Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 febrnari 1911, kl. 12 m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående villkoren för viss anställning vid marinförvaltningens
civilafdelning.
I en inom Andra kammaren väckt och till dess femte tillfälliga utskott
hänvisad motion (nr 165) har herr Nilson i Örebro hemställt, att
Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att personal
tillhörande marinintendenturkåren må, utan hinder af nu gällande
bestämmelser för vinnande af anställning som tjänstemän i l:a eller 2:a
lönegraden inom marinförvaltningens civilafdelning, vara berättigad att
söka och erhålla sådan befattning.
Såsom skäl för sin framställning har motionären anfört:
»Att åstadkomma en god och insiktsfull förvaltning inom statsverkets Motionen.
olika grenar är en sträfvan som för närvarande gör sig starkt gällande.
Regering och Riksdag reformera snart sagdt årligen ämbetsverk och institutioner,
men snart finner man, att målet allenast därigenom ej ernås.
Orsakerna härtill äro nog flera. En torde man ha att söka däri, att rekryteringen
till tjänstemannabefattningarne inom de olika ämbetsverken i
allmänhet sker utan förutgången fackutbildning. Att detta är eu brist
torde få anses vara erkändt. Den ifrågasatta statsvetenskapliga examen
afser ju att afhjälpa denna brist. Det torde dock dröja någon tid, innan
man genom sagda examen kan vinna rekrytering af ämbets- och tjänstemän
för statsorganens behof. Det synes mig dessutom som skulle det
vara hög i grad önskvärdt, att ett genombrott i visst afseende kunde ske
oberoende af den reform i berörda hänseende, som den statsvetenskapliga
Bihang till Riksd. prot. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. ö Ser. 3 Höft. (Nr 3.) 1
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
examensmeriten skulle föra med sig. Vi ha en hel del centrala förvaltningsmyndigheter,
under hvilka sortera lokala förvaltningsmyndigheter.
Det torde då ej kunna anses vara annat än till fromma för förvaltningen,
om den centrala myndigheten inom sig har tillgång på personal, som''genom
en längre tjänstgöring vid den lokala förvaltningen är väl förtrogen
med denna. Riktigheten häraf har erkänts exempelvis vid omorganisationen
af generalpoststyrelsen.
Den för reglering af postverkets lönestater förordnade kommissionen
säger om denna sak, att det fordrades, »att de personer, hvilka vunne inträde
såsom tjänstemän inom generalpoststyrelsen, ägde tillräckliga insikter
rörande förhållandena inom just det förvaltningsområde, där deras verksamhet
komme att infalla», och vidare säger kommissionen, att det måste
betecknas som en svår olägenhet, att utbildning inom det speciella facket
hittills beredts allenast tjänstemännen vid de underordnade förvaltningarne,
men icke tjänstemännen inom verkets styrelse, och att denna olägenhet
måste undanröjas, på det att generalpoststyrelsen inom sig måtte äga den
sakkunskap, utan hvilken ämbetsverket näppeligen kan väl fylla sin uppgift.
Det syntes kommissionen för den skull vara af stor betydelse, att en
liflig, växelverkan ägde rum mellan centralförvaltningen å ena sidan samt
distrikts- och lokalförvaltningarna å den andra.
Såväl regering som Riksdag godkände dessa principer.
Att dessa äga sin fulla giltighet äfven rörande andra förvaltningsningsområden
torde ej på grundade skäl kunna bestridas. Det må ock
erinras, att då förslag uppgjordes genom särskild! tillkallade sakkunniga till
organisation af arméförvaltningen uttalade dessa sakkunnige, att som ledande
princip borde bland annat uppställas, att förvaltningsformerna hos centralmyndigheten
och de lokala myndigheterna skola noga anpassas efter hvarandra,
så att förbindelserna emellan dem blefve öfverskådliga, enkla och
snabba. Till denna princip anslöto sig äfven sakkunniga rörande marinförvaltningens
organisation. Dessa yttrade nämligen följande:
»Med hänsyn till det nära samband, som måste äga rum mellan förvaltningsformerna
hos centralmyndigheten och de lokala myndigheterna, ligger
det utan tvifvel stor vikt uppå att en blifvande tjänsteman hos den centrala
myndigheten, bland hvars uppgifter tillsynen öfver den lokala förvaltningen
och granskningen af dess resultat intaga ett framstående rum, sättes
i tillfälle att vinna åtminstone en allmän inblick i förvaltningsärendenas
behandling hos de lokala myndigheterna och ett genom åskådning bildadt
begrepp om föremålen för dessa myndigheters redogörelser.»
De enligt nådigt beslut den 15 maj 1908 tillkallade sakkunnige för
att inom sjöförsvarsdepartementet biträda med utredning af vissa frågor
3
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
rörande marinintendenturkåren erhöllo därvid jämväl i uppdrag att taga
under öfvervägande, huruvida icke marinens intendenturpersonal borde
kunna komma i fråga vid besättandet af de kamerala befattningarne i marinförvaltningen.
Dessa sakkunnige anförde härom följande:
»I enlighet med erhållet uppdrag hafva vi tagit under öfvervägande,
huruvida icke intendenturpersonalen bör kunna ifrågakomma vid besättande
af de kamerala befattningarna i marinförvaltningen, och få härom anföra
följande. . .
Redan år 1902 hade kommittén för civilstatens omorganisation fatt
sig förelagdt, bland annat, att besvara frågan, huruvida marinförvaltningens
civila personal och personalen vid flottans civilstat borde organiseras
såsom en gemensam kår.
I det betänkande, som nämnda kommitterade afgåfvo den 27 augusti
1902, blef också detta spörsmål underkastadt en noggrann utredning.
Därvid ansågo kommitterade frågan böra begränsas till att endast afse
den del af ”marinförvaltningens civila personal, som tillhörde civilafdelningen,
nämligen kamreraren, revisorerna och kassören, eller 4 tjänstemän,
äfvensom af kansliets tjänstemän, registratorn.
Kommitterade anföra följande:
»Det sålunda begränsade spörsmålet skulle då gälla, huruvida den
personal, som utgöres af kamreraren, revisorer och kassör i marinförvaltningen,
skulle lämpligen kunna sammanslås med flottans civilstat eller marinintendenturkåren
till en kår. Undersökningen härom lärer böra närmast
taga hänsyn till de göromål, hvilka åligga, å ena sidan, nämnda personal
i marinförvaltningen och. å andra sidan, flottans civilstat, och sålunda
komma att i första hand gälla, huruvida dessa båda slag af göromål lämp*
ligen skulle kunna anförtros åt en lika kvalificerad tjänstemannapersonal.
Härvid framställer sig genast såsom ett obestridligt faktum, att
emellan båda dessa slag af göromål råder en nära frändskap. Bådas föremål
är flottans civila administration, d. v. s. omhänderhafvandet, fördelningen,
användningen och redovisningen af den materiel samt de penning
medel och persedlar, som äro afsedda för rikets försvarsväsende till sjöss,
kustfästningarna numera däruti inbegripna. Mellan båda förefinnes dock
äfven en skillnad. Medan de flottans civilstat åliggande bestyren kunna
sägas afse fördelningen och användningen i detalj af penningar ellei förrådsartiklar,
det noggranna antecknandet af hvad som utdelas, och användes
samt aflänmande af redogörelse därför till marinförvaltningen, bestå
dennas åligganden, för så vidt de förmedlas af nu ifrågavarande personal,
uti att dels sammanföra alla utgifter så, att de i ämbetsverkets hufvudbok
komma att belasta, vederbörliga anslag å 5:e hufvudtiteln, dels gran
-
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande År 3.
ska inkomna redogörelser i och för tillsyn därå, att vidtagna åtgärder
såväl äro i och för sig ändamålsenliga som öfverensstämma med gällande
bestämmelser, dels slutligen i afseende å dessas tillämpning eller eljest i
mån af behof utverka eller meddela nya eller vägledande föreskrifter. Det
kan alltså sägas, att civilstatens uppgift är att uppsamla materialet, ifrågavarande
civilpersonals inom marinförvaltningen att ordna det uppsamlade,
eller att den förra uppgiften tillhör den mera reella, den senare den
mera formella sidan af flottans civila administration.
Dessa förhållanden torde vid första påseende synas mana till den
slutsats, att förutsättningarna för den ena och för den andra uppgiftens
fyllande icke lämpligen kunna vara enahanda. Men vid en närmare undersökning
torde en sådan slutsats likväl icke befinnas riktig.
De båda uppgifter, om hvilka nyss talats, afse visserligen olika sidor
af den civila administrationen vid flottan, men olikheten kan icke
sägas vara väsentlig, den är endast åtskillnaden mellan olika moment i
bearbetningen af ett och samma material. Det torde vara naturligt, att
de, som varit med om att uppsamla ifrågavarande administrativa material,
äfven böra bäst förstå att ordna detsamma, liksom det torde vara oemotsägligt,
. att den, som känner och förstår innehållet, är bäst skickad att
däråt gifva en tjänlig form. Man kan därför icke med fog påstå, att för
de göromål i marinförvaltningen, hvarom nu är fråga, akademisk eller
juridisk bildning skulle vara viktigare än praktisk förfarenhet i civiltjänsten
vid flottan. Och är påståendets riktighet redan under nuvarande förhållanden
tvifvelaktig, lärer samma påstående få helt och hållet förfalla,
därest för nyssnämnda tjänst skulle komma att, såsom kommittén föreslagit,
hädanefter kräfvas en omfattande teoretisk och praktisk utbildning.
Den formella eller juridiska behandling, som kan vara erforderlig för de
ärenden, hvilka skola beredas inom marinförvaltningens civilafdelnino-, tillhör
det för öfrigt den, som därstädes föredrager dessa ärenden, nämligen
amiralitetsrådet, eller advokatfiskal, eller den afdelning, som har att affatta
protokoll och beslut, nämligen kansliet, att ägna dem. Civilafdelningens
beredning däremot måste hufvudsakligen afse hvarje ämnes sakliga
sida. Enligt hvad som meddelats kommittén, lärer icke heller saknas
exempel på att vid arbeten inom denna afdelning, liksom äfven vid öfriga
arbeten, hvilka skolat utföras af marinförvaltningens civila tjänstemän, låtit
sig förnimmas bristen på en å egen erfarenhet grundad kännedom om
de förhållanden, hvilka utgjort arbetets föremål, en brist, som på intet
sätt kan fyllas ens af den högsta juridiska examen. En undersökning af
beskaffenheten af de civila göromålen vid flottan och i marinförval tningen
synes för den skull gifva det svar på föreliggande spörsmål, att den kompe
-
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
5
tens för nu ifrågavarande tjänster i marinförvaltningen, hvilken skulle
vinnas genom en under civil tjänstgöring vid flottan förvärfvad erfarenhet,
mer än uppväger de akademiska examina, som i nådiga kungörelsen den
12 maj 1865 stadgats såsom villkor för vinnande af anställning i marinförvaltningen
liksom i öfriga centrala ämbetsverk- Och giltigheten af detta
svar synes icke kunna förringas af andra synpunkter. Man har visserligen
sagt, att, därest kompetensfordringarna för anställning såsom tjänstemän
i marinförvaltningens civilafdelning skulle formuleras lika med
dem, som gälla för anställning i flottans civilstat, skulle sådant vara att
sänka dessa tjänstemäns nivå och att, hvad angår nämnda afdelning, bringa
ämbetsverket ur dess hittills innehafda, för den civila tjänstemannapersonalens
i marinförvaltningen rekrytering och utsikter till befordran betydelsefulla
likställdhet med öfriga centrala ämbetsverk. Härtill kan dock
genmälas, att ett utbyte af en högre eller lägre akademisk examen mot
en genom både examina och praktisk tjänst i land och ombord vid flottan
vunnen intendenturutbildning ingalunda kan antagas skola medföra en sådan
sänkning. En jämförelse i detta hänseende mellan hvad som är och
hvad som, sedan en teoretisk och praktisk intendenturutbildning anordnats,
skulle blifva, synes för öfrigt skäligen betydelselös, såvida man är
öfvertygad, att det senare skulle medföra större gagn för flottan och dess
öfverstyrelse. Och skulle civilpersonalen i marinförvaltningen rekryteras
från flottans civilstat, skulle dels marinförvaltningen säkerligen lika litet
komma att sakna aspiranter på anställning därstädes som det hittills varit
någon brist på sådana vid flottans civilstat, ehuru denna aspirantklass
naturligtvis icke komme att såsom förut rekryteras från universiteten utan
med unge män, som tillhörde eller sökte inträde i civilstaten eller den
nya marinintendenturkåren.
Hvad nu blifvit sagdt om personalen i marinförvaltningens civilafdelning
gäller äfven om ämbetsverkets registrator så till vida, som det
torde kunna med fullt skäl antagas, att den, som efter föreskrifven utbildning
längre eller kortare tid tjänstgjort inom marinintendenturkåren,
måhända hufvudsakligen å stationsbefälhafvares eller varfschefs kansli,
måste vara synnerligen väl rustad att upptaga de registrator!! i marinförvaltningen
åliggande göromål.
Får således anses vara ådagalagdt, att personal af den af kommittén
föreslagna marinintendenturkåren skulle vara minst lika kompetent till
tjänsterna i marinförvaltningens civilafdelning, äfvensom registratorstjänsten,
som den personal, hvarmed dessa tjänster för närvarande besättas
så följer likväl däraf endast, att kompetensvillkoren för berörda tjänster
6 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
höra ändras till öfverensstämmelse härmed. Och därtill inskränker sig
äfven hvad kommittén anser för närvarande böra förordas.
Att nu ifrågavarande civila tjänstemannapersonal i marinförvaltningen
skulle uppgå i den nya marinintendenturkåren anser kommittén
sålunda icke böra sättas i fråga. Marinförvaltningen är flottans ekonomiska
öfverstyrelse. Den själfständighet vid utförandet af åligganden,
gående ut på granskning och möjligen rättelse uti den lokala förvaltningens
åtgärder, hvilken otvifvelaktigt är af stor vikt och hvars betydelse
jämväl blifvit i debatterna om förflyttningen af arméfördelningens
revision till arméfördelningarna med sådan styrka af en del ämbetsverk
och inom Riksdagen betonad — om ock enligt kommitténs tanke på delvis
ohållbara grunder — skulle icke anses tillräckligt bevarad, därest ifrågavarande
personal i marinförvaltningen skulle tillhöra den lokalmyndigheterna
i tjänsten underordnade marinintendenturkåren. För denna skulle
det emellertid vara af synnerligt gagn, att omsättningen inom kåren blefve
främjad jämväl därigenom, att marinintendenter, som det önskade, kunde
erhålla förflyttning till tjänster i marinförvaltningen, med hvilken förflyttning
de emellertid komme att utgå ur kåren.
De nu utvecklade tankarna lära likväl icke kunna realiseras annorledes
än genom upptagande i marinförvaltningens instruktion af bestämmelser
i sådant syfte. Och då det icke tillkommit kommittén att afgifva
formligt förslag därom, har kommittén endast haft, i enlighet med erhållet
uppdrag, att på sätt som nu skett uttala sin mening i ämnet.»
Sedermera har i sammanhang med frågan om omorganisation af
marinförvaltningen, särskildt dess intendent- och civilafdelningar, gjorts
uttalande, som i det föreliggande spörsmålet enligt vår mening äfven
förtjänar omnämnas. Det var nämligen fråga om en sådan förändrad
organisation af nämnda ämbetsverk, att till handläggning å intendentafdelningen
skulle sammanföras dels de enligt då gällande instruktion
för ämbetsverket afdelningen tillhörande ekonomiska ärendena,
dels de ekonomiska (kamerala) ärenden, hvilka enligt då gällande arbetsfördelning
skulle beredas och föredragas af amiralitetsrådet. I sammanhang
med det af chefen för marinintendenturkåren i sådant syfte hos
marinförvaltningen afgifna förslaget, föreslog han jämväl, att den marinförvaltningens
civilafdelning tillhörande personalen skulle ingå i marinintendenturkåren
och tjänstgöra å marinförvaltningens intendentafdelning.
Såsom motiv härför angafs, att tjänstemännen å civilafdelningen just hade
till åliggande att bereda de ärenden, som enligt förslaget skulle tillhöra
intendentafdelningen. I öfrigt åberopades den i ofvannämnda kommitté
-
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
7
betänkande jämväl åt denna fråga gifna utredning, hvarigenom kommittén
ansåg sig hafva ådagalagt, att personal af marinintendenturkåren vore minst
lika kompetent till tjänsterna i marinförvaltningens civilafdelning som den
personal, hvarmed dessa tjänster besättas.
Marinförvaltningen ansåg de framställda förslagen förtjänta af synnerligt
beaktande, helst som de, enligt ämbetsverkets åsikt, gånge i den
såväl af ofvannämnda kommitté som de myndigheter, hvilka yttrat sig
angående kommitténs förslag, förordade riktningen, och att särskildt förslaget
om civilafdelningens personal afsåge att genom öfverfiyttningen till
marinintendenturkåren af tjänsterna å civilafdelningen bringa dessa tjänster
i en deras uppgift bättre motsvarande ställning. I sin underdåniga skrifvelse
den 27 september 1904 angående utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1906 förklarade marinförvaltningen sig för den skull böra
understödja de framställda förslagen och gjorde förslag om ej mindre erforderlig
förändring i staten för marinintendenturkåren än äfven de bestämmelser,
som erfordrades i afseende å öfvergången till den föreslagna
nya organisationen.
Genom den åt marinförvaltningens intendent- och civilafdelningar
från och med år 1908 gifna organisation hafva också, om än för en kortare
tid, de kamerala ärendena blifvit förlagda till intendentafdelningen, hvarifrån
de dock med ingången af år 1909 blifvit återförda till civilafdelningen.
Någon förändring i civilafdelningens personal ägde härigenom icke rum.
De kamerala ärenden, hvilkas skötande åligger marinförvaltningens
civilpersonal, omfatta »— förutom afgifvande af erforderliga utredningar
och uppgifter — det uträknings- och granskningsarbete, som bör föregå
marinförvaltningens egna medelsanordningar, formell granskning af de
från flottans stationer inkommande medelsredogörelserna, dock endast såvidt
granskning erfordras för tillsyn därå, att inkomster och utgifter påoch
afföras å rätt titel, d. v. s. komma att drabba vederbörande riksstatens
anslag, reell och formell granskning af räkenskaperna för kustartilleriet,
fortifikationsbefälhafvarna, sjökrigs- och sjökrigshög-skolorna,
navigationsskolorna, sjökarteverket och sjömätningsexpeditionerna samt slutligen
all räkenskapens sammanförande i marinförvaltningens hufvudbok».
Dessa göromål, som alltså hufvudsakligen bestå i ett bearbetande af
det arbetsmaterial, som i form af redogörelser öfver penningar och materiel
till marinförvaltningen ingår från ämbetsverket underlydande myndigheter
inom sjöförsvaret, äga ett sådant sammanhang med de göromål, som nu
falla under marinintendenturkåren, att det synes oss riktigt, att den utbildning,
kårens personal under den praktiska tjänstgöringen i land och
8
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
ombord förvärfvar, komme den kamerala tjänsten å marinförvaltningens
civilafdelning till godo.
Kan detta sägas om de ofvan nämnda kamerala göromålen, är det
äfven tydligt, att den kamerala revisionen af flottans räkenskaper, som
enligt den från år 1909 inträdande nya organisationen af marinförvaltningens
civilafdelning skall genom därstädes anställda revisorer verkställas,
högst betydligt skulle vinna på att dessa revisorer bestode af personal,
som vunnit sin utbildning vid marinintendenturkåren och därigenom kommit
att i detalj förvärfva sakkunskap i marinens förvaltnings-, redovisnings-
och revisionsärenden.
I sammanhang härmed vilja vi äfven framhålla lämpligheten af att
yngre personal af marinintendenturkåren finge tjänstgöra å marinförvaltningens
civilafdelning, därvid en inskränkning i afdelningens extra ordinarie
personal blefve tänkbar.
Vi hysa därför den bestämda åsikten, att tillfälle bör beredas marinintendenturkårens
personal att, utan hinder af nu gällande villkor för vinnande
af anställning såsom tjänsteman i l:a eller 2:a lönegraden inom
marinförvaltningens civilafdelning, söka och erhålla sådan befattning.
Härvid vilja vi särskild! betona, att, därest vår här ofvan uttalade
åsikt om marinintendenturkårens personals anställande i marinförvaltningen
vinner afseende, marinintendent, som efter behörig ansökan vinner dylik
anställning, skall med detsamma anses vara afskedad från sin anställning
vid marinintendenturkåren.»
Marinförvaltningen, som år 1904 hade tillstyrkt en sammanslagning
af personalen i dess civilafdelning med marinintendenturkåren, motsatte
sig nu den af sakkunnige föreslagna åtgärden på den grund, att marinintendenturpersonalen
saknade författningskunskap och förvaltningsrättsliga
insikter, enär marinintendentskolan icke meddelade kameral utbildning.
Detta marinförvaltningens uttalande bevisar allenast, att marinförvaltningen
icke närmare känner undervisningen vid sagda skola. Genom personligt
besök vid skolan hav jag varit i tillfälle öfvertyga mig om att undervisningen
i ämnet statskunskap är lagd så, att därigenom äfven förvaltningsrättsliga
insikter meddelas. Det torde ock i detta sammanhang förtjäna
erinras, att det citat ur 1902 års kommittébetänkande, som här ofvan gjorts,
och som utgör det allra starkaste skäl för det yrkande jag ämnar göra,
helt och fullt gillats af nuvarande chefen för marinförvaltningens civilafdelning,
enär han såsom ledamot af kommittén deltog i dess arbete och
utan meningsskiljaktighet underskrift dess betänkande.
Slutligen tillåter jag mig erinra, hurusom Konungens befallningshafvande
i Jämtlands län i dess utlåtande rörande den ifrågasatta stats
-
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
9
vetenskapliga examen kraftigt betonat vikten af att tjänstemännen vid
den centrala förvaltningen vore väl förtrogna med göromålen vid de underlydande
lokala förvaltningarna.
Enligt Kungl. Majits nådiga instruktion för marinförvaltningen den Nu gällande
20 november 1908 höra till densamma nio afdelningar, däribland en be- bes™£tneJr
namnes civilafdelningen. Inom denna afdelning finnas ett kansli och en
kameralbyrå. Till kansliet höra registratorskontoret och advokatfiskalskontoret
samt till kameralbyrån bokslutskontoret, revisionskontoret och kassakontoret.
Vid civilafdelningen äro anställda, bland andra, fem tjänstemän i
andra lönegraden och tio tjänstemän i första lönegraden samt amanuenser
och andra extra ordinarie tjänstemän. Samtliga dessa tjänstemän fördelas
till tjänstgöring enligt placeringslista, som årligen i november månad skall
för nästkommande år af marinförvaltningen fastställas samt dessemellan,
så ofta däraf förefinnes behof, revideras. Vid uppgörande af denna lista
skall iakttagas, att tjänstemännen i andra och första lönegraderna skola
tjänstgöra, en såsom aktuarie och registrator, en såsom kamrerare och kassakontrollant,
en såsom förste revisor, en såsom revisor och bokhållare, en
såsom marinkassör samt de öfriga såsom sekreterare, notarier eller revisorer.
För inträde såsom tjänsteman vid marinförvaltningens civilafdelning
erfordras att hafva aflagt juris kandidatexamen, examen till rikets rättegångsverk
eller kansliexamen samt att hafva erhållit sådant vitsord om kunskap
i bokföring, som af marinförvaltningen pröfvas tillfyllestgörande.
Den, som blifvit inskrifven såsom extra ordinarie tjänsteman i marinförvaltningen,
skall, innan han definitivt antages, undergå viss, af marinförvaltningen
bestämd proftjänstgöring inom ämbetsverket. Efter det definitiva
antagandet skall det beredas honom tillfälle att under en tid af
omkring sex månader mot ersättning af tre kronor om dagen tjänstgöra
vid flottans station eller varf eller å kustartilleriregementes intendentsexpedition
för att erhålla insikt i förvaltningsärendenas behandling hos
lokalmyndigheterna.
Fullmakt å civil beställning af andra eller första lönegraden i marinförvaltningen
skall icke afse viss tjänstebefattning utan tjänst i allmänhet
inom lönegraden.
Motionärens yrkande afser, att nu gällande villkor för vinnande af Utskottets
anställning såsom tjänsteman i lista eller 2:dra lönegraden inom marinför- yttrandevaltningens
civilafdelning måtte ändras därhän, att jämväl marinintendenturkårens
personal skulle förklaras berättigad att söka och erhålla dylik
anställning. Krafvet på aflagd juridisk examen för ifrågavarande tjänste
Bihang
till Jiiksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Ser. 3 Höft. 2
10
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
män skulle alltså bortfalla. Enligt motionärens åsikt böra nämligen marinintendenterna
vara minst lika kompetenta för utförande af åtminstone vissa
göromål inom marinförvaltningens civilafdelning som den personal, hvarmed
platserna nu besättas, d. v. s. personer med juridisk examen.
Utskottet delar denna motionärens åsikt, såvidt det gäller kamrerare-,
revisors-, kassörs- och registratorsbefattningarna inom marinförvaltningen.
Enligt motionens motivering synes ej heller ifrågasättas, att andra än dessa
tjänster skulle stå öppna för marinintendenterna, hvilka på grund af sin
utbildning och praktiska erfarenhet måste anses synnerligt väl skickade att
ombesörja alla räkenskaps-, gransknings- och kontrollarbeten.
Ämnena uti marinintendentskolan utgöras af, bland annat, krigs- och
sjölagar, reglemente för marinen, intendenturtjänst, bokföring, aritmetik,
varukunskap, handelsgeografi, nationalekonomi, handelslära, statskunskap
och handelsrätt samt engelska och franska språken. Det vill förefalla, som
om den, hvilken bestått profvet i dessa ämnen, borde ifråga om rent teoretiska
insikter uti flottan och kustartilleriet berörande författningar kunna
mäta sig med den, som aflagt t. ex. kansliexamen. Och att en marinintendent
under sin tjänstgöring måste sättas i tillfälle att förskaffa sig
större praktisk insikt i förvaltningsärendenas behandling hos lokalmyndigheterna
än den, som blott under sex månaders tid och sålunda mera flyktigt
fått taga del däraf, synes utskottet ligga i öppen dag.
Vår tid med sina många reformkraf på andra områden fordrar äfven,
att den blifvande tjänstemannen erhåller en så praktisk utbildning
som möjligt för att sålunda redan från början bli förtrogen med det konkreta
lifvet och dess uppgifter. I det utlåtande af Konungens befallningshafvande
i Jämtlands län rörande den ifrågasatta statsvetenskapliga examen,
hvarom erinras i slutet af motionen, heter det, att man vid aktgifvandet
af åtskilliga förut påpekade förhållanden snart kommer till den erfarenheten,
»att aflagda examina hafva bra litet att betyda för det sätt,
hvarpå den blifvande tjänstemannen kommer att sköta ett honom gifvet
uppdrag. Detta ej så att förstå, att icke det för en ämbetsman är af stor
betydelse både att besitta en god fond af allmänbildning och äfven kunskaper
i de vetenskapsgrenar, som hafva speciell tillämpning inom hans verksamhetssfär.
Men om han till exempel i de förberedande studierna sysslat
litet mer med juridik, eller litet mer med statsvetenskaperna eller andra
till juridiken ej hörande ämnen torde icke vara af någon afgörande vikt;
det hufvudsakliga och verkligt värdefulla af de speciella kunskaper, som
han behöfver direkt tillämpa i sin ämbetsgärning, lärer han i hvarje fall
få lof att inhämta under och med ledning af praktiken, om det skall blifva
något med dem. Universitetsstudierna torde därför för de allra flesta, som
11
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
ägna sitt arbete åt statsförvaltningen på ett eller annat område — här
bortses naturligen från dem, som bedrifva sina studier i rent vetenskaplig
anda och syfte — hafva sin största betydelse såsom beredande väg och
mottaglighet för det vetande, som under praktiken och genom praktiken
nödvändigtvis måste förvärfvas.»
Att ett utbyte af ämbetsmannakrafter måtte äga rum emellan centraloch
lokalförvaltningarna, är ett annat kraf, som vår tid uppställt. Så har
1902 års löneregleringskommitté uti första delen af sitt betänkande, innefattande
»Allmänna förutsättningar och grunder för en reglering af löneförhållanden
in. m. inom de centrala ämbetsverken» härom yttrat, bland
annat: I allmänhet skulle det utan tvifvel lända förvaltningsmaskineriet
till gagn, om vid rekryteringen af tjänstemannakåren hos de centrala myndigheterna
samverkan kunde i större grad, än nu äger rum, komma till
stånd med de förvaltande myndigheterna i orterna, likasom till äfventyrs i
viss mån omvändt. Den kännedom om ärendena och deras behandling
inom lokalförvaltningarna samt om förhållandena i olika landsdelar, som
härigenom skulle tillföras ämbetsverken, skulle för dem vara af stort värde,
likasom den närmare praktiska beröring med befolkningen och bekantskap
med dess åskådningssätt, hvartill tjänstgöringen inom ortsförvaltningen gifver
tillfälle, för deri blifvande tjänstemannen inom centralförvaltningen
skulle varda af mycken betydelse för ett godt fullgörande af hans ämbetsgärning».
Och i sitt betänkande angående landsstatens lönereglering (del
5) upptager kommittén ånyo dessa synpunkter och framhåller gagnet af
reciprocitet vid befordringar från landsstaten till centralförvaltningen och
tvärtom, som å ömse håll skulle »låta nya synpunkter komma till heders
och ingjuta ny kraft i arbetets gång.»
I sitt ofvannämnda utlåtande framhåller Konungens befallningshafvande
i Jämtlands län, att bristen på utbyte af ämbetsmannakrafter emellan
central- och lokalförvaltningarna utöfvat en stor inverkan på den svenska
statsförvaltningens beskaffenhet, särskildt dess centralförvaltning. »Den afstängdhet»,
heter det, »som af systemet blifvit en följd, måste göra ämbetsmannen
tämligen oemottaglig för andra faktorer än dem, som inverka på
ett oklanderligt skötande och redande af de löpande göromålen. Bedömandet
af de föreliggande frågorna ur allenast ett i handlingar nedlagdt material
blifver med nödvändighet formellt; och ett fortsättande därmed under
en hel ämbetsmannabana gör ämbetsmannen mer eller mindre till en ämbetsmaskin.
En sådan hjälper det föga, om han därjämte är styrelseledamot
i en bank eller revisor i ett bolag; på ämbetsrummet ikläder han sig den
gamla vana ämbetsdräkten, kanske i sådant fall så mycket hellre, som det
på det sättet onekligen går lättare att få tid till de andra sysselsättnin
-
12
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
gärna. Att själfva förvaltningen häraf skall taga ett starkt intryck är likaså
naturligt, som af erfarenheten bepröfvadt.»
Vid de löneregleringar och omorganisationer af statens ämbetsverk,
som under de senare åren ägt rum, har man emellertid i åtskilliga fall
beaktat nyttan af en växelverkan emellan central- och lokalförvaltningarna
och därför öppnat möjlighet för utbyte af ämbetsmannakrafter dem emellan.
Då utskottet hyser den öfvertygelsen, att vissa fördelar med hänsyn
till arbetet inom marinförvaltningens civilafdelning skulle stå att vinna genom
den förändring af inträdesfordringarna, som af motionären föreslagits,
får utskottet hemställa,
att Andra kammaren ville i anledning af herr
Nilsons i Örebro förevarande motion för sin del besluta,
det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att personal tillhörande marinintendenturkåren må,
utan hinder af nu gällande bestämmelser för vinnande
af anställning som tjänsteman i l:a eller 2:a lönegraden
inom marinförvaltningens civilafdelning, såvidt det angår
kamrerare-, revisors-, kassörs- och registratorsbefattningarna
därstädes, vara berättigad att söka och erhålla
sådan befattning.
Stockholm den 24 februari 1911.
På utskottets vägnar:
ULRIK LEANDER.
1 lots6
Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.