Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32.
1
H:© 32.
Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1902, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9 med
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående jordbrukets upphjelpande genom befrämjandet
af kooperation mellan mindre jordbrukare.
I en af herr C. A. Lindhagen inom Andra Kammaren väckt motion,
n:o 70, som till utskottet öfverlemnats, föreslår motionären, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta
utreda, på hvad sätt kooperation mellan mindre jordbrukare lämpligast skall
kunna från det allmännas sida befrämjas, samt vidtaga de åtgärder, hvartill
denna utredning må gifva anledning.
Till stöd för denna framställning anför motionären:
»Det senaste årets händelser hafva öppnat nja utsigter i landets statsekonomiska
förhållanden. Skuggan af de kommande bekymren faller redan
stark öfver budgeten. Det oroliga famlandet efter utvägar för att fylla de
stora, sannolikt alltjemt växande behofven har begynt.
Men det bör härvid ej vara nog med att utfinna skatter. Det är ej
ens till fyllest att uppfylla gjorda löften att fördela dessa pålagor rättvist.
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Käft. (N:o 32). 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32.
Man måste äfven tillse, att de öfver hufvud taget kunna bäras af landet,
så att dess inre utveckling ej hålles tillbaka af brist på hjelpmedel.
Inför denna bjudande nödvändighet måste, vid sidan af de vigtiga,
rent politiska frågorna, äfven näringslifvets förhållanden träda mera fram i
förgrunden. Det blir nu en alldeles särskild angelägenhet att söka höja
det nationella arbetets produktiva kraft, på hvilken i förenämnda afseende
allt ytterst beror.
Bland de uppgifter, som då tilldraga sig uppmärksamheten, framstår
såsom en af de främsta höjandet af jordbrukets afkastningsförmåga, hvilket
af så många anledningar är en lifsfråga såväl för jordbrukare sjelfva som
för den öfriga befolkningen. Visserligen har jordbruket på senare tider gjort
stora framsteg. Men det har dock på ett känbart sätt visat sig i alla fall
ej kunna hålla jemna steg med den öfriga utvecklingen. Och särskild!
anses det lilla jordbruket ännu vänta på frigörelse från de förhållanden, som
nedtrycka detsamma i oföretagsamhet och stillastående.
Hvilka löften som framtiden kan infria i detta afseende belyses tillräckligt
blott genom de föredömen af utmärkt odlingsflit, som påträffas här
och hvar i orterna och der betecknas såsom en af deras sevärdheter. Motionären
glömmer ej, hurusom han, vägledd af ryktet, senast förliden sommar
i Södermanland besökte en man, hvilken i en klippsluttning, som han arrenderat
på femtio år, mellan skrefvorna framtrollat en utomordentlig trädgårdsodling,
hvaraf familjen hade sin ordentliga utkomst. Då besökaren inför
detta arbetsresultat ej kunde underlåta att utbrista, att om jorden i allmänhet
brukades på detta sätt, skulle det se annorlunda ut i vårt land,
svarade denne jordbrukare enkelt och värdigt, att Sverige då skulle, såsom
han uttryckte sig, blifva en lustgård.
I detta yttrande ligger i sjelfva verket ett program. Det drager med
ett grepp bort täckelse! för det lilla och intensiva jordbrukets ekonomiska
framtidsmöjligheter och stora sociala betydelse för landet. Och när tankarne
syssla åt detta håll, börjar man ana, att kanske en ganska väsentlig bidragande
orsak till jordbrukets bekymmer på många håll ligger deri, att det
hos oss af förhållandenas makt ännu i mycket bibehållit sitt extensiva skaplynne,
som gör det mindre konkurrenskraftigt i en tid, hvilken utmärker
sig för rastlös intensitet i produktionen.
Men för att kunna arbeta mot förenämnda framtidsmål fordras det
äfven ett medel; och detta eger man i främsta rummet uti kooperation eller
med andra ord uti sammanslutningen mellan mindre jordbrukare för idkande
af stordrift.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32. 3
Den kooperativa rörelsen bär sannolikt större framtidsbetydelse än
man i allmänhet föreställer sig. I förenandet af de många för ekonomisk
produktion likasom i hvad man kallat organiserandet af massornas köpkraft
ligger utan tvifvel oanade möjligheter till en omärkligt fortgående lösning
af flera svåra samhällsproblem. Rörelsens styrka utgöres deraf, att dess lifsprincip
är sjelf hjelp och samhörighet i förening. Den syftar derför också
till mildrande af vexlingarna i konjunkturerna. Och den verkar befruktande
särskildt derigenom, att den vill främst förädla sjelfva arbetskraften och
icke företrädesvis varorna och de mekaniska hjelpmedlen, ty det är dock
ökandet af det individuella arbetets produktivitet inom breda lager af befolkningen,
som i längden betyder något stort och varaktigt för ett lands
ekonomi.
Huruledes detta produktionssätt i synnerhet lämpar sig för det mindre
jordbruket, ligger i öppen dag. Endast derigenom kunna tillskapas dess
nödiga förutsättningar, nemligen billigare omkostnader, större afkastning,
ordnade afsättningsförhållanden och alla öfriga fördelar, som följa af samhörigheten.
Bland dessa senare är icke minst beaktansvärdt tillgodogörandet
af de skatter af intelligens och företagsamhet, som nu ligga bundna bland
de små jordbrukarnes led, men på detta sätt frigöras och sättas i tillfälle
att verka på sin omgifning.
En uppblomstring af det mindre jordbruket genom kooperation synes
äfven innefatta ett vigtigt inlägg till afveckling af den s. k. egna-hemsfrågan.
Denna förefaller ofta såsom en oklar sammanblandning af två skilda
hufvudsaker: skapande af sunda och trygga bostäder och bildandet af s j eifständiga
små jordbruk. En bostad behöfver nu för att fylla de åsyftade anspråken
uppenbarligen ej nödvändigtvis vara egen och kan ofta ej heller vara
det. Deremot bör nog det lilla jordbruket företrädesvis utgöra en brukares
tillhörighet, och för att på ett varaktigt och betydelsefullt sätt fylla ett
större socialt ändamål måste det vara sjelfständigt äfven i den meningen,
att brukaren deraf har sin fulla utkomst. Benägenheten att anlägga sådana
jordbruk beror nu närmast af den omständigheten, huruvida det är uträkning
att inlåta sig derpå. Fördelarne deraf måste sålunda särskildt göra
sig gällande, när det i stor omfattning visar sig, att redan bildade jordbruk
bära sig bra, samt nybyggaren vet, att han upptages af en organisation,
som från första början stödjer honom i alla vigtiga afseenden. Derför
skall sannolikt bildandet af sådana egna hem, som utgöras af små sjelfständiga
jordbruk, på ett naturligt sätt befrämjas genom en fulländad kooperativ
rörelse inom det lilla jordbrukets område.
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32.
Vidare anses den för ett uppdrifvet jordbruk så nödvändiga krediten
under sådana förhållanden kunna erhålla de fördelaktigaste formerna. Den
bör också blifva till större nytta derför, att låntagaren, innan han bekommer
penningarne, är i afseende å deras fördelaktigaste användning merendels
fullt kunnig om ändamål och medel. Ty det är ofta mindre välsignelse
med ett kreditsystem, hvarigenom utan omtanke oerfarna personer beredas
utvägar och lockelse till skuldsättning. De stora hypotekslånen, som belasta
den svenska jorden, anses vara åtminstone på många trakter ett utslag
af ganska stora försyndelser i detta afseende, och de exekutiva auktionerna
å s. k. egna-hem tala nog äfven mången gång sitt tydliga språk.
Sin förnämligaste betydelse eger slutligen detta systems tillämpning uti
jordbruket derutinnan, att det på ett framstående sätt låter de ekonomiska
värdena ytterst tjena de ideella, som dock äro de dyrbaraste. Det skapar
nemligen en vaken och intelligent befolkning, som gläder sig åt att njuta
frukterna af sitt arbete och äfven bör vinna lyftnad i medvetandet, att deras
sträfvanden stå i harmoni med hela landets intressen. Hvad detta i sjelfva
verket betyder, framlyser slående ur det ofvan anförda exemplet på en arbetares
stolta medvetande af sitt arbetes betydelse och ära. När en dylik
ädel sjelfkänsla varder egendom för ett flertal af befolkningen, först då kan
Sverige sägas blifva ett verkligen rikt land.
Öfvergår man härefter till erfarenhetens vittnesbörd om det kooperativa
jordbruket, så möta här, utom synnerligen manande förebilder från andra
länder, närmast och i främsta rummet de lysande föredömena från Danmark.
Såsom blott ett exempel på hvad sammanslutningen der kunnat uträtta, må
erinras om att, genom en beundransvärdt organiserad uppsamling af de tusentals
små bidragen, äggproduktionen vunnit ett sådant uppsving, som utmärkes
af nedannämnda talande siffror öfver äggexportens värde, hvilket utgjorde
i runda tal:
1865 ................ | ............................. 23,700 | kronor, |
1881 ................ | ............................. 1,675,000 | » |
1890 ................ | ............................. 5,719,000 | » |
1898 ................ | ............................. 14,000,000 | » |
1899 ................ | ............................. 16,660,000 | y> |
1900 ................ | ............................. 18,110,000 | » |
1901 ................. | .............. (minst) 23,000,000 | » |
Visserligen ställa sig nu i Danmark jordbruksförhållandena i väsentliga
afseenden gynsammare än hos oss, hvartill kommer, att frånvaron af betin
-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32. 5
gelser för en afsevärd industri tvingar företagsamheten öfver på jordbruket.
Men af dessa skäl har man der också redan nått till fulländning. I Sverige
finnas å andra sidan större utrymmen och mycket mera obruten mark. Äfven
naturförhållandena hänvisa oss i de vidsträcktaste delarne af landet till det
lilla jordbruket på grund af de spridda •må odlingstillfällena. Och de större
svårigheterna, som kunna möta, böra dessutom, i den mån de öfvervinnas,
blott skapa ännu större energi hos folket. Det anses visst, att t. ex. de
förödmjukande resultaten af vår nuvarande äggproduktion till väsentlig del
har sin orsak i frånvaron af en ordnad företagsamhet.
Arbetena på det svenska jordbrukets höjande hafva emellertid under
senare skeden hufvudsakligast fortgått på den väg, som vid hushållningssällskapens
bildande i början af 1800-talet angafs genom att såsom deras mål
uppställa »landthushållningens förbättring genom upplysning, efterdömen, uppmuntran
eller belöningar». Af naturliga skäl blefvo först de större egendomarne
mest i tillfälle att tillgodogöra sig dessa sträfvanden, men på senare
tider hafva dessa nog begynt verka äfven inom vidare områden. I allmänhet
anses dock det lilla jordbruket hafva förblifvit oberördt af utvecklingen.
Vid sistlidet års riksdag togs emellertid ett väckande initiativ till ett framhållande
af särskild! dettas stora betydelse för landet. I en kongl. proposition,
föregången af en motion året förut, anfördes nemligen, att de små jordbruken
i allmänhet skulle kunna lemna sina brukare en långt högre afkastning
än nu; och då inom landet funnes, förutom 169,500 jordtorpare,
289,807 egare och brukare af jordlotter, hvilkas areal ej öfverstege tjugu
hektar, skulle uppenbarligen eu betydande höjning i landets produktion ernås
äfven genom eu obetydlig stegring i afkastningen från hvarje hektar af dessa
småbruk. Detta ändamål ansågs lämpligen kunna främjas genom premieringar
och anordnande af studieresor, hvartill derför begärdes ett anslag af
25,000 kronor, som ock af Riksdagen beviljades. Ett dylikt anslag har
äskats äfven vid innevarande års riksdag.
Vid sidan om detta upplysningsarbete, som egt och fortfarande måste
få en mycket stor betydelse, har på sista tiderna äfven hos oss dess naturliga
och oumbärliga komplement, föreningsrörelsen, börjat vinna tillslutning
här och hvar bland de mindre jordbrukarne. Största utvecklingen i detta
afseende har uppnåtts af andelsmejerierna, om hvilka den nyligen utkomna
statistiska handboken säger, att »de hafva i hög grad bidragit att föra handteringen
framåt, i det de för de små mjölkproducenterna möjliggjort storproduktion;
de utbreda sig också mer och mer samt förtränga årligen ej så
få af de öfriga mejerierna». I öfrigt förekomma här och hvar andra laudt
-
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32.
mannaföreningar för speciella ekonomiska ändamål. Särskild! anmärkningsvärd
både för sin omfattning och för sin planmessighet i anordningen är
den verksamhet för bildandet af landtmannaföreningar, som på de sista tre
åren utvecklat sig i Yesternorrlands län i följd af länsagronomens kraftiga,
af hushållningssällskapet understödd® initiativ. Vid förra årets slut funnos
inom länet trettioåtta landtmannaföreningar, som registrerats på omsorgsfullt
utarbetade normalstadgar. Vid innevarande års utgång anses det skola
finnas dylika föreningar inom nästan hvarje socken af länet. Dessa föreningar,
som dessutom sammanslagit sig till ett förbund, hafva enligt sina
stadgar till hufvudsaklig! ändamål att för medlemmarnes räkning inköpa förnödenheter
och varor för jordbrukets och boskapsskötselns bedrifvande; att
försälja medlemmarnes jordbruksalster; samt att på allt sätt arbeta för jordbrukets,
boskapsskötselns och binäringarnes höjande genom kunskapers spridande,
samarbete med länets hushållningssällskap, anordnande af diskussionsmöten
och föredrag, anskaffande af lämplig jordbrukslitteratur o. s. v.
I det stora hela befinner sig dock denna kooperativa jordbruksrörelse
i ett nydaningens skede, der man utan verklig ledning här och hvar genom
enskilda initiativ söker famla sig fram. Den statistiska handboken innehåller
också rörande detta föreningsväsende det omdömet, att »då icke något
samarbete finnes mellan de många olika föreningarna, verka de ej till det
gagn de borde, och ännu hafva ej Sveriges jordbrukare lärt sig till fullo
uppfatta föreningsväsendets betydelse i landtbrukets tjenst och nödvändigheten
af en fast sammanslutning på sätt som skett i Tyskland och flere
andra länder».
Det är dock ej någon lätt sak för de olika små jordbrukarne att
förvärfva sig förenämnda uppfattning och sedan äfven bringa den till utförande.
Äfven detta förutsätter ett medvei’kande initiativ från dem, som
sitta inne med de administrativa befogenheterna, erfarenheterna och hjelpmedel.
Det erfordras, att bland sträfvandena för det mindre jordbrukets
höjande upptages såsom en hufvudsak äfven ett planmessigt befrämjande af
föreningsväsendet, så att detta jordbruks utveckling ej framskjutes till en
aflägsen tid och förekommande föreningssträfvanden ej förryckas af brist
på samverkan eller kännedom om de bästa metoderna. En genomförd utredning
i detta afseende från det allmännas sida har ännu icke egt rum
hos oss, hvarför det synes vara skäl, att åtminstone detta oundgängliga
första steg vidtages ju förr dess hellre. I Norge har nyligen på offentligt
uppdrag verkstälts en undersökning af »det europeiske Landbosamvirke»;
och i den utförliga berättelsen härom uttalas äfven, att tiden nu synes vara
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32. 7
inne att med allvar taga i tu med att organisera »Landbosamvirket» jemväl
i Norge, för hvilket ändamål berättelsen upptager eu preliminär framställning
om, huru denna organisation i sina hufvuddrag lämpligen kunde anordnas.
Det behöfver knappast erinras derom, att den framstående verksamhet,
hushållningssällskapen och andra jordbruksinstitutioner utöfva till jordbrukets
bästa, skall genom de nu ifrågasatta sträfvandena ej till någon del göras
obehöflig, utan tvärtom beredas ännu tacksammare uppgifter. Kanske skall
också ur dem möjligen kunna framgå något fruktbart uppslag i den vid
flera tillfällen af framstående jordbrukare förgäfves väckta frågan om samverkan
mellan de olika hushållningssällskapen för utbyte af erfarenheter och
för befrämjande af jordbruksändamål, som böra vara för riket gemensamma.
Föreningsväsendet har naturligtvis i jordbrukets tjenst betydelse för
de norra delarne af riket lika väl som för de södra. Dess befrämjande kan
derför anses såsom ett komplement till åtgärderna för jordbrukets vidmakthållande
inom förstnämnda landsdelar, hvarom en motion väcktes vid förra
riksdagen. Och då särskilt inom berörda landsdelar jordbruksfastigheterna
i allmänhet innehafva afsevärd skogsmark, bör den tanken ej vara utesluten,
att med tiden jordegarne skola kunna bibringas insigt om fördelen att bilda
associationer i ändamål att genom rationel skogshushållning bereda delegarne
största möjliga inkomst af sin skog. Ett förslag till bildandet af sådana
skogsbolag framlades år 1894 uti en broschyr af en framstående sågverksegare.
Den utländska lagstiftningen gynnar också på flera ställen uppkomsten
af dylika föreningar mellan jordegare för idkande af skogsbruk.»
Uti en inom Första Kammaren väckt motion bär herr Th. af Ekenstam
under åberopande af de i herr Lindhagens motion anförda skäl
hemstält om utredning på hvad sätt kooperation mellan jordbrukare
lämpligast skall kunna från det allmännas sida befrämjas samt om vidtagande
af de åtgärder, hvartill denna utredning må gifva anledning. Första
Kammarens första tillfälliga utskott, till hvars behandling berörda motion
hänvisats, yttrar i sitt deröfver afgifna utlåtande följande:
»Utskottet är med motionären fullkomligt ense om den stora betydelse,
sammanslutning mellan jordbrukare för gemensamma ekonomiska syften kan
ega. Yi hafva redan här i landet sett slående bevis härpå i våra andelsmejerier,
hvilka mäktigt bidragit såväl till höjande af landets smörproduktion
som till förbättrande af landthushållningens afkastning, särskilt för de
mindre jordbrukarne.
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32.
Om ock landtmännens föreningsväsen hos oss, i jemförelse med hvad
som deraf finnes i vissa andra länder, kan sägas ännu befinna sig i sin linda,
kan dock icke förnekas, att uppmärksamheten å dess fördelar är väckt och
utvecklingen deraf stadd i lofvande tillväxt. Sålunda finnas ju på många
olika ställen i landet inköpsföreningar, afvelsföreningar, kontrollföreningar
in. m., hvarjemte på senaste tiden äfven börjat bildas föreningar för uppsamling
och ordnad afsättning af hönsskötselns produkter.
Mycket återstår dock utan tvifvel att göra, innan vi ens närmelsevis
kunna hinna eu sådan utveckling i detta hänseende, som man redan uppnått
t. ex. i Danmark, der man nu i rikt mått skördar frukterna af en genomförd
sammanslutning mellan jordbrukarne.
Motionären anser nu, att staten hos oss borde taga denna sak om hand,
så att ledning kunde erhållas för dess ordnande på lämpligaste vis samt utsigt
beredas till understöd från det allmännas sida, om så vore nödigt.
Emot detta förslag hyser utskottet emellertid betänklighet. Skola dessa
sammanslutningar för gemensamma ekonomiska intressen få den inneboende
lifskraft, utan hvilken de blifva till ringa gagn, få de icke på något sätt
forceras eller lockas fram, utan de måste helt naturligt framväxa ur ett verkligen
kändt behof. Deras organisation bör vara den enklaste möjliga, på
samma gång som den måste blifva af mycket vexlande beskaffenhet för att
kunna anpassas till skiftande lokala förhållanden. Utskottet vill härmed endast
hafva antydt, att man på ett område sådant som detta torde böra taga
sig till vara för allt för mycket reglementerande. Särskildt i ett land som
vårt, med dess stora utsträckning och olikartade beskaffenhet, blefve det
säkerligen en mycket vansklig uppgift att uppgöra ett förslag till en hela
riket omfattande organisation och ledning af jordbrukarnes kooperativa verksamhet.
Häraf följer emellertid ej, att icke något kan och bör göras för denna
verksamhets befrämjande, men härvidlag är det enligt utskottets mening icke
staten, som bör direkt ingripa, utan våra hushållningssällskap. Hos dem torde
väl just vara att finna den rätta ledningen och det naturliga stödet för jordbrukarnes
kooperationsrörelse. Hushållningssällskapen, hvart och ett inom
sin ort, hafva de bästa förutsättningar för att kunna bedöma, hvilka former
för sådan kooperation kunna lämpa sig för deras olika områden. Bland deras
medlemmar finnas väl i allmänhet de personer, som kunna vara lämpliga och
villiga att sätta sig i spetsen för dylika företag, och slutligen sakna icke heller
hushållningssällskapen medel att, der så erfordras, i någon mån äfven materielt
understödja denna såväl som annan för jordbruket gagnelig verksamhet.
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 32.
För våra hushållningssällskap är också intresset för jordbrukarnes
kooperationsverksamhet ingalunda främmande, utan man har inom många
sådana sällskap vidtagit åtgärder för dess främjande, bland annat genom
anordnande af studieresor till Danmark, redan innan statsanslag för sådant
ändamål erhölls, genom utsändande af stipendiater för studerande af någon
särskild gren af förenings- eller andelsväsen o. s. v.
Ledning och stöd för jordbrukarnes kooperationsverksamhet anser
utskottet alltså i främsta rummet böra sökas hos hushållningssällskapen.
Huruvida derjemte det kan blifva nödigt, att, såsom motionären tänkt sig,
staten lemnar densamma något materielt understöd, derom kan utskottet
nu icke yttra sig, ty det synes utskottet alldeles klart, att det härvidlag
icke bör vara staten, som föreslår organisationer och erbjuder medel till
deras genomförande, utan att den enskilda företagsamheten måste taga
initiativet, och först sedan det visat sig, att de enskildes krafter icke räcka
för vinnande af ett visst bestämdt mål, kan det blifva fråga om att se till,
huruvida staten bör träda emellan.
Med denna uppfattning af frågan har utskottet icke kunnat tillstyrka
ett förslag, som afser, att staten skulle taga hela denna kooperationsrörelse
om hand och ställa i utsigt understöd af statsmedel till dess främjande.
Om utskottet sålunda ej kan förorda anställandet af en utredning i
den omfattning, motionären föreslagit, har det dock synts utskottet, att i
ett visst afseende en utredning eller undersökning borde genom statens
försorg bringas till stånd.
Ideerna till och mönstren för de olika formerna af kooperation mellan
jordbrukare hafva ju i allmänhet hemtats från utlandet, särskilt från Danmark
och Tyskland. Utan tvifvel skulle det då för en hvar, enskild eller
korporation, som arbetar för dessa idéers realiserande här i landet, vara till
stor fördel och hjelp, om tillgång funnes till en på vårt språk affattad, tillförlitlig
och någorlunda fullständig redogörelse för hvad som i detta afseende
utförts och pröfvats i andra länder.
Spridda upplysningar i ämnet stå visserligen att hemta i facklitteraturen,
i landtbrukstidskrifter o. s. v., hvarjemte genom de omförmälda
studieresorna tillfällen beredts en del landtmän att företrädesvis i Danmark
inhemta kunskap om detta slag af föreningsväsen, men möjlighet att genom
studium af något arbete på svenska språket vinna närmare kännedom om
jordbrukarnes kooperationsrörelse i utlandet finnes, så vidt utskottet har sig
bekant, icke.
I Horge har, såsom af herr Lindhagen påpekats, nyligen på offentligt
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Häft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N''.o 3) Utlåtande N:o 32.
uppdrag verkstälts eu undersökning af »det europeiske Landbosamvirke» och
derom utgifvits en utförlig berättelse.
Att bereda våra hushållningssällskap och jordbrukare tillgång till de
upplysningar och föredömen, som kunna vara att hemta ur en djlik redogörelse,
anser utskottet skulle vara till oomtvistlig nytta för befrämjandet
af ifrågavarande sak, och har utskottet tänkt sig, att, om genom Kongl.
Maj:ts försorg en redogörelse för hithörande förhållanden i de länder, der
kooperation mellan jordbrukare företrädesvis eger rum, blefve utarbetad,
densamma sedermera borde, tryckt i ett större antal exemplar, utdelas till
samtliga hushållningssällskap för att genom deras försorg vinna spridning i
vidare kretsar.»
Utskottet, som till alla delar instämmer i Första Kammarens tillfälliga
utskotts här ofvan anförda uttalande och derjemte hyser den åsigt, att, derest
en dylik redogörelse skall åvägabringas, densamma bör omfatta kooperativ
verksamhet bland jordbrukare i allmänhet och ej endast bland mindre jordbrukare,
hemställer derför vördsamt
att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t för det af utskottet ofvan angifna
ändamål låta utarbeta en redogörelse för den
kooperativa verksamhet bland jordbrukare, som eger
rum i utlandet, samt de åtgärder, som derstädes vidtagits
för denna verksamhets befrämjande.
Stockholm den 28 april 1902.
På utskottets vägnar:
GEORG KRONLUND.
Centraltryckeriet, Stockholm, 1902.