Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1942 kl. 2 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av
motion angående visst skydd av den sjukvårdssökande allmänhetens
ekonomiska och andra intressen.
I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 33, har herr Hermansson hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande på vilket sätt
den sjukvårdssökande allmänhetens ekonomiska och andra intressen böra
skyddas mot oskäliga åtgöranden från läkares sida samt om framläggande
inför riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen från Yttranden.
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och institutet för folkhälsan. Dessutom ha
Svenska landstingsförbundet, Sveriges läkarförbund, Sveriges yngre läkares
förening och Svenska sjukkasseförbundet lieretts tillfälle att inkomma med
yttrande.
Samtliga hörda myndigheter och organisationer avstyrka bifall till motionen
utom Svenska sjukkasseförbundet, som förklarar sig icke känna till de i
motionen påtalade missförhållandena men icke har något emot att en utredning
kommer till stånd. Ej heller i övriga yttranden bestyrkes, att några mera
omfattande missförhållanden skulle förekomma. Såväl av institutet för folkhälsan
som medicinalstyrelsen och socialstyrelsen ifrågasättes emellertid om
det icke kunde vara lämpligt att allmänheten effektivare än vad nu sker kunde
upplysas om vilka möjligheter till vård och då särskilt specialistvård, som
förefinnas vid olika av samhället drivna sjukhus. I fråga om användningen av
svensk medicin framhålles i yttrandena, att vid lika prisläge svensk medicin
bör föredragas men att det med hänsyn till förekomsten av olika mediciner
är svårt att föreskriva några bestämda regler.
Utskottet hyser för sin del ej heller meningen, att missförhållanden i fråga utskottet.
örn läkartaxor och kostnad för sjukhusvård äro mera omfattande, även örn
det i undantagsfall kan förekomma uppskörtning av den sjukvårdssökande
allmänheten. I regel torde dock den, som söker sjukvård, ha möjlighet att
vända sig till de statliga eller kommunala sjukvårdsinrättningarna för erhållande
av även specialistvård. Den som i stället väljer att vända sig till en
privatpraktiserande specialist, måste vara beredd att betala en högre ersättning
för den erhållna vården.
Utskottet förbiser då icke, afl det för invånarna i vissa trakter av landet
Bihang till riksdagens protokoll 1942. lil sami. 2 avd. Nr 3. 1
2
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
kan möta svårigheter att erhålla särskild specialistvård vid de allmänna sjukhusen,
men det är en omständighet, som enligt utskottets mening endast kan
avhjälpas genom ett utbyggande av den statliga och kommunala sjukvårdsorganisationen.
Vidare torde det understundom och måhända ganska ofta vara så, att den
sjukvårdsbehövande allmänheten icke känner till vilka sjukvårdsmöjligheter,
som finnas. Det bör därför, såvitt utskottet kan bedöma, vara till stor nytta
både ur mera allmän synpunkt och ur de mera speciella synpunkter, som
anläggas i motionen, om allmänheten på ett bättre sätt bibringades upplysning
om vilka vårdmöjligheter, som stå till buds, och helst även kostnaderna
för desamma. En dylik upplysningsverksamhet torde väl närmast böra anförtros
åt medicinalstyrelsen, som emellertid bör samarbeta med vederbörande
landsting och övriga kommunala institutioner. Vilken form en dylik
upplysningsverksamhet lämpligen bör ha undandrar sig visserligen utskottets
bedömande, men det vill synas som örn både broschyrer, radioföredrag och
tidningspressen böra kunna komma till användning.
Om allmänheten sålunda på detta eller annat sätt blir underkunnig om de
till buds stående samhälleliga sjukvårdsmöjligheterna och den kostnad de
betinga, hyser utskottet den uppfattningen, att eventuellt förekommande
missförhållanden av den art, som i motionen påtalas, kunde bringas ur världen.
En särskild utredning synes däremot kunna åstadkomma föga av värde.
Utskottet får därför hemställa,
att motion nr II: 33 ej måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 19 mars 1942.
På utskottets vägnar:
TORSTEN NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Stockholm, Persson i Norrby, fru Ebon Andersson, herrar
Nilsson i Göingegården, Andersson i Alfredshem, Jansson i Kalix, Johnsson i Kastan jegården,
Anderson i Mejstad, Johansson i Kalmar och fru Lindqvist-Petersson.*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1942,