Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juli 1914 kl. 3,30 e. m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 3,
i anledning av vackt motion om åtgärder till återinsättande
av de under bruk skatteköpta hemmanens åhor i
besittningen av skogen å hemmanen.
I en inom andra kammaren avgiven och till kammarens femte till- Motionen.
fälliga utskott hänvisad motion nr 58 har herr Olsson i See hemställt, att
Kuugl. Maj:t ville överväga vilka åtgärder kunna vidtagas för att bevara
och återinsätta de under bruk skatteköpta hemmanens åbor i den dem
tillkommande besittningen av skogen på hemmanen samt därefter vidtaga
de skyndsamma föranstaltningar, som av detta övervägande må föranledas.
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.
Den i motionen omförmälda nu pågående åborättsutredningen har närmast Utskottets yttföranletts
av riksdagens skrivelse den 29 maj 1912, vari riksdagen med anled- rande
ning
av väckt motion hemställt, attKungl. Maj :t ville föranstalta om utredning
rörande antalet och beskaffenheten av de å s. k. rekognitionsskogshemman
befintliga lägenheter jämte de villkor, på vilka dessa innehavas, ävensom
i vad mån och på vad sätt innehavaren av dylika lägenheter måtte kunna
tryggas i besittningsrätten till desamma, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill denna utredning kunde föranleda. Med anledning av, jämte
annat, denna skrivelse har Kungl. Maj:t den 29 augusti 1913 uppdragit
åt särskilda kommitterade (den s. k. åborättskommittén) att dels verkställa
utredning rörande antalet och beskaffenheten av de å s. k. rekognitionsskogshemman
samt å under bruk skatteköpta hemman befintliga lägenheter
jämte de villkor, på vilka dessa innehavas, ävensom i vad mån och på vad
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 13 samt. 5 avd. 3 käft. (Nr 3).
2
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
sätt innehavarne av dylika lägenheter må kunna tryggas i besittningsrätten
till desammma, dels ock, därest utredningen skulle giva vid handen, att
beträffande lägenhetsinnehavare, som frånvunnits sin besittningsrätt, billighetsskäl
i särskilda fall synas böra föranleda ytterligare åtgärder från
statens sida, därom bos .Kungl. Maj:t göra anmälan.
Av motiveringen till den förevarande motionen framgår, att motionären
med sitt yrkande åsyftar, att, oberoende av den sålunda igångsatta utredningen
angående åbornas rätt till under bruk skatteköpta hemman och
innan resultatet av utredningen framlagts, ett ingripande från statsmakternas
sida genom lagstiftningsåtgärder eller annorledes bör ske till tryggande
av denna rätt, i vad den avser skogen å hemmanen. Såsom skäl
för ett dylikt ingripande anför motionären i huvudsak, att å ena sidan
rätten till skogen måste till arten och omfattningen anses jämförelsevis
klar, men att å andra sidan åborna särskilt på grund av sin ekonomiskt
svaga ställning i allmänhet hava svårt att göra sin rätt gällande mot bruksägare.
Förhållandet mellan bruksägare och åbor å de hemman, som under
bruk skatteköpts med stöd av bestämmelse om bruksägarnes företrädesrätt
till skatteköp, har reglerats genom kungl. breven den 23 september 1747,
den 28 januari 1757, den 15 juli 1802 och den 10 juni 1823.
Genom kungl. brevet den 23 september 1747 stadgades, att hemmanen
ej böra med flera dagsverken belastas än de, som i jordeboken hemmanen
påförda äro, men att det likväl må vara tillåtet för bruksägaren såsom
gentemot kronan ansvarig för räntan att efter överenskommelse med åbon
förvandla hela hemmansräntan i kolning och körslor emot samma betalning,
som skattebönder njuta, och skulle dagsverken efter ortens markegång
beräknas; ävensom att åbon skulle vara odriven, så länge han gjorde
sin skyldighet efter husesynsordningen och skogen icke annorlunda än
efter lag och allmänna förordningar nyttjades.
I kungl. brevet den 28 januari 1757 meddelades den kompletterande
bestämmelsen, att bruksägaren må utom den kolning, körslor och
dagsverken, varuti jordeboks- och mantalsräntan förvandlas, hava frihet
med egen betjäning så nyttja skogen, att den för framtiden må hava bestånd,
och där lägenhet därtill gives jämväl uppodla åker och äng, såvida
hemmansåbon det ej själv förmår och därigenom ej lider men och intrång,
samt att hemmansåbon ej heller må tillåtas avföra skog eller kol till någon
annan än den, som äger skatterättigheten, när han efter gångbart pris
betalning erlägger, och åbon tillika vara förbunden låta jordägaren fram
-
Andra kammarens femfe tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
3
för någon annan njuta emot skälig betalning de dagsverken och körslor,
som utom det ovannämnda kan efter överenskommelse åstadkommas.
I kungl. brevet den 15 juli 1802 har vidare i fråga om dispositionsrätten
till skogen å under bruk skatteköpt hemman förklarats, att ett
sådant bruk av skogen, som fordras till hemmanets vidmakthållande genom
byggnader och stängsel m. m., kan icke åbon betagas, men att den därjämte
av åbor påyrkade rättigheten att få använda skogen till kolning
även åt andra än de bruk, som innehava skatterätten, är alldeles stridande
mot 1747 och 1757 års förordningar.
Slutligen hava genom kungl. brevet den 10 juni 1823 de sålunda
utfärdade bestämmelserna blivit bekräftade, därvid erinrats, att genom de
i detta ämne gällande allmänna föreskrifter rubbning icke kan äga rum uti lagakraftvunna
domar eller mellan bruksägare och vederbörande hemmansåbor
ingångna lagliga kontrakt.
Av den lämnade redogörelsen för författningsbestämmelserna i ämnet
torde framgå, att desamma icke i och för sig eller jämförda med varandra
giva någon fullt klar föreställning om bruksägarnes och åhornas
inbördes rättigheter. Först genom en närmare undersökning angående det
sammanhang, vari dessa bestämmelser framkommit, är det fördenskull
möjligt att på ett tillfredsställande sätt precisera åbornas rätt till skogen.
Sedan ett dylikt preciserande ägt rum, lärer det icke heller vara möjligt
att utan föregående utredning erhålla fasta utgångspunkter för ett planmässigt
ingripande från statens sida eller att avgöras, vilka åtgärder lämpligen
kunna vidtagas för att verksamt hävda åbornas rätt eller — vilket
även kan ifrågasättas — i någon form bereda dem möjlighet till kompensation,
därest de förlorat sin rätt.
Det är emellertid ställt utom tvivel, att den ovan berörda åborättskommitténs
uppdrag innebär, att utredning skall av densamma verkställas
i samtliga nu angivna hänseenden. Enligt vad utskottet inhämtat, förhåller
det sig även så, att kommitterade inriktat sitt arbete bland annat
på besvarandet av spörsmålet om arten och omfattningen av åbornas rätt
till skogen å hemmanen för att därefter upptaga frågan om eventuella
åtgärder från statsmakternas sida.
Utskottet har sålunda den uppfattningen att kommitterade icke
underlåta att avgiva förslag om de åtgärder, som de i något särskilt
avseende anse böra vidtagas omedelbart och före avslutandet av
utredningen i dess helhet. Därför synes i sakens nuvarande läge
4
Andra Tcammarens femte tillfälliga utsJcotts utlåtande Nr 3.
icke något vara att vinna genom en skrivelse av det innehåll, motionären
ifrågasatt. Dessutom måste det med hänsyn till sakens beskaffenhet och
åbornas ofta vanskliga ställning vara av synnerlig vikt, att den påbörjade
undersökningen så mycket som möjligt påskyndas.
Under framhållande härav får utskottet hemställa,
att herr Olssons i See motion nr 58 icke må till
någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 juli 1914.
På utskottets vägnar:
G. NIC. TOEGEN.
Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet
herrar: Ordf., Engqvist, Mossberg, Larsson i Dala, Bengtsson i Kullen,
Andersson i Knäppinge, Johanson i Huskvarna, Bärg, Lindley och Lindström i
Råneå.
Stockholm 1914. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryekeri-A-B.