvadrametern för tomt, som innehaves av egnahemsföreningen eller
statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka eller barn, och efter 45 öre per
kvadratmeter för tomt, som innehaves av annan svensk medborgare. Vad angår
de senare upplåtna områdena, skall tomträttsavgiften uppgå till ett
belopp, motsvarande minst 5 procent ränta å tomternas markvärde, beräknat
efter 25 öre per kvadratmeter för tomt, som innehaves av egnahemsföreningen
eller statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka eller barn, och efter
75 öre per kvadratmeter för tomt, som innehaves av annan svensk medborgare.

Med hänsyn till svårigheterna att i bankinrättningar belåna inteckningar
i tomträtt hemställde egnahemsföreningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den
20 oktober 1932 örn rätt för tomträttshavare i Mörby att med full äganderätt
förvärva tomterna. Detta förslag avstyrktes av domänstyrelsen, som
framhöll, att vid ett bifall därtill den fördel, som man vid egnahemsföreningens
bildande avsåg att genom tomträttsinstitutets användning tillförsäkra
statsverket, nämligen att åt kronan bevara jordvärdestegringen, bomme
att helt och hållet omintetgöras. I stället skulle, anförde styrelsen, tomtspekulationen
komma att erhålla fart, och föreningens ändamål, skapandet av
billiga bostadsförhållanden, komma att i större eller mindre grad äventyras.
Statskontoret däremot förklarade sig ej hava något att erinra mot ett medgivande
av friköpsrätt för tomterna. Departementschefen, som upptog detta
spörsmål i proposition nr 93 till 1933 års riksdag, kunde på av domänstyrelsen
anförda skäl icke biträda förslaget örn friköp av tomterna, och
till denna uppfattning anslöt sig riksdagen. Till underlättande av möjligheterna
att erhålla lån medgav emellertid 1933 års riksdag på förslag av
Kungl. Majit, att, därest ur omförmälda lånefond beviljat lån för bebyggande
av tomt inom tjänstemannasamhället vid Mörby blivit till minst halva beloppet
guldet, nytt lån ur fonden finge av statskontoret beviljas föreningen
för att utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av departementschefen
angivna villkor.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
yttrande av generalpoststyrelsen. På anmodan av utskottet har vidare styrelsen
för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa inkommit med yttrande
över motionerna.

Generalpoststyrelsen har anfört följande:

»Jämlikt gällande bestämmelser (Kungl. Majits förnyade reglemente den
27 oktober 1922, nr 522, angående förvaltningen av de i postsparbanken inneståendc
medel) äger generalpoststyrelsen utlämna lån bl. a. dels mot säkerhet
av inteckning i fast egendom inom 2/s av egendomens taxeringsvärde,
dels ock mot annan fullgod säkerhet, i vilket senare fall emellertid till en
och samma låntagare icke må utlånas mer än högst 10 000 kronor. Då byggnad
å tomträtt icke är fast egendom, äger styrelsen sålunda icke utlämna
lån mot inteckning i tomträtt lill högre belopp per låntagare än 10 000
kronor.

Utlämnande och övervakande av många små lån är givetvis omständligare
och förutsätter en vidlyftigare administration än den som erfordras för
få stora. Generalpoststyrelsen har hittills inriktat sin låneverksamhet på få

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

och stora lån. Vad fastighetslånen beträffar har .styrelsen som regel utlämnat
lån mot säkerhet av inteckningar allenast i större hyresfastigheter (kassalån).
Till posttjänsteman har styrelsen dock utlämnat amorteringslån mot
säkerhet av inteckningar i villafastigheter å egen grund. Vid upprepade
tillfällen har ifrågasatts lån till posttjänsteman mot inteckning i tomträtt,
men då det här gällt lån till högre belopp än 10 000 kronor, hava sådana
framställningar icke kunnat upptagas till prövning. Därest dylika lån skulle
beviljas och ställas till återbetalning under högst låntagarens tjänstetid samt
inom av tomtägaren föreskriven lösningstid, synes någon risk dock icke
förefinnas för långivaren.

Styrelsen har icke anledning att för närvarande själv föreslå några ändrade
grunder för sin utlåningsverksamhet, då styrelsen med det hittills
tillämpade förfaringssättet vid utlåningen ernått i förhållande till nu gällande
låga inlåningsränta i postsparbanken fullt tillfredsställande penningplaceringar.
Därest riksdagen emellertid skulle finna önskvärt, att styrelsen
utlämnade lån till villaägare i Mörby mot säkerhet av inteckning i tomträtt,
vill generalpoststyrelsen icke motsätta sig sådan utlåning. Den ändring, som
härav påkallas i ovannämnda reglemente, synes emellertid icke böra inskränkas
till allenast möjlighet för generalpoststyrelsen att lämna lån mot
säkerhet av inteckningar i tomträtt i Mörby, utan bör i förekommande fall
gälla tomträtt i allmänhet. Därest tillståndet ifråga lämnas villaägare i
Mörby, synes nämligen även posttjänstemännen böra kunna påräkna lån
av verket mot inteckning i tomträtt.

Vad därefter beträffar den räntesats, som bör tillämpas å dylika lån, tilllåter
sig styrelsen framhålla, att styrelsen för närvarande för ovannämnda
amorteringslån tillämpar en räntesats, som med 1 % överstiger räntan å
kassalånen. Nämnda högre ränta synes i förekommande fall böra tillämpas
även för lån av postsparbanksmedel mot säkerhet av inteckning i tomträtt.
Den nu för postsparbankslån tillämpade räntan utgör 3 % för kassalån
och 4 % för amorteringslån, i båda fallen med ömsesidig konverteringsrätt
efter 6 månaders uppsägning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får generalpoststyrelsen meddela,
alt styrelsen icke har något att erinra mot bemyndigande för styrelsen
att utlämna lån jämväl mot säkerhet av inteckning i tomträtt.»

Styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har anfört:

»Stadsliypoteksorganisationen, som tillkommit för att underlätta ordnandet
av fastighetskrediten i städer och därmed jämförliga samhällen, har
från sin tillblivelse varit inriktad på långivning endast mot säkerhet av inteckning
i fast egendom. Uti såväl nu gällande förordning av den 17 maj
1935 angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet
som den förutvarande förordningen av den 5 juni 1909 angives hypoteksföreningarnas
ändamål vara att med de medel, som från Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa erhållas, tillhandahålla sina medlemmar lån
mot .säkerhet av fastighetsinteckning. Stadshypoteksföreningarnas medlemmar
kunna enligt förordningen endast utgöras av fastighetsägare. För hypoteksförenings
förbindelser äro föreningens medlemmar ansvariga, och
äger föreningen, där så behöves, infordra tillskott från medlemmarna, därest
föreningens förbindelser icke kunna infrias med anlitande av dess egna
medel, varvid tillika gäller att örn medlem icke kan fullgöra honom åliggande
betalningsskyldighet, övriga medlemmar äro ansvariga för bristen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

5

Motsvarande bestämmelser gälla med avseende å de olika föreningarnas ansvarighet
beträffande stadshypotekskassans förbindelser.

Att i denna krets av inbördes ansvariga fastighetsägare inordna en ny
kategori, som utgöres av ägare till tomträtt, vilken rätt enligt lag bar karaktären
av lös egendom, är enligt styrelsens uppfattning principiellt oriktigt
och skulle upphäva den nu gällande grundläggande regeln om likvärdighet
hos belåningsobjekten inom organisationen. Beaktas bör härvid det förhållandet,
att belåningen inom stadshypoteksrörelsen grundar sig på en fastighets
varaktiga värde och att, då fråga är örn tomträtt, det varaktiga värdet
lärer kunna bestämmas endast med stor svårighet, enär det är praktiskt taget
omöjligt förutsäga, huru förhållandena vid upplåtelsetidens slut komma
att gestaltas. Dessa omständigheter innebära ett ovisshetsmoment av den art,
att hypoteksföreningarnas medlemmar, vilka inträtt i föreningarna under
den givna förutsättningen, att föreningarna såsom säkerhet för lämnade lån
godtaga endast fastighetsinteclcning, hava berättigade anspråk på att icke
göras delaktiga i ansvaret för lån mot säkerhet av tomträttsinteckning.

Slutligen vill styrelsen framhålla, att belåning hos stadshypoteksförening
av tomträttsinteckning icke kan tillåtas av hänsyn till innehavare av hypotekskassans
obligationer, då obligationsinnehavare med fog böra kunna
räkna med, att den säkerhet, som ligger till grund för obligationsutgivningen,
utgöres av inteckning i fast egendom.

Därest det anses, att egnahemsbyggarna i Mörby böra tillgodoses genom
räntelättnader, torde detta böra ske i annan ordning än genom långivning
från stadshypoteksförening.

På ovan anförda skäl kan styrelsen icke tillstyrka motionerna, i den mån
de innefatta framställning örn utredning angående ändring av gällande
reglementen för stadshypotekskassan och Upplands stadshypoteksförening.»

Syftet med nu förevarande motioner är, att tomträttshavarna i Mörby Utskottet.
skulle beredas möjlighet till billigare lån än som för närvarande kunna erhållas
från den av statskontoret förvaltade lånefonden för tjänstemannasamhället
i Mörby. I sådant avseende ifrågasättes i motionerna, att tomträttshavarna
skulle medgivas rätt till upplåning hos vederbörande stadshypoteksförening
eller postsparbanken. I yttrande över motionerna har
styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa förklarat sig icke
kunna tillstyrka motionerna, i den mån de innefatta framställning
om ändring av gällande bestämmelser för stadshypoteksinstitutionen. Utskottet
ansluter sig till den av styrelsen sålunda intagna ståndpunkten. I detta
sammanhang vill utskottet erinra, att vid 1929 och 1931 års riksdagar väckta
motioner örn belåning av tomträttsinteckningar i de till Svenska bostadskreditkassan
anslutna hostadskreditföreningarna — vilka i likhet nied stadshypoteksföreningarna
äro sammanslutningar på solidarisk grund av fastighetsägare
— avslagits av riksdagen på i huvudsak samma skäl, som föranlett
styrelsen för stadshypotekskassan att ställa sig avvisande till de nu
väckta motionerna. Generalpoststyrelsen har för sin del förklarat sig icke
hava något att erinra mot ett bemyndigande för styrelsen all av postsparbanksmedel
utlämna lån åt villaägare i Mörby mot säkerhet av inteckning
i tomträtt. Postsparbanken måste emellertid förbehålla sig rätt lill sex må -

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

naders uppsägning å lånen, varför dessa lån ej skulle vara särskilt lämpade
för villaägarna, vilka givetvis främst hava behov av på lång sikt bundna lån.
Med hänsyn till angivna förhållande finner utskottet icke anledning förorda
någon ändring av gällande grunder för postsparbankens utlåning.

På grund av det nu anförda får utskottet, som funnit någon ytterligare
utredning av här ifrågavarande spörsmål utöver den genom utskottets försorg
förebragta icke vara erforderlig, avstyrka bifall till motionerna.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att de anstalter för ordnande
av kreditförhållandena för innehavarna av tomträtt i Mörby, som vidtagits
av staten och för vilka utskottet i det föregående redogjort, i stort sett måste
anses vara tillfredsställande samt att enligt utskottets mening för närvarande
några särskilda åtgärder från statsmakternas sida icke torde vara påkallade
härutinnan. Vad särskilt angår låneräntan har denna genom den från och med
år 1935 genomförda sänkningen — för statstjänstemännens del — till procent
anpassats efter statens dåvarande egna räntekostnader, och det torde icke
vara uteslutet att en ytterligare nedsättning av räntan framdeles kan äga rum,
därest den effektiva medelräntefoten å den fonderade statsskulden skulle i
tillräcklig mån nedgå. Vid bedömande av räntans storlek bör emellertid beaktas,
att lånen äro bundna under hela amorteringstiden och icke behöva säkerställas
av botteninteckningar. Å andra sidan är att märka, att egnahemsföreningen
iklätt sig betalningsansvar för lånen samt att föreningens medlemmar
åtagit sig viss personlig ansvarighet för föreningens förbindelser. Enligt vad
utskottet inhämtat, har egnahemsföreningen i Mörby kunnat hos annan långivare
än staten mot säkerhet av inteckningar med bästa rätt, liggande inom 40
procent av byggnadsvärdet, upptaga lån löpande med ränta efter 4 procent.
Givet är emellertid, att därest villaägarna i Mörby kunde vinna anslutning
till de genom statens försorg bildade hypoteksinstitutionerna, ännu gynnsammare
lånevillkor skulle kunna ernås. En sådan anslutning torde dock
icke vara möjlig, med mindre än att villaägarna medgåves att med full
äganderätt förvärva tomterna. Ehuru inom utskottet sympatier uttalats för
en sådan åtgärd, har utskottet vid det förhållandet att denna fråga så nyligen
som år 1933 prövats av statsmakterna utan att föranleda någon åtgärd
icke funnit sig böra göra något uttalande i ämnet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:131 och 11:458 icke må lill
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 maj 1936.

På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindgren*, Lindley*, Bjurström*, Ström i Lidköping*,
Ehrnberg, Berling, Swartling och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén*, Paulsen*, K. A. Westman,
Johansson i Sollefteå, Andersson i Falkenberg och Carleson.

Ej närvarande vid utlåtandets .justering.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Beredning, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Debatt, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Avslutad, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.