Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
1
N:0 5.
Ank. till Eiksd. Kansli den 11 Mars 1882, kl. 12 midd.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 3,
med anledning af Herr E. Westins motion om en underdånig
skrifvelse angående vidtagande af åtgärder i och
för förbättrande af arbetarens ställning och vilkor i allmänhet.
Uti en i denna Kammare väckt motion, N:o 76, har Herr E. Westin
föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, dels huruvida icke i och
för förbättrande af arbetarens ställning och vilkor i allmänhet förändrade
eller nya lagbestämelser äro af behofvet påkallade, dels låta föreskrifterna
om legoaftal undergå eu revision i syfte att närmare reglera
förhållandet emellan arbetsgifvare och arbetstagare i afseende å arbetsaftal,
helso- och sjukvård, äfvensom inträffande olycksfall, samt derefter
vidtaga de åtgärder, som i följd af en sådan utredning befinnas
nödiga och nyttiga.
Såsom af ordalydelsen framgår, sönderfaller motionen i tre delar,
af hvilka den första handlar om förbättrandet af arbetarens ställning
och vilkor i allmänhet och begär att Kongl. Maj: t täcktes taga i öfvervägande,
om ej derutinnan förändrade eller nya lagbestämmelser äro
af behofvet påkallade. Utskottet uppskattar till fullo det intresse för
förbättrande af arbetarnes ställning, som uttalar sig i denna del af
motionen, men fruktar dock att förslaget är af en så vidsträckt omfattning
och i så allmänna ordalag framstäldt, att det knappast i denna
form kan tjena som utgångspunkt för en skrifvelse till Kongl. Maj:t.
liih. till Itiksd. Prof. 1882. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Höft.
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Arbetarfrågan är i sjelfva verket en fråga med så vidt ingripande
verkningar på såväl det sociala som det politiska området, att,
oaktadt många af de skarpaste tänkare och politici i våra dagar sysselsatt
sig dermed, den definitiva lösningen af problemet ännu tyckes vara
långt aflägsen. Hos oss bar frågan först på senare tider blifvit väckt,
och någon bestämd uppfattning synes ännu icke hafva gjort sig gällande
rörande de två grundskiljaktiga åsigter i denna fråga, som utomlands
häftigt bekämpa hvarandra och af hvilka den ena strängt håller
på den enskildes rätt och tillbakavisar all inblandning af staten i det
fria aftalet; den andra åter, för att underhjelpa arbetarens ställning,
icke tvekar att på frihetens bekostnad tillerkänna statsmyndigheterna
både rätt och skyldighet att ordna förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Arbetarfrågan i dess helhet kan tydligen endast
lösas småningom genom hela nationens utbildning i socialt och politiskt
hänseende och på så sätt, att statsmakterna ingripa med bestämda
lagstadgauden i densamma endast i de fall, då dessa kunna grundas
på klart insedda och allmänt erkända behof.
Vidare föreslår motionären, att Kongl. Maj:t skulle låta utreda,
huruvida icke föreskrifterna om legoaftal kunde undergå en revision i
syfte att närmare reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
i detta hänseende. Utskottet får härvid först och främst erkänna,
att det stannat i en viss villrådighet angående betydelsen af
“legoaftal11. Af motiven i motionen framgår emellertid, att motionären
härmed icke åsyftat en revision af Tjenstehjonsstadgan, utan menat
de aftal, som bestämma arbetsgifvarens och arbetstagarens ställning
inbördes. På detta område förefinnas knappt några särskilda lagbestämmelser
hos oss, utan man har lemnat kontrahenterna all möjlig
frihet, hvilken vanligen gått ända derhän, att oftast icke ens något
skriftligt aftal förekommer. Det vore kanske önskligt, att dylika aftal
genom särskilda förordningar reglerades. Men Utskottet vill dervid
påpeka att vigten ligger ej allenast derpå, att, såsom motionären synes
åsyfta, arbetsgifvaren erhölle säkerhet mot att under de tider, då afbrott
i arbetet blefve för arbetsgifvaren mest förlustbringande, af arbetstagaren
öfvergifvas, utan äfven derpå, att den senare lemnades tillfälle att
upphjelpa sin ställning och sjelfständighet genom att med de lagliga
medel, som stå honom till buds, söka vinna en skälig ersättning för
sitt arbete.
Det finnes för öfrigt en annan utväg att i det syfte, som denna
del af motionen afser, sammanjemka arbetstagares och arbetsgifvares
mot hvarandra skenbart stridiga intressen. I England hafva särskilda
förlikningsdomstolar redan länge varit i bruk och enligt samstämmiga
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
vittnesbörd verkat mycket godt, och helt nyligen har i Tyskland på.
grund af detta föredöme en nedsatt kommission afgifvit ett mycket
gynsamt utlåtande om inrättandet af dylika “Arbeitsämter“ äfven der.
Hela denna fråga tyckes dock hos oss vara för ny för att nu påkalla
några särskilda åtgärder från Riksdagens sida. Slutligen ingår i motionen
ett förslag att genom särskilda lagstadganden tillförsäkra arbetaren
säkerhet mot följderna af under arbetet ådragen sjukdom eller inträffadt
olycksfall.
Denna fråga synes Utskottet särdeles behjertansvärd, men innan
statsmakterna kunna i anledning häraf vidtaga några för samhället i
dess helhet gagnande åtgärder,.torde frågan bland dem, som densamma
i första rummet berör, arbetsgifvare och arbetstagare, böra blifva
fullständigare utredd och diskuterad, än hvad som hittills varit fallet.
På grund af hvad sålunda anförts, får Utskottet föreslå,
att Herr E. Westins motion icke må för det närvarande
föranleda till någon åtgärd.
På Utskottets vägnar:
A. E. NORDENSKIÖLD.
Reservation:
af Herr J. Andersson: “Ehuru jag instämmer i det beslut, hvartill
Utskottet kommit, kan jag dock ej gilla motiveringen“.