Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955
1
Nr 26
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss komplettering
av lagen om förskottering av underhållsbidrag.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 173 i första kammaren av
fru Carlqvist samt nr 203 i andra kammaren av fru Holmqvist.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen ville
uttala att vad i § 1 i lag om förskottering av underhållsbidrag för barn
säges om faders underhållsskyldighet även skall gälla moder».
En redogörelse för de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan
lämnas i det följande.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från kungl. socialstyrelsen.
Gällande bestämmelser
Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.
föräldrabalken. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets
uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten
upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med
hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och
ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år (1 §). Är barnet, sedan dess
rätt till underhåll enligt 1 § upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik
orsak ur stånd att själv försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga
skyldiga att giva barnet skäligt underhåll (3 §). I kostnaden för barnets
underhåll skall envar av föräldrarna taga del efter sin förmåga. Fader
eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag
(2 §). Adoptant och adoptivbarn har samma plikt att underhålla
varandra som föräldrar och barn (5 §).
Frågan om vårdnaden om barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Barn
i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad enligt vad nedan sägs till
dess det fyllt tjuguett år eller ingått äktenskap (1 §). I vissa fall tillkommer
emellertid vårdnaden endast endera av föräldrarna. Gör en av för
027
os Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 26
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955
åldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid
vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande
medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden,
äger rätten förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre
(6 §). Lever föräldrarna på grund av söndring åtskilda, skall rätten på
ansökan av endera förordna, vilken av dem som skall ha vårdnaden om
barnen eller, om ej alla barnen bör stå under den enes vårdnad, huru de
skall fördelas mellan föräldrarna. Dömes till återgång'' av föräldrarnas
äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, skall
rätten tillika meddela förordnande angående vårdnaden om barnen (7 §).
Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt tjuguett
år eller ingått äktenskap. Är föräldrarna ense, att fadern skall träda
i moderns ställe, skall han, på anmälan, av rätten förordnas att övertaga
vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Vidare gäller, att om
modern finnes ej vara lämplig att utöva vårdnaden, skall rätten överflytta
vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare (12 §).
I vissa fall utges av allmänna medel förskott å underhållsbidrag enligt
regler i lagen den It juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag till
barn (bidragsförskottslag). Barn, vars fader enligt rättens beslut eller
skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av
lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger
att, där fadern underlåter att betala förfallet belopp, i den utsträckning
och under de villkor som anges i lagen att av allmänna medel erhålla förskott
å underhållsbidraget (bidragsförskott). Vad sålunda stadgats äger
dock icke tillämpning i fråga om barn, vars moder sammanbor med barnets
fader, eller beträffande barn, som bor tillsammans med sin fader
(1 §). Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och med dagen före
den, då barnet fyller sexton år (2 §), och skall vidare ej utgå, sedan
faderns skyldighet att utge underhållsbidrag till barnet upphört (12 § 1
inom.). Förskottet utgår med det belopp barnets fader jämlikt rättens beslut
eller enligt avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll, dock högst
med 600 kronor för år räknat (8 §). Ansökning om bidragsförskott skall
i allmänhet prövas av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnets
moder är mantalsskriven vid den tidpunkt, då förskottet sökes (3 §). För
lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige (15 §). Utgift för bidragsförskott
bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige,
till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun,
vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955
3
Frågans tidigare behandling
Vår första bidragsförskottslag var den vid 1937 års riksdag antagna
lagen den 18 juni 1937 om förskottering av underhållsbidrag till barn.
Till grund för lagen låg ett av 1934 års barnpensionerings sakkunniga utarbetat
förslag, vilket framlades i ett år 1936 avgivet betänkande (SOU
1936:47). Ät de sakkunniga hade uppdragits att utreda frågan om samhällets
bistånd åt ensamstående mödrar och invalider. De sakkunnigas
förslag i vad gällde bidragsförskott innebar i korthet, att det allmänna
skulle utbetala underhållsbidrag, som den mot barnet försörjningsskyldige
icke erlade, med rätt för det allmänna att återkräva bidraget av den försörj
ningsskyldige. Från principen om förskottering av icke erlagda underhållsbidrag
föreslog de sakkunniga det undantaget, att förskotteringen ej
skulle omfatta fall, då fadern hade den rättsliga vårdnaden om barnet och
modern vore skyldig att betala underhållsbidrag men underläte detta. De
sakkunniga uttalade, att de ansåge det icke vara nödvändigt medtaga dessa
fall med hänsyn till deras ringa förekomst.
De sakkunnigas ståndpunkt, att endast faderns underhållsbidrag men
ej moderns skulle kunna förskotteras, mötte kritik i vissa av de remissyttranden,
som inhämtades över betänkandet. Medicinalstyrelsen föreslog
sålunda, att i detta avseende fader och moder måtte bli likställda. Samma
uppfattning hävdades av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.
Socialstyrelsen ifrågasatte, huruvida den omständigheten, att fadern sällan
hade vårdnaden om barn, borde stå hindrande i vägen för rätt till bidragsförskott.
Statskontoret ansåg, att underhållsskyldigheten i förslaget kommit
att alltför mycket betonas i fråga om barnets fader, medan moderns
skyldighet att underhålla sitt barn skjutits i bakgrunden.
Förslag till lagstiftning i ämnet förelädes riksdagen genom propositionen
nr 276 år 1937. Föredragande departementschefen uttalade i propositionen,
att goda skäl kunde anföras för att utsträcka förskotteringen
till fall, då fadern hade vårdnaden om barnet och modern bruste i sin
betalningsskyldighet. Emellertid ansåg departementschefen, att den av de
sakkunniga föreslagna begränsningen i detta avseende tills vidare borde
bibehållas. Departementschefen uttalade att begränsningen överensstämde
med den föreslagna lagstiftningens karaktär av hjälp åt ensamstående
mödrar och hänvisade till att begränsningen beträffande vissa i samma
proposition föreslagna barnbidrag i viss mån hade sin motsvarighet i det
förhållandet, att dylikt bidrag ej utginge för barn till arbetsför änkling.
Propositionen behandlades av sammansatt stats- och andra lagutskott i
dess utlåtande nr 1. Utskottet berörde icke särskilt frågan om bidragsförskott
i fall då fadern hade vårdnaden om barn men uttalade, att de föreliggande
förslagen enligt utskottets mening i allt väsentligt hade erhållit
en tillfredsställande utformning.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955
1937 års lag ersattes efter beslut vid 1943 års riksdag av lagen den
11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)
, vilken alltjämt gäller. Förslag till den nya lagen hade framlagts
av socialvårdskommittén i dess betänkande IV med förslag till ändrad
bidragsförskottslag in. in. (SOU 1942: 29). Kommittén upptog ej till diskussion
frågan om förskottering av underhållsbidrag till barn från dess moder
och föreslog ej heller någon ändring i vad som härutinnan gällde enligt
1937 års lag. Ej heller i den proposition, nr 183 år 1943, vari förslag till
ny lag i ämnet förelädes riksdagen, eller i det utlåtande, nr 28, vari andra
lagutskottet behandlade propositionen, diskuterades frågan om en sådan
utvidgning av förskotteringen.
Vissa ändringar i bidragsförskottslagen genomfördes sedermera vid
1947 års riksdag på grundval av ett av socialvårdskommittén avgivet
betänkande XV med utredning och förslag angående särskilda barnbidrag
och bidragsförskott in. in. (SOU 1947:21). Beträffande bidragsförskottslagens
omfattning kunde enligt kommittén ifrågasättas, buruvida icke förskott
borde kunna utgå även å moders underhållsbidrag. Då antalet fall, i
vilka fadern hade vårdnaden och modern vore skyldig betala underhållsbidrag,
vore ringa, och då, enligt det av kommittén framlagda förslaget till
lag om särskilda barnbidrag, sådant bidrag icke skulle utgå för barn till
arbetsför änkling, fann kommittén ej skäl att föreslå ändring av barnbidragsförskottslagen
i förevarande avseende.
I proposition nr 288 till 1947 års riksdag förelädes riksdagen bl. a. förslag
till lag om ändring i bidragsförskottslagen på grundval av socialvårdskommitténs
ovannämnda betänkande XV. Föredragande departementschefen
uttalade i propositionen, att han i fråga om kommitténs förslag, att
bidragsförskott icke skall kunna utgå å moderns underhållsbidrag, funne
vad kommittén anfört vara övertygande. Departementschefen föreslog härutinnan
ej ändring i gällande regler. Sammansatt stats- och andra lagutskott,
som behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 5, berörde icke däri
förevarande fråga.
Motionerna
I motionerna anföres, att vid skilsmässa i en del färre fall fadern tillerkännes
vårdnaden om makarnas barn och modern förpliktas att utge
underhållsbidrag. Utebleve i sådant fall moderns underhållsbidrag kunde
bidragsförskott icke beviljas. För fadern bleve vårdnaden om barnen dyr
genom behov av anställd arbetskraft eller hjälp med vård av kläder och
dylikt. Bortsett härifrån vore det ur rättvisesynpunkt inte mer än riktigt,
att även den ensamme fadern finge samma stöd av samhället som den ensamma
modern, särskilt som bidragsförskottet inte vore behovsprövat och
inkomstförhållandet mellan man och kvinna delvis utjämnats.
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 är 1955
5
Remissyttrandet
Kungl. Socialstyrelsen anför i sitt remissyttrande, att det såsom socialvårdskommittén
framhållit inträffade relativt sällan, att en moder av rätten
ålades eller genom avtal förbunde sig att utgiva underhållsbidrag för sitt
barn. Faderns ekonomiska ställning torde enligt styrelsen i de fall, då han
tilldömes vårdnaden om barnet, ofta vara så mycket bättre än moderns,
att han ansåges ensam böra bära kostnaderna för barnets underhåll.
Den omständigheten, att antalet barn i sådana fall där modern vore
skyldig att betala underhållsbidrag vore ringa kunde emellertid, anför
socialstyrelsen vidare, icke tillmätas avgörande betydelse. I stället trädde
i förgrunden, att det förelåge ett lika stort intresse av att bidragsförskott
skulle kunna ifrågakomma för dessa barn som för övriga barn. Därtill
komme, att det icke vore någon principiell skillnad mellan ett underhållsbidrag
från fadern och ett sådant bidrag från modern. Ur nu angivna synpunkter
måste det, uttalar styrelsen, anses otillfredsställande, att bidragsförskott
endast kan grundas på det ena av bidragen.
I fortsättningen påpekar socialstyrelsen, att en ändring i bidragsförskottslagen,
som syftade till en utvidgning av denna till att avse underhållsbidrag
även från modern, ansetts öppna möjligheter till missbruk. En
fader, som hade vårdnaden om ett barn och som på grund av god ekonomisk
ställning ensam borde kunna svara för kostnaderna för barnets
underhåll, hade sålunda antagits kunna förmå barnets moder att underskriva
avtal om underhållsbidrag i avsikt att få bidragsförskott på grund
av avtalet.
I remissyttrandet erinras om att styrelsen tidigare varit i tillfälle att
yttra sig i förevarande fråga och anföres:
I yttrande den 3 september 1949 till Kungl. Maj :t med anledning av en
framställning från Håkan Hallberg, Malmö, om sådan ändring av bidragsförskottslagen,
som avses i här ifrågavarande motion, framhöll styrelsen
—. _ — att det vore svårt bedöma, huruvida risken för missbruk av här
antydd art vore så stor att den borde uppväga intresset av att tillgodose
de relativt fåtaliga fall, där en förskottering av moderns underhållsbidrag
kunde te sig motiverad och rättvis. Styrelsen ansåg dock, att frågan om en
utvidgning av bidragsförskottslagen till att gälla även moderns underhållsbidrag
vore av så ringa räckvidd och betydelse, att den borde tagas under
förnyad omprövning, först då en revision av bidragsförskottslagen i andra
avseenden bleve aktuell.
Det kan förefalla, uttalar styrelsen, som om frågan om förskottering av
moderns underhållsbidrag icke vore mera angelägen nu än den enligt socialstyrelsens
bedömande var år 1949. Styrelsen ville dock fästa uppmärksamheten
på att kvinnolönerna sedan dess visat eu sådan tendens till ökning,
att antalet fall, där modern genom avtal åtoge sig eller av domstol ålades
att utgiva underhållsbidrag, torde bli allt flera. Härigenom komme den ur
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955
principiell synpunkt opåkallade skillnaden i förevarande avseende mellan
underhållsbidrag från fadern och sådant bidrag från modern att bliva allt
mera accentuerad. I detta sammanhang komme även i betraktande, att den
pågående utvecklingen mot likställighet mellan könen vore särskilt framträdande
på det ekonomiska området. När problemet nu åter aktualiserats,
ville socialstyrelsen därför understryka angelägenheten av en lagändring,
varigenom bidragsförskott kunde beviljas även på grund av moderns underhållsbidrag.
Utskottet
Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer
bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utge underhållsbidrag till barnet, äger enligt bidragsförskottslagen
att, där fadern underlåter att betala förfallet belopp, av allmänna medel
erhålla förskott å underhållsbidraget, s. k. bidragsförskott. Motsvarande
rätt till förskott föreligger icke i fråga om belopp som barnets moder kan
vara pliktig att utge men underlåter att erlägga. — I motionerna yrkas nu,
att lagen skall ändras att avse även sistnämnda fall.
Mot en utvidgning av området för bidragsförskottslagen till att gälla
underhållsbidrag från modern har främst åberopats dels att det icke vore
nödvändigt att medtaga dessa fall med hänsyn till deras ringa förekomst,
och dels att begränsningen till att gälla faderns underhållsbidrag i viss
mån hade sin motsvarighet i det förhållandet, att bidrag enligt lagen om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn ej kan utgå för
barn till arbetsför änkling.
De anförda skälen kan enligt utskottets mening icke tillmätas avgörande
betydelse. I de fall där modern är pliktig att utge underhållsbidrag
till ett barn kan det för barnet vara av lika stor vikt som i andra fall att
bidragsförskott kan utgå. Motionärerna har pekat på att fadern då han
har vårdnaden om barnet kan få vidkännas kostnader för anställd arbetskraft
eller eljest för hjälp med vård av kläder o. d. och på att inkomstförhållandet
mellan man och kvinna delvis utjämnats. Det är med hänsyn
till det anförda enligt utskottets mening icke tillfredsställande, att bidragsförskott
icke kan utgå i de fall då plikten att utge underhållsbidrag åvilar
modern. Mot den gällande ordningen talar jämväl, att man av principiella
skäl icke bör upprätthålla en sådan skillnad mellan man och kvinna som
här göres i lagen.
I ett till utskottet avgivet remissyttrande över motionerna har socialstyrelsen
berört de möjligheter till missbruk som den i motionerna föreslagna
utvidgningen kunde öppna. En fader som hade vårdnaden om ett
barn och som på grund av god ekonomisk ställning ensam borde kunna
svara för barnets underhåll hade antagits kunna förmå barnets moder att
underskriva avtal om underhållsskyldighet i avsikt att få bidragsförskott
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955 7
på grund av avtalet. Utskottet kan dela uppfattningen, att risken för missbruk
kan vara förtjänt av att uppmärksammas, men anser icke risken vara
av sådan storleksordning, att den bör hindra en ändring.
Utskottet vill slutligen framhålla, att socialstyrelsen understrukit angelägenheten
av en lagändring, varigenom bidragsförskott kunde beviljas
även på grund av moderns underhållsbidrag.
Utskottet tillstyrker, att den föreslagna utvidgningen av området för
bidragsförskottslagen kommer till stånd.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 173
och II: 203, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag
till lag om sådan utvidgning av området för bidragsförskottslagen
som i motionerna avses.
Stockholm den 1 april 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, fru Carlqvist,
herrar Magnusson*, Anders E. Johansson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell*
och herr Älvar Andersson; samt
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Lundberg,
Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Odhe, Svensson i Göteborg, fru
Ewerlöf och herr Rimmerfors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.