Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1956
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en översyn
av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring, i vad motionerna
avser läkemedel.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 5 i första kammaren av herr Geijer
m. fl. samt nr 8 i andra kammaren av herr Gustafsson i Stockholm m. fl.,
i vad motionerna avser läkemedel.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att Kungl. Maj :t
verkställer en översyn av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring och senare
för riksdagen framlägger de förslag till ändringar vartill denna översyn
kan föranleda».
I motionerna uttalas att sjukförsäkringen vore behäftad med vissa brister,
som det vore angeläget att snarast möjligt avhjälpa. Vissa exempel på de
påstådda bristerna anföres i motionerna. Såvitt avser läkemedel uttalar
motionärerna följande.
Läkemedel. Förmånen av läkemedelsrabatter kan säkerligen betraktas
som tillfredsställande i stor utsträckning. Men när det gäller olycksfallsoch
yrkesskadade personer innebär nuvarande regler en uppenbar försämring
mot tidigare lagstiftning, som gav helt fria läkemedel vid olycksfall
i arbete och yrkesskador, önskvärt är att få till stånd en förbättring för
dem som drabbas av olycksfall och yrkesskada. Säkerligen skulle rimliga
former för detta kunna genomföras utan att därför äventyra den samordning
av sjukdoms- och olycksfallsförsäkring, som är grundläggande för
hela den nuvarande lagstiftningen.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser m. m.
Den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1955 — lagen den 8
januari 1947 om allmän sjukförsäkring, lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring
och kungl. förordningen den 4 juni 1954 angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel — innebar i fråga om ersättning för
läkemedelskostnader vid olycksfall i arbete eller yrkessjukdom vissa ny1
— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 45
2 Andra lagutskottets utlåtande nr i5 år 1956
heter. Enligt läkemedelsförordningen tillhandahålles vissa läkemedel å
apotek kostnadsfritt eller till nedsatt pris. Helt kostnadsfria är vissa läkemedel
vid ett begränsat antal särskilt uppräknade sjukdomar. Av yrkesskadeförsäkringen
ersättes den läkemedelskostnad, som uppkommer efter
utnyttjandet av rabatteringen enligt ovannämnda förordning. Rabatteringen
enligt förordningen avser emellertid icke alla läkemedel. För icke
rabatterade läkemedel kan enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgå full
ersättning om läkemedlen är erforderliga.
Att märka är att yrkesskadeförsäkringen inträder först sedan viss tid,
den s. k. samordningstiden — vanligen 90 dagar — gått till ända. Under
denna tid utgår vid yrkesskada sjukhjälp från allmän sjukkassa enligt
sjukförsäkringslagens bestämmelser på samma sätt som vid annan sjukdom.
Denna ordning medför i fråga om läkemedelskostnader att vid yrkesskada
— liksom vid annan sjukdom — ersättning under den tiden icke utgives
utöver vad som utgår enligt bestämmelserna i läkemedelsförordningen.
Enligt den före den 1 januari 1955 gällande lagstiftningen gällde att vid
olycksfall i arbete eller yrkessjukdom den skadade eller sjuke såsom
försäkringsförmån tillhandahölls erforderliga läkemedel under hela den
aktuella tiden.
Rörande de överväganden, som under förarbetena till lagstiftningen i
ämnet gjordes beträffande det genom förevarande motioner aktualiserade
spörsmålet om gottgörelse för läkemedelskostnader vid yrkesskada, må
här endast framhållas, att andra lagutskottet vid behandlingen vid 1954
års riksdag av propositionen med förslag till läkemedelsförordning bl. a.
hade att taga ställning till ett motionsvis framställt yrkande att arbetare
som skadats till följd av olycksfall i arbetet skulle erhålla kostnadsfria
läkemedel. I sitt utlåtande nr 37 år 195b över propositionen och, bland andra,
ovannämnda motion uttalade utskottet i denna fråga följande.
Enligt bestämmelserna om samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
kommer yrkesskadade regelmässigt att under den s. k. samordningstiden
erhålla sjukhjälp enligt samma regler som gäller för sjuktörsäkrade
i allmänhet. Denna princip bör gälla även i fråga om läkemedel;
eljest finge man här tillbaka de gränsdragningssvårigheter mellan fall avyrkesskada
och vanliga sjukdomar, som samordningen är avsedd att eliminera.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Remissyttranden
De av medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten avgivna remissyttrandena
avser förutom förevarande motioner även ett stort antal andra
motioner, i vad dessa avser frågor rörande läkemedel. En redogörelse för
de allmänna synpunkter i ämnet, som framförts i remissyttrandena, har
3
Andra lagutskottets utlåtande nr tö år 1956
lämnats i utskottets utlåtande nr 38 till innevarande års riksdag över vissa
motioner med förslag till ändringar i förordningen angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel, m. m. Här må endast redogöras för innehållet
i remissyttrandena i vad dessa direkt berör de nu behandlade motionerna.
Medicinalstyrelsen erinrar om vad andra lagutskottet anfört i ovannämnda
utlåtande nr 37 till 1954 års riksdag rörande svårigheterna att
draga en klar gräns mellan fall av yrkesskada och vanliga sjukdomar. Styrelsen
uttalar att ifrågavarande motioner, i vad de avser frågor rörande
läkemedel, icke torde böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksförsäkringsanstalten framhåller i sitt remissyttrande att den i motionerna
föreslagna ordningen skulle medföra, att det redan under samordningstiden
skulle bli nödvändigt att avgöra, om behovet av läkemedel
vore föranlett av yrkesskada eller annan sjukdom. En sådan ordning skulle,
uttalar anstalten vidare, bryta mot samordningsidén. Anstalten erinrar
även om att efter samordningstidens utgång yrkesskadad är berättigad till
ersättning för erforderliga kostnader för läkemedel.
Utskottet
I förevarande motioner, vilka utmynnar i en hemställan om översyn av
lagstiftningen om allmän sjukförsäkring, anföres i fråga om det i detta utlåtande
behandlade spörsmålet om läkemedelsförmånen, att det vore önskvärt
att få till stånd en förbättring för dem, som drabbas av olycksfall och
yrkesskada. Detta borde enligt motionärerna kunna genomföras utan att den
för hela den nuvarande lagstiftningen grundläggande samordningen mellan
sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna äventyrades.
Som riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande över motionerna framhållit,
skulle den föreslagna ordningen medföra, att det redan under samordningstiden
bleve nödvändigt att avgöra om behovet av läkemedel vore föranlett av
yrkesskada eller annan sjukdom. De gränsdragningssvårigheter på detta
område, som samordningen är avsedd att eliminera, skulle alltså, när det
gäller läkemedel, åter bli aktuella.
På nu anförda skäl och då i fråga om läkemedel de verkningar av samordningen,
som framstår som ogynnsamma, torde vara mindre framträdande,
är det enligt utskottets mening icke motiverat att nu göra bestämmelserna
om ersättning för läkemedelskostnader till föremål för översyn i
de! av motionärerna angivna avseendet.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr bo ur 1956
Utskottet hemställer därför,
att förevarande motioner, 1: 5 och II: 8, i vad de avser
läkemedel, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 november 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne*, fru Carlqvist, herrar Huss, Grönkvist, Nils Theodor Larsson och
Birke*;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, fru Västberg*,
herrar Carlsson i Bakeröd, Odhe*, fröken Höjer, herr Bengtsson i Varberg*
och fru Ewerlöf.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TNYCKEItG ESSELTE. STHLM SS
610285