Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning för
verkställande av omprövning av lagen med vissa bestämmelser
mot illojal konkurrens.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom riksdagen väckt,
till lagutskott hänvisad motion, nr 247 i andra kammaren av herr Setterberg
m. fl.
I motionen har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära att en särskild utredning tillsättes för att verkställa en omprövning
av lagen mot illojal konkurrens med sikte särskilt på frågan om
eventuellt införande av en s. k. generalklausul».
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
Huvuddragen av gällande bestämmelser
Lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens
innehåller bl. a. ett stadgande om påföljd vid illojal reklam. Enligt lagens
1 § kan straff sålunda drabba den, som i utövning av näringsverksamhet
genom meddelande å vara, anslag eller skylt eller i annons, cirkulär, prospekt
eller priskurant eller genom annat för ett större antal personer avsett
meddelande i uppenbar strid mot god affärssed angående verksamheten
eller däri utbjudna varor eller prestationer lämnar oriktig uppgift, som är
ägnad att framkalla uppfattningen om ett fördelaktigt anbud. Det fordras
ej att någon blivit vilseledd genom den felaktiga uppgiften, blott att den varit
ägnad att vilseleda. För straffbarhet fordras därjämte att den som lämnat
meddelandet känt till eller bort känna till att uppgiften var oriktig.
I lagens 2 § finns ett stadgande om förbud i vissa fall mot s. k. kombinationsutbud.
Enligt detta lagrum kan straffpåföljd inträda för den,
som vid utövning av detaljhandel utan ersättning eller för särskilt lågt
beräknat pris lämnar eller erbjuder viss vara eller i varor inlösbart rabattmärke
under förutsättning att köp sker av annat slags vara. En ytterligare
förutsättning för straffbarhet är att förfarandet innebär utnyttjande
av allmänhetens godtrogenhet.
Rätt att föra talan i fall som avses i 1 och 2 §§ tillkommer allmän
åklagare samt varje näringsidkare inom samma eller likartad yrkesgren
som den, inom vilket brottet begåtts, ävensom, utom beträffande skade1
■— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 5
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
stånd, varje sammanslutning för främjande av yrkesintressen, under förutsättning
att näringsidkare, varom nu nämnts, är företrädda inom sammanslutningen
och denna äger rätt att kära inför domstol.
Bestämmelser med anknytning till stadgandet i 1 § lagen om illojal
konkurrens återfinnes i lagen den 9 oktober 191 i angående förbud i vissa
fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande
av oriktigt märkta varor. I 1 § sistnämnda lag stadgas straff för
dels den, som här i riket å utländsk vara, avsedd för försäljning, eller
å emballage, däri dylik vara skall saluhållas, i avsikt att vilseleda i fråga
om varans ursprung anbringar beteckning, som giver varan sken av att
ha frambragts eller tillverkats i Sverige, och dels den som med sådan
avsikt här i riket håller till salu utländsk vara, åt vilken genom någon
därå eller å dess emballage anbragt beteckning eller genom beteckning
å anslag eller skylt eller i annons, cirkulär, prospekt, priskurant eller
annat för ett större antal personer avsett meddelande gives sken av att
ha frambragts eller tillverkats i Sverige. Denna bestämmelse äger dock
icke tillämpning, om gärningen är straffbelagd enligt lagen med vissa bestämmelser
mot illojal konkurrens. Förseelse mot 1914 års lag ligger under
allmänt åtal.
I sammanhanget må även erinras om föreskriften i 1 § lagen den 4 juni
1913 angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning,
enligt vilken vara, med beteckning, som ger varan sken
av att ha frambragts eller tillverkats i Sverige, icke må från utrikes ort
hit till riket införas för försäljning.
Här må även nämnas att bestämmelserna i allmänna strafflagen om
ansvar för bedrägeri respektive oredligt förfarande i 21 kap. 1 och 7 §§
kan äga tillämpning vid vilseledande genom oriktig reklam. Straff för
bedrägeri ådömes om någon genom vilseledande förmår annan till handling
eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och
skada för den vilseförde. Om förfarandet icke inneburit yinning men
övriga för bedrägeribrottet angivna rekvisit är för handen, kan ansvar
för oredligt förfarande ifrågakomma. Oredligt förfarande föreligger även,
oaktat skada ej uppkommer, om vilseledandet sker i utövning av yrke eller
näring och avser beskaffenhet, myckenhet eller ursprung av vad som tillhandahålles
mot vederlag.
Varumärkes- och firmautredningen
Varumärkes- och firmautredningen tillkallades enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 10 juni 1949 för att verkställa utredning rörande revision
av varumärkes- och firmalagstiftningen samt vad därmed äger samband.
Enligt de för utredningen utfärdade direktiven (anförande av statsrådet
Zetterberg till statsrådsprotokollet den 10 juni 1949) har utredningen
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
bl. a. att upptaga till övervägande frågan om införande av en s. k. generalklausul,
d. v. s. en allmän regel om förbud mot konkurrenshandlingar i strid
mot god affärssed.
Enligt uppgift kommer utredningen att någon av de första dagarna i mars
1958 avgiva betänkande med förslag till ny varumärkeslag m. m. Härefter
avser utredningen att övergå till frågan om revision av firmalagstiftningen
och lagstiftningen om illojal konkurrens.
Tidigare behandling av frågan
Vid 1957 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna I: 140 och
II: 176 om en översyn av lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens
i syfte att stävja sådana felaktiga upplysningar och uppenbara överdrifter,
vilka står i uppenbar strid med god affärssed i reklamen, och genom
lagändring bidraga till en vederhäftig konsumentupplysning och tillvaratagandet
av konsumentintresset.
I motionerna anfördes, att den moderna reklamen i stort sett visat sig
fylla de anspråk på vederhäftighet och god upplysning som konsumenterna
har rätt att ställa. Tyvärr hade dock — till direkt skada för konsumenterna
— i den lojala reklamens spår spirat en flora av ogräs. Denna illojala reklam
borde i första hand angripas upplysningsvägen. I saneringssyfte hade mycket
uträttats av tidningarna samt av de opinionsnämnder — däribland opinionsnämnden
för reklam och Näringslivets opinionsnämnd — som ett antal år
verkat inom detta område. Däremot hade enligt motionärerna lagen med
vissa bestämmelser mot illojal konkurrens visat sig ineffektiv, då det gällt
att stävja olämpliga reklammetoder. En översyn av lagen borde därför ske.
Denna översyn kunde måhända ske av varumärkes- och firmautredningen,
om denna finge utökade direktiv att taga upp även den i motionerna upptagna
frågan.
Över motionerna avgavs efter remiss yttranden av kungl. kommer skollegium,
statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd, Kooperativa
förbundet (styrelsen), Landsorganisationen i Sverige, Näringslivets
opinionsnämnd, Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens centralorganisation.
Yttrande över motionerna avgavs därjämte av Svenska tidningsutgivareföreningen.
I remissyttrandena tillstyrktes på två undantag när yrkandet om översyn
av lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Kommerskollegium
ansåg sig icke kunna tillstyrka yrkandet. Styrelsen för Kooperativa förbundet
fann en utredning i detta fall mindre angelägen.
I de avstyrkande remissyttrandena erinrades om de åtgärder från det allmännas
sida, som genom inrättandet av statens konsumentråd, statens in
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
stitut för konsumentfrågor och statens pris- och kartellnämnd vidtagits för
att i olika hänseenden främja konsumenternas intressen. Koinmerskollegium
ansåg vidare, att ifrågavarande lag i sin nuvarande utformning droge
en förhållandevis klar gräns mellan straffbara och straffria handlingar, medan
den åsyftade utvidgningen skulle sudda ut denna gräns, med påföljd att
rättsosäkerhet och onödigt krångel skulle uppstå.
Även i så gott som samtliga tillstyrkande remissyttranden betonades det
stora värdet av den upplysningsverksamhet å området, som bedrives av såväl
ovannämnda statliga organ som de av näringslivet självt tillsatta opinonsnämnderna.
Emellertid ansågs i dessa yttranden att lagen med vissa bestämmelser
mot illojal konkurrens borde bli föremål för en överarbetning,
åsyftande att göra lagen till ett bättre skydd för konsumenterna mot ovederhäftig
reklam.
I utlåtande nr 29 i anledning av motionerna uttalade andra lagutskottet,
att den svenska reklamen kunde påstås i allmänhet stå på relativt hög nivå
men att det otvivelaktigt även förekomme mindre nogräknad, stundom
direkt sanningslös eller eljest vilseledande reklam. Utskottet ville framhålla
önskvärdheten av att strävandena att komma till rätta med olika former av
avarter inom reklamen i första hand inriktades på en ytterligare effektivisering
av konsumentupplysningen samt en frivillig opinionsbildning för sund
reklam. Utskottet fortsatte därefter:
Såsom motionärerna antytt är möjligheterna att ingripa mot ovederhäftig
reklam med stöd av förenämnda lag i varje fall ur konsumentsynpunkt
relativt begränsade. Frågan om en utvidgning av lagens tillämplighetsområde
har emellertid i så måtto uppmärksammats att åt varumärkes-
och firmautredningen, som har att verkställa utredning rörande
revision av varumärkes- och firmalagstiftningen, även uppdragits att upptaga
till övervägande frågan om införande av en s. k. generalklausul, d. v. s.
en allmän regel om förbud mot konkurrenshandlingar i strid mot god
affärssed. Utan att nu taga ståndpunkt till frågan huruvida en så långtgående
utvidgning av lagens tillämplighetsområde, som motionärerna synes
åsyfta, kan vara ur skilda synpunkter lämplig, vill utskottet förorda att
de i motionerna framförda problemen blir föremål för övervägande i samband
med en prövning av frågan om införande av en s. k. generalklausul.
I anslutning till vad från såväl motionärernas som några remissinstansers
sida framhållits vill utskottet betona att vid dessa överväganden en av
utgångspunkterna givetvis bör vara att några inskränkningar icke utan
tvingande skäl göres i en ur samhällets synpunkt önskvärd fri konkurrens.
Utskottet får föreslå att riksdagen hos kungl. Maj :t anhåller, att motionerna
överlämnas till varumärkes- och firmautredningen att av densamma
övervägas vid fullgörandet av dess uppdrag.
Riksdagen följde utskottets hemställan.
Kungl. Maj :t har den 31 maj 1957 i anledning av riksdagens skrivelse i
ämnet överlämnat ifrågavarande motioner till varumärkes- och firmautredningen
att av utredningen tagas i övervägande vid fullgörandet av dess
uppdrag.
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
5
Utskottet
I motionerna föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
begära att en särskild utredning tillsättes för att verkställa en omprövning
av lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens med sikte
särskilt på frågan om införande av en s. k. generalklausul. Enligt motionärerna
är en sådan omprövning angelägen bl. a. med hänsyn till genomförandet
av en gemensam nordisk marknad. Motionärerna framhåller, att
förevarande spörsmål visserligen faller inom den år 1949 tillsatta varumärkes-
och firmautredningens uppdrag men att denna icke kan förväntas
slutföra denna del av sitt uppdrag inom avsevärd tid ännu.
Vid 1957 års riksdag väcktes två motioner av innehåll likartat med
förevarande motion. I enlighet med utskottets förslag har nämnda motioner
den 31 maj 1957 överlämnats till varumärkes- och firmautredningen
att av denna beaktas vid fullgörande av dess uppdrag. Utredningen avger
i dagarna betänkande med förslag till ny varumärkeslag. Härefter har
utredningen att övergå till en översyn av firmalagstiftningen och lagstiftningen
om illojal konkurrens.
De i motionerna avhandlade spörsmålen får betraktas såsom vittomfattande
och svårlösta, och det måste därför enligt utskottets mening vara
till fördel att de behandlas av en utredning, som sedan längre tid är sysselsatt
med frågor av hithörande slag. Utskottet finner därför icke skäl föreligga
att hemställa om en särskild utredning i ämnet. Emellertid delar
utskottet motionärernas uppfattning, att översynen av lagen med vissa
bestämmelser mot illojal konkurrens icke bör dröja alltför länge. Det
synes därför önskvärt att varumärkes- och firmautredningen, när den nu
slutfört sitt arbete på ny varumärkeslag, upptar spörsmålet om en översyn
av lagstiftningen om illojal konkurrens med förtur vid övervägande av återstående
utredningsfrågor.
Utskottet anser att de sålunda framförda synpunkterna bör genom skrivelse
bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion,
11:247, i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening
giva till känna vad utskottet ovan anfört; samt
B) att motionen II: 247, i den mån den icke kan anses
besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1958
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 sand. 2 and. Nr 5
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,
herr Mannerskantz*, fru Hamrin-Thorell*, herrar Lars Larsson,
Edström* och Alvar Andersson*;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Odhe*, fru Ekendahl*,
herrar Carlsson i Bakeröd, Johansson i Södertälje, Rimmerfors*,
Jönsson i Jämtlands Sikås* och Lothigius.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 58
803332