Andra Kammarens Tillfälliga Utskott* N:o l Utlåtande N:o 3.
1
INT:o 5.
Ank. all Riksd. Kansli den 12 Febr. 1873 kl. 1 e. m
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande (N:o 1),
i anledning af framställning om aflåtande af underdånig
skrifvelse angående Deras Majestäter, Konungens och
Drottningens kröning under innevarande riksdag.
I Andra Kammarens sammanträde den 25 nästlidna Januari har,
på sätt det då hållna protokoll utvisar, Herr vice Talmannen, Friherre
J. G. N. S. Akerhielm yttrat följande:
»Herr Talman, Mine Herrar! Då jag nu här begär ordet, sker det
med anledning af den öfverläggning, som i Thorsdagens Talmanskonferens
egde rum; och i enlighet med det häfdvunna bruket från Ståndsriksdagarne,
då vice Talmännen väckte liknande förslag, går jag nu att
gorå en framställning, hvilken jag har grundad anledning antaga samtidigt
förekommer i Medkammaren.
Vårt Brödrarikes Grundlov säger uttryckligen (§ 10), att Konung
skall krönas. Våra Grundlagar — I veten det — innehålla derom intet
skrifvet ord, men våre fäder hafva lydt hjertats maning och folkets
önskan, då de, hvarje gång de med tillgifvenhet och förhoppningar
helsat en ny Konung, genom Riksdagen anhållit, att Han måtte i Herrans
tempel låta fästa kronan på sitt hufvud.
Jag antager, att I viljen vidhålla gammalt häfdvunnet bruk och
Svenskmannased, då jag väcker fråga derom, att Riksdagen ville i underdånighet
anhålla, det Konungen och Hans Höga Gemål täcktes låta
kiöna sig och att Hans Maj:t dertill måtte bestämma dag under tiden
Bih. till Riksd. Prof. 1873. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft.
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Utlåtande N:o Ö.
hemstäHer RikSdagS éammanvaro’ hvadau JaS hos Kammaren vördsamt
att Kammaren behagade åt Herrar Kansli-Deputerade uppdraga att
i Redning af den nu väckta frågan, inkomma med det yttrande och
förslag, hvartill den lärer föranleda».
Utskottet till hvars utlåtande ofvan intagna framställning blifvit
hanvisad, förbiser visserligen icke vigten af ett gammalt häfdvunnen
tillförene äfven genom lag stadgadt bruk, som redan i följd af sin ålder
förtjena!- aktning, med hvilket förena sig många minnen ur Sveriges
historia och som tillika har stöd i den betydelse, hvarje af religionen
helgad förrättning måste innebära. Våre grundlagar innehålla emellertid
i detta ämne icke något annat, än den antydan, som förekommer i
inledningen till Successionsordningen och som, under förutsättning af
vissa, jemväl ängdun vilkor, afsåg det fall, då det nu varande Konungahusets
Doge Stamfader kunde komma att såsom Konung rikets styrelse
öfvertaga. Om eller i hvilken mån det urgamla bruket numera uppbares
af det allmänna föreställningssättet, eller om i större eller mindre
delar af landet Konungens och Hans Gemåls kröning betraktas såsom
en sjelfva begreppet af konungamakt med nödvändighet tillhörande och
denna makt högtidligen bekräftande handling, tillåter Utskottet sig icke
att uttala någon förmodan. Deremot är Utskottet förvissadt om, att en
sådan förrättning icke kan närmare tillknyta de band af kärlek, tillgifvenhet
och trohet, med hvilka Svenska folket är förenadt med den
konungaätt, hvilken, såsom Konungen i Sin första helsning till folkets
församlade ombud också erinrade, satt sin ära uti att vara Svensk —
eu ara, som far okad glans vid tanken på, att under Konungarnes af
denna att fridsälla styrelse landet uppnått eu förut knapt anad utruiTÅ
förkofran inom alla odlingens områden. Icke mindre är
Utskottet ofvertygadt om, att Konungens uppskattning af Sitt höga kall
samt de dyra och ansvarsfulla pligter, det medför, är lika fest och oföränderlig
ehvad Hans tillträde af riksstyrelsen beseglas i öfverensstämmelse
med det urgamla bruket eller icke, likasom att, oberoende deraf, Han
hyser samma känslor af huldhet och kärlek för det folk, som kallade
Hans farfader att intaga den tron, så månge hugstore Konungar förut
i.nniehaft'' d<fnna öfvertygelse om beskaffenheten af det ömsesidiga
förhållandet emellan Konung och folk, vill det synas Utskottet icke vara
.renligt, att Riksdagen skulle till Konungen frambära eu anhållan, som
i någon män kunde lägga ett band på Hans Majestäts egen uppfattmng
åt den i fråga satta högtidliga handlingen i och för sig eller om
ratta tidpunkten för dennas begående. Enligt Utskottets föreställning,
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Utlåtande N:o 5.
är det Konungen ensam, hvilken det tillkommer att i den ordning,
grundlagen utstakar, meddela Riksdagen sin vilja i detta afseende, och
en sådan behandling torde ock i det hufvudsakliga öfverensstämma
med den, hvilken det åberopade stadgandet i vårt brödrarikes grundlag
synes angifva. Finner Hans Majestät sig böra, i likhet med sine Höge
företrädare, till Sveriges Konung krönas och hyllas, måste denna högtid
vinna högre betydelse derigenom, att folkets valda ombud i densamma
deltaga, och den har då icke behof af yttre ståt eller fåfänglig
prakt för att i sann mening utgöra ett offentligt vittnesbörd om föreningsbandet
emellan Konungen och folket.
På grund af hvad nu är vordet anfördt, hemställer Utskottet vördsamt,
att den af Herr vice Talmannen, Friherre Åkerhielm
gjorda framställning icke måtte någon ytterligare
åtgärd af Andra Kammaren föranleda.
Stockholm den 11 Februari 1873.
På Utskottets vägnar:
J. SJÖBERG.