Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr (i.
Nr 6.
ttranden.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1946 kl. 5 em.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, i anledning
av väckt motion angående främjande av tillkomsten av
upplgsningsfilmer för spridande av kunskap örn samhällets
sociala hjälverksamhet.
I en inom andra kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott hänvisad
motion, 11:386, av fru Västberg, har yrkats, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning om på vad sätt och i vilken
utsträckning statsmakterna kunna och böra främja tillkomsten av kortare
upplysningsfilmer i syfte att popularisera och sprida kunskap örn i främsta
rummet samhällets egen sociala hjälpverksamhet.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, Centralförbundet för
.socialt arbete samt styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet
och svenska landskommunernas förbund.
Socialstyrelsen, som finner en utredning i motionens syfte vara befogad,
framhåller bland annat, att filmen är ett lämpligt medel att på ett lättfattligt
sätt sprida kunskap om våra sociala reformer och örn deras bakgrund, syfte
och praktiska tillämpning. Genom filmen kan nås kontakt med många medborgare,
som eljest icke få någon närmare kännedom örn det sociala reformarbetet.
Socialstyrelsen erinrar örn att filmen redan med gott resultat utnyttjats
i viss utsträckning för att sprida upplysning i sociala frågor och att även
utomlands, särskilt i Danmark, filmen använts i stor utsträckning för social
upplysning. Inom socialstyrelsen lia vid olika tillfällen möjligheterna att utnyttja
filmen inom socialvården diskuterats. För de grenar av denna, som
styrelsen har att företräda, torde den sociala upplysningsfilmen i form av
kortfilm och förspel vid de ordinarie filmföreställningarna kunna få en icke
ringa betydelse. Styrelsen anför vidare:
Genom anlitande av filmen kunna också de personer, som i egenskap av
tjänstemän eller ledamöter i styrelser och nämnder äro verksamma inom
socialvården, instrueras i sitt ansvarsfulla arbete. Intresse kan på denna väg
även väckas för förebyggande hjälpåtgärder, som kräva allmänhetens oell
enskilda medborgares medverkan, exempelvis övervakningsverksamheten,
familjevården för alkoholister samt beredande av fosterhem åt barn. Människorna
kunna i det hela intresseras för att deltaga i det socialvårdande
arbetet genom att på olika sätt bistå vederbörande myndigheter i deras verksamhet.
Filmen torde i väsentlig grad kunna bidraga till att skapa ett förtroendefullt
samarbete mellan myndigheterna och allmänheten.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6. 9
Medicinalstyrelsen, som åberopar en av styrelsens pressombudsman K. L.
Walles utarbetad promemoria, förordar att den i motionen ifrågasatta utredningen
utan dröjsmål kommer till stånd och att för den händelse så skulle
bli fallet medicinalstyrelsen blir representerad i utredningen.
Av den åberopade promemorian framgår bland annat, att medicinalstyrelsen
hittills låtit inspela dels en film mot difteri, dels en film mot könssjukdomar,
vilka båda visats som kortfilm på landets biografer, samt att medicinalstyrelsen
i dagarna hos Kungl. Maj:t begärt anslag för inspelning av en
kortfilm om sjuksköterskornas utbildning. Vidare meddelas, att flera landsting
inspelat eller planera inspelning av filmer, som visa landstingens olika
verksamhetsområden. I dessa filmer intar sjukvården en framskjuten plats.
Vidare erinras om att staten under kriget genom direkta anslag främjade
tillkomsten av svenska kortfilmer; bland annat tillkom under överinseende
av statens informationsstyrelse ett 20-tal filmer. Promemorian utmynnar i ett
framhållande av att tiden nu borde vara inne att även filmen tages till hjälp
i upplysningsverksamheten, där så lämpligen kan ske.
I anslutning till promemorian framhåller medicinalstyrelsen, att den av
styrelsen bedrivna och planerade verksamheten representerar blott en bråkdel
av vad som fordras för att medborgarna skola erhålla kännedom och upprepade
påminnelser om de resurser, som i samhällets regi finnas att tillgå i
hälso- och sjukvårdande syfte.
Fångvårdsstyrelsen säger sig dela motionärens uppfattning, att samhället
och dess organ i högre grad än vad nu sker bör utnyttja filmen som hjälpmedel
i sin upplysningsverksamhet beträffande olika socialreformer och samhällets
åtgärder för att hjälpa, vårda och stödja den enskilde i nöd och
bryderi. Vad fångvården beträffar har denna särskilt under senare år undergått
en utveckling, som alltmer syftar till att giva själva anstaltsvistelsen
karaktär av social hjälpverksamhet. I den nya verkställighetslagen, som träder
i kraft den 1 juli 1946, har slutligen fångvårdsarbetets karaktär av social
hjälpverksamhet ytterligare betonats. Styrelsen fimner, att en filmning i lämplig
utsträckning av anstalterna och deras verksamhet skulle skapa möjligheter
alt skingra rådande missuppfattning. Vidare anför styrelsen:
Motionärernas uppslag synes värt särskilt beaktande i den mån genom
film kunde spridas bättre kännedom örn den verksamhet, som till stöd för
villkorligt dömda, frigivna och utskrivna utövas av konsulenter, skyddsföreningar
och andra organ. Här synes en upplysningsverksamhet vara särskilt
påkallad. Ett önskemål vore därvid, att man också kunde påverka allmänheten
till en mänskligare inställning gent emot lagöverträdaren. Styrelsen
tänker särskilt på örn upplysningsverksamheten kunde läggas så att den
kunde hjälpa till att övervinna de betänkligheter mot att bereda anställning
åt lagöverträdare som utgör ett hinder i allmänt skyddsarbete. Måhända
skulle också arbetskamrater kunna påverkas att känna ansvar för den, som
efter ett misslyckande försöker att komma på lotter igen.
10 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
Utskottet.
Centralförbundet för socialt arbete, som tillstyrker den i motionen föreslagna
utredningen, framhåller bland annat, att den starka socialpolitiska
utveckling, som vi nu stå mitt uppe i, allt mer aktualiserat behovet av social
upplysningsverksamhet inte endast för de förtroendemän och tjänstemän,
som direkt ha att ansvara för de olika socialreformernas verkställighet, utan
även för allmänheten, samt finner att filmen öppnar stora möjligheter härvidlag.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet meddelar, att landstingen under
senare år i ökad omfattning tagit filmen i sin tjänst, när det gällt att göra
länsinvånama närmare förtrogna med den omfattande sociala verksamhet,
främst på hälso- och sjukvårdens område, som landstingen ha sig anförtrodd.
Styrelsen anför vidare:
Sålunda hava omkring halva antalet landsting redan upptagit eller fattat
beslut om upptagande av filmer, belysande resp. landstings verksamhetsuppgifter.
Inom ytterligare några landstingsområden är denna fråga föremål för
utredning. Även när det gällt att belysa vissa socialhygieniska verksamhetsgrenar,
t. ex. distriktssköterskornas arbete, har filmen med gott resultat tagits
i anspråk. Planer föreligga att med filmens hjälp lämna upplysning även
rörande vissa andra spörsmål, t. ex. sjuksköterskeutbildningen och kampen
mot tuberkulosen. Tendensen går sålunda mot ett ökat användande av filmen
för att sprida kunskap och upplysning i sociala frågor. Men hänsyn härtill
synes det tveksamt, örn den i motionen ifrågasatta utredningen är behövlig.
Styrelsen för svenska stadsförbundet inskränker sig till att utan vidare
kommentarer tillstyrka en utredning i enlighet med motionärens hemställan.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund tillstyrker motionen. Styrelsen
anser det självklart, att filmen hör till de hjälpmedel, som skola tagas
i anspråk för en mera brett upplagd upplysningsverksamhet. Filmen har
också redan i detta syfte i någon mån utnyttjats av såväl primärkommuner
som landsting, och erfarenheterna härav torde mana till efterföljd i större
skala.
För egen del får utskottet anföra.
Samtliga remissinstanser vitsorda önskvärdheten av upplysningsfilmer i
syfte att sprida kunskap om samhällets sociala hjälpverksamhet. Landstingen
ha i betydande omfattning anlitat denna form för spridande av upplysning.
Även vissa statliga institutioner, som syssla med socialt arbete, ha med goda
erfarenheter tagit filmen i sin tjänst. Emellertid förhåller det sig, såsom en
av remissinstanserna påpékat, uppenbarligen på det sättet, att den hittills
bedrivna eller planerade verksamheten på området allenast representerar en
bråkdel av vad som fordras för att medborgarna skola erhålla kännedom om
väsentliga delar av den samhällsvårdande verksamheten. När det gäller vissa
avsnitt av samhällets vårdande uppgifter kunna understundom vanföreställningar
uppkomma, exempelvis när det gäller fångvård och sinnessjukvård.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6. 11
I detta avseende skulle objektivt hållna upplysningsfilmer fylla en uppgift.
Dylika och likartade fdmer skulle måhända även kunna bli ett led i den
undervisning i samhällskunskap, som meddelas i skolorna.
Med stöd av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att andra kammaren för sin del med anledning av förevarande
motion, 11:386, måtte hos Kungl. Majit anhålla om skyndsam
utredning örn och på vad sätt och i vilken utsträckning statsmakterna
kunna och böra främja tillkomsten av kortare upplysningsfilmer
i syfte att popularisera och sprida kunskap örn
i främsta rummet samhällets egen sociala hjälpverksamhet.
Stockholm den 21 mars 1946.
På utskottets vägnar:
MANNE STÅHL.
Närvarande: Herrar Ståhl och Allard, fru Boman, fröken Olsson, herrar Svensson i Stenkyrka,
Lundqvist, Hceggblom, fru Eriksson och herr Johnsson i Skoglösa.