Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
N:o 19,
Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Mars 1870, kl. 11 f. m.
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 6,
angående ifrågasatt ändring i gällande bestämmelser rörande
trafiken å Statens jernväg ar.
Uti en till Utskottet hänvisad motion (N:o 220) har Herr A. Medin föreslagit,
att, genom underdånig skrifvelse, Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t anhålla,
dels att antingen en lämplig nedsättning i personafgiften för andra klassens
vagn med snälltåg beviljades och att kort uppehåll finge ega rum vid hvarje
station, eller att en. tredje klassens vagn finge åtfölja snälltågen, eller ock att
godstrafiken skiljdes ifrån persontrafiken, då för den sednare endast två dagar erfordrades
för resan emellan Stockholm och Malmö, dels- ock att nedsättning i afgiften
för tyngre gods, som ej kommit i åtnjutande deraf, medgåfves.
Persontrafikens ordnande på det sätt, att snälltågen skulle stadna vid hvarje
station eller en tredje klassens vagn åtfölja dessa tåg, finner Utskottet icke förenligt
med de syften, för hvilka snälltågens hastigare fart blifvit ordnad, lika litet som det
synes lämpligt att föreslå nedsättning i de förut tillräckligt låga afgifterna för personers
befordring; men deremot har Utskottet föreställt sig, att en af de väsendtligasto
anledningarne till missnöje med persontrafiken skulle undanrödjas, om de blandade
tågen så ordnades, att längre våglängd för hvarje dag kunde tillryggaläggas
och t. ex. resan emellan Stockholm och Malmö med dessa tåg icke behöfdc upptaga
längre tid än två dagar.
Huruvida å Statens jernvägar det minimum i fraktkostnad i allmänhet är
funnet, som å ena sidan gör för varuafsändare möjligt att trafikera dessa vägar
och å den andra bereder Statsverket den inkomst, som bör eftersträfvas med
hänsyn till drift- och underhållskostnad samt nödvändigheten att i allt större
mån skaffa tillgångar till annuiteterna å do för dessa vägars anläggande upplånta
medel, är Utskottet icke i tillfälle att bedöma; men om Statens jernvägar hafva
till sin förnämsta uppgift att genom lättad samfärdsel mellan särskilda delar af
landet samt mellan detta och utlandet lifva industri och näringar samt framkalla
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
mångfaldigad varuproduktion, lärer icke kunna förnekas, att denna produktion uti
icke ringa mån betingas deraf, att de råämnen, den ena orten saknar, icke belastas
med fraktkostnad, som gör täflan med de i detta hänseende af naturen mera
gynnade orter omöjligt. Det är ock Utskottets förmenande, att den förlust, som
skulle tillskyndas Statsverket genom en i förhållande till afstånden progressiv
nedsättning af fraktkostnaden för vissa råämnen, i framtiden skall rikligt återgäldas
genom ökad fraktinkomst för de produkter, dessa råämnens användande
framkallat. Till sådana råämnen hänförer Utskottet artificiela gödningsämnen, förnämligast
kalk, hvaraf, såsom allmänt är kändt, jorden i det inre af landet lider
brist, som märkbart hämmar dess bördighet; äfvensom bränntorf, hvars användande
först då lärer kunna uti hela sin i nationalekonomiskt hänseende önskvärda utsträckning
komma att ega rum, när fraktkostnaden för densamma begränsas till
belopp, som möjliggör täflan med annat brännmateriel.
På grund af hvad Utskottet sålunda antyd t, hemställer Utskottet vördsamt,
att Riksdagen beslutar allätandet till Kongl. Maj:t af underdånig skrifvelse
med begäran, att Kongl. Maj:t, derest oundvikliga hinder derför ej
möta, täcktes föreskrifva dels att de blandade tågen så ordnas, att större
väglängd hvarje dag kan till ryggaläggas än som för närvarande eger
rum, dels ock att fraktkostnaden för artificiela gödningsämnen, företrädesvis
kalk, äfvensom för bränntorf varder i möjligaste måtto nedsatt.
Stockholm den 24 Mars 1870.
På Utskottets vägnar:
Axel Tli. Gustafson.
Reservationer:
af Herrar Granlund, Jönsson och Andersson, hvilka förenade sig om följande
yttrande:
“Då man icke kan-anse det vara mer äii rätt och billigt, att den mindre
bemedlade klassen af folket för ett något billigare pris än hitintills kommer i åtnjutande
af den snabbare fortkomst, snälltågen lemna, och då erfarenheten visat,
att dessa tåg oftast gå med ett mindre antal passagerare och vagnar än som med
desamma kunna befordras, samt de åtföljande första klassens vagnar, hvilka dock
med ej obetydliga kostnader vintertiden uppvärmas, merendels äro utan passagerare.
7
Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
böv en sådan förändring vidtagas, att tredje klassens vagnar må åtfölja snälltågen;
livilket otvifvelaktigt skulle böja inkomsterna för dessa tåg, på samma gång det
skulle uppfylla ett rättvist anspråk från allmänhetens sida.
Dock, på det man icke må befara, att snälltågen skulle blifva så öfverlupna
af tredje klassens passagerare, att deras ändamål såsom posttåg må förfelas,
bör tredje klassens passagerareafgift på snälltågen höjas till 40 öre milen; och då
på linien Falköping—Göteborg redan länge tredje klassens vagnar åtföljt snälltågen,
kan man icke annat än anse rättvist, att andra orter må komma i åtnjutande
af samma fördel.
På grund af hvad vi sålunda anfört, våga vi vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa,
att, derest icke från Trafikstyrelsen för Statens jernvägar sådana hinder
uppställas, som göra en sådan förändring omöjlig, tredje klassens vagnar
måtte få åtfölja snälltågen mot passagerareafgiftens höjande till 40 öre
milen, eller, i händelse detta icke kan ske, de blandade tågen måtte så
förändras, att resan mellan Stockholm och Malmö kan ske på två dagar. “