Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1

Utlåtande 1922:Tfu12 Andra kammaren

Hela utlåtandet

Utdrag ur utlåtandet

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1922 kl. 3 e. m.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående avskaffande av biskops och konsistoriums överinseende
över de allmänna läroverken och statens folkskoleseminarier.

I en inom andra kammaren av herr Wagnsson väckt motion, nr 180,
hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville — eventuellt och i den mån riksdagens medverkan därtill
erfordras — efter inhämtande av riksdagens beslut vidtaga sådan ändring
i nu gällande stadga för de allmänna läroverken och för statens folkskoleseminarier,
att biskops och konsistoriums överinseende över nämnda
undervisningsanstalter avskaffas.

Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

o

År 1910 väcktes i första kammaren av herr Eliel Löfgren motion,
vari hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t gå i författning om vidtagande av sådan
ändring i gällande bestämmelser, att de nuvarande eforaten över rikets läroverk
avskaffades eller, därest några av de -med nämnda ämbete förenade
funktioner ansåges böra bibehållas under särskilt ämbete, i allt fall biskops
självskrivna utövande härav måtte upphöra. Motionären sade sig icke vilja
bestrida, att denna anordning haft goda skäl för sig, innan läroverksöverstyrelsen
inrättades, men ansåg, att med den förändrade organisationen av
läroverkens skötsel eforaten kommit att sakna varje berättigande. Enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 13 samt. 1 avd. 2 käft. (Nr 2.)

Historik.

Ef or us uppgifter
enligt
läroverlcsstadgan

m. m.

2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

motionärens åsikt borde biskoparnas eforat kunna avskaffas utan ändring av
allmän lag eller kyrkolag och biskops skyldighet att vaka över undervisningen
i stiftets skolor kunna bibehållas utan att han därför ägde något
särskilt ämbete i skolorganisatoriskt hänseende.

Lagutskottet, som erhöll detta ärende till förberedande behandling,
hade på anförda grunder hemställt, att ifrågavarande motion icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda. Första kammaren biföll denna utskottets
hemställan.

I andra kammaren däremot bifölls den i ämnet väckta motionen med
100 röster mot 89.

År 1913 väcktes i andra kammaren av herr Christiernson motion med
hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj it täcktes vidtaga sådan ändring i nu gällande bestämmelser, att
biskops självskrivna eforusställning måtte upphöra, och inkomma till riksdagen
med förslag härom. Lagutskottet, dit ärendet hänvisades, hemställde
i avgivet utlåtande i anledning av motionen, att riksdagen måtte besluta i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta
och, där riksdagens medverkan erfordrades, för riksdagen framlägga förslag
om sådan ändring i gällande bestämmelser, att biskopens eforusställning över
de allmänna läroverken inom stiftet komme att upphöra. Denna utskottets
hemställan bifölls av andra kammaren efter en lång överläggning med 141
röster mot 61, men avslogs av den första. X&

Vid 1918 års riksdag framställdes i en motion, väckt i andra kammaren
av herr Björck m. fl. (11:266), ett slutyrkande, som överensstämmer
med slutyrkandet i herr Wagnssons ovannämnda, i år avgivna motion.
Utskottet tillstyrkte bifall till motionärernas förslag, och utskottets hemställan
bifölls av andra kammaren. Förslaget avslogs emellertid även nu
av första kammaren.

De uppgifter, som enligt läroverksstadgan tillkomma eforus, äro väsentligen
av två olika slag. Dels skall han i allmänhet öva tillsyn över läroverken,
dels åligger honom att taga befattning med vissa ordni-ngsangelägenheter
rörande dem. Det åligger sålunda eforus

att ha uppsikt över de allmänna läroverken i stiftet och särskilt över
det sätt, varpå kristendomsundervisningen vid dem handhaves, samt att för
sådant ändamål besöka läroverken, börande han, därest brister av honom
bemärkas, härom hos överstyrelsen göra anmälan;

att efter rektors förslag bestämma dag för termins början och slut;
att efter re''ktors förslag bestämma tid för läroverkets årsavslutning,
förhör och uppvisningar;

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

att närvara vid studentexamen och för samma examen utse vissa
vittnen;

att vid ombyte av rektor anställa vissa inventeringar;

att avgiva underdånigt yttrande i fråga om besättande av läraretjänst,
vari kristendom ingår som ämne; samt

att för varje läroverk inom stiftet, med undantag av de inom stiftsstaden
belägna högre allmänna läroverken och stiftets samskolor, förordna en
inspektor; och äger eforus, där han så finner lämpligt, att genom denna som
sin ställföreträdare utöva den befogenhet och de åligganden, som tillkomma
eforus.

Eforus, som äger vara tillstädes vid läroverkskollegiernas sammanträden
och därvid, om han så vill, är ordförande, tillkommer dessutom en
del uppgifter av mindre betydelse, som icke torde behöva att i detta sammanhang
särskilt uppräknas.

Vad'' angår domkapitlens överinseende över de allmänna läroverken
och statens folkskoleseminarier, må anföras följande. Domkapitlens befattning seende uoer
med läroverksärenden är mycket begränsad. Domkapitlen utgöra ^t^over^ocA
omstritt forum i fråga om åtal för tjänstefel mot läroverkslärare. För övrigt
inskränker sig deras befattning med läroverksärenden till frågor av övervägande
ekonomisk art. Mera vidsträckt är domkapitlens överinseende över
statens folkskoleseminarier. Den lokala tillsynen över dessa seminarier utövas
enligt seminariestadgan beträffande seminariet i Stockholm av Stockholm
stads konsistorium och beträffande annat seminarium av konsistoriet
i det stift, inom vilket seminariet är förlagt. I egenskap av lokal styrelse bär
konsistorium att öva allmän tillsyn över läroanstalten samt söka främja dess
verksamhet och tillvarataga dess intressen. Konsistoriernas ordförande eller
den av denne utsedde inspektera äger att deltaga i kollegiets överläggningar,
i vissa fall jämväl i besluten. Likaledes tillkommer konsistoriets ordförande
eller seminariets inspektor viss befogenhet i ekonomiska angelägenheter.

Och konsistoriet har ej blott den vid läroverken eforus tillkommande rätten
att avgiva förslag vid besättande av kristendomslärarebefattningar utan yttrande-
och förslagsrätt vid tillsättning av samtliga läraretjänstei'' vid seminaiäet.

Utskottet underskattar icke betydelsen av det arbete, som biskopar Utskottet.
och domkapitel tidigare utfört för svensk folkundervisning. Likväl finner
utskottet, att biskops och konsistoriums överinseende över de allmänna läroverken
och statens folkskoleseminarier bör upphöra, sedan undervisningsväsendet
genom upprättandet av skolöverstyrelsen tilldelats en självständig

4 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

administration och sedan stadgad erfarenhet vunnits, att denna icke blott är
fullt vuxen att ensam utöva den myndighet, som nu tillkommer de nämnda
kyrkliga institutionerna, utan också redan faktiskt fullgör en del av de åligganden,
som samtidigt åvila eforus och konsistorium. Andra kammaren
har sedan år 1910 tre gånger ställts inför det principspörsmål, till vilket
man vid bedömandet av förevarande motion måste taga ställning: frågan
huruvida undervisningen i läroverk och seminarier bör stå under kyrkans
överinseende eller vila på självständig grund. Alla gångerna har kammaren
uttalat sig mot kyrkans förmynderskap på dessa områden, år 1910 med
100 röster mot 89, år 1913 med 141 röster mot 61 och år 1918 utan votering.
Utskottet anser, att de skäl, som vid dessa tillfällen anförts till
stöd för den uppfattning, som andra kammaren uttalat, fortfarande äga sin
fulla giltighet, och att andra kammaren sålunda bör vidbliva den ståndpunkt,
den förut intagit i frågan.

Nu inskränker sig utskottet till att uttala, att åskilliga eforus eller
domkapitel ensamt tillkommande angelägenheter äro av den art, ätt de utan
risk och på starka skäl kunna överlämnas åt skolmyndigheternas uteslutande
handläggning. Läroverksöverstyrelsen uttalade till 1918 års riksdag, att det
vid varje läroverk behöves en lokal, utanför kollegiet stående myndighet dels
för avgörande av en del småärenden, vilkas centralisering allenast skulle
gorå arbetets gång tyngre, dels för utredande och förberedande av en del
äienden med den kännedom om lokala och personliga förhållanden, som
överstyrelsen icke i tillräcklig grad kan äga, dels också för ledningen av
vissa läroverkens förrättningar, högtidligheter och dylikt. Detta, som naturligtvis
kan tillämpas även i avseende på seminarierna, vill utskottet ingalunda
bestrida, men mot detta medgivande ma ställas överstyrelsens egen
förklaring, att visserligen följer härav icke, att lämpligaste sättet för beredande
av dylik lokal myndighet är, att stiftets biskop är självskriven till
att tjänstgöra såsom sådan, respektive utse annan person till sin ställföreträdare
i denna egenskap. Överstyrelsen kunde mycket väl, eventuellt efter
föislag av kollegium, utse inspektor för de allmänna läroverken lika väl som
för de kommunala och enskilda läroanstalterna. I synnerhet för de läroverk,
som äro förlagda utom stiftsstäderna, skulle en sådan anordning erbjuda,
påtagliga praktiska fördelar. För nuvarande system kunna inga bärande
piaktiska skäl anföras, och uppenbart är, att en sådan lokal skolmyndighets
obligatoriska bundenhet vid ett ecklesiastikt ämbete eller ämbetsverk icke
står i överensstämmelse med den princip, från vilken inrättandet av lekmannastyrelser
över nu ifrågavarande undervisningsverk utgår. Och vad
angai biskops och domkapitels allmänna tillsyn över nu ifrågavarande läroanstalter,
synes denna antingen vara betydelselös och redan därför kunna

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5

avskaffas eller också kunna utövas i strid med de grundsatser, som tillämpas
av överstyrelsen, och därigenom äventyra enhetligheten i läroanstalternas
ledning. Ansatser i sådan riktning ha icke saknats, även om olägenheterna
ej gjort sig särskilt gällande. Den förefintliga faran hör ju förr dess hellre
undanröjas.

Utskottets nu gjorda uttalande innebär intet ståndpunktstagande i
frågan, huruvida biskop och konsistorium jämväl höra helt skiljas från
uppsikten över läroverkens och seminariernas kristendomsundervisning. Aven
med bifall till den förevarande motionen låter det tänka sig, att biskop
och domkapitel erhölle en viss rätt att följa denna undervisning. Frågan
huruvida och under vilka former detta kunde och .borde äga rum, vilken
fråga även sammanhänger med andra spörsmål angående denna undervisning,
torde alltså böra av Kungl. Maj:t upptagas till övervägande.

Vid Kungl. Maj ris prövning av frågan torde ock böra närmare utredas,
dels huruvida ej hänsyn till död mans vilja kan förbjuda ändring
i fråga om biskopars och domkapitels på testamenten och donationsbrev vilande
befattning med vissa läroverksärenden, dels huruvida och i vad mån
ändring hör vidtagas i biskops och domkapitels befattning med sådana läroverksärenden,
som så att säga allenast till sin ena sida äro läroverksärenden
och till sin andra sida uppenbarligen röra stiftsstyrelsen.

Då varken principiella eller praktiska skäl längre motivera biskoparnas
och konsistoriernas överinseende över de allmänna läroverken och statens
folkskoleseminarier, får utskottet med stöd av det anförda i anledning av
herr Wagnssons förevarande motion hemställa,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majri anhålla, att
Kungl. Majri måtte vidtaga sådan ändring i nu gällande
bestämmelser, att biskops och konsistoriums överinseende
över de allmänna läroverken och statens folkskoleseminarier
avskaffas.

Stockholm den 21 februari 1922.

På utskottets vägnar:

A. OLSSON i Mora.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olsson i Mora, Öhman,. Pinligen,
Wallerius, Dahlén, Gardell, Johansson i Edsbyn, Björkman i Länghem, Wagns
son och fröken Wellin.

6

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

- Reservation

av herrar Wallerius, Björkman i Länghem och Gardell samt fröken Wellin,
som ansett, att utskottets utlåtande efter dess historik bort ha följande lydelse.

»Motionären anför såsom motiv för sitt yrkande dels vad han''kallar
principiella skäl, och dels att praktiska olägenheter skulle följa av den nuvarande
ordningen för biskops och konsistoriums åliggande i fråga om de
allmänna läroverken och för konsistorium beträffande folkskoleseminarierna.

De principiella skälen skulle vara, att ifrågavarande anordningar icke
skulle vara »förenliga med vår tids uppfattning ) och att vad som nu åligger
biskop och konsistorium skulle »på starka skäl kunna överlämnas åt
skolöverstyrelsen».

Motionären ej ens försöker att ådagalägga, att de av honom överklagade
förhållandena äro oförenliga med vår tids uppfattning. Försiktigare
hade varit o att inskränka sig till och att vädja allenast till sin egen uppfattning.
Åtminstone har ej kommit till synes någon allmän opinion om
och fordran på »en avskrivning av biskops och konsistoriums inflytande på
undervisningsväsendet».

Aven om så skulle vara förhållandet, att vad som nu åligger biskop
och konsistorium utan risk kunde överlämnas åt skolöverstyrelsen, anser dock
utskottet, att sådan förändring vore olämplig. Allmän är klagan, att
mycket onödigt skrivarbete betungar de allmänna läroverken och seminariernas
rektorer liksom skolöverstyrelsen på grund därav att till denna styrelses
avgörande nu måste genom remisser hänskjutas en mängd obetydliga
ärenden, vilka på mycket lättvindigare och lika tillfredsställande sätt borde
kunna och förut plägat avgöras av lokal myndighet. Det är så långt ifrån
att biskoparnas och konsistoriernas otidsenliga inflytande skulle medföra
»olägenheter i form av onödig omgång och tidsutdräkt», att tvärtom det
motsatta förhållandet torde vara ett faktum.

Motionären anser såsom önskvärd och nödvändig förändring, att biskops
uppsikt särskilt över det sätt, varpå kristehdomsundervisningen vid de allmänna
läroverken handhaves, måtte upphävas. Men lian underlåter att anföra
några skäl för denna sin uppfattning; och några sådana hava ej heller
från annat håll låtit höra av sig. Yäl står den påtalade anordningen-samman
med den nära förbindelse, som äger rum mellan det borgerliga och
kyrkliga samfundet i vårt land.

Slutligen klagar motionären över att »eforus sättes i tillfälle att av -

7

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

gåva yttrande och förslag vid tillsättningen av alla läraretjänster, vari kristendomen
ingår såsom ämne». l)å ej fråga är om annat än yttrande och
förslag, efter det att förut vederbörande rektor avgivit sådana, och då därtill
kommer att efteråt skolöverstyrelsen har att till Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande och förslag i ärendet, innan detta avgöres av honom, kan
utskottet ej finna någon anledning till att dela motionärens farhåga i fråga
om sagda åliggande.

Vad nu anförts, gäller i all huvudsak även om motionärens motivering
för yrkandet om upphävande av konsistoriums befattning med ärenden
röranden folkskoleseminarierna. Flera praktiska olägenheter skulle bli en
följd av sådant upphävande. Bland dem må endast nämnas påkommande
behov av tillfälliga vikarieförordnanden vid inträffande sjukdomsfall bland
seminariernas ordinarie lärare. — När den nya-folkskolestadgan (av 26/9 1921)
i § 65 föreskriver följande: »Biskop och dom kapitel i varje stift åligger
att ha en sorgfällig uppsikt över anstalterna för folkundervisningen samt
vaka över deras ledning och utveckling till uppfyllande av deras viktiga
bestämmelse», så förefaller det minst sagt obefogat att söka beröva nämnda
myndighet den befattning den har med lärarekrafternas utbildning för folkundervisningen.

I saknad av sakskäl ser sig motionären om efter rena möjligheter till
olägenheter av den nuvarande anordningen. Men hur man än ordnar en
sak, kunna icke olägenheter eller anmärkningar undgås. De nyare anordningarna
på undervisningens område ha näppeligen rönt mindre anmärkningar
än den äldre med domkapitlens. större inflytande. Och vad dessa
senare angår bestå de till betydande del just av lärare och äro mera inrättade
att vara läroverksstyrelser än kyrkostyrelser. Biskopens akademiska
bildning och erfarenhet torde väl också i någon mån garantera, att han
avgjort hör till dem som inom stiftet äro bäst lämpade att handlägga hithörande
göromål. •

Gent emot vad motionären yttrar beträffande möjliga olägenheter är
av intresse att anföra vad läroverksöverstyrelsen i sitt yttrande av den 9/~
1918 över en motion i samma syfte uttalar om den verkliga erfarenheten
i fråga om eforus’ inflytande på detta område: »Överstyrelsen vill såsom
sin .erfarenhet vitsorda, att dylika risker icke haft någon egentlig betydelse,,
utan vida övervägts av det förut framhållna värde som för läroverken
ligger i förefintligheten av en institution av ifrågavarande karaktär. Som
sammanfattande omdöme vill överstyrelsen alltså uttala, att erfarenheten av
det sätt, varpå eforusinstitutionen i verkligheten fungerar, icke går i den
riktning, att de i motionen påyrkade förändringarna skulle innebära en
vinst för läroverken, utan tvärtom. Motionärerna synas emellertid i sjiilva

8 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtane Nr 2.

verket mindre ledas av hänsyn till läroverkens behov, sådana dessa i levande
livet te sig, än av vissa teoretiskt principiella hänsyn . . . Överstyrelsen . . .
kan icke finna, att läroverkens självständighet eller förmåga i övrigt att fylla
sin uppgift i någon mån skulle kräva ett dylikt försvinnande . . . Överstyrelsen
håller fastmer före, att en lokal myndighet med i huvudsak eforus’
ställning är befrämjande för läroverkens sunda utveckling, och att det då
är bättre fasthålla vid en redan förefintlig, i huvudsak väl fungerande institution
än att skapa en ny utan den fasthet, traditionen ger, och med även
i övrigt ovissa förutsättningar för fyllandet av sin uppgift.

Med hänvisning till vad ovan anförts får utskottet härmed hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon andra
kammarens'' åtgärd föranleda.»

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1922.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Beredning, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Debatt, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Avslutad, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.