Andra lagutskottets utlåtande nr 3b (Utlåtande 1954:L2u34 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b.

Nr 34.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av
vissa arbetstagare från den obligatoriska sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 239 av herr Lundqvist m. fl. och

nr 359 av herr Ohlon m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 310 av herr Kyling m. fl. och

nr 450 av herr Ohlin m. fl.

I motionerna I: 239 och II: 310, som är likalydande, hemställes, att riksdagen,
därest det i motionerna I: 384 och II: 490 framställda yrkandet om
uppskov med sjukförsäkringsreformens ikraftträdande avslås, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa dels om sådana ändringar i lagen
om allmän sjukförsäkring att — därest en för tjänstemännen i allmän
och enskild tjänst tillfredsställande och rättvis samordning ej kan åstadkommas
-— grupper av tjänstemän, som på grund av anställningsförhållandena
redan innehar likvärdigt eller bättre skydd vid sjukdom än sjukförsäkringslagen
lämnar, ej skall omfattas av den obligatoriska försäkringen,
dels att förslag till sådana ändringar måtte föreläggas riksdagen
senast vid 1954 års höstsession.

Yrkandet i motionerna 1:384 och 11:490 om uppskov med sjukförsäkringsreformen
har avslagits av riksdagen.

I motionerna I: 359 och II: 450, som är likalydande, hemställes, att riksdagen
för sin del måtte besluta att 28 § första stycket lagen om allmän
sjukförsäkring erhåller följande lydelse: »Konungen äger från sjukpenningförsäkringen
i dess helhet eller viss del därav undantaga arbetstagare,
som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen, eller bestämmelse,
som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom, så ock
annan arbetstagare, vars rätt till lön vid sjukdom finnes i liknande män
tryggad.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna 11:310 och 11:450.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 2 avd. Nr 3b.

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Sjukförsäkringslagens föreskrifter angående undantagande av
arbetstagare från sjukpenningförsäkringen.

Enligt 28 § sjukförsäkringslagen i den lydelse lagrummet erhållit genom
lag den 19 juni 1953 (SFS 1953:569) skall Konungen äga från sjukpenningförsäkringen
helt eller delvis undantaga arbetstagare, som på
grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen, eller bestämmelse,
som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom. Sker sådant
undantagande från tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen, skall arbetsgivaren
vara befriad från den skyldighet att bidraga till försäkringen,
som eljest skall åligga arbetsgivare. Om arbetstagare, som nyss sagts, inte
eller endast delvis undantagits från sjukpenningförsäkringen, skall arbetsgivaren
äga att i arbetstagarens ställe hos sjukkassan uppbära arbetstagaren
tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda sjukhjälp
icke överstiger den utbetalda lönen.

Frågans tidigare behandling.

Lagen om allmän sjukförsäkring medgav i sin ursprungliga lydelse (SFS
1947: 1) ej den möjlighet att undantaga vissa anställda från sjukpenningförsäkringen,
varom nu stadgas i 28 §. Socialvårdskommittén förordade
visserligen i sitt betänkande VII angående lag om allmän sjukförsäkring
(SOU 1944: 15), att vissa statliga befattningshavare skulle undantagas
från sjukpenningförsäkringen —- däremot icke från sjuk vårdsförsäkringen.
Då sjukförsäkringslagen antogs vid 19b6 års riksdag ansågs emellertid, att
något dylikt undantagande icke borde ske. I propositionen i ämnet —• nr
312 — tog föredragande departementschefen, statsrådet Möller, till en
början ställning till frågan om tillhörigheten till sjukvårdsförsäkringen
samt anförde därom:

Förslaget att inordna de i enskild tjänst anställda och de kommunanställda
under sjukvårdsförsäkringen har icke mötts av någon gensaga. Däremot
har förslaget att även de statliga befattningshavarna skulle bli sjukvårdsförsäkrade
rönt kritik från flera håll. Det har därvid gjorts gällande,
att förslagets genomförande skulle för statstjänstemännens del innebära
en betydande försämring av deras nu utgående avlöningsförmåner samtidigt
som det skulle, bland annat inom försvarsväsendet, medföra åtskilliga
nackdelar även för de statliga myndigheterna. Då samtliga övriga medborgargrupper
skola vara skyldiga att tillhöra sjukvårdsförsäkringen och
att därigenom — kollektivt — sörja även för familjemedlemmarnas sjukvård,
torde emellertid tillräckliga skäl icke föreligga att i detta hänseende
låta statstjänstemännen intaga en särställning.

Vad därefter beträffar frågan om tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen
anförde departementschefen bl. a.:

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

I olika yttranden har ifrågasatts, huruvida icke sjukpenningförsäkringen
generellt borde omfatta även statstjänstemännen. Till denna ståndpunkt
synes jämväl socialvårdskommittén numera ha anslutit sig. Åtskilliga
omständigheter tala för denna mening. De skäl, som föranlett mig att förorda
statstjänstemännens inrymmande under sjukvårdsförsäkringen, lära
sålunda äga motsvarande giltighet för sjukpenningförsäkringens del.

På grund härav vill jag förorda, att även statstjänstemännen skola vara
obligatoriskt sj ukpenningförsäkrade.

Med den ståndpunkt, jag intagit till frågan om de statliga befattningshavarnas
sjukpenningförsäkring, torde anledning saknas att medgiva kommun-
eller privatanställda befrielse från plikten att vara sjukpenningförsäkrade.
Det torde få ankomma på parterna eller deras organisationer att
avtalsvägen åstadkomma en samordning mellan sjukpenningförsäkringsförmånerna
och de nu vid sjukdom utgående avlöningsförmånerna. Att
sjukförsäkringens införande ej heller i detta fall bör få verka försämrande
synes knappast behöva understrykas.

Socialförsäkringsutredningen förordade i sitt betänkande angående sjukförsäkring
och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952:39), att Kungl. Maj:t
skulle ha rätt att helt eller delvis från sjukpenningförsäkringen undantaga
även arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen,
eller bestämmelser, som beslutats av kommun, äger uppbära lön
vid sjukdom. Att införa någon liknande bestämmelse i fråga om privatanställda
skulle, ansåg utredningen, bereda mycket stora svårigheter, särskilt
som dessa inte alltid har samma säkerhet i anställningen som de
offentligt anställda. Sjuklöneförmånernas storlek och varaktighet vore
dessutom mycket olika. Utredningen fann det därför nödvändigt, att den
föreslagna försäkringen utan inskränkningar fick gälla för alla privatanställda.

Under remissbehandlingen yrkades att möjligheten till undantag från
sjukpenningförsäkringen måtte utsträckas att avse dem som genom kollektivavtal
är anställda hos stat och kommun och vidare sådana privatanställda,
som har sina löneförhållanden vid sjukdom väl ordnade. Det
gjordes emellertid också gällande att undantag från försäkringen ej borde
förekomma.

I proposition nr 178 till 1053 års riksdag, vari förslag till ändringar i sjukförsäkringslagen
framlades för riksdagen, anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, i frågan:

Det är enligt min mening önskvärt att något undantagande från sjukpenningförsäkringen
av stats- eller kommunalanställda tjänstemän ej skall
behöva ske; alla medborgarkategorier bör såvitt möjligt intaga en lika
ställning i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen. Jag är emellertid
ej övertygad om att tiden intill sjukförsäkringsreformens genomförande
är till fyllest för alt lösa de problem, som är förknippade med ändring
av avlöningsbestämmelserna i förevarande avseende. Såsom utredningen
föreslagit hör därför möjligheten hållas öppen alt t. v. från sjukpenning -

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

försäkringen undantaga de stats- och kommunalanställda tjänstemännen.

Med hänsyn till denna min inställning och då det vidare skulle bereda
stora svårigheter såväl ur gränsdragningssynpunkt som rent administrativt
att undantaga ytterligare kategorier från sjukpenningförsäkringen är
jag ej beredd att tillstyrka någon utsträckning av den föreslagna undantagsmöjligheten.
Såsom uttalades redan när lagen antogs torde det få
ankomma på parterna eller deras organisationer att avtalsvägen åstadkomma
en samordning mellan sjukpenningförsäkringsförmånerna och de
nu vid sjukdom utgående avlöningsförmånerna.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 35.
Utskottet hade därvid även att taga ställning till motioner — 1:479 och
II: 586 — i vilka hemställdes, att riksdagen för sin del ville besluta att
möjlighet till undantag från tillhörighet till lagen måtte beredas icke endast
grupper av anställda i offentlig tjänst utan jämväl sådana arbetaroch
tjänstemannagrupper på den privata arbetsmarknaden, som redan har
tryggheten vid sjukdom tillfredsställande ordnad.

Utskottet anförde i utlåtandet:

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att undantagande
av vissa kategorier i princip inte bör förekomma, då det gäller
en allmän och obligatorisk socialförsäkring. Den antagna lagen om allmän
sjukförsäkring är utformad i enlighet härmed. Den möjlighet till undantagande
tills vidare av stats- och kommunaltjänstemän från sjukpenningförsäkringen,
som öppnas i förevarande paragraf, är förestavad främst av
vissa praktiska skäl.

Den föreslagna lagstiftningen kommer inte att utgöra hinder för komplettering
genom arbetsgivares försorg eller försäkringsvägen av de förmåner,
som genom densamma tillförsäkras en sjukförsäkrad person. Det torde
därför inte vara att befara att försämringar annat än mera undantagsvis
uppkommer för dem, som nu är väl skyddade vid sjukdom.

Utskottet får sålunda, med avstyrkande av det i frågan motionsvis framställda
yrkandet, tillstyrka att riksdagen godkänner förevarande paragraf
i den lydelse som föreslagits i propositionen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Utredningar angående de statsanställdas sjukförmåner.

För att utreda bl. a. den inverkan sjukförsäkringsreformen kan ha på
de statsanställdas sjukvårdsförmåner tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 20 augusti 1952 en särskild utredningsman (utredningen
rörande de statsanställdas sjukvårdsförmåner m. m.). Utredningsmannen
har den 26 februari 1954 avgivit betänkande i ämnet (stencilerat).

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallades särskilda
sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande sjuklöneförmåner
till statsanställda m. fl. efter genomförandet av den allmänna sjukförsäkringsreformen
(1953 års sjuklönesakkunniga). Detta utrednings -

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i.

arbete pågår alltjämt, men de sakkunniga har i ett den 24 mars 1954 avgivet
betänkande (steneilerat) redovisat sin syn på bl. a. frågan om statstjänstemännens
tillhörighet till sjukförsäkringslagens sjukpenningförsäkring.
Beträffande detta spörsmål anför de sakkunniga.

Ett undantagande skulle så till vida medföra en förenkling av förevarande
problem som den från arbetsgivaren utgående sjuklönen i så fall
komrne att till fullo beskattas, varför de speciella svårigheter, som såsom
framgår av det följande äro förknippade med värderingen av sjukpenningen
med hänsyn till densammas skattefrihet, skulle minskas.

Betydande administrativa svårigheter skulle emellertid uppkomma vid
en lösning i enlighet med detta alternativ. Då bland ifrågavarande tjänstemannakategorier
förekomma anställningshavare, vilkas sjuklöneförmåner
enligt gällande bestämmelser äro sämre än de som komma att utgå på grund
av sjukpenningförsäkringen, skulle i vart fall icke samtliga ifrågavarande
tjänstemän kunna undantagas. Vissa besvärliga avgränsningsproblem skulle
härigenom uppkomma.

Sjukförsäkringslagen medgiver icke undantagande av den kollektivavtalsanställda
personalen inom statsförvaltningen från någon del av sjukförsäkringen.
Detsamma gäller alla i enskild tjänst anställda. Komplikationer
skulle uppstå genom den överflyttning, som på vissa håll inom statsförvaltningen,
särskilt inom försvaret, förekommer från kollektivavtalsanställning
till tjänstemannaanställning samt vice versa. Dessutom äger i
icke obetydlig utsträckning en cirkulation rum mellan statliga och icke
statliga anställningar. Ett undantagande av de personalgrupper, å vilka de
statliga avlöningsreglementena äro tillämpliga, skulle medföra att i viss
utsträckning samma personer än komme att vara sjukpenningförsäkrade
än icke. Ett sådant förhållande vore enligt de sakkunnigas mening icke
tillfredsställande och skulle komma att medföra svårigheter såväl för sjukkassorna
som för myndigheterna.

Enligt gällande avlöningsreglementen skall tjänsteman, som åtnjuter
tjänstledighet med C-avdrag, härunder avstå från honom tillkommande
lön. Han är sålunda under sådan ledighet principiellt icke berättigad till
några sjuklöneförmåner; vederbörande myndighet dock obetaget att, då så
på grund av särskilda omständigheter må befinnas skäligt, medgiva utbyte
av beviljad tjänstledighet för enskilda angelägenheter med C-avdrag mot
sjukledighet. Såsom exempel må nämnas att ett kvarstående av denna bestämmelse
skulle medföra, att en sjuksköterska, som beviljats ledighet med
C-avdrag från sin statliga anställning för att uppehålla tjänst vid icke statlig
sjukvårdsanstalt och hos den sistnämnda arbetsgivaren icke äger uppbära
sjuklön, skulle, om undantagslinjen valdes, stå utan skydd vid inträffad
sjukdom.

För sjukkassorna skulle enligt vad de sakkunniga inhämtat från representanter
för denna verksamhet ett undantagande av vissa kategorier från
sjukpenningförsäkringen medföra synnerligen stora administrativa svårigheter.

I händelse undantagslinjen valdes, kunde det komma att framstå såsom
svårförståeligt för den enskilde tjänstemannen, att han icke komme i åtnjutande
av den skattetria förmån, som tillkommer tjänstemän på den
privata arbetsmarknaden. Det kan befaras, all delta förhållande skulle
skapa viss irritation.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 3i.

Att ifrågavarande kategorier tjänstemän i form av sjuklön äro tillförsäkrade
bättre förmåner än som komma att utgå enligt sjukpenningförsäkringen,
synes de sakkunniga icke utgöra ett tillräckligt vägande skäl för
valet av undantagslinjen. Det må i detta sammanhang framhållas, att även
ett stort antal privatanställda för närvarande åtnjuter en sjuklön, som är
bättre än den allmänna sjukförsäkringens förmåner. Slutligen må erinras
om att sjukförsäkringslagen icke möjliggör något undantagande av de
stats- och kommunalanställda tjänstemännen från sjukvårdsförsäkringen.

De sakkunniga ha sålunda funnit, att ifrågavarade tjänstemän icke böra
undantagas från sjukpenningförsäkringen. Då samordningsfrågan torde
kunna lösas innevarande år, synes ej heller ett provisoriskt undantagande
behöva tillgripas.

Utskottet.

Enligt 28 § sjukförsäkringslagen äger Kungl. Maj :t från sjukpenningförsäkringen
i dess helhet eller viss del därav undantaga arbetstagare, som
på grund av lag eller författning, utfärdad av Kungl. Maj :t, eller bestämmelse,
som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom. I proposition
nr 178: 1953 angående ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring
har framhållits sasom önskvärt, att något undantagande från sjukpenningförsäkringen
av stats- eller kommunalanställda tjänstemän ej skulle
behöva ske. Med hänsyn till att tiden intill sjukförsäkringsreformens genomförande
kunde visa sig icke vara till fyllest för att lösa de problem, som
vore förknippade med ändring av avlöningsbestämmelserna i förevarande
avseende, borde dock möjlighet hållas öppen att tills vidare från sjukpenningförsäkringen
undantaga dessa tjänstemän. Andra lagutskottet delade
uppfattningen, att undantagande av vissa kategorier i princip icke borde
förekomma, och erinrade om att den möjlighet till undantagande tills vidare
av stats- och kommunaltjänstemän från sjukpenningförsäkringen, som öppnades,
vore förestavad främst av vissa praktiska skäl. 1953 års sjuklönesakkunniga
har i sitt betänkande rörande sjuklöneförmåner åt statstjänstemän
m. fl. efter genomförandet av sjukförsäkringsreformen framhållit, att
ett undantagande skulle medföra betydande olägenheter i skilda hänseenden.
De sakkunniga har därför funnit, att ifrågavarande tjänstemän icke
bör undantagas från sjukpenningförsäkringen.

Den möjlighet att undantaga vissa statliga och kommunala befattningshavare
från sjukpenningförsäkringen, som 28 § sjukförsäkringslagen
innefattar, har icke utnyttjats, och enligt vad utskottet erfarit torde man
kunna räkna med att förordnande om undantagande icke heller kommer
att utfärdas.

De olägenheter, som är förknippade med ett undantagande av statstjänstemän
m. fl. från sjukpenningförsäkringen, skulle även — och i än högre
grad — uppkomma, om grupper av privatanställda undantoges från denna

Andra lagutskottets utlåtande nr 34. 7

försäkring. Icke blott sjuklöneförmånernas storlek och varaktighet finge
i sådant fall prövas, utan även om den anställde hade sådan säkerhet i anställningen
och arbetsgivaren sådan ställning, att garanti funnes för att
sjuklöneförmånerna skulle kunna utgå i full utsträckning. I vart fall skulle
därför endast begränsade kategorier av de privatanställda kunna komma i
fråga till ett undantagande, och även inom dessa kategorier finge med hänsyn
till anställningsförhållandena i särskilda fall prövas, om den anställde
kunde undantagas från sjukpenningförsäkringen. Flyttning mellan olika
anställningar skulle icke sällan behöva föranleda omprövning av tidigare
beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen, och risker skulle uppstå,
att anställda varken skulle omfattas av sjukpenningförsäkringen eller
ha motsvarande förmåner i sin tjänst. Det administrativa handhavandet
av försäkringen skulle genom ett undantagande kompliceras i åtskilliga
hänseenden. Utskottet kan därför icke tillstyrka, att möjlighet skapas att
undantaga privatanställda från sjukpenningförsäkringen. Än mindre kan
utskottet förorda, att, såsom synes vara avsett i motionerna I: 239 och
II: 310, vissa grupper av tjänstemän skall kunna undantagas från sjukförsäkringen
i dess helhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna 1:239 och 11:310 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:359 och 11:450 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne*, Nils Elowsson*, fru
Svenson, herrar Lundgren, Grönkvist och Kronstrand;

från andra kammaren: fruar Johansson i Norrköping, Västberg*,
herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem, fröken Höjer,
fru Ewerlöf* och herr Rimmerfors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 3b.

Reservation

av herrar Sunne, Lundgren, Kronstrand, fröken Höjer, fru Ewerlöf och
herr Rimmerfors, vilka ansett,

a) att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

I motionerna har framhållits, att sjukförsäkringslagens ikraftträdande
icke bör tagas till förevändning för en försämring av redan utgående sjukersättningsförmåner.
Utskottet vill för sin del starkt understryka vikten av
att denna princip upprätthålles.

Den debatt, som sedan sjukförsäkringslagens antagande förts om anpassningen
av tjänstemännens sjukförmåner till den nya sjukförsäkringen
och inledningen till de nödvändiga förhandlingarna med arbetsgivarna
härom, har emellertid visat, att den utformning lagstiftningen erhållit på
denna punkt icke är tillfredsställande. De anpassningssvårigheter, som nu
uppstått, skulle enligt utskottets mening ha i väsentlig mån kunnat undvikas,
om en undantagsmöjlighet även för i privat tjänst anställda arbetstagare
hade inskrivits i lagen. Utskottet ansluter sig därför till det i de
likalydande motionerna 1: 359 och II: 450 framställda yrkandet om ändring
av 28 § sjukförsäkringslagen ävensom till det i de likalydande motionerna
1:239 och 11:310 framställda yrkandet i vad det avser att även i
privat tjänst anställda skall kunna undantagas från sjukpenningförsäkringen
eller del därav. Det kan enligt utskottets mening inte föreligga oöverstigliga
svårigheter att undantagsbestämmelserna får gälla för vissa klart
avgränsade grupper av anställda, som avtalsvägen tillförsäkrat sig lämpligt
avvägda förmåner. Konungen bör, efter hörande av tillsynsmyndighet,
i varje särskilt fall taga ställning till eventuellt inkommande framställningar
från arbetsmarknadens organisationer,
b) att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen med bifall till motionerna 1:359 och
II: 450 och med anledning av motionerna I: 239 och II: 310
måtte för sin del antaga följande

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Förslag

till

Lag

om ändring av 28 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas att 28 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1
skall erhålla följande lydelse:

28 §.

Konungen äger från sjukpenningförsäkringen i dess helhet eller viss del
därav undantaga arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad
av Konungen, eller bestämmelse, som beslutats av kommun, äger
uppbära lön vid sjukdom, så ock annan arbetstagare, vars rätt till lön vid
sjukdom finnes i liknande mån tryggad.

Har arbetstagare — — — utbetalda lönen.

överenskommelse att---avtalet gäller.

Utgöres lön---kommunal inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

B. att motionerna 1:239 och 11:310 i den mån de icke
är besvarade med vad utskottet ovan anfört och hemställt
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 Se SFS 1953: 569.

2-—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 34.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b

Var är utlåtandet nu?

Utlåtandet är färdigbehandlat

Hela utlåtandet

Utdrag ur utlåtandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Beredning, Genomförd

Debatt, Genomförd

Avslutad, Genomförd