Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Andra kammarens första tillfälliga utskottets utlåtande nr 7,
i anledning av väckt motion angående undersökning
och inventering av de folkmoraliska förhållandena.
I en inom andra kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott
remitterad motion, 11:328, av herrar Johnsson i Stockholm och Svensson
i Ljungskile, har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla
om en sådan undersökning och inventering av de folkmoraliska förhållandena,
som i motionen angivits. Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa
till motionen.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från svenska kyrkans diakonistyrelse, fångvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen
och ungdomsvårdskommittén, varjämte utskottet berett frikyrkliga samarhetskommittén
tillfälle att yttra sig över motionen.
Svenska kyrkans diakonistyrelse hävdar, att det skulle vara synnerligen
ödesdigert om ett visst uttalande i motionens motivering finge tolkas därhän,
att riksdagen komme att betraktas som moralauktoritet eller som avgörande
instans beträffande livsåskådningsfrågor. Moralen måste för att
få praktisk effekt och även ur principiell ståndpunkt ytterst ha en religiös
— d. v. s. i dagens läge: en kristen — grundval. Rätt och moral varken
uppstå av sig själva eller kunna i längden vila i sig själva. De ha framvuxit
på religionens, i vårt land på kristendomens mark. Diakonistyrelsen
har emellertid intet att erinra mot den i motionen uttalade önskan
att en undersökning måtte komma till stånd, men vill därvid understryka
vikten av att denna undersökning anförtros åt en allsidigt sammansatt
kommitté, där jämväl kristna synpunkter bliva väl företrädda.
Fångvårdsstyrelsen erinrar om att utredningar företjagits eller äro i
gång i åtskilliga av de i motionen berörda frågorna. Styrelsen erinrar
bland annat om att ungdomsvårdskomittén sedan flera år tillbaka är sysselsatt
med bland annat frågor angående bekämpande av ungdomsbrottsligheten,
att nykterhetsfrågan utredes av 1944 års nykterhetskommitté,
att befolkningsutredningen för ett par år sedan avlämnat betänkande i
abortfrågan och att utredning föreligger rörande den del av sexualfrågan,
som avser sexualundervisningen i högre skolor. Skolkommissionen lärer
enligt förljudande ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om karaktärsfostran
under skoltiden. Undersökningar rörande orsakerna till asociala
beteenden finnes i tidigare utredningar och torde komma att inflyta jäm
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 13 sand. 1 avd. Nr 7.
1
2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
väl i de utredningar som nu pågå. Enligt styrelsens mening är det riktigast
att på detta sätt undersöka orsakssammanhangen inom varje område
för sig, eftersom materialet härigenom kan hållas inom rimliga gränser.
Vad angår andra i motionen berörda frågor, till exempel bedömningen
av moralåskådningens betydelse som brottshämmande eller brottsfrämjande
faktor, finner styrelsen en undersökning av dessa och liknande
spörsmål knappast lämpa sig för en offentlig utredning. Sådana undersökningar
ha hittills uförts av enskilda forskare inom olika vetenskapliga
discipliner, och någon annan utväg lärer icke vara framkomlig. Måhända
vore det tänkbart, att staten kunde ekonomiskt understödja sådana
forskare, tilhörande olika meningsriktningar, som ville ägna sig åt
dylika undersökningar.
Skolöverstyrelsen finner motionens syftning så allmän och så vagt hållen,
att det försvårar ett ställningstagande till densamma. Styrelsen finner
att motionens önskemål i väsentliga delar bliva tillgodosedda genom ungdomsvårdskommitténs
uppdrag. Dess avslutade arbetsresultat torde sålunda
böra avvaktas, innan nya åtgärder i samma riktning vidtagas.
En undersökning angående »i vilken utsträckning folkreaktionen eller
folkmeningen lösgjorts från den kristna idealbildningen» i vissa livsförhållanden
synes mycket vansklig att genomföra på ett objektivt sätt, icke
minst därför att gränserna mellan medveten och omedveten idealbundenhet
äro synnerligen svåra att draga.
Ungdomsvårdskommittén vill gentemot motionärernas analys av brottsiffrorna
invända, att den grövre kriminaliteten, såväl bland ungdom som
bland äldre, dessbättre fortfarande är så låg i vårt land, att vi ständigt
vid internationella jämförelser befinner oss bland de allra mest lågkriminella
länderna vid sidan av t. ex. England, Danmark och Holland. Den
brottslighet, särskilt våldsbrottsligheten, som dock finns, måste ha så komplexa
orsaker, av social, ekonomisk och psykologisk natur, att man inte
vinner någon som helst klarhet genom att hänvisa till enbart förändrad
värdeskala. Enligt ungdomsvårdskommitténs uppfattning är det viktigaste
när det gäller att förebygga brottslighet, att man först och främst söker
skapa sådana villkor för medborgarna i gemen, att man kan förvänta sig
att de skola solidarisera sig med samhället. För det andra att de unga
under sin uppväxt i hemmet och skolan få möjlighet att utvecklas till
harmoniska personligheter med en oförvillad rättsuppfattning och med
förmåga att hävda sig och sin mening genom adekvata medel. För det
tredje gäller det att ingripa i tid med de lämpliga åtgärderna, när man
konstaterar en psykologisk felutveckling hos någon medlem av samfälligheten
— det kan ske tidigt i familjekretsen och kallas uppfostringsbesvär
eller senare i skola eller samhälle och kallas »beteenderubbning», »vanart»
eller brott. Kommittén började sitt utredningsarbete med utarbetande av
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
3
ett förslag om ett landsomfattande system för psykisk hälsovård för barn
och ungdom. Sedan detta vunnit riksdagens bifall 1945, ha kliniker och
rådgivningsbyråer kommit till stånd i tre landstingsområden och ett antal
större städer. Endast bristen på utbildad personal för arbetet hindrar
att det fått ännu hastigare utbredning. Kommittén känner sig emellertid
övertygad om att man är på rätt väg genom att sålunda en tidig hjälp
sättes in vid barn och ungdoms hotande felutveckling, varjämte den på
barnpsykologiens rön grundade moderna uppfostringskunskapen från den
psykiska hälsovårdscentralen sakta men säkert vinner spridning ut bland
föräldrarna och lärarna. Även de stora studieförbunden ha tagit upp föräldrafostran.
Här finns dock plats för stora och snabba stödåtgärder
framförallt i den form att staten anordnar eller understöder en sådan
forskningsverksamhet på barnpsykologiens område, som är oundgängligen
nödvändig för det fortsatta framåtskridandet på människokunskapens
och människohandlingens område.
Kommittén anför vidare:
För den allmänna förutsättningen för en höjning av befolkningens trivsel
och därmed sociala anpassning arbeta i dag alla de krafter inom vårt
politiska och ekonomiska liv, som ha massornas välfärd för ögonen. De
mera direkta åtgärder som kunna göras för att hjälpa ungdomen att
komma till rätta med deras speciella problem ha delvis redan varit föremål
för behandling och förslag från ungdomsvårdskommittén; hit höra
de olika avsnitten av fritidsfrågorna, där samhället utan tvivel har ett
ansvar för att något göres för att komplettera de alltför trånga hemmen.
Av direkt förebyggande syfte är det framlagda förslaget om samhällsstöd
åt de debila ungdomarna dels med förbättrad skolundervisning och
yrkesskolning, dels med kuratorsstöd efter skolans slut. I de två betänkanden
kommittén ytterligare planerar skola vissa frågor rörande de ungas
förhållanden i arbetet och frågorna om bostäderna, sexualvanorna m. m.
tagas upp till behandling. Likaså skall ett avsnitt om ungdomsbrottsligheten
och dess behandling inrymmas här.
Rörande den sista frågan kan det utan att föregripa kommitténs slutliga
ställningstagande sägas, att det blir en kombinerad social, pedagogisk
och psykoterapeutisk behandling som kommer att rekommenderas.
Mer eller mindre repressaliebetonade åtgärder och behandlingsformer,
som visserligen åsyfta att hjälpa i stället för straffa men som behålla
den negativt moraliserande inställningen till barnens felutveckling, synas
mogna för avskrivning.
Fn andra huvudpunkt i motionärernas analys gäller medborgarnas
överträdelser av de för sexualliv och familjeliv uppdragna regler, som
kyrkan tidigare strävat att upprätthålla: skilsmässor, »sexuell promiscuitet»,
konflikter mellan föräldrar och barn. Också på denna punkt kan
4 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
kommittén utan att föregripa sitt slutliga ställningstagande framhålla som
sin åsikt, att kyrkans regler för det sexuella livet knappast i verkligheten
ha »slagit igenom» bland vårt folk. Att regeln om sexuell avhållsamhet
före äktenskapet inte tillämpas, får alltså inte uppfattas som någon för
vår tid ny företeelse. Det är bara den större öppenheten som är en ny
attityd.
Ungdomsvårdskommittén vill inte med dessa korta påpekanden ha sagt,
att allt är väl beställt som det är. Bland annat har kommittén en klar
uppfattning om ett vitt utbrett personligt missnöje med de intima mänskliga
relationerna, detta såväl inom som utom de bestående äktenskapen.
Att klarlägga denna »olycklighet» och söka några botemedel häremot
är en gemensam uppgift för det civiliserade Västerlandet. Det tydef
på mycket djupt liggande störningar i individens relationer till sin omvärld
och till sig själv. Några konkreta uppslag för hur vårt land med
dess alltför litet utvecklade psykiatriska forskning och nästan obefintliga
psykologiska och socialpsykologiska vetenskap skall kunna göra någon
insats på detta fält, kan inte ungdomsvårdskommittén ge. Däremot vill
den bestämt ta avstånd från varje dömande och mästrande syn på de
svåra personliga anpassningsproblem som nutidsmänniskan är ställd inför.
De i motionen framförda förslagen att i fyra olika avseenden söka
inventera »attityderna» hos vårt folk eller grupper inom det, har sitt stora
intresse om man därmed avser objektivt klarläggande sociologiska och
socialpsykologiska studier. Eftersom ingen enda lärostol i något av dessa
ämnen för närvarande finnes inom vårt akademiska undervisningsväsen
och de ställda uppgifterna äro de mest grannlaga och svåråtkomliga, som
en sådan med fältstudier arbetande forskning gärna kan välja ut, synes
det dock kommittén som om det vore ogörligt att på denna tidpunkt —
då vi sakna vetenskapligt skolade experter på området — föranstalta om
någon sådan utredning.
Däremot skulle kommittén vilja stödja ett förslag att statsmakterna så
snabbt som möjligt söka få i gång forskning och undervisning såväl i
sociologi och socialpsykologi som i de bampsykologiska och djuppsykologiska
disciplinerna. I en framtid skulle vi då kunna utföra bl. a. sådana
attitydundersökningar, som motionärerna avsett. Motionärerna ha utan
tvivel rätt i att en objektiv undersökning av vad den enskilde medborgaren
verkligen tror, tänker och vill — liksom hur han verkligen handlar —
kan bli ett verksamt medel för att hjälpa honom till rätta med personliga
livsproblem liksom när det gäller att reformera institutionella förhållanden,
som eljest genom själva sin ålder bjuda ett envist motstånd mot
tidens krav.
Frikyrkliga samarbetskommittén tillstyrker den i motionen föreslagna
undersökningen under anförande av följande:
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7. 5
Det kan utan tvekan sägas, att det är långt ifrån klart, vilka moraliska
värderingar som f.n. äro förhärskande i vårt folk. Att den kristna värdeskalan
i stor utsträckning har övergivits är påtagligt. Det kan inte vara
likgiltigt för statsmakterna, vad som kommit i stället, bl. a. därför att
rättens uformning är beroende av rättskänslan inom ett folk. Inte minst
värdefullt vore det att systematiskt söka utröna orsakerna till bl. a. den
ökade brottsligheten och att därvid särskilt taga sikte på frågan om det
finns andra och djupare orsaker än de sociala förhållandena i samhället,
om m.a.o. den sociala missanpassningen är beroende av en moral, vars
grund utgöres av livsåskådningar, som verka nedbrytande i samhället.
Det torde finnas faktorer, som alla ansvarskännande medborgare måste
betrakta som skadliga för såväl samhället som individerna.
Att en undersökning av föreslagen art, enligt motionärernas uppfattning,
bör ske genom Kungl. Maj:ts försorg, synes vara väl motiverat, särskilt
av två skäl: dels måste undersökningen bli mycket omfattande och
därför kostsam, dels skulle, som motionärerna framhålla, objektiviteten
vara betryggad så långt detta är möjligt. Av stor vikt är, att en eventuell
undersökning omhänderhaves av vetenskapligt skolade personer med sakkunskap.
Utskottet får för egen del anföra.
Den förändring av den allmänna moraluppfattningen, som utgör utgångspunkten
för den föreliggande motionen, liksom de konflikter och
friktioner med samhällets institutioner och lagar som därav kunna föranledas,
förtjäna otvivelaktigt allvarligt beaktande från statsmakternas sida.
I vad mån ökad brottslighet — där en sådan verkligen föreligger — kan
anses betingad av att tidigare förhärskande moraluppfattningar förlorat
sin normerande kraft eller av andra i motionen berörda faktorer är, såsom
i flera av remissyttrandena framhållits, en öppen fråga. Närmare undersökningar
av dessa förändringar i moraluppfattningen samt av medborgarens
därav betingade förhållande till sin omgivning och samhället vore
emellertid av största intresse. Såsom ungdomsvårdskommittén framhåller,
skulle därigenom säkrare utgångspunkter kunna vinnas för de samhälleliga
åtgärderna mot brottslighet och andra former av social missanpassning.
Utskottet delar emellertid fångvårdsstyrelsens mening, att dylika undersökningar
lämpligen böra avse orsakssammanhangen inom varje område
för sig, då materialet härigenom kan hållas inom rimliga gränser. I stor
omfattning äro också sådana utredningar under arbete. Erinras må om
ungdomsvårdskommitténs, nyl^terhetskommitténs, skolkommissionens och
befolkningsutredningens redan avgivna eller snart väntade betänkanden.
Av väsentlig betydelse är — såsom ungdomsvårdskommittén vidare framhållit
— givetvis även den vetenskapliga forskningen inom sociologiens
6
Andra kammarens första tillfätliga utskotts utlåtande nr 7.
samt religions-, social- och särskilt bampsykologiens områden, hittills
endast föga odlade i vårt land. Det torde få förutsättas, att dessa önskemål
bli beaktade vid det pågående arbetet på en utvidgning och fördjupning av
det samhällsvetenskapliga studie- och forskningsarbetet vid vårt lands
universitet och högskolor. Fångvårdsstyrelsen har uttalat, att en undersökning
av detta slag knappast lämpar sig för den offentliga utrednings-*
formen. Fastmera torde den liksom hittills få överlämnas åt den vetenskapliga
forskningen eller åt ideella krafter inom samhällsarbetet. För
sådana utredningsuppgifter synes emellertid understöd av allmänna medel
i förekommande fall böra kunna påräknas.
Utskottet kan bland annat på grund av ovan påpekade praktiska skäl
icke tillstyrka att man nu hemställer om igångsättande av en ny statlig
utredning om de folkmoraliska förhållandena över hela fältet.
. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 328, icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1947.
På utskottets vägnar:
MANNE STÅHL.
Närvarande: herrar Ståhl, Allard och Hseggblom, fröken Olsson, herrar
Svensson i Stenkyrka, Jönsson i Lund och Odhe, fru Möller, fru Ericsson i
Luleå och herr Johnsson i Skoglösa.
Staten» Reprodaktionganstalt, Stockholm 1917.
10547