Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
1
JST:« SO.
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1908, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 6,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändringar i nu gällande föreskrifter rörande
skyddskoppympningen.
För förberedande behandling hafva till utskottet hänvisats trenne inom
Andra Kammaren väckta motioner rörande skyddskoppympningen.
Herr E. O. V. Wavrinsky i Stockholm hemställer i motion n:o 5,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t begära åtgärder för
vaccinationstvångets afskaffande eller begränsning och i samband därmed
förslag till de bestämmelser, som kunna anses nödiga för allmän säkerhet
beträffande ovaccinerade, när epidemi på orten hotar».
I motion n:o 97 hemställer herr P. N. Bosson med instämmande af
nio kammarens ledamöter, »att Riksdagen ville besluta i skrifvelse till
Kungl. Maj:t begära åtgärder för vaccinationstvångets afskaffande eller begränsning
och i samband därmed förslag till de bestämmelser, som kunna
anses nödiga för allmän säkerhet, när epidemi på orten hotar».
Slutligen har herr B. A. Wawrinsky i Saltsjöbaden i motion n:o 254:
hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om
åstadkommandet af en allsidig utredning rörande behofvet af ändringar i
nu gällande föreskrifter rörande skyddskoppympningen i riket, samt att
Kungl. Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill
denna utredning må kunna föranleda».
Med afseende å motiveringen till dessa yrkanden tillåter sig utskottet
hänvisa till motionerna.
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 29 Käft. [N:o 30). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
Vid riksdagen 1897 förelåg en kungl. proposition, innehållande förslag
till ny förordning angående skyddskoppympningen i riket. Denna
proposition var föranledd af medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse af
den 8 juni 1894, hvari hemställdes, att 1853 års (ännu i dag gällande)
vaccinationsreglemente måtte upphäfvas och ersättas med ett nytt och
mera tidsenligt, hvartill styrelsen uppgjort förslag. Enligt detta skulle
läkare i större utsträckning än hittills användas såsom vaccinatörer, och
inga andra personer än sådana, som vunnit fullgod kunskap och skicklighet
i konsten att vaccinera, erhålla rättighet att utföra denna operation;
från ympad person skulle endast läkare få taga vaccin. Vidare föreslogs,
att vaccinatörer skulle äga efter rekvisition utbekomma animal vaccin från
medicinalstyrelsens vaccinationskontor.
I enlighet med sammansatta stats- och lagutskottets hemställan afalog
Riksdagen den kungl. propositionen i hvad den rörde ny vaccinationsförordning,
hvaremot frågan om vaccinationsanslagets höjande för upprättande
af en anstalt till beredande af animal lymfa återremitterades till
utskottet, som sedermera hemställde om ifrågavarande anslags ökning med
2,800 kronor. Denna hemställan blef af Riksdagen bifallen.
Vid nästpåföljande riksdag 1898 upprepade Kungl. Maj:t propositionen
om ny förordning angående skyddskoppympningen men med borttagande
af en del sådana bestämmelser i föregående års förslag, hvilka särskild!
rönt motstånd inom riksdagen; dock blef äfven nu propositionen af bägge
kamrarna afslagen.
Frågan om skyddskoppympningen förelåg därefter till behandling
af Riksdagen år 1903, då Andra Kammaren i öfverensstämmelse med
vederbörande tillfälliga utskotts utlåtande afslog en af herr G. O. V.
Lindgren i Örebro väckt motion, hvari hemställdes, »att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
sådana åtgärder, att vaccinationstvånget måtte blifva afskaffadt, så att
vaccinationen måtte blifva en frivillig sak; samt att, då vaccination förekommer,
därtill måtte få användas endast animal lymfa; äfvensom att
endast legitimerade läkare måtte erhålla rättighet att vaccinera». Kammarens
beslut fattades efter en längre diskussion med 95 röster mot 55; minoriteten
röstade för bifall till motionen.
De motionärer, herrar E. O. V. Wavrinsky och P. N. Bbsson, som
vid innevarande riksdag framlagt frågan om vaccinationstvångets afskaffande
eller begränsning, hafva i sina yrkanden icke yttrat något hvarken
om användning af uteslutande animal lymfa vid skyddskoppympning, ej
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
heller om vaccinationens utförande endast eller hufvudsakligen af legitimerade
läkare. Dessa båda frågor förelågo, såsom nämndt, till behandling
vid 1903 års riksdag. Däremot hafva de nämnda motionärerna
hemställt om förslag till bestämmelser att träda i verkställighet, »när
epidemi på orten hotar», genom hvilket yrkande (icke framburet vid 1903
års riksdag), jämfördt med motiveringen, åtminstone deri förstnämnde motionären
synes medgifva vaccinations tvångets berättigande såsom säkerhetsåtgärd
vid en redan utbruten smittkoppsepidemi.
I den form motionärerna framställt sina yrkanden, nämligen att hos
Kungl. Maj:t »begära åtgärder för vaccinationstvångets afskaffande eller begränsning»,
finner sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till desamma.
Ty äfven om vaccinationsanordningarna i vårt land i vissa hänseenden
gifvit anledning till berättigade anmärkningar, så har utskottet genom de
båda motionärernas motivering icke blifvit öfvertygadt, att de gjorda anmärkningarna
böra föranleda åtgärder för upphäfvande eller lindring af
vaccinationstvånget utan föregående utredning.
Om äfven bland läkarna i vårt land och i utlandet enstaka röster
höjts för tvångets upphäfvande, så är hela vaccinationsfrågan af så allvarlig
och invecklad natur, att en noggrann utredning i hvarje fall bör föregå,
hvarvid man gifvetvis först bör söka efter orsakerna till de fel, som hittills
vidlådt skyddskoppympningen. Om uteslutande animal lymfa komme
till användning, och därhän torde vi snart komma i vårt land, så skulle
säkerligen åtskilliga nu hörda anmärkningar förlora sin udd. Och detta
torde väl ännu mera blifva fallet, därest fordringarna höjdes i afseende
på vaccinatörernas utbildning och kompetens.
Båda de nu nämnda motionärerna hafva hänvisat till en parlamentsakt
af 1907, hvarigenom vaccinationstvånget upphäfts i England. Härmed
förhåller det sig på följande sätt. År 1898 utfärdades en akt, att på
försök gälla i fem år, hvarigenom föräldrar fritogos från ansvar för underlåtenhet
att vaccinera sitt barn, om de dels inom fyra månader från
barnets födelse inför domstol på heder och samvete motiverade och förklarade
såsom sin öfvertygelse att vaccination vore för barnets hälsa skadlig,
dels inom sju dagar härefter till vaccinationsföreståndaren inom distriktet
öfverlämnade domstolens intyg öfver den afgifna förklaringen. Dessa bestämmelser
fortforo att gälla alltjämt, men då det visade sig att domstolarna
voro olika stränga i fråga om bedömandet af motiveringen till de
afgifna förklaringarna, och eu del domstolar i vissa fall underkände vederbörandes
uttalanden, så utfärdades 1907 en ny akt, hvarigenom bestämdes,
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
att föräldrar endast hafva att inför fredsdomare (eller annan behörig) inom
fyra månader efter barnets födelse under edlig förpliktelse afgifva en helt
kort, skriftlig förklaring därom, att de äro öfvertygade om vaccinationens
skadlighet för barnets hälsa, och att inom sju dagar därefter insända förklaringen
till distriktets vaccinationsföreståndare. Men i England råda i
afseende bl. a. på folktätheten och kommunikationer m. m. förhållanden,
som medgifva administrativa föreskrifter och åtgärder, hvilka alls icke kunna
tillämpas i Sverige.
Då emellertid från åtskilliga synpunkter, som ofvan framhållits,
starka skäl förefinnas för vaccinationsfrågans framförande till förnyad utredning
och behandling, ställer sig utskottet på samma ståndpunkt som
motionären herr R. A. Wawrinsky i Saltsjöbaden, hvilken påyrkat såväl
allsidig utredning rörande behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter
angående skyddskoppympningen i riket som eventuellt förslag i ärendet,
och hänvisar utskottet till af motionären anförd motivering.
Vid en sådan allsidig utredning lär gifvetvis äfven frågan om vaccinationstvångets
upphäfvande eller begränsning komma under behandling.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:
l:o att herrar E. O. V. Wavrinskys och P. N.
Bossons förevarande motioner icke må till någon Andra
Kammarens åtgärd föranleda;
2:o att Andra Kammaren med bifall till herr R.
A. Wawrinskys motion n:o 254 för sin del ville besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller
om åstadkommandet af en allsidig utredning rörande
behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter rörande
skyddskoppympningen i riket, samt att Kungl.
Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma med de
förslag, hvartill denna utredning må kunna föranleda.
Stockholm den 24 april 1908.
På utskottets vägnar:
KNUT KJELLBERG.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1 9 08.