Andra lagutskottets utlåtande nr 3 ar 1962

Utlåtande 1962:L2u3

Hela utlåtandet

Utdrag ur utlåtandet

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 ar 1962

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år
1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde fattade beslut.

Genom en den 15 december 1961 dagtecknad proposition, nr 15 år 1962,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående
följande i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde
fattade beslut, nämligen

1. Konvention (nr 116) angående partiell revision av de konventioner,
som antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens
vid dess trettiotvå första sammanträden, i syfte att förenhetliga bestämmelserna
rörande den Internationella arbetsbyråns styrelse åvilande skyldigheten
att utarbeta redogörelse för tillämpningen av konventioner (konvention
angående revision av slutartiklar),

2. Rekommendation (nr 115) angående arbetstagarnas bostadsförsörjning.

Texterna till konventionen och rekommendationen har såsom bilagor

a_B) fogats till propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet

hänvisa till nämnda bilagor.

I propositionen föreslås svensk ratificering av konventionen. Rekommendationen
anses däremot ej påkalla någon åtgärd från svensk sida.

Internationella arbetskonferensens fyrtiofemte sammanträde hölls i Geneve
under tiden 7—29 juni 1961. I sammanträdet deltog över 1 000 representanter
för 94 av organisationens då 97 medlemsstater, av vilka det stora flertalet
sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regerings-, ett arbetsgivaroch
ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.

Enligt artikel 19 i Internationella arbetsorganisationens stadga skall ifrågavarande
konvention och rekommendation underställas liksdagen.

Konvention angående^re vision av slutartiklar

Den i förevarande konvention behandlade revisionsfrågan hade av Internationella
arbetsbyråns styrelse uppförts på konferensens dagordning, i syfte
att styrelsen skulle vinna befrielse från skyldigheten att inför konferensen

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 3

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962

med föreskrivna mellanrum framlägga redogörelser för tillämpningen av
vissa äldre konventioner som konferensen antagit. En bestämmelse av denna
innebörd återfinns bland slutartiklarna i samtliga före år 1950 antagna
konventioner men skall nu ersättas med en föreskrift, som är intagen i samtliga
konventioner från och med år 1951 och som överlämnar åt styrelsen att
besluta, när sådana redogörelser skall föreläggas konferensen. De fram till
år 1950 antagna konventionerna krävde, att redogörelser skulle framläggas
med tio eller fem års mellanrum. Den oavbrutna stegringen i antalet konventioner
har medfört, att utarbetandet och granskningen av dessa redogörelser
kommit att bli en allt tyngre börda för såväl medlemsstaternas regeringar
som styrelsen och arbetsbyråns personal. Den nya artikel som förekommer
i de sedan år 1951 antagna konventionerna gör det möjligt att förlägga
utarbetandet av redogörelserna till en sådan tidpunkt, då det alldeles
uppenbart framstår såsom önskvärt att överväga huruvida en viss konvention
skall ratificeras. Härigenom undviker man att binda redogörelsernas
framläggande till bestämda tidpunkter.

Det finns ytterligare ett skäl för att den nu antydda urvalsmetoden skall
komma till användning. I styrelsens hand har nämligen genom vissa i artikel
19, särskilt mom. 5 e), av Internationella arbetsorganisationens stadga vidtagna
ändringar lagts en vidsträckt befogenhet att med avseende på icke ratificerade
konventioner avfordra medlemsstaterna redogörelser för de omständigheter
som förhindrar eller fördröjer ratificering av en konvention.
Styrelsen har utnyttjat denna rapporteringsprocedur i fråga om en rad konventioner,
som den ansett vara av speciellt intresse, vilket medfört att konferensen
varje år får tillgång till auktoritativa uppgifter rörande ratifikationsmöjligheterna
i en allt vidare krets av medlemsländer.

Konventionen antogs enhälligt både av det utskott som tillsatts för att
törbereda ärendet och av konferensen in pleno.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i avgivet
utlåtande förklarat sig anse, att den revision av slutartiklarna i äldre
konventioner som genomförts i och med antagandet av nu ifrågavarande
konvention är välbetänkt och ägnad att effektivisera arbetsbyråns och därmed
även konferensens verksamhet. Delegationen tillstyrker därför, att konventionen
ratificeras av Sverige.

Rekommendation angående arbetstagarnas bostadsförsörjning

I inledningen till rekommendationen erinras om att Philadelphiadeklarationen
erkänner lLO:s högtidliga förpliktelse att bland världens nationer
främja alla åtgärder, som är ägnade att förverkliga en tillfredsställande bostadsstandard.
Även om FN, heter det vidare, har ett allmänt ansvar för bostadsbyggande
samt stads- och landsbygdsplanering, har likväl ILO för sin
del ett speciellt intresse såvitt angår arbetstagarnas bostadsförsörjning.

Fortsättningen av rekommendationen är uppdelad på två delar: allmänna

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962 3

principer samt förslag rörande metoder för principernas tillämpning, avsedda
att tjäna till ledning för regeringarna samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer. Tillämpningsområdet har bestämts på ett sådant sätt —
»bostäder för arbetstagare med såväl manuellt som icke-manuellt arbete, dari
inbegripna självständiga företagare och åldringar, pensionärer samt fysiskt
handikappade» — att rekommendationen i själva verket berör större delen
av den allmänna bostadspolitiken.

Enligt rekommendationen bör huvudsyftet med nationell bostadspolitik
vara att stimulera tillhandahållandet av tillfredsställande och lämpliga bostäder
i en godtagbar miljö åt alla arbetstagare och deras familjer till en
kostnad, som icke överstiger en rimlig andel av inkomsten. I princip bör
bostadsbyggnadspolitiken samordnas med den allmänna sociala och ekonomiska
politiken, så att byggandet av bostäder för arbetstagare kommer i åtnjutande
av en viss prioritet, som tar hänsyn till behovet av bostäder och
kravet på en balanserad ekonomisk utveckling.

Rekommendationen innehåller vidare ett avsnitt rörande bostäder, som
tillhandahålles av arbetsgivaren. Häri uttalas att det i allmänhet ej är önskvärt,
att arbetsgivaren upplåter bostäder direkt åt sina arbetstagare. Undantag
från denna regel kan emellertid förekomma, t. ex. om företaget är beläget
långt från normala befolkningscentra eller om arbetets natur kräver,
att arbetstagaren skall kunna inställa sig med kort varsel. I fall då bostad
upplåtes av arbetsgivaren bör arbetstagarnas grundläggande mänskliga rättigheter
erkännas och nationell lagstiftning och sedvänja till fullo iakttagas
i fråga om hyres- eller besittningsförhållandets hävande vid anställningsavtalets
upphörande; hyran bör ej överstiga en rimlig andel av arbetstagarens
inkomst.

Med avseende på finansieringsfrågan förordar instrumentet, att vederbörande
myndigheter skall vidtaga erforderliga åtgärder för att tillse, att program
rörande bostadsbyggnader för arbetstagare förverkligas. Kooperativa
bostadsföretag och liknande sammanslutningar utan vinstsyfte bör uppmuntras
och myndigheterna bör tillse att arbetstagare, som önskar bli ägare
till sin bostad eller som önskar uppföra en bostadsfastighet kan komma i åtnjutande
av offentliga och privata lån på rimliga villkor. När så anses motiverat
bör ett statligt system för hypoteksförsäkring eller statlig kreditgaranti
införas för att stimulera byggandet av bostäder för arbetstagare, varjämte
sparande och investeringar i bostadsbyggande för arbetstagare bör
stimuleras.

I rekommendationen anmodas vederbörande myndighet att fastställa miniminormer
för bostäderna samt vidtaga åtgärder för dessa normers tilllämpning
i syfte att garantera säkerhet i konstruktionen och en rimlig standard
i fråga om utseende, hygien och bekvämlighet. Instrumentet innehåller
också en rad detaljförslag angående bostadsstandarden, t. ex. beträffande
tillgång på vatten inom bostaden, avloppssystem och sopförvaring, sanitära
installationer, ventilation, kokmöjligheter och förvaringsutrymmen, naturlig
och artificiell belysning samt vissa minimikrav i fråga om avskildhet.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 är 1962

Medlemsstaternas regeringar uppmanas att främja åtgärder för att så effektivt
som möjligt utnyttja tillgängliga resurser inom byggnadsindustrien.
Bland rekommendationens förslag i detta syfte riktas uppmärksamheten
särskilt på förbättrad planering och organisation av arbetet på byggnadsplatsen,
ökad standardisering av material och förenkling av arbetsmetoder,
praktisk tillämpning av byggnadsforskningens resultat samt upphävande av
restriktiv praxis.

Vidare betonas vikten av att nationella bostadsbyggnadsprogram utformas
på sådant sätt, att det under nedgångsperioder blir möjligt att stimulera
byggandet av bostäder för arbetstagare. Slutligen framhäves starkt behovet
av att säsongarbetslöshet avskaffas.

I fråga om hyrespolitiken uttalas att ehuru ett av målen på lång sikt i
högt industrialiserade länder bör vara, att hyran skall täcka den normala
kostnaden för bostaden, hör likväl en progressiv minskning av den procentuella
andel av arbetstagarens inkomst som avsättes till hyra och som skall
täcka nyssnämnda kostnad uppställas såsom ett allmänt mål, vilket bör
kunna uppnås till följd av en höjning av reallönerna och en ökning av
produktiviteten inom byggnadsindustrien.

Vidare framhålles att en hyreshöjning icke bör tillåtas ge fastighetsägaren
mera än en rimlig avkastning på investerat kapital. Under perioder av
akut bostadsbrist bör man söka förhindra oskälig höjning av hyran i befintliga
bostäder för arbetstagare, men då bostadsbristen lättar och då ett
tillräckligt antal bostäder av tillfredsställande kvalitet blir disponibelt, bör
sådana åtgärder kunna successivt uppmjukas.

Rekommendationen fastslår principen att program avseende bostadsbyggande
för arbetstagare bör utformas i enlighet med sunda principer för samhällsplanering
och regional planering. 1 detta hänseende innehåller instrumentet
en rad detaljerade uttalanden, bland vilka särskilt må nämnas, att
bostäder för arbetstagare bör vara belägna nära arbetsplatser och gemensamhetsanläggningar,
att de bör vara grupperade så, att de erbjuder en tilltalande
och \ äl planerad samhällsbild samt att vid uppgörande av byggnadsritningar
och vid planläggning av nya samhällen för arbetstagare samråd
bör äga rum med de framtida invånarna.

Rekommendationen understryker vidare starkt vikten av att slumområden
saneras genom bl. a. renovering och modernisering av därför lämpade
fastigheter. Det framhålles även att man i syfte att minska överbefolkningen
i stora stadssamhällen regionalt bör utforma planer för den fortsatta utvecklingen
för att förhindra alltför stark koncentration av industri och befolkning
och för att uppnå en bättre balans mellan stad och landsbygd.
Myndigheterna bör hindra markspekulation samt skapa lämpligt belägna
markreserver för byggande av bostäder åt arbetstagare till rimliga hyror.

Vad slutligen beträffar metoder för rekommendationens tillämpning uppräknas
i instrumentet en rad faktorer, som bör beaktas: bostadsbehovet för
arbetskraft anställd i eller erforderlig för industrier eller områden av stor
nationell betydelse, särskilt i utvecklingsländerna; familjemedlemmarnas

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962 5

antal, ålder och kön; familjebandens natur; samt fysiskt handikappades,
ensamboendes, åldringars och migrerande arbetstagares särskilda problem.
I utvecklingsländerna bör man ägna särskild uppmärksamhet åt hjälpprogram
i stor skala för uppförande med eget arbete av provisoriska bostäder,
något som erbjuder en utväg att förbättra bostadsförhållandena särskilt på
landsbygden. Ett flertal åtgärder föreslås för att stimulera bostadsbyggande
genom eget arbete.

Beträffande yttranden över rekommendationen får utskottet hänvisa till
propositionen s. 8—10.

De partementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:

»Den vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1961 antagna
konventionen angående revision av slutartiklar är
ett dokument av uteslutande formell natur. Genom konventionen befrias
Internationella arbetsbyråns styrelse från en uppgift som ålagts styrelsen
i vissa äldre konventioner, nämligen att med bestämda tidsmellanrum inför
konferensen framlägga redogörelser för konventionernas tillämpning i
och för beslut om eventuell revision. I stället får styrelsen enligt den nu
ifrågavarande konventionens avfattning möjlighet att själv bedöma, när den
finner tidpunkten vara inne att framlägga sådana redogörelser. Detta innebär
utan tvekan en rationalisering av såväl styrelsens som Internationella
arbetskonferensens arbete och därmed även en lättnad för medlemsstaternas
regeringar. Någon minskning i konferensens möjligheter att kontrollera
konventionernas faktiska efterlevnad behöver icke befaras genom antagandet
av konventionen om revision av slutartiklar. Under sådana förhållanden
tillstyrker jag i likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet, att konventionen ratificeras av Sverige.

Vad härefter beträffar rekommendationen angående arbetstagarnas
bostadsförsörjning bör det framhållas, att
bostadsproblemen och förutsättningarna för deras lösning uppenbarligen är
vitt skilda inom olika delar av världen. Det utbyte av erfarenheter som kunnat
komma till stånd genom bostadsfrågans upplagande på dagordningen
för Internationella arbetskonferensen har givetvis haft sitt värde, kanske
särskilt för de s. k. utvecklingsländerna. Ett internationellt ställningstagande
med anspråk på att kunna vara vägledande och giltigt i ett större antal länder
måste emellertid med hänsyn till de olikartade förhallandena få en ganska
begränsad betydelse för lösningen av bostadsfrågan, framför allt inom
mera industrialiserade länder, som redan har en relativt väl utvecklad bostadspolitik.

I Sverige finns icke några särskilda samhälleliga bostadspolitiska åtgärder
för arbetstagare. De bostadspolitiska åtgärderna är i princip lika för
alla medborgare. Det förhållandet att vissa stödformer innefattar en behovs -

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962

prövning enligt objektiva normer eller att vissa speciella bostadsproblem för
arbetstagare kan behandlas inom ramen för de åtgärder, som större företagare
vidtar för att främja bostadsförsörjningen för sina anställda, rubbar
inte detta faktum.

Av dessa skäl och under hänvisning till att rekommendationen, såsom
bostadsstyrelsen framhåller, inte torde innehålla någonting, som kan motivera
en omprövning av den svenska bostadspolitiken, anser jag att rekommendationen
angående arbetstagarnas bostadsförsörjning ej bör föranleda
någon åtgärd från svensk sida.»

Utskottet

Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen
yttrat om nu ifrågavarande av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens antagna konvention och rekommendation.
Utskottet får på grund härav hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr
15, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 8 februari 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
tru Carlqvist, herr Birke, fru Gärda Svenson, fröken Nordström och herr
Nyman;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar Wahlund, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell och herr Johansson i Södertälje.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620162

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Beredning, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Debatt, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Avslutad, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.